Det har visat sig mycket svårt att få någon fälld för grov fridskränkning mot barn. Endast fyra procent av anmälningarna 2019 ledde till att någon blev fälld för brottet. Detta trots att polis och åklagare ofta lade ner stora resurser på att utreda. Det framgår av en rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå.
Brå har genomfört den första uppföljningen av hur reglerna om grov fridskränkning mot barn (det vill säga, utsatthet för upprepat våld inom familjen) har tillämpats, sedan brottet infördes år 1998. De anmälningar som Brå studerat visar att bestämmelsen är dåligt anpassad till barns förutsättningar och perspektiv. Det beror främst på att barnen måste kunna beskriva vad de varit med om på ett sätt som de sällan klarar av.
”De barn det handlar om har ofta blivit utsatta för våld av sina föräldrar under flera år, som en del av uppfostran. De har svårt att i detalj beskriva enskilda händelser och när de ägde rum. När barnen inte kan det läggs utredningen vanligen ner”, säger Stina Holmberg, forsknings- och utredningsråd vid Brå.
En ytterligare svårighet är att det för en fällande dom i princip tycks krävas ett vittne som sett vad som skett och är beredd att vittna om det. Barnets berättelse räcker oftast inte. Problemet är att det ofta är svårt att få någon inom familjen att ställa upp och vittna, av lojalitet eller rädsla för konsekvenserna. Och det är sällan någon utanför familjen som bevittnat vad som skett.