Statsminister Stefan Löfven talar vid invigning av Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet

Den 14 augusti invigdes Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Det har regeringens uppdrag att utveckla metoder som motverkar våldsbejakande extremism, men var från början tänkt att enbart vara ett centrum mot rasism. Det finns nu delade meningar mellan olika ansvariga om institutets utformning, samtidigt som intellektuell extremvänster i en kampanj av tidningsartiklar kräver att deras speciella agenda skall få dominera – annars vägrar de samarbeta med institutet.

Forskningsinstitutet invigdes inte mindre än två gånger under samma dag under betydande pompa med statsministern som invigningstalare, först i Kungälv och sedan i Göteborg. Anledningen härtill var att institutet skall tillvarata erfarenheter från det så kallade Toleransprojektet, som läraren Christer Mattsson drivit i ett tjugotal år, sponsrad av Kungälvs kommun.

Talarlistan var vid båda tillfällena lång, men talen påfallande lika: kunskap hjälper mot rasism, problemet är egentligen socio-ekonomiska klyftor, det är klyftorna som gör att ”svenskar” lyssnar på budskapet om kalifatet och reser till kriget. Statsvetaren Marie Demker upplyste dock om att ”nationalism är en urstark politisk kraft” och att främlingsfientligheten faktiskt minskar.

Risk att satsning mot våldsbejakande pekar ut muslimer

Segerstedtinstitutets uppdrag formulerades först i regeringsförklaringen hösten 2014 och var då ett centrum enbart för forskning om rasism. När det stod klart att ungdomar även från Sverige åkte till Mellanöstern för att ansluta sig till terrorarmén Islamiska staten utvidgades institutets inriktning till att även omfatta ”våldsbejakande ideologier”.

Vänsterinriktade forskare på bland annat Göteborgs universitet är starkt kritiska till det nya uppdraget och menar att det tvärtom riskerar att späda på rasism.

– Svenska muslimer riskerar genom den här politiska diskursen att utmålas som terrorister. De vittnar i dag om hur deras barn redan i förskolan antas vara i riskzonen, säger Therese Svensson, doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, till SVT på invigningsdagen.

Mona Sahlin, av regeringen utsedd nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, uttalade sig i januari i år i samma anda om att återvändande jihadister bör få hjälp med jobb, bostad och psykologstöd.

På DN Debatt skrev 18 Göteborgsbaserade forskare samma dag som institutet skulle invigas att de tänkte bojkotta ceremonin. Dels tycker de att denna ”glidning” i institutets uppdrag är problematisk, men de känner även ”oro över att perspektiv som i dag är drivande inom forskningsfältet och som problematiserar de strukturer som skapar rasism både historiskt och i vår egen tid skulle marginaliseras i och med utformningen av institutet”.

Antirasister kräver raskvotering

Redan tidigare i somras angrep denna grupp akademiker Segerstedtinstitutet i debattartiklar i Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten, där de krävde att verksamheten skall ha ”en stomme av forskare som rasifieras som icke-vita”.

Rasifiering är ett begrepp som så kallade antirasister införde för bara något år sedan för att kunna skilja på svarta och vita, men eftersom ras ”inte finns” så sägs rasifiering beteckna uppfattad (inbillad) rastillhörighet.

Institutet bör inte heller inriktas mot att försöka åstadkomma tolerans ”då det förstärker föreställningen om en normaliserad majoritetsbefolkning som har makten att uthärda eller inte uthärda uppfattade avvikare”, menar man vidare.

Det faktum att föreståndaren Christer Mattsson ännu inte har disputerat är en nagel i ögat på de akademiska kritikerna, som fått vatten på sin kvarn då Mattssons doktorandprojekt blivit underkänt av universitetets etikprövningsnämnd och nu måste skrivas om.

Julia Caesar, som säger sig vara 70 år gammal och under 22 års tid ha varit anställd på DN – samma tidning som nu förföljer och trakasserar henne – har sedan 2010 skrivit på snaphanen.dk om vad hon kallar förstörelsen av Sverige. Hon har även författat tre böcker där hon går till storms mot invandringspolitiken och det politiskt korrekta debattklimatet i Sverige. Hon arbetar under pseudonym av rädsla för att hennes anhöriga ska drabbas ifall det kommer ut vem hon är.

I sin senaste krönika berättar Julia om hur hon sedan förra året trakasserats av journalister på DN som lyckats ta reda på hennes identitet – möjligen i samarbete med kriminella vänsterextremister, på samma sätt som vid Expressens uthängningar av invandringskritiker 2013 – och nu tycks inställda på att hänga ut henne på samma sätt.

Läs krönikan i sin helhet: Söndagskrönika: Mardrömmen

Tillägg 2015-08-31: Nya Tider vill uppmärksamma läsarna på att Julia Caesars krönika innehåller ett faktafel: Gränsen för hemfridsbrott går inte vid tröskeln till bostaden som hon skriver, utan kan även gälla tomten runt huset oavsett om denna är inhägnad eller inte. Förutsatt att händelseförloppet sett ut som hon beskriver kan DN-journalisterna ha gjort sig skyldiga till hemfridsbrott.

Roger Richtoff (SD) i Sveriges riksdag. Foto: Vávra Suk/Nya Tider

Nya Tider träffar Roger Richtoff på Sverigedemokraternas riksdagskansli en varm sommardag då de flesta riksdagsledamöter är på semester. Richtoff har dock många järn i elden, att han formellt uppnått pensionsåldern är varken något som märks eller som han bryr sig om. Under veckan som gått har han suttit med sin lokalavdelning i Strängnäs och arbetet med lokala frågor.

Som riksdagsledamot stadgar han upp det lokala arbetet, något som var särskilt viktigt när SD var nya i kommunen.

– När vi steg in på vårt första möte i Strängnäs kommunfullmäktige efter valet 2010 var det dödstyst. De andra politikerna tittade bara bort. En ledande politiker raljerade över att SD nu fanns representerade i fullmäktige. ”Det har ju hänt förut och de blev inte långlivade”.

Politikern syftade på en ung kille på 19-20 år som blivit invald för SD tidigare och som inte stod ut med de andra politikernas mobbing, berättar Richtoff. Han hoppade av.

– Jag förstår honom. Hur ska vi kunna lära barnen respektera andras uppfattningar, när politikerna beter sig så här? frågar sig Richtoff.

Richtoff satte hårt mot hårt från första dagen.

– Du ska ha klart för dig en sak, att såna som du aldrig kan skrämma såna som mig eller min kollega, förklarade han direkt för de politiker som försökte trakassera honom. Det gav resultat.

I dag, fem år senare, är det en helt annan stämning i kommunfullmäktige. Mobbingen har upphört. SD tas på allvar på ett helt annat sätt, ibland är det till och med hjärtlig stämning. ”Hej Roger!”, möts Richtoff med på mötena och får till och med en kram.

Nu har han dock kommit till Riksdagen igen, dit han pendlar regelbundet, även om det formellt är semester. Hans uppdrag är främst att representera partiet i Försvarsutskottet.

SD portade – var de enda som hade rätt

Det har gått så fort med raseringen av försvaret, suckar Richtoff. Han berättar att SD hela tiden sagt att man inte kan låta dagsaktuella aspekter på Ryssland styra.

– De andra partierna har tävlat om att lägga ned och nu vill de plötsligt ha ett starkt försvar, säger han.

Det tar tid att bygga upp försvaret, berättar Richtoff, mycket måste byggas upp från grunden. Alliansen bara lade ned hela förra mandatperioden. Socialdemokraterna applåderade när dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) kallade försvaret ett särintresse.

Nu har visserligen försvarsminister Peter Hultqvist (S) slutat att skära ned, men med Vänstern och Miljöpartiet i regeringen är det inte lätt, menar Richtoff. Man har bara planat ut takten i nedläggningen, det räcker inte för att vända trenden.

Vilken trovärdighet har Folkpartiet, som varit de mest drivande i avvecklingen av vårt försvar, när de nu ber om förtroende att återuppbygga det?

– Det är en oduglig regering och oppositionen för en politik som de inte vill ska gå igenom.

När regeringspartierna S, V och MP den 17 april i år offentliggjorde Försvarsöverenskommelsen med M, C och KD framställde man det som en rejäl satsning. Försvarsmaktens budget på strax över 45 miljarder kronor skulle nu få i snitt två miljarder kronor mer årligen 2016-2020.

Det var visserligen ett trendbrott, men bara hälften av vad Försvarsmakten hade begärt för att kunna uppfylla den omställning till yrkesförsvar som man sedan tidigare är ålagda. Det finns dessutom fortfarande beslut om att avrusta som håller på att genomföras, berättar Richtoff.

– Med dessa anslag kommer man inte att kunna uppnå ens 2014 års mål före år 2020, menar han.

Även Folkpartiet är kritiskt och hoppade av diskussionerna om en överenskommelse.

– På många håll kommer det i själva verket innebära neddragningar i försvarsförmågan, eftersom den redan i dag är underfinansierad, sade FP-ledaren Jan Björklund till Göteborgs-Posten den 17 april.

Richtoff är inte imponerad.

– Vilket förtroende kan man ha för FP som tagit bort hela vår livförsäkring? Hur kan vi lita på dem som raserat försvaret när de säger att det nu ska återuppbyggas?

Det fanns ett parti som konsekvent hållit en rak kurs, och det är Sverigedemokraterna, menar Richtoff. ”Ja, vi vet att SD är det enda parti som vill satsa på starkare försvar”, sade de då.
Ändå är SD det enda parti som inte bjöds in till samtal om en överenskommelse om försvaret.

– Trots att SD sagt detta hela tiden, trots att vi var de enda som gjorde den korrekta analysen, var vi inte inbjudna till diskussionerna kring Försvarsöverenskommelsen. De som raserade får förnyat förtroende.

Vidare poängterar Richtoff att i vissa utskott bör man ha en viss bakgrund. Utan kompetens och erfarenhet har man svårt att förstå vad det är representanterna från Försvarsmakten står där och säger. Man kanske inte ens förstår konsekvenserna av sina egna beslut.

– Det funkar inte att försöka rädda sig genom att tillsätta utredningar bara för att man själv saknar kompetens, säger Richtoff.

SD vill fylla upp med värnpliktiga

Rekryteringen är ett stort problem för Försvarsmakten. Det går mycket trögt att få in manskap, helt enkelt. I egenskap av riksdagsledamot i Försvarsutskottet är Richtoff ofta ute på förband och tittar på verksamheten. Nyligen besökte han F 21 i Luleå.

– Vi frågade, och absolut, största problemet för dem är personalförsörjning.

Richtoff är inne på att man borde öppna ett rekryteringskontor i Luleå. Nu tvingas unga jobbsökande åka ända till Stockholm, där det närmaste rekryteringskontoret finns. På F  21 finns lokaler, allt är förberett.

– De behöver bara ett klarttecken. Jag skulle säga: Gör det!

För att fylla på med manskap vill SD återinföra värnplikt med i ett första skede 8 000 till 10 000 rekryter. Det skulle starta upp hela systemet. Det tar tid att utarbeta kursplaner, få fram officerare och så vidare, men allt eftersom skulle man kunna öka.

Även kvinnor borde göra värnplikt, anser Richtoff. Det finns många tjänster inom totalförsvaret där både män och kvinnor kan göra stor nytta, beroende på sina färdigheter och förutsättningar. Självklart handlar det inte om att sänka kraven för befattningar bara för att passa en viss kategori rekryter, förtydligar han.

– Det viktiga är att alla mönstrar, så att man får överblick. Utan mönstring ingen koll, säger han.

Det är också bra för integrationen, menar Richtoff.

– Jag har träffat invandrare som aldrig känt sig så välkomna bland svenskar som i värnpliktsmiljö.

För att det ska vara någon idé måste det dock finnas resurser även till att öva.

– Har man inte råd att öva, hur meningsfullt är det då?

Han berättar att när han var ute på slutövning som bataljonschef så kunde hela övningen vara på uppåt 10 000 man och pågå i tre veckor.

Försvarsallians med Finland

Det bästa för Sverige borde vara att utöka samarbetet med Finland till att omfatta en riktig försvarsallians, menar Richtoff. Han har följt utvecklingen, där samarbetet bit för bit utvidgats. I april kom Sverige och Finland överens om att utöka samarbetet från fredstida operationer till att även gälla vid kriser.

– Det finns ett starkt intresse från Finland, säger Richtoff som själv träffat många ansvariga från andra sidan Östersjön.

Det skulle bland annat innebära att svenskt jaktflyg skulle kunna använda Finlands Bas-90-system och det skulle skapas ett djup att falla tillbaka på, om nödvändigt. En sådan försvarsallians skulle vara en hård nöt att knäcka, enligt Richtoff.

– Men då förstår man också att Sverige måste rusta, det är inte så att Finland ska försvara Sverige.

Han anger att ett försvarsanslag på två procent av BNP vore rimligt, vilket också är vad Nato rekommenderar sina medlemsstater.

Att försvarsviljan ökat även bland de politiker som tidigare gjort allt för att rasera försvaret beror på spänningen mellan Nato och Ryssland, speciellt kring Ukraina.

– Ryssland har visat att man är beredda att använda militär, säger Richtoff.

Han och Sverigedemokraterna tycker att det är bra att Sverige ”satt ned foten mot Ryssland”. Att andra partier anklagar SD för att agera efter Rysslands intressen reagerar han skarpt emot. Anledningen till att SD inte stödde förslaget som innehöll kritik av Ryssland var att det låg inbakat i ett paket med många andra frågor som SD inte kunde acceptera.

– Vi ville lyfta ut den här frågan. Då hade vi röstat för. Det som Ryssland gjort mot Krim är oacceptabelt, man kan inte med våld lägga beslag på ett annat land. Vad kunde befolkningen göra när ryssarna kom med vapen?

Richtoff jämför med om Ryssland skulle ockupera Gotland. På vår fråga om han på samma sätt skulle fördöma USA:s uppvigling av oroligheterna i Kiev och den efterföljande statskuppen svarar Richtoff:

– Ja, det ska också fördömas, men det är inte riktigt samma sak. Det går inte att jämföra. Men visst är det ett problem att Nato placerar ut trupp vid Rysslands gränser och att spänningen därmed ökar.

Tillbaka till civilförsvaret

Finland och Sverige har allt eftersom stärkt sitt försvarssamarbete. På bilden en finsk stridsbåt av Jurmoklass bredvid en svensk stridsbåt 90 H.
Foto: Kristina Swaan, Amf 1

Det är inte bara militären som är viktig vid kris, menar Richtoff.

– Vad händer om elen försvinner i tre dagar? Det gör den inte, säger de. MSB övar inte dessa scenarion tillräckligt. Titta på skogsbranden i Västmanland, det var en total överraskning för dem. Varför det?

Richtoff är inte nöjd med dagens system med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

– MSB:s uppdrag är att samordna insatser vid kris. Men vad betyder att samordna? Vem har ansvaret? Vidare ska de samla kompetens, men hur ska de kunna göra det när de själva inte besitter någon kompetens?

Han visar att även Riksrevisionen är kritisk mot MSB på dessa punkter, där mycket framstår som luddigt. Det måste också övas mycket mer, så att alla vet vad de har för ansvar och resurser vid skarpt läge, understryker han.

Richtoff berättar vidare att det tidigare fanns ett system utvecklat som gjorde att landet kunde fortsätta att fungera även vid kris.

– Om elen går kan du i dag inte få ut pengar ur bankomaten, pumparna går inte vid macken, så du kan inte tanka bilen. Allt stannar.

Han berättar att förr var mackarna utrustade med egna aggregat som gjorde att militären kunde tanka. Nu finns det knappt någon sådan mack kvar i landet. Det finns inte heller några beredskapslager med olja.

När Richtoff var officer i Militärområdesstaben i Strängnäs hade de ett elaggregat i berget under sig. Det provstartades varje vecka och var så kraftfullt att det kunde försörja halva Strängnäs. Men det är också borta nu.

Överlag vill Richtoff effektivisera och slå ihop de många statliga verken och myndigheterna. Han berättar att när Fortifikationsverket tog över alla Försvarsmaktens anläggningar så fick de avkastningskrav på sig. Nu hyr militären in sig på övningsfält och kaserner. Det är till och med så att flera myndigheter förvaltar samma ytor, till exempel Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk.

– Det skapar enorma belastningar administrativt. Lägg ihop! Slå ihop!

Lågintensivt inbördeskrig

Roger Richtoff skrädde inte orden när han den 15 juni, innan Riksdagen gick på sommarledighet, kritiserade den situation som regeringspartierna försatt landet i. Om det brukar vara lugnt i Försvarsutskottet, där Försvarsmakten föredrar sina ärenden, så är det tvärtom full fart i Riksdagens kammare.

”Herr talman! Har vårt splittrade samhälle och neddragningen av välfärden någon påverkan över huvud taget på inställningen till att försvara Sverige? Nu har vi snart gått upp till att vara nummer två i våldtäktsstatistiken. Jag pekar inte ut vem det är. Det är skottlossningar varje dag, i stort sett. Det är bränder i utanförskapsområden där ambulansförarna inte vågar köra in, och inte heller polisen. Har det någon säkerhetspolitisk betydelse? Ja, vi tycker det.”

– Det är ett lågintensivt inbördeskrig vi befinner oss i, titta bara på Malmö, förtydligar Richtoff.

– Förr kunde man röra sig hur man ville även kvällstid. I dag får man chansa. Det är skottlossningar, granater exploderar.

Han beskriver Sverige som ett land som inte gör något åt terrorister. Där en samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin, föraktar sin egen kultur och säger ”vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker”. Där en dåvarande statsminister, Fredrik Reinfeldt, kallar Sveriges försvar ”ett särintresse”.

Från riksdagens talarstol sammanfattade han sina tankar så här:

”Herr talman! Ibland ser man inte skogen för alla träd. Är det inte i själva verket så att det största säkerhetspolitiska hotet i någon mening sitter framför oss här i kammaren – i form av en i vissa stycken handlingsförlamad regering och en opposition som inte vill att dess politik ska genomföras?”

Under vår intervju och senare vandring genom Riksdagens korridor möter vi bara några enstaka riksdagspolitiker och tjänstemän. Nu är dock sommaruppehållet snart över, från mitten av september kommer det att vara full fart igen och då kommer även Roger Richtoff att äntra Riksdagens talarstol igen.

Foto: Vávra Suk/Nya Tider

Politiker oavsett partifärg har lyft fram hur viktig en fungerande integration är för att invandrare ska bli en värdefull resurs i samhället och berika Sverige. En del invandrare anländer till Sverige med fördomar och ett starkt förakt, bland annat grundat på rykten om svenskars sexuella lössläppthet och dumhet. På vilket sätt motarbetar man detta förakt och skapar en vilja till integration?

Nya Tider har beställt boken Typiskt svenskt! av Anders Westerberg, utgiven av LL-förlaget 2013 (LL står för lättläst). Den har under sommaren uppmärksammats av alternativa medier då den ger en nidbild av Sverige och svenskarna.

Svenskar är töntiga.
Svenskar är ”extrema typer”.
Svenskar är fega.
Svenskar är asociala.
Svenskar är ”blyga inför främlingar”.
Svenskar är godtrogna.
Svenskar är ”losers”.
Svenskar bryr sig inte om sina föräldrar när de blivit gamla.
Svenskar har konstiga matvanor.
Svenskar är ett enkelt folk.
Svenskar dyrkar endast IKEA.

Så håller det på, hela boken igenom. Vi kunde inte hitta ett enda positivt omdöme om svenskar. I korta textavsnitt avhandlar Westerberg Sverige och svenskarna, som han kallar för ”Svennar”. Hans texter illustreras av spefulla teckningar av svenskar. Under rubriken ”Krig och konflikt” konstateras att Sverige är det land i världen som haft fred allra längst. Enligt Anders Westerberg beror det på att svenskar är fega.

Julia Caesar är en vass kritiker av dagens politik och en samhällsdebattör som läses av tiotusentals svenskar. Detta faktum har gjort att gammelmedias debattsidor är stängda för henne och hon har känt sig tvungen att dölja sin identitet av rädsla för repressalier. När hon fick ovälkomna besök av journalister och fotografer både vid sin lägenhet och sommarstuga insåg hon vad som var på väg att hända. Hon bestämde sig för att förekomma media och berättade om trakasserierna i en av sina söndagskrönikor.

Många har noterat att journalisterna inte verkade ha räknat med den folkliga proteststorm som blev resultatet. Från att ha förtigit kritiska debattörer och låtsas som att de inte ens finns, försvarade sig plötsligt mediefolket med att Julia Caesar är en viktig samhällsdebattör och opinionsbildare.

Det dröjde dock inte länge förrän gammelmedia slöt leden och slog tillbaka. Mot Julia Caesar, mot alternativ media och mot en stor del av svenska folket. Expressen anlitade återigen extremvänstern, denna gång i form av Annika Hamrud, researcher på den extremistiska tidskriften Expo, och hängde ut Julia Caesar med namn och bild.

Till Nya Tider säger Julia Caesar att hon kommer att fortsätta skriva under pseudonym.

– Jag hade lika gärna kunnat skriva under mitt eget namn, men att sluta använda Julia Caesar vore på något sätt att säga att de hade rätt att ta den pseudonymen ifrån mig. Det vill jag inte bjuda på.

”Jag vill skydda mina barn och barnbarn”

Det var i en krönika som publicerades natten till söndagen den 30 augusti som Julia Caesar berättade om hur hon förföljts av DN-journalisten Niklas Orrenius och Expo-journalisten Annika Hamrud, båda kända för sin fientlighet mot kritiker av den förda politiken, i synnerhet vad gäller migrationsfrågor. Bland annat ska Orrenius och hans kameraman ha bankat på hennes dörr och ropat hennes namn i flera minuter då de inte blev insläppta. Vid ett andra besök den 24 augusti ska de ha stirrat in genom fönstret, ropat och gestikulerat i en halvtimme innan de till sist gav sig av. Julia, som är 70 år gammal och funktionshindrad, beskriver besöken som en mardröm.

Julias krönika finns i sin helhet på Nya Tiders hemsida för den som vill läsa hela hennes berättelse.

Julia Caesar är själv en gammal journalistveteran och var mellan 1970 och 1992 anställd på DN. Sedan några år tillbaka hör hon till den regimkritiska och invandringskritiska rörelsens skarpaste pennor. Hon häcklar politiker, skriver om lismandet i Almedalen och den politiska korrektheten som lägger en våt filt över all debatt. Inte minst angriper hon gammelmedia för deras förljugenhet.

Hon har velat vara anonym av säkerhetsskäl. ”Jag vill skydda mina barn och barnbarn”, skrev hon bland annat i sin krönika. Hon har ofta skrivit om hur etablissemangets media använder sin dominerande ställning för att svartmåla och baktala regimkritiska debattörer, och hur våldsvänstern tar vid där journalisternas förtal slutar. Tegelstenar genom fönstren, uppbrända bilar och regelrätta attentat med kraftigt våld mot regimkritiker har i tysthet tolererats och ibland till och med uppmuntrats av journalister och etablissemangspolitiker. År 2012 skrev Julia om dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och hans yttrande om att sverigedemokrater ”inte ska bli förvånade om sådant händer”, angående en brutal misshandel i valrörelsen 2010.

När Hamrud och Orrenius började göra hembesök hos henne förstod hon att de tänkte hänga ut henne.

Journalisterna skakade av läsarstorm

Julia Caesar reagerade kraftigt mot Expressens uthängningar 2013 av anonyma privatpersoner som skrivit för tidningen misshagliga saker i kommentarsfält på nätet. ”Expressen och vänsterextremisterna i Researchgruppen bröt ny mark i december när de åsiktsregistrerade och trängde sig på privatpersoner i deras hem och hängde ut dem på film och med namn för att de skrivit anonyma kommentarer på nätet – alltså använt sig av den enda kanal för yttrandefrihet som existerar för de icke utvalda”, skrev hon bland annat. Nu befann hon sig i samma situation.

– Som jag såg på saken hade jag två alternativ. Det ena var att vänta på nästa ”attack” som jag inte vet när den kommer, och då hade jag gjort mig själv till ett offer. Det ligger inte för mig att vara ett offer. Det andra alternativet var att skriva en rak och enkel berättelse om vad som hänt mig det senaste året och på det viset försöka förekomma Dagens Nyheter, förklarar hon för Nya Tider.

Julias berättelse väckte genast en storm av indignerad vrede mot Niklas Orrenius, Annika Hamrud och hela Dagens Nyheter. Journalisterna, som under många år vant sig vid att de står över kritik, verkade skakade. Orrenius gjorde några halvkvävda försök att rättfärdiga sig innan han ganska snart bytte jobbnummer. Hamrud har rest till USA och har gjort sig oanträffbar.

Journalistkåren sluter leden

Snart slöt dock journalistkåren upp som en man bakom sina kollegor. Man vände nu helt på händelsen och gick till motattack: Det var Niklas Orrenius och Annika Hamrud som hade blivit uthängda av Julia Caesar och därför drabbats av en ”hat- och hotkampanj” från ”anonyma näthatare”. Julia Caesar utnämndes nu plötsligt till en viktig opinionsbildare, en person med makt och inflytande som de båda journalisterna måste skyddas mot.

Julia själv finner det märkligt.

– Under de senaste åren har jag skrivit tre böcker och 201 krönikor. Men för gammelmedia existerade jag inte. Mina böcker har tigits ihjäl och inte en enda journalist har på något sätt bemött det jag skrivit i krönikorna. Med väldigt få undantag har jag aldrig nämnts över huvud taget. Och nu utmålas jag plötsligt som en stor politisk opinionsbildare? Är man en sådan om man aldrig någonsin nämns i media? Från att inte ha existerat i fem år finns jag plötsligt överallt och är både otillräknelig och ondsint, säger hon till NyT.

Nu när man återtagit initiativet fortsatte en enig journalistkår att pumpa ut den nya berättelsen om vad som hänt. Det enda de stackars journalisterna gjort var att vilja prata med Julia. Av ren ondska eller paranoida vanföreställningar om att journalisterna tänkte hänga ut henne (vilket de gjorde ett par dagar senare) hade hon hängt ut journalisterna med adress och telefonnummer och hetsat till att hota och hata dem.

”I krönikan publicerade Julia Ceasar också adress och telefonnummer till en av journalisterna, sedan dess har båda journalisterna mottagit en stor mängd hot”, sade exempelvis Kulturnyheternas berättarröst. Flera andra medier upprepade samma lögn. Det enda hon publicerat var numret till Orrenius arbetstelefon som han själv upprepade gånger lagt ut offentligt på nätet. Numret hade även stått skrivet på de lappar Orrenius lämnat efter sig vid hembesöken och som Julia återgav i sin krönika.

Om man skulle påvisa alla lögner och halvsanningar som används i smutskastningskampanjen mot Julia Caesar räcker inte utrymmet i denna artikel till. Nog sagt med att en enig journalistkår rent objektivt kan konstateras ha dels ljugit, dels gjort hönor av fjädrar upprepade gånger.

Expressen och extremvänstern återigen i samarbete

Kulmen på kampanjen mot Julia Caesar blev att Expressen i en starkt vinklad artikel hängde ut henne med namn och bild. I artikeln, skriven av Annika Hamrud, gör man bland annat en stor poäng av att Julia i slutet av 1980-talet engagerade sig mot tandfyllningsmaterialet amalgam och skriver att det ”apokalyptiska tonfallet känns igen”. Expressen utelämnar dock att det i dag råder ett generellt förbud mot tandamalgam i Sverige.

Artikeln visar på att samarbetet mellan Expressen och extremvänstern inte upphört. När man 2013 hängde ut privatpersoner som inte hade gjort något olagligt men som skrivit kommentarer som Expressen inte gillade, var det vänsterextrema ”Researchgruppen” som stod för hackningen av olika kommentarsfält. I denna grupp ingår människor som hyllar och i vissa fall själva dömts för våld mot oliktänkande. Annika Hamrud är aktiv i en annan gren av extremvänstern, nämligen tidskriften Expo, som sysslar med kartläggning av regimkritiker och som startades av den flerfaldigt dömde Tobias Hübinette. Hamrud listas bland Expos medarbetare som ”researcher”.
Nya Tider ringer upp Julia, som i största förtroende lämnat ut sitt nummer till oss. Hon är helt lugn över uthängningen.

– Jag har varit medveten om att detta kunde bli konsekvensen av att jag skrev krönikan, så jag var mentalt förberedd, förklarar hon.

NyT: En del av gammelmedias journalister, inte minst SvD:s chefredaktör Fredrik Karén, har trots allt kritiserat Expressens uthängning av dig med namn och bild. Kritiken är förvisso lågmäld, och de allra flesta tycks stå på samma sida mot dig. Hur kommenterar du det?

– Det jag sett är ett samordnat massdrev från både public service och flera tidningar. Jag är inte alls förvånad. Journalister är flockdjur, de jagar i flock. När drevet går hakar alla på utan att rannsaka sina motiv för en sekund. Det hedrar Svenska Dagbladet att de vågar gå emot flocken.

NyT: Hur kommer det sig att man ibland ser små tecken på anständighet hos delar av gammelmedia? Är det rester av en högre moral före den politiska korrekthetens tidevarv, eller påverkas de av den växande konkurrensen från alternativa medier?

– Jag tror att det är båda motiven, med tyngdpunkten på det andra. De försöker upprätthålla någon form av publicistisk anständighet, men de står alla i en svår konkurrenssituation med alternativmedia. Polariseringen av åsikter bara ökar och alternativmedierna är den sida som blir allt starkare.

Uthängningen av Julia Caesar har skapat svallvågor som i dag är svåra att överblicka. En debattör som gammelmedia velat låtsas om inte fanns på grund av hennes obekväma åsikter finns plötsligt på allas läppar. Och allt på grund av några journalisters misslyckade försök att skrämma henne till tystnad.

Berättelsen om Anastasia har blivit något av ett fenomen och inspirerat folk i både Ryssland och utanför att anlägga kolonilotter för att odla enligt hennes råd, samt skapa små samhällen där harmoni ska genomsyra samvaron.

Nya Tider har recenserat den första boken, Anastasia, i NyT v. 39/2014. Totalt har tio böcker kommit ut. Vi tog tillfället i akt och ställde frågor till Vladimir Megré under dennes besök i Stockholm.

Bakgrunden

I böckerna beskriver Vladimir Megré hur han under en affärsresa utefter floden Ob möter en ung kvinna som lever under mycket enkla former långt ute i den sibiriska Taigan. Trots det till synes isolerade livet visade hon sig ha detaljerad kunskap om det moderna livet i Ryssland. Anastasia använder (vad vi skulle säga) övernaturliga förmågor till fjärrskådande och kommunikation, hon kan till och med genom tankekraft kroppsligen förflytta sig till fjärran orter. Hon kan också skåda både bakåt och framåt i tiden.

Anastasia har ett särskilt starkt förhållande till ”dachniks” – ryska hobbyodlare. I Sverige motsvaras det av koloniträdgårdsodlare, men med större lotter.

Under den kommunistiska epoken försökte man som bekant utrota de privata familjejordbruken. Man tvingade ihop landsbygdsbefolkningen i storjordbruk kolchoser och sovchoser. Där skulle man arbeta för lön och bo i hyreshus, precis som andra industriarbetare. Dessvärre visade det sig att människorna blev håglösa, initiativlösa och deprimerade. Produktionen föll katastrofalt. Redan under Stalintiden var man därför tvungen att tilldela kolchosarbetarna små privata jordlotter, där de på fritiden kunde odla grönsaker i liten skala. Man hade rätt att sälja överskottet, och det skulle visa sig att dessa privata jordlotter blev den verkliga stommen i Rysslands livsmedelsförsörjning.

Vladimir Megré på Solliden, Skansen, 25 augusti. Foto: Nya Tider

Efter kommunistdiktaturens fall har den småskaliga dachnikodlingen vuxit ytterligare. Det privata småbruket ger fortsatt uppemot 90 procent av landets grönsaker, och utgör en ovärderlig buffert mot arbetslöshet, men det är i slutänden framför allt en kulturskapande livsstil.

Anastasia vill se dessa privata odlingar som grundpelaren för en transformation av Ryssland och på sikt hela mänskligheten. Att odla sin egen trädgård är för Anastasia den mest ypperliga andliga handlingen – det är att skapa tillsammans med Gud.

Anastasia menar att Gud skapade världen som en ”lustgård”, ett paradis, för människan. Världshistorien, med teknik och vetenskap fram till dagens industrialism, har hittills varit mänsklighetens irrfärd bort från Gud. Vägen tillbaka till Gud är att bilda en familj, bosätta sig på en bit land och ta ansvar för att göra denna lilla bit av världen till ett litet Paradis. Livets mening är att vara en länk i livets stora kedja, man måste arbeta med kärlek så att barn och barnbarn vill fortsätta verket och man ska hedra de förfäder som odlat jorden före oss.

Om tillräckligt många skapar sig ett litet paradis på sin lilla jordlott (idealt 1 hektar per familj) så kommer hela världen att förvandlas till ett Paradis.

Det är en mycket vacker och lockande tanke, kan jag tänka, och jag är inte ensam. I Ryssland har det under de senaste 15 åren skapats 230 ekobyar som arbetar i enlighet med Anastasias ideologi.

Även Rysslands president Vladimir Putin har visat att han gillar idén. I Duman har man diskuterat en lag som skulle innebära att varje familj som vill starta ett litet trädgårdsjordbruk kan få sig tilldelad 1 hektar mark. Jordlotten kan ärvas, men den får inte säljas. Man kan inte vräkas, så länge man brukar marken. Man får sälja trädgårdsprodukter och all eventuell inkomst man kan få ut är fri från skatt. Riktigt hur långt man kommit med detta är dock i skrivande stund osäkert.

Anastasias ekobyar har alltså blivit en betydande framtidsrörelse. Fenomenet sprider sig också utomlands. I Sverige försöker nu föreningen Arkaim (www.arkaim.se) samla ihop tillräckligt många intresserade för att starta en ekoby.

Ekobyar och ekobyar?

Under mötet i Stockholm passar vi på att tillsammans med Anders Axner från Enhetspartiet ställa några frågor till Vladimir Megré. Vi ställde frågor i positiv anda om hur författaren ser på projekt med olika ekobyar, vi valde att inte ifrågasätta böckernas riktighet.

Axner: Vad är den väsentliga skillnaden mellan det vi vanligen tänker på som en ”ekoby” och Anastasias ekobyar?

– Å, det är något fundamentalt olika. När vi i Ryssland talar om ekobyar handlar det om miljövård och nyttigare livsmedel. För oss handlar det väsentligen om ett kärleksprojekt. Man och kvinna förenar sina krafter för att skapa liv i samma anda som Gud skapade världen. Resultatet blir också att miljön räddas och maten blir hälsosam, men det är mer som en lycklig bieffekt, inte huvudsyftet.

Axner: Är det möjligt att samarbeta med en ekoby som arbetar mer på det ”vanliga” sättet?

– Ja, det är säkert nödvändigt under en tid, innan Anastasias idé helt slagit rot i ett land, men det bästa är om hela byn är besjälad av samma andliga strävan.

För att något ytterligare illustrera det speciella med Anastasias trädgårdar berättar Vladimir om den Vedryska vigselceremonin:

– Äktenskapet är ett heligt fundament och skall idealt ingås i samband med att den blivande familjen tar sitt ”moderland” i besittning. Paret planterar sitt familjeträd som en del av vigselceremonin. Bröllopsvittnena frambär trädplantor, buskar och andra perenner, som planteras gemensamt av hela sällskapet.

Vedrysk är en kultur med rötter i den ryska urbefolkningen (ruser). ”Ved-” betyder ”visdom och vetande”, det är samma ord som i Veda, de gamla indiernas visdomslära.

Filosofi och världsbild?

Anastasias filosofi har många konservativa drag. Man betonar familjen, kärlek och trohet, ansvar för sina barn, privat ägande och plikter, långsiktig bosättning, respekt för förfäderna och fäderneslandet.

NyT: Jag tycker man i Anastasias grundvärderingar kan se många likheter med gammal ortodox kristendom. Är Anastasia kristen? Finns det något samarbete med kyrkan?

– Nej, det finns ingen kristendom i detta. Anastasias tradition bygger på en vedrysk kärna som är 9 000 år. Den är den överlevande grenen av den naturliga visdom som var alla människors födslorätt i Paradiset, det vill säga det vi i dag kallar ”stenåldern”. Allt det vi kallar ”religion” är skapelser av förslagna maktmänniskor som ställt sig i vägen mellan Gud och människa. Det visar sig också i dag. Den ortodoxa kyrkan har visat sig fientligt inställd till Anastasia. De vill inte att människor lär sig att tala direkt med Gud.

Allt som behövs är ”ett rent hjärta”?

Anastasia upprepar gång på gång att hon är en vanlig människa. Hennes förmågor är inte exklusiva. Gud har givit oss, var och en, all kunskap och alla krafter vi någonsin kan begära. Det enda som krävs av oss för att upptäcka detta är ”ett rent hjärta”.

NyT: Är inte det en ganska farlig sak att säga? Att allt som krävs är ”ett rent hjärta”? Jag hävdar att det finns gott om människor som har ett rent hjärta, och som är mycket ärliga sanningssökare, men som i alla fall inte upptäcker några livstecken från någon ”Gud”. Inte heller tycks deras sanningssträvan stråla samman i en universellt hållbar livshållning.

Vladimir Megré gav som svar på detta en lång predikan om Guds uppenbara närvaro i Världen. ”Hör hur vinden prasslar i löven!”, fåglarnas sång, solens värme – öppna dig! Gud är överallt och talar till dig precis som till mig.

Vi hade fler frågor, men tyvärr var tiden ute och Vladimir Megré måste skynda till båten som skulle föra honom till nästa möte i Tallin.

Tjuvligor uppfinner ständigt nya och allt fräckare metoder för att lura till sig eller stjäla värdesaker. Enligt våra kontakter med personer verksamma inom rättsväsendet är två metoder särskilt aktuella just nu hos romska ligor från Östeuropa.

En särskilt fräck innovativ metod som observerats är att en person, oftast en kvinnlig tiggare, närmar sig ett sällskap som äter på en uteservering. Hon börjar med att roffa åt sig mat från gästernas tallrikar med händerna och äta av den. Sällskapet brukar då springa upp på fötter och skrika åt kvinnan att sluta. Detta ögonblick väntar hennes kumpan på, som snabbt springer fram och sliter åt sig de handväskor, mobiler och andra värdesaker som ligger på bordet eller stolarna. Han springer snabbt till en tredje person som tar över väskorna och försvinner från platsen. En bit bort länsar han väskorna på kontanter, mobiler och annat av värde och slänger resten i någon buske. En domstol har svårt att fälla kvinnan då hon kommer att påstå att hon inte hade med stölden att göra.

En aktuell nygammal metod att distrahera ett offer som man vill råna från går ut på att en man går fram till det tilltänkta offret och ber om att få låna mobil. Personen i fråga blir förstås vaksam när en uppenbart skum person ber om mobilen, men riktar sin uppmärksamhet åt fel håll. En andra tjuv står nämligen beredd att stjäla personens bagage och springa iväg med det. Även i detta fall är det svårt för en domstol att fälla mannen som ”bara ville låna en mobil”.

Var observant i synnerhet på stationer och andra platser där många människor rör sig. Ha koll på dina tillhörigheter, men var uppmärksam även på skumma personer, med lite tur kan du förhindra eller avbryta ett brott.

De svenska familjerna i Högfors är förtvivlade. Allt måste låsas fast, annars försvinner det. Vi ser stora kättingar med hänglås på barncyklar och barnvagnar. Om det är öppet kan migranternas barn gå rakt in i någon familjs hus och ta saker. Sedan Nya Tider varit i Högfors har dock Polisen börjat uppmärksamma problemen, till de svenska familjernas stora glädje.

Vid vårt senaste besök noterade vi även att SVT:s Janne Josefsson hittat till Högfors och intervjuade invånarna. Nu har det aktuella avsnittet av Uppdrag granskning sänts.

Uppdrag granskning: Varningen – Folk beredda att ta till vapen

Josefsson i Högfors. Foto: Roger Sahlström/Nya Tider

Uppdrag Granskning kom till Högfors efter att Nya Tider gjort reportage från orten. Foto: Roger Sahlström/Nya Tider

”Kust till kust för mjölken”. Mjölkbönder demonstrerar på Mynttorget, Stockholm. Foto: Nya Tider

Ett tusen bönder protesterade i Stockholm mot den jordbrukspolitik som förts av både nuvarande regering och den förra. Demonstrationen var mycket välordnad. De flesta deltagarna var klädda i vita tröjor och gröna LRF-kepsar. Tolv traktorer stod parkerade under Lejonbacken.

Arrangör var Landsbygdsupproret, samma grupp som demonstrerade i april, men då var de bara något 50-tal. Nu har man spridit budskapet på Facebook och fått med sig LRF.

Bönderna uttrycker den största oro över hur man alls ska kunna driva sina företag vidare. Fem jordbruk om dagen läggs ned. Det är i synnerhet mjölkbönderna som har det svårt. ”Vi behöver 1 krona mer per liter mjölk för att gå runt”, menar de.

– Vi har världens bästa djurskydd. Vi har världens mest klimatsmarta djurhållning. Vi har Europas lägsta antibiotikaanvändning. Vi är mycket stolta över det, men det kostar också. Ändå måste vi konkurrera med lågprisprodukter från världsmarknaden. Att låta det fortsätta så här kommer att utplåna svenskt jordbruk. Vi måste ha kompensation för våra kostnader om vi ska kunna fortsätta med kvalitet, sade Helena Jonsson, förbundsordförande LRF, från podiet.

Bondens pris för mjölken har enligt Jordbruksverkets siffror legat ganska stadigt kring 3 kronor litern de senaste 30 åren, samtidigt har konsumentpriset nästan fördubblats. I dag har priset till och med gått ned på grund av konkurrensen från utlandet och bonden får bara 2,80 kronor litern. Samtidigt är kostnaderna väsentligt högre än 1985.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) fick ta emot en bit över 167 000 namnunderskrifter.

Ministern försökte lugna församlingen.

– Jag känner oerhört starkt för Sveriges bönder. Självklart ska vi se till att det finns svensk mjölk också i framtiden.

Diesel. I macken kostar en liter diesel ca 12:50, mer än hälften av priset utgörs av skatter (7:35). Leverantörens pålägg är ca 10%. Jordbruksföretag får göra avdrag i deklarationen för en del av dieselskatten, vilket ger ett realpris på ca 11:50 kr litern.
Källa: Svenska Petrolium & Biodrivmedelsinstititutet
Grafik: NyaTider

Bucht försökte förklara hur mycket regeringen nu gör för bönderna, men när han kom in på dieselskatterna möttes han av burop. Det kan låta egendomligt eftersom man faktiskt sänker dieselskatten med 29 öre litern, men bönderna menar att det är alldeles för lite och det ska ses mot bakgrund av att både denna och förra regeringen höjt drivmedelsskatterna flera gånger. Senaste höjningen gjordes i mars i år. I Sverige kommer bonden nu att betala 386 öre i skatt per liter diesel. Det ska jämföras med att dieselskatten i Danmark är 60 öre och i Finland 180 öre per liter. Det är ett avgörande hinder för rättvis konkurrens, pekar bönderna på.

Sven-Erik Bucht fick höra att bönder inte kan leva av löften som ska infrias ”på lång sikt”.

– Vi har enorma problem med att klara kostnaderna dag för dag, sade en bonde.

– Jag har investerat 27 miljoner i min gård, och nu värderar banken den till 11 miljoner, förklarar han.

Sven-Erik Bucht har en lugn stil och lät sig inte rubbas så lätt. Han pratade om att det kan vara svårt för en regering också, särskilt om man ärvt stora skulder från den förra.

– Ingen politiker har förbjudit mejerierna att betala bättre för mjölken, sade han.

Han bekräftade att det finns problem med bankernas lånevillkor ”ibland”, men ansåg samtidigt att handlingsutrymmet är begränsat.

– Vi kan inte belasta skattebetalarna med mer …

Slutsatsen blev att budskapet gått fram och att regeringen ska försöka bättre. Kampen lär gå vidare så länge det finns svenska bönder kvar.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht fick ta emot en bit över 167 000 namnunderskrifter. Bredvid honom står LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson. Foto: Nya Tider

När ledningen för Svenska Transportförbundet, en del av LO, fick kännedom om att Sammy Augustsson var politiskt aktiv i ett parti som facket inte gillade fick han ett brev om att han skulle uteslutas. Brevet var undertecknat av förbundsordförande Lars Lindgren.

Detta trots att facket så sent som i våras ansåg att han var en så pass värdefull medlem att de ville föreslå honom till en förtroendepost. Sammy berättar för Nya Tider att han vid ett möte med facket blev tillfrågad om han var intresserad av ett förtroendeuppdrag inom förbundet.

– Jag fick uppfattningen att de saknade folk, berättar han.

Dennis Miraballes grips av polis och döms senare till två års fängelse för försök till mordbrand, flera fall av olaga hot, ofredande, skadegörelse och brott mot knivlagen. Med flera ledande personer dömda till längre fängelsestraff väljer nu den våldsamma sekten att lägga ned verksamheten. Foto: Polisen

På sin Facebooksida skriver gruppen: ”Nu har vi kommit till en punkt där vår tidigare plattform inte längre fyller avsedd funktion. Därmed väljer vi att avveckla organisationen.”

Revolutionära Fronten (RF) har varit ett av de dominerande nätverken inom den militanta vänstermiljön tillsammans med Antifascistisk aktion (AFA). Gruppen har sina rötter i Antifascistisk aktion och bildades efter EU-toppmötet i Göteborg 2001. Anledningen var att AFA, som dittills stått för misshandel av bland andra sverigedemokrater och andra regimkritiska politiker, ansetts för mjuka.

Personer med kopplingar till RF har vid flera tillfällen dömts för misshandel och skadegörelse. Sommaren 2014 fälldes sex av dess medlemmar av Svea hovrätt för flera grova brott, bland annat olaga hot och försök till mordbrand. Tack vare en kombination av gediget utredningsarbete och att en av organisationens medlemmar hade slarvat med krypteringen, kunde åklagaren presentera bevis för en omfattande kriminell verksamhet som helt och hållet kretsade kring politiskt våld mot meningsmotståndare – företrädesvis nationalister men även moderater, liberaler och andra som RF betraktar som ”fascister”.

Biskopen i Stockholm, Eva Brunne, vill att Sjömanskyrkan ska peka mot Mecka och att de kristna symbolerna ska gömmas undan.

”Det är viktigt att det finns platser för bedjande systrar och bröder och vi visar gästfrihet och tolerans oavsett tro. Goda och bedjande människor av olika tro måste kunna mötas och hjälpa varandra”, skriver Brunne på Stockholms stifts hemsida.

Biskopens förslag är menat för tillfällen då ”ett fartyg med besättning av en annan tro” lägger till i hamnen. Hon jämför med de gemensamma bönerum som finns på vissa flygplatser och sjukhuskapell.

– Det handlar om att underlätta så att människor av annan tro också ska kunna be. Ett uttryck för gästfrihet mot dem som är här tillfälligt, säger Eva Brunne till den kristna tidningen Dagen.
Sjömanskyrkans föreståndare Kicki Wetterberg håller dock inte med biskop Brunne när Dagen pratar med henne.

– Jag har inga problem med att muslimska eller hinduiska sjömän kommer hit och ber. Men jag anser att vi är en kristen kyrka, så vi behåller symbolerna. Om jag besöker en moské ber jag inte dem ta ner sina symboler. Det är ju mitt val att gå in där.

”På Kicki Wetterberg låter det alltså som att de kristna symbolerna får vara kvar. Och om Mecka märks ut till muslimska besökare är oklart”, konstaterar Dagen avslutningsvis.

Det är fullt pådrag. Polisen är beredd på det värsta och har slagit en ring runt Rinkeby Torg. En kvinna säger till Nya Tider att det är mer poliser här i dag än då Stefan Löfven talade på torget tidigare i år. Över 500 människor har samlats när Mona Walter, känd islamkritiker, ska hålla tal. De flesta åhörarna är praktiserande muslimer och kritiska till hennes budskap, men Mona har även fått andra att komma.

Flera olika grupper av kristna närvarade i Rinkeby för att visa Mona sitt stöd. En grupp hade åkt ända från Borlänge för att stödja henne och det hon står för.

– Det är viktigt. Vi är inte här för att håna muslimer. Vi är här för att stå upp för rätten att kritisera. Kritisera religion, politik, ja allt. Det är en grundläggande del i våra västerländska demokratier, säger en av kvinnorna i sällskapet.

Det är en tryckt stämning på torget. Muslimer, de allra flesta verkar vara somalier, står i olika grupper och diskuterar på torget. Deras kroppsspråk avslöjar att de är arga över Mona Walters besök.

– Hon borde inte få komma hit och provocera, säger en muslimsk man till Nya Tider. Han anser att Mona Walter är en rasist och borde dömas i en svensk domstol för sitt påstådda hat mot muslimer.

NyT: Men Mona är precis som du somalier.

– Hon är ingen somalier. Hon är rasist.

NyT: På vilket sätt är hon rasist?

– Hon pratar illa om vår profet. Hon sprider lögner om Muhammed, om alla muslimer. Det är rasism.

NyT: Är du muslim?

– Klart jag är muslim. Alla borde vara muslimer. Islam är den enda religionen som pratar om tolerans.

NyT: Som den tolerans du visar Mona?

– Det är annorlunda, hon är rasist.

Avvisa hädelselagar

Anders Svensson från det kristna islamkritiska nätverket Set my people free inleder genom att tala till publiken och förklara varför man i dag vill tala på Rinkeby Torg.

– Det kan tyckas onödigt att behöva hålla torgmöten för något så självklart som religions- och yttrandefrihet, sade Anders Svensson. – Men tyvärr är det nödvändigt.

Han pratar vidare om bloggare och islamkritiker runt omkring i världen som straffats för att de kritiserat eller hånat islam. Han tar upp den saudiarabiske bloggaren Rafi Badawi, som dömdes till tusen piskrapp och tio års fängelse för att ha smädat islam.

– Vi är inte här för att såra någras känslor. Alla föds fria och har samma rättigheter enligt FN:s mänskliga rättigheter, där artikel 18 och 19 stadgar rätten att fritt uttrycka sina åsikter och fritt välja sin religiösa tro. Vi inom Set my people free är kritiska till hädelselagar och avvisar dem.

Under Anders Svenssons korta introduktion försöker ett gäng äldre ungdomar störa genom att slå på bord och fönster. De buar och ropar på arabiska åt honom. Polisen är snabbt framme och säger åt de äldre ungdomarna att lugna ner sig.

”Islam är en barbarisk religion”

Mona Walter kliver fram och tar mikrofonen i sin hand. Försiktigt börjar hon läsa från sitt manus, men efter någon minut så störs hon ut av buanden och skrik. Då börjar publiken applådera. Det är de kristna som är där för att visa Mona sitt stöd. Deras applåder stör ut buropen och Mona kan fortsätta.

– Jag har rätt att tro på vad jag vill. Jag har rätt att förneka islam och Mohammed och sharialagen. Islam är en barbarisk religion som man inte kan lämna utan att straffas, något som jag inte accepterar.

– I Koranen står det skrivet att Mohammed uppmanar muslimer att döda dem som lämnar islam och att förfölja dem som inte tror på Allah.

Hon läser upp flera citat från Koranen under burop från publiken. Gång på gång skriker åhörare att Mona ljuger och att hon sprider islamofobiska lögner. ”Åk hem Mona, du har inget i Sverige att göra”, skriker de mot henne. Det hela blir en aning ironiskt när en ung muslim skriker att i Sverige råder det demokrati och att Mona ska hålla käften.

– Jag känner somaliska kvinnor som velat omvända sig till kristendomen och som förföljts därför. Det är dags att ni muslimer vaknar. Det är inte okej att ni förföljer oss, fortsätter Mona.

Hon tar ett andetag och ska precis tala vidare, när någon skriker: Allahu Akbar!

Mona replikerar snabbt.

– Allah är inte alls stor och han bestämmer inte i Sverige.

Publiken jublar och skrattar. Mona fortsätter med sitt tal.

– Här har vi demokrati. Om ni gillar sharia och islam tycker jag ni ska åka tillbaka till Saudiarabien och Somalia. Varför är ni här och tar emot pengar från de otrogna svenskarna? Åk hem om ni inte kan respektera demokratin!

Återigen försöker åhörare störa ut henne genom att bua. Igen är polisen framme och ber dem att lugna ned sig.

– Vi måste avskaffa sharialagarna i Sverige. Länge leve demokratin, länge leve Sverige!

Återigen blir många i publiken arga på Mona. De skriker att sharia har inget med islam att göra. ”Du ljuger Mona. Du är rasist.”

Mötet kunde avslutas utan några större störningar. En ung man fördes bort från platsen av polisen, oklart varför.

Mona tackar alla de som kom till Rinkeby Torg för att ge henne sitt stöd. Över telefon säger hon till Nya Tider att hon är glad över att hon fick tala. Stolt över att få bo i Sverige, där hon har rättigheter.

Tisdagen den 6 oktober var det meningen att Mona Walter skulle ha hållit ett föredrag för Fri Folkbildning. Av säkerhetsskäl så fick hon ställa in. Efter talet på Rinkeby Torg har hotbilden mot henne stärkts.

Assyrian Riders Sweden, en MC-klubb bestående av främst kristna assyrier, gav Mona Walter sitt stöd. Foto: Roger Sahlström/Nya Tider

”Mona borde gripas!”. Många arga muslimer försökte störa mötet genom att bua och väsnas. Polisen agerade snabbt och fick alltid tyst på oväsendet. Spänningen låg i luften, men det mest dramatiska som hände var att just som Mona Walter sade att islams gud är ”ingen god gud” och muslimerna ropade ”det är han visst”, så snubblade en förbipasserande somalisk kvinna på sina långa muslimska kläder och slog upp ett blodigt sår i pannan. Hon blev snabbt omplåstrad av polis på plats.
Foto: Roger Sahlström/Nya Tider

Bilderna är från bärplockarläger och tiggarläger mellan byarna Born och Gravsjö i Rättvik. Det verkar inte vara skillnad på om det är bärplockare eller tiggare, det verkar mest vara samma grupp av människor.

Dessa läger är övergivna. Vart invånarna tagit vägen är okänt, men de flyttar än hit, än dit. Snart kanske de kommer tillbaka. Lägret är fullt av uppenbart stöldgods, eller resterna efter dem. Flyttkartonger ligger på hög, kläder likaså. De godhjärtade som tycker att man ska samla in kläder och skänka för att man tror att det är vad migranterna vill ha kan ju titta på bilderna hur mycket kläder värderas hos migranterna.

Lite längre ut i skogen fann man de utsållade värdesakerna liggande under en plåt, vilket tycks vara förfaringssättet, att dessa saker hämtas av migranterna vid senare tillfälle.

Detta bärplockarläger kommer att kosta kommunen cirka 100 000 kronor att sanera, och det måste göras i dagarna, då jaktsäsongen sätter igång snart och jägarna och hundar inte kan klampa omkring i människobajset som ligger överallt. Det andra lägrets sanering går på över 50 000 kronor.

Det är stor skillnad mot till exempel läger där thailändska bärplockare bott någon vecka för att sen flytta vidare till nästa bärställe. Det enda spår man hittar efter dem är en fyrkant av tillplattat gräs efter tältet. De gör verkligen rent och snyggt efter sig.

Folket här har fått nog. EU-migranterna har blivit hotade alternativt redan fått stryk, enligt somliga man pratar med. Man får intryck att de man pratar med känner till vilka som gjort vad. Polisen har i radio fördömt hoten mot ”EU-migranterna”, men det biter inte på de som är arga över situationen. ”Om det inte finns lagar som reglerar sånt här så kan man väl inte heller säga att vi tar lagen i egna händer…” säger de.

Var migranterna slagit läger nu är okänt, men när det kommer fram är risken stor att folket ser till att även detta läger utryms, med eller utan våld. Och sen tillkommer ytterligare saneringskostnader.

Kommunen står maktlös och söker efter något sätt att lösa dessa problem på. Det har varit ett litet reportage om detta lägret i en lokaltidning, men många tycker inte att problemet belyses ordentligt. Man tystar ner saken. Markägarna sätter upp bommar. Allemansrätten blir begränsad. Man måste ta till rationella lösningar när det inte finns något stöd i lagen.

Vid läger nummer två, som ligger några hundra meter längre bort, har tiggarna bott. Detta läger har blivit attackerat på ett grövre sätt. Det ska ha kastats hemmagjorda bomber av kaustiksoda. Man har även eldat upp tre av tiggarnas bilar. Dessa är helt utbrända och spekulationer florerar ifall några migranter sov i bilarna då de brann, men polis har varit på plats och gjort teknisk undersökning och sedan lämnat stället för att sanering ska kunna utföras. Tiggare sitter kvar utanför butiker i Rättvik med omnejd.

Attacker. Någon i byn hade fått nog och gått till våldsamt angrepp för att köra bort de ovälkomna gästerna. Bomber med kaustiksoda hade kastats och migranternas bilar hade bränts upp. Polisen har inga misstänkta än så länge.

Kämpetorpsskolan i södra Stockholm har under en längre tid haft dålig ventilation och även en del fuktskadade lokaler. Arbetsmiljöverket gjorde en undersökning och kom fram till att skolan inte var tjänlig som arbetsplats. Skolan hotades med ett vite på 1,6 miljoner kronor. Då beslutade man sig för att tillfälligt flytta de cirka 340 eleverna till en närliggande skola. Sedan årsskiftet har skolan stått tom för renovering.

Vissa av problemen har åtgärdats, men det krävs mer insatser. Därför beslutade sig staden för att renovera om skolan och även bygga till. Planerna har nu stoppats och den tillfälliga flytten verkar ha blivit permanent. I stället har skolan blivit ett boende för migranter.

Nya Tider besöker Kämpetorpsskolan och möts av en del lekande barn som verkar nyanlända. Utanför skolan står det ett antal mobila duschar och toaletter. En ordningsvakt ser att vi har kamera med oss och ber oss att inte fotografera.

Man har beräknat att skolan kan rymma upp till 300 sovplatser. Det kommer enligt Stadsmissionen bara att vara barnfamiljer som hänvisas till boendet. Det är Stadsmissionen som fått i uppdrag att driva boendet tillsammans med Röda korset och Rädda barnen.

Föreläsare. Domkyrkokomminister Ulf Lindgren och utbildare Shiraf Sebaie propagerade för islam. Foto: Roger Sahlström/Nya Tider

Den 15 oktober anordnades en föreläsning om islam i St Jakobs kyrka i centrala Stockholm. Domkyrkokomminister Ulf Lindgren berättar att många församlingsmedlemmar under lång tid hört av sig med frågor kring islam och varit oroliga. Han bedyrar för Nya Tider att kristna inte behöver känna någon oro alls. Islam är som kristendomen en religion. Det är vissa som vantolkar och begår fel i religionens namn, säger Lindgren.

Föredraget inleddes med att Lindgren jämförde islamofobi, vilket han felaktigt beskrev som hat mot muslimer (fobi är rädsla), med att man förr hatade häxor, katoliker, judar och homosexuella. Redan här började publiken att protestera och för att slippa för många jobbiga frågor lämnade Lindgren över till Shiraf Sebaie, muslim som bedriver egen utbildningsverksamhet.

Sebaie menade att det hela handlar om misstolkningar och bristen på kunskap om hur Koranen ska läsas och tolkas.
– Koranen är en enda mening och den måste läsas i en följd, sade hon bland annat.

Sharif menar att ett problem för en icke-muslim är att de till exempel inte förstår att Koranen skrevs under 23 år. Att ta en vers ur det totala sammanhanget är meningslöst, då betyder verserna eller Koranen ingenting, menar hon.

Som exempel läste hon upp ett antal våldsamma verser ur Koranen och bedyrade sedan att dessa inte hade något med våld, islam eller Koranen att göra överhuvudtaget.

Många islamkännare och kritiker hade sökt sig till mötet och de reagerade starkt på vad som sades. I publiken gick det att se ex-muslimen Mona Walter och islamkännaren Bertil Malmgren. Gång på gång försökte dessa ställa frågor till Sebaie. Ulf Lindgren avbröt dock det hela med leenden, små korta fraser om kyrkans ondska och korsriddare. Åhörarna protesterade då ännu mer.

– Nu är det som i Mellanöstern, sade Ulf Lindgren när det var som allra mest högljutt.

– Vi har skilda traditioner och Gud visar olika ansikten för oss, men vi har samma Gud, hävdade han med ett stort leende.

Sebaie hävdade flera gånger under samtalet att våldet inom islam kommer på grund av inblandning av en ”yttre hand”. Dagens våld i Mellanöstern och i länder där muslimer bor beror på att utomstående lagt sig i vad som pågår, sade hon.

När Bertil Malmberg berättade rena historiska fakta om hur Muhammed och hur hans efterföljare spridit islam med svärd i hand ansåg Sebaie att man måste se till sammanhanget.

– Ja det stämmer att dessa suror finns i Koranen men de kom till i en särskild situation när Muhammeds klan attackerade honom i Mecka på 620-talet. De ville inte acceptera hans nya religion och därför måste han försvara sig, sade hon.

Det blev stormigt i St Jacobs kyrka och Ulf Lindgren avbröt:

– Vi måste komma ihåg att vi kristna med har ett våldsamt förflutet. Under det 30-åriga kriget på 1600-talet stred kristna svenskar mot katoliker under Gustav II Adolf.

Diskussionen i den efterföljande frågestunden var många gånger hätsk och frågorna många. Många kristna i publiken ställde frågor som varken Sharif eller Ulf kunde ge några direkta raka svar på. När kyrkan stängde fortsatte debatten utanför. Mona Walter var skarp i sin kritik mot Lindgren. Hon säger till Nya Tider att Lindgren ljuger, han ljuger sina medlemmar rakt upp i ansiktet. Han borde inte få jobba som präst i svenska kyrkan.

En kristen man som kommit till kyrkan med sin flickvän berättade för Nya Tider att han är mer förvirrad och mer skeptisk till islam nu.

– Lindgren kan inte ha varit allvarlig. Han kan inte mena att islam och kristendomen är samma sak? sade mannen upprört.

Han betecknar det hela som ett propagandamöte för islam.

– Är det som så att kyrkan vill att vi konverterar till islam? Man får den känslan, tycker han.

Samtliga foton: Roger Sahlström/Nya Tider