Uppdrag Granskning tog upp våldtäkterna till slut

Programmet den 22 augusti inleddes med att ta upp den uppmärksammade dubbelvåldtäkten i Strängnäs, där en kvinna i augusti 2015 först blev överfallen och våldtagen av en 39-årig algerier, och sedan kort därefter överfölls och våldtogs en gång till av två män från samma asylboende där 320 invandrare bodde. Även om det inte sades rakt ut, insåg förmodligen de flesta tittare att det sannolikt aldrig under Sveriges tusenåriga historia hänt att en kvinna blivit överfallen och våldtagen två gånger i följd av svenska män från samma bostadskvarter eller liknande, oberoende av varand­ra. Den våldtagna kvinnan fick också berätta om den fruktansvärda händelsen i programmet. Det satte tonen för dokumentären, som med undantag för större resurser och en viss undfallenhet i vissa sekvenser kunde ha varit gjord av Nya Tider, Fria Tider, Samtiden eller något annat invandringskritiskt alternativmedium.

Kritiska frågor

Inför programmet hade Uppdrag Granskning gjort en kartläggning som visade att 58 procent av dem som dömdes för våldtäkt eller försök till våldtäkt är födda utomlands. När det gäller överfallsvåldtäkter var siffran 85 procent. Hur många av de resterande 42 respektive 15 procenten som hade en eller båda föräldrarna födda utomlands framgick inte. Dessa fakta är förstås sedan länge kända av alternativmediernas läsare, men det gör dem inte mindre chockerande. Med dem som utgångspunkt försökte Uppdrag Granskning sedan att få klarhet i två frågor, om man sammanfattar de intervjuer man gjorde i programmet: 1) Kan det finnas kulturella orsaker till skillnaderna? 2) Varför har det inte utretts vad skillnaderna beror på? En entimmes dokumentär har sina begränsningar, men på det hela taget kan man konstatera att Uppdrag Gransknings reporter Petter Ljunggren och programledare Ali Fegan gjorde det som systemmediernas journalister hittills ryggat för – de ställde kritiska frågor till kriminologer, politiker och andra som redan för länge sedan borde ha tagit tag i detta. [caption id="attachment_39734" align="alignnone" width="585"] Mathias Ståhle, som i dag arbetar på Svenska Dagbladet, blev tydligt frustrerad över de kritiska frågorna och hasplade till sist ur sig att ”det är ren och skär rasism” att diskutera kulturskillnader som förklaring. Skärmavbild: SVT[/caption]   Även journalistkollegan Mathias Ståhle, dåvarande kriminalreporter på Eskilstuna-Kuriren, fick plötsligt svara på kritiska frågor vilket han uppenbarligen var ovan vid. Efter dubbelvåldtäkten blev Ståhle uppringd av upprörda medborgare som anklagade honom för att mörka gärningsmännens etnicitet. I Uppdrag Granskning avfärdar Ståhle anklagelsen och säger att man faktiskt skrev att gärningsmännen kom från samma asylboende när det väl framkom. – Men nästa steg, liksom, att lägga förklaringsvärdet på det enskilda brottet på deras etniska bakgrund, det kan vi inte ägna oss åt och det ska vi inte ägna oss åt, av det enkla skälet att det är inte förklaringen till att det här brottet begicks, hävdade han i programmet. ”Hur vet du det?” frågar Petter Ljunggren. – Därför att världen inte är funtad så, svarar Ståhle och väntar sig uppenbarligen att den förklaringen ska godtas. ”Förklara”, uppmanar Ljunggren istället, och man ser tydligt hur perplex Mathias Ståhle blir över att avkrävas ett riktigt svar. – Om du försöker förklara att, att en våldtäkt har begåtts av en människa för att han kommer från, liksom, en viss etnicitet eller en viss kultur där det här helt enkelt är tillå... liksom där det här på nåt sätt skulle vara en inneboende egenskap hos honom ... då ägnar dig du åt, då pratar vi rasism. Ingenting annat, det är ren och skär rasism, hasplar Ståhle ur sig under indignerat gestikulerande.

Avslöjande intervjuer

Uppdrag Granskning pratar med flera invandrare från Afghanistan, som är det enskilda land som är mest överrepresenterat av alla i våldtäktsstatistiken. En av dem är Mustafa Panshiri som kom hit för 18 år sedan, har arbetat som polis i Linköping och nu ägnar sig åt att, som han beskriver det på sin blogg, ”resa land och rike runt och träffa [ensamkommande] ungdomar och berätta om vad det innebär att leva i ett sekulärt och demokratiskt samhälle som Sverige”. – Det finns vissa idéer om sexualitet, om kvinnans ställning i samhället, som man har med sig, och de krockar med Sveriges feministiska syn på kvinnan och jämställdheten och så, säger Panshiri. En annan invandrare man intervjuar är ”Ahmed”, som delade rum med en av våldtäktsmännen på flyktingförläggningen i Strängnäs. Ytterligare en är nyanländ ”ensamkommande”. Vad de har gemensamt är att de säger att kulturkrockar är orsaken till våldtäkterna. I deras länder bär kvinnorna slöja och heltäckande kläder. Vidare, om man skulle sextrakassera en av dessa kvinnor så skulle man bli dödad av hennes familj. [caption id="attachment_39735" align="alignnone" width="585"] Mustafa Panshiri, själv bördig från Afghanistan, ansluter även han till den politiskt inkorrekta förklaringsmodellen att invandrarnas kultur är det största problemet, inte socioekonomiska faktorer. Skärmavbild: SVT[/caption]   Man pratar också med Amineh Kakabaveh, vänsterpartistisk politiker och före detta socialsekreterare i Botkyrka. Hon förklarar att hon i sitt arbete sett många exempel på hur vissa invandrargruppers syn på kvinnors sexualitet lett till övergrepp. För sin fräckhet att ta upp detta öppet har hon utnämnts till ”husblatte” av meningsmotståndare inom hennes egna vänsterkretsar.

Sarnecki slingrar sig

Några strandhugg görs även hos andra som har åsikter i debatten om invandrare och brott, som frilansjournalisten Joakim Lamotte och författarinnan Ann Heberlein. Centerpartisten Staffan Danielsson framför, både i riksdagens talarstol och när han intervjuas, åsikten att det behövs mer statistik på brottsutvecklingen i Sverige med avseende på brottslingarnas nationalitet. Det kan låta självklart, men justitieminister Morgan Johansson (S) har sagt nej till sådana undersökningar med motiveringen att de inte ”skulle tillföra kunskap” och menar att Danielssons retorik ”misstänkliggör grupper”. Den som får absolut mest utrymme är dock kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki, som i invandringskritiska kretsar blivit känd som den svenska brottsdebattens svar på Bagdad Bob. Ända sedan 1980-talet har det påfallande ofta varit honom som tidningar och tv-program tillfrågat när de velat ha någon som pålitligt kan förneka att brottsligheten ökar och bortförklara invandrares överrepresentation – alltid med någon variant av temat ”socioekonomiska faktorer”, det vill säga diskriminering och fattigdom, som enligt honom är den absolut viktigaste eller rentav enda orsaken till vissa gruppers överrepresentation i kriminalstatistiken. Sarnecki gör det Sarnecki alltid gör. Han skyller på att nyanlända invandrare ”har levt i grovt maskuliniserade miljöer där de bara har umgåtts med andra män”, men framför allt på att de är socioekonomiskt ”utsatta”. Att deras etnicitet och kultur kan ha med saken att göra avfärdar han utan vidare. Men den här gången ifrågasätts Sarneckis förklaringsmodeller. Exempelvis förklarar berättarrösten att justitieminister Morgan Johansson förklarat att han inte vill ge BRÅ i uppdrag att studera i vilken omfattning våldtäktsmän har utländsk bakgrund, eftersom forskning visar att, enligt Johansson: ”Skillnaden i brottslighet mellan personer med svensk och utländsk bakgrund försvinner när hänsyn tas till skillnader i socioekonomisk bakgrund”. Petter Ljunggren frågar Sarnecki om det verkligen finns någon forskning som visar att socioekonomiska skillnader är avgörande för invandrares överrepresentation i sexualbrott, och Sarnecki tvingas förstås svara nej. Sarnecki kör dock ett fult trick som Uppdrag Granskning inte genomskådar och konfronterar honom med. Han hävdar att Morgan Johansson ”hänvisar till kunskaper om generell brottslighet”. Med andra ord att Johansson har rätt i att invandrarnas överrepresentation skulle försvinna om de hade samma inkomst, ålder och så vidare som svenskarna, även om han medger att det inte forskats på om detta gäller just för sexualbrott. Men för brottsligheten i stort går alltså kriminologiprofessorn i god för justitieministerns uttalande – trots att han vet att det också är ren lögn. I verkligheten visar forskningen om generell brottslighet nämligen att socioekonomiska faktorer inte alls är någon avgörande faktor och att skillnaderna inte försvinner om man tar hänsyn till dem. BRÅ:s senaste studie i ämnet från 2005 visade att ifall man jämför invandrare med svenskar som har samma fördelning av kön, ålder, utbildning och förvärvsinkomst, minskar invandrarnas överrepresentation från 2,5 till 2,1. Det hade varit på sin plats att konfrontera Sarnecki om detta, men när Nya Tider ringer upp honom skyller professorn på att han är upptagen och ber oss ringa igen nästa dag. När vi gör det väljer han att inte svara i telefonen. Naturligtvis hade vi fler frågor att ställa. Uppdrag Granskning gjorde visserligen ett riktigt bra jobb denna gång – ett rejält kliv utanför åsiktskorridoren och unikt för att vara systemmedia – men i vissa stycken hade man definitivt kunnat vara ännu mer konfrontativ och ställa folk mot väggen med fler följdfrågor och fakta än man gjorde. Varken justitieministrar eller akademiker ska tillåtas komma undan med direkta lögner. Detsamma kan sägas om Ali Fegans intervju med justitieminister Morgan Johansson (S) och Tomas Tobé, rättspolitisk talesperson (M), som görs efter att de fått titta på dokumentären. Vissa frågor ställs helt enkelt inte, i synnerhet då om man inte haft ett ansvar för att stoppa invandringen från vissa delar av världen för länge sedan, i ljuset av vad man faktiskt vetat om invandrares våldtäkter. Man fokuserar istället på ”vad man kan göra nu” och tycks godta Johanssons förslag till ”lösningar” såsom ”riktad information till unga asylsökande” och en halvkväden utfästelse att utvisa dem som begår brott i Sverige.

Sarnecki vägrar försvara sina lögner

Jerzy Sarnecki fick trots allt ett flertal besvärliga frågor och tvingades medge att han idag inte hade varit fullt lika säker på sin slutsats att kulturskillnader är betydelselösa i sammanhanget – även om han uppenbarligen fortfarande vidhåller sagda slutsats. När programmet väl skulle sändas gick han således ut i media för att fördöma det. I intervjuer i SVT Nyheter och en debattartikel i DN säger han att programmet inte borde få sändas. Han menar nämligen att Uppdrag Granskning underblåser vad han kallar ”en gammal högerextrem konspirationsteori som går ut på att främmande män kommer till Sverige och våldtar svenska kvinnor och att etablissemanget, pk-eliten, försöker dölja detta”. Sarnecki kom även med en rad alternativa bortförklaringar, varvade med direkta och påvisbara lögner. Nya Tider ville naturligtvis ställa frågor till Sarnecki om dessa, men där tog det stopp. – Du, allt jag tycker om detta står i min artikel på DN:s debattsida. Jag har inga tillägg till detta, säger Sarnecki till Nya Tider. NyT: Jag har några enkla frågor, kan jag inte ställa dem? – Det får du inte svar på, därför att allt står i artikeln. När vi trots detta försöker ställa vår första fråga blir Jerzy Sarnecki upprörd och lägger på luren. Som vanligt i dessa sammanhang har nationalekonomen Tino Sanandaji effektivt sågat kriminologens påståenden i ett inlägg på Facebook, bland annat följande punkter: • Det finns inga bevis eller rimliga misstankar att oproportionerligt många överfallsvåldtäkter begångna av vita män inte utreds/döms. Det är tvärtom mer troligt att våldtäkt inom medelklassen leder till dom än i patriarkala parallellsamhällen där färre anmäler brott. • Det finns inga bevis på att rättsväsendet ägnar sig åt omfattande diskriminering. Sarnecki har erkänt detta och säger nu emot sig själv. • När 85-90 procent av överfalls- och gruppvåldtäkt begås av dem med invandrarbakgrund är det absurt att säga att invandring är oviktig. Utan invandring skulle dessa brott inte begås. Vad säger det om svensk kriminologi att de inte förstår denna enkla poäng? • ”Hur kan man ens komma på idén att förklara de här övergreppen som begås av en väldigt liten grupp människor med hela gruppens kultur?” För att man förstår något som kallas statistisk fördelning. Hur kan forskare förklara cancerrisk när det bara drabbar vissa? Nya Tider återkommer med en exposé över Sarneckis lögner vid ett senare tillfälle.