Image may be NSFW.
Clik here to view.
Ideologisk förändring
Sverigedemokraterna är det mest invandringskritiska av alla riksdagspartier. Man vill helt stoppa allt asylmottagande annat än från Sveriges närområde, förändra arbetskraftsinvandringen så att det är den svenska arbetsmarknadens behov som styr, skärpa försörjningskraven för dem som vill ta hit sina anhöriga, införa språk- och samhällskunskapstest för medborgarskap samt ge polisen uppdrag och resurser att eftersöka de som vistas i Sverige illegalt. I sitt valprogram föreslår man också att nyanlända barn inte ska gå i samma klasser som svenska barn, utan gå i särskilda förberedelseklasser tills de är redo att studera i samma tempo som alla andra. Den mest radikala punkten är troligen att man vill att uppehållstillstånd tydligt skall kopplas till tydliga grunder och att så fort dessa grunder inte längre är uppfyllda – landet man flydde ifrån är säkert – så ska uppehållstillståndet återkallas. Viss återvandring, alltså. SD har dock genom åren tonat ned många av de frågor som var tongivande när partiet bildades och fram till 2000-talet. Man tog bort kravet på att ompröva alla uppehållstillstånd och medborgarskap som utfärdats sedan 1970-talet, då Sverige av riksdagen förklarades inte längre vara svenskt, utan en pluralistisk stat och permanenta uppehållstillstånd blev huvudregel. Man har infört ”öppen svenskhet”, vilket innebär att var man än kommer ifrån i världen ska man kunna bli en del av det svenska samhället om man ”tar seden dit man kommer” och tar till sig svensk kultur. Dock har SD genom olika utspel i media, bland annat att asylinvandringen bara ska begränsas och inte stoppas, skapat en del missnöje bland kärnväljarna, något som skapat utrymme för det radikalare AfS. Inte minst har partiledaren Jimmie Åkessons kommentar i Sveriges Radios programserie ”Söndagsintervjun” den 27 maj höjt en del ögonbryn: – Vi kommer inte komma tillbaka till Bullerbyn och vi kommer inte komma tillbaka till en situation där alla svenskar är blonda och blåögda. Och det är inte heller önskvärt, det är inte viktigt. I Almedalen fortsatte Åkesson på samma spår, när han till SvD Junior sade: ”Ingen som bott i Sverige kommer tvingas att återvända till sina hemländer. Vi har ingen politik för det.” AfS har tvärtom gått ut hårt med frågan om en omfattande återvandring. Några integrationsåtgärder är inte aktuella, anser man, de som behöver åtgärder för att integreras hör inte hemma i Sverige. SD:s politiska förändring gäller inte bara invandringsfrågan, även om den är viktigast. När Mikael Jansson, som varit SD:s talesperson i försvarsfrågor, hoppade av och bytte till AfS, anförde han Nato-frågan som den vikigaste för honom. För honom har Sveriges neutralitet och alliansfrihet varit avgörande även när han år 1993 valde att gå över från Centern till SD, där han senare kom att bli partiledare. SD har på senare tid låtit sina riksdagsledamöter föra fram sina personliga uppfattningar om Nato, och partilinjen har varit minst sagt otydlig. Detta ses av många som en trevare mot Moderaterna inför en eventuell framtida regeringsbildning. Även i frågan om EU har SD blivit luddigare och inför valet i år bytte man partigrupp i EU från de uttalade EU-motståndarna i Gruppen Frihet och direktdemokrati i Europa (EFDD) till den svagt EU-reformistiska Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR). I sitt valprogram har man dock formulerat sig tydligt och kräver nu en folkomröstning. Detta fick Liberalernas partiledare Jan Björklund att ägna huvuddelen av sitt tal i Almedalen åt frågan och göra EU till sin stora valfråga. Samtidigt är detta en fråga som splittrar den invandringskritiska oppositionen. Det ger vind i seglen för Medborgerlig samling, som är positivt till EU även om man vill göra det mindre centralstyrt, men kommer knappast att ha någon större påverkan på SD i detta val.Ett förändrat politiskt landskap
För bara ett år sedan fanns en krismedvetenhet hos etablissemanget som nu verkar vara försvunnen när statsministern pratar om LAS som en lösning på våldtäktsvågen och när Alliansens partiledare med undantag för Kristdemokraternas Ebba Busch Thor håller fullständigt meningslösa tal utan innehåll rörande de brännande frågorna i svensk politik. Den slutsatsen drog många genom att jämföra Almedalstalen i år med de från förra året. Sammantaget har detta gett SD ett strålande utgångsläge inför valet nästa månad, något en del vill kalla ”seger på walkover”. Detta eftersom SD själva inte presenterar särskilt många nya idéer, till exempel var den viktigaste nyheten i Almedalen från SD att man vill utvidga rot-avdraget för att även omfatta installation av hemlarm. Övriga riksdagspartier är mållösa när det gäller stora och akuta frågor som skogsbränder, vårdkrisen, kriminaliteten och en i allmänhet krackelerande välfärd. SD behöver inte presentera några nya tankar, utan kan luta sig tillbaka och peka på det som man sagt i många år. Även om regeringen skulle börja ta itu med alla problem som hopat sig skulle väljarna fråga sig varför man inte gjort det tidigare, och även Alliansen verkar helst vilja prata om småsaker eftersom de i högsta grad är medskyldiga till krisen.Kampen mot ”kommunmupparna”
I ett av alla läckta e-brev från SD framgår att SD-ledningen kallar vissa av sina lokalpolitiker för ”kommunmupparna”, sådana som anses hindra partiets tillväxt. Det kan röra sig om företrädare som på olika sätt beter sig illa, men i de flesta fall verkar snarare missnöjet från partiledningen handla om politiska åsikter som ligger utanför SD:s mittenfåra, till exempel att man håller kvar vid SD:s politiska linje från tidigare år. Även att länka till alternativa medier avråder partiledningen ifrån, utan anser att man hellre ska lita till etablissemangets media. Hundratals personer har uteslutits de senaste åren enligt partiets policy om ”nolltolerans”. Andra har hamnat långt ner på listorna. Ett exempel är Mikael Jansson, som alltså tidigare varit partiledare för SD, som petades från partiets riksdagslista. Själv säger han till Nya Tider att han tror att det beror på att han inte ville rätta in sig i ledet vad gäller frågan om Nato. [caption id="attachment_38877" align="alignnone" width="585"]Image may be NSFW.Clik here to view.
Stort folkligt stöd. Sverigedemokraterna spås bli största parti i Yougovs opinionsmätningar. Detta trots att partiet inte kommit med särskilt många nya utspel. I stället låter man de övriga riksdagspartierna göra bort sig och framstår då som enda tillgängliga alternativ för väljarna. Foto: Nya Tider[/caption]
Trots utrensningarna finns det exempel på kommunpolitiker som inte är vuxna sin uppgift, men som är lojala partiledningen och därför har dess stöd. Upprörda före detta sverigedemokrater delger Nya Tider exempel på inkompetens i kommunerna så gott som dagligen.
De interna problemen har lett till att man i vissa kommuner har långt högre väljarstöd på riksplanet än kommunalt, vilket självklart även gör att riksresultatet är lägre än det skulle kunna vara. Göteborg är ett sådant exempel, där man dessutom har stark konkurrens av det lokala uppstickarpartiet Demokraterna som nu är minst lika stora som Socialdemokraterna i kommunen.
Som Nya Tider kunde berätta (NyT v6/2018) sparkades efter en lång tid av interna konflikter ordföranden tillika kommunalrådet Lars Hansson, och Jörgen Fogelklou tog över rodret. Han säger till Nya Tider att den kommunala representationen är lika viktig som representation i riksdagen:
– Regeringen försöker ju göra en del frågor som tiggeriförbud och böneutrop till kommunala frågor. Det finns fler sådana frågor där en ny regerings politik till följd av det kommunala självstyret kan obstrueras av en kommunal vänstermajoritet.
Efter omstruktureringen i Göteborg går det framåt för SD på kommunplanet. Fogelklou berättar att han ser det som sin viktigaste uppgift just nu att få de som röstar SD i riksdagsvalet att också göra det i kommunalvalet. Bland annat har han konfronterat Demokraterna i frågan om böneutrop, där SD Göteborg är det enda parti som entydigt säger nej till offentliga böneutrop.
På andra håll, som i Västernorrland, har man dock inte tagit tag i problemen och där kan man räkna med ett stort glapp mellan resultatet lokalt och till riksdagen.