![]()
Bibelläraren Lars Enarson är övertygad att det var Gud som gav honom följande budskap:
”Det som sker nu i Sverige ingår i en medveten strategi att bryta ner samhället för att införa en antikristlig diktatur.”
Han skriver på sin blogg www.larsenarson.com att det enda politiska alternativ som i dag finns utgörs av Sverigedemokraterna. Detta eftersom de andra sju riksdagspartierna samregerar i form av Decemberöverenskommelsen och är alla medskyldiga till ”den oroande utvecklingen”.
Enarson är inte ensam. Trots att Svenska kyrkan, liksom frikyrkorna, ofta tagit ställning för en fortsatt stor invandring och till och med gömt migranter för polisen, oroas i dag allt fler över ökad förföljelse av kristna i världen och acceptansen för muslimska värderingar inom det svenska samhället. Detta har skapat en kraft som lyckats bryta igenom den politiska korrektheten inom den svenska kristenheten och skapat omfattande debatt.
Redan den 11 april bjöds SD:s partiledare Jimmie Åkesson till ”Partiledarsamtal 2018” i Pingstkyrkan i Uppsala, något som Lars Enarson uppfattade som ett ”bönesvar”, då man hade bett till Gud om att han skulle ”ge Jimmie Åkesson en ingång till svensk kristenhet”. Den kristna tidningen Världen Idag och många andra har haft en starkt negativ hållning till Sverigedemokraterna genom åren, konstaterar Enarson, men vid partiledarsamtalet behandlades han med respekt.
[caption id="attachment_39893" align="alignnone" width="585"]
![]()
Jimmie Åkesson bjöds i april i år till ”Partiledarsamtal 2018” i Pingstkyrkan i Uppsala, som arrangerats i samarbete med den kristna tidningen Dagen. Tanken är att lyssna, ”fritt från schabloner”. Lars Enarson beskrev detta som ”ett bönesvar”, då Åkesson faktiskt bemöttes med respekt. Stillbild: Dagen[/caption]
Det 20 augusti bjöd så Runar Sögaard, före detta aktiv i Livets Ord, in Jimmie Åkesson till ett ”väckelsemöte” i Uppsala. Runar Sögaard tror att ”en lavin” av frikyrkliga kommer att rösta på Sverigedemokraterna i valet och säger att kristna ledare som tar avstånd från dem är fel ute.
– Det här är ett parti som rent krasst har politiska åsikter som gynnar kristna, berättade han för Världen Idag.
Det handlar dock inte bara om Sverige, utan även om Israel. Enarson skriver på sin blogg om Sveriges inställning till Israel, som ”i Guds ögon är en oerhört viktig och avgörande fråga”, och påpekar gillande att ”SD vill att Sveriges israelambassad flyttas till Jerusalem”. SD är i dag i många avseenden det mest Israelvänliga partiet i riksdagen.
Åkesson intygade detta vid sitt möte med Runar Sögaard, då han på frågan om partikollegan Björn Söder anser att judar är svenskar eller inte svarade att Söder är ”en enorm Israelvän” som ”troligtvis älskar Israel mer än Sverige”.
Lars Enarson är sedan 1997 själv baserad i Israel, och har författat flera böcker med fokus på kristenhet och Israel. Han menar bland annat att ”konflikten i Mellanöstern angår alla” och sätter Jerusalem i centrum. Han har också ett TV-program kallat ”På Jerusalems murar” som sänds både i USA och i Europa.
I akt och mening att göra skillnad så organiserar han just nu en turné med bönemöten i Sverige mellan den 10 augusti och den 5 september. Titeln han gett turnén är ”Vi vänder om – Sverige, valet och Israel”.
[caption id="attachment_39894" align="alignnone" width="585"]
![]()
Lars Enarson talar i Victory församling i Billdal, Göteborg, den 25 augusti. Foto: Nya Tider[/caption]
[caption id="attachment_39896" align="alignnone" width="585"]
![]()
Lars Enarson talar i Victory församling i Billdal, Göteborg, den 25 augusti. Foto: Nya Tider[/caption]
[caption id="attachment_39897" align="alignnone" width="585"]
![]()
Lars Enarson talar i Victory församling i Billdal, Göteborg, den 25 augusti. Foto: Nya Tider[/caption]
Bloggen har också ett upprop för att gå med i ”7:14-rörelsen”, namngett efter löftet i 2 Krönikeboken 7:14, ”... men mitt folk, det som är uppkallat efter mitt namn, då ödmjukar sig och beder och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, så vill jag höra det från himmelen och förlåta deras synd och skaffa bot åt deras land.”
Budskapet är att kristenheten i Sverige är hotad av den stora invandringen av människor med en annan tro. I uppropet skriver han:
En stor del av Sveriges befolkning har börjat vakna upp och inse att kristendom är bättre för vårt land än islam och har lagt sin röst på Sverigedemokraterna trots alla förföljelser och all social stigma detta innebär idag i Sverige. I stället för att tacka Gud för denna öppning i det avkristnade Sverige, verkar Sveriges kristna ledare med Ärkebiskopen i spetsen mer angelägna om att ge islam fritt spelrum än att Sverige bevaras som ett kristet land.
När allt kommer omkring är det i första hand detta som är den avgörande frågan i dag i Sverige, inte invandring eller ”alla människors lika värde”. Valet står just nu mellan Sveriges frihet eller Sveriges undergång. Visst finns det saker att invända mot Sverigedemokraterna. Men vi måste se sanningen som den är i dag i Sverige.
Joakim Lundqvist är förstepastor i Livets Ord, och han har tvärtemot argumenterat mot Sverigedemokraterna baserat på att deras människosyn inte är förenlig med kristen tro. Den 27 juli sade han i sin predikan:
– Det finns en tendens och trend just nu att detta parti omfamnas av fler och fler kristna. Vi har kristna ledare som säger att Sverigedemokraterna är det enda hoppet. Men jag skulle vilja säga att inget parti är hoppet för det här landet. Jesus är hoppet.
Som många andra så talade han om Sverigedemokraternas rötter och sade att vi måste rösta utifrån ideologi.
– När vi ser på detta parti så ser vi att dess ideologi och rötter är oförenliga med en kristen människosyn och klassisk kristen tro.
– Jag säger inte ”rösta inte på det eller det partiet”, men det finns ideologier som stämmer mer eller mindre överens med kristen tro och människosyn. När ett partis grundläggande ideologi avviker från vår tros fundament bör vi som församling markera det, sade Lundqvist.
[caption id="attachment_39920" align="alignnone" width="585"]
![Lars Enarson blåser i ett vädurshorn. Han inleder samtliga sina bönemöten på detta sätt, och berättar att han vill vara ”som en trumpetsignal, som en basun som blåser till larm, som väcker”. Stillbilder: larsenarson.com]()
Lars Enarson blåser i ett vädurshorn. Han inleder samtliga sina bönemöten på detta sätt, och berättar att han vill vara ”som en trumpetsignal, som en basun som blåser till larm, som väcker”. Stillbilder: larsenarson.com[/caption]
Enarson replikerar mot liknande argument i ett inlägg i tidningen Dagen att ”SD är inte lösningen”, utan att räddningen ligger i omvändelse. Däremot anser han att ”det värsta som kan hända Sverige är om den nuvarande utvecklingen får fortsätta”, och där är SD det enda alternativet.
Vad gäller beskyllningar om rasism svarar Enarson: ”Den största faran för våldsbejakande rasism och antisemitism finns inte inom SD:s led utan på vänsterkanten.”
Han får medhåll av den hängivne Israelvännen Jon Andersson, som på bloggen Sionblogg.se tar upp ett antal bibelcitat för att påvisa att kristen tro förespråkar att man skall vara medmänsklig och hjälpsam, men att man skall ta hand om sina närmaste först:
”Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.” (1 Timoteus 5:8)”
Resonemanget drivs vidare med ytterligare citat som påvisar de bibliska påbuden om vilka som skall hjälpas, och med vilken prioritet. Han konstaterar vidare:
Där som jag tycker att Lundqvist går fel, är när han säger att den kristna tron är ’globalt solidariskt’. Min åsikt är att Bibelns budskap pratar om ansvar och inte solidaritet, och Bibelns budskap om ansvar säger att du först och främst har ansvar för din egen familj, sedan för din stad, och sedan för ditt land. Det finns inte en enda bibelvers som säger att man som kristen har ansvar för hela världen.
Tankarna om global solidaritet kommer från socialismen, inte från Bibeln. Det är den socialistiske ideologin som gör att partier i Riksdagen tror att de har rätt att ta pengar från en grupp människor för att ge det till en annan grupp människor.
Det är denna socialistiska ideologi som till exempel gör att Försäkringskassan oftare och oftare vägrar att ge bidrag till svenskar som är sjuka, eftersom regeringen bara under de senaste fyra åren har använt 212 miljarder kronor på initiala kostnader för invandrare. Det är denna socialism som gör att svenska kommuner använder miljontals kronor för att köpa nya bostadsrätter åt asylsökare samtidigt som många svenska pensionärer inte har råd att bo kvar i sina bostäder.
Lars Enarson har själv kommenterat Lundqvists utspel på sin blogg och skriver bland annat följande:
Vi befinner oss nu i en situation i Sverige där alla de gamla partierna mer eller mindre tappat kontakten med verkligheten, vilket inte minst hanteringen av bränderna denna sommar är ett bevis på. Det svenska folket har nu fått nog av vanskötsel av vårt land. Att utesluta SD, som förmodligen blir Sveriges största politiska parti i valet, från allt regeringssamarbete kommer att vara förödande för svensk demokrati!
De populistiska uttalanden Lundqvist gjorde mot SD är inte representativa för ett moget och ansvarsfullt andligt ledarskap. Det är min uppfattning att det är Livets Ords ouppklarade andliga snedsegling under Ulf Ekmans sista år vid rodret som ligger till grund för Lundqvists utspel mot SD. Den andliga klarsynen saknas.
I en artikel från den 26 juni 2017 i Världen Idag skriver krönikören Richard Wendesten på temat ”Gör vi Jesus en tjänst när vi tar emot fientliga främlingar?” Hans slutsats är att:
Sverige har under många år varit ett kristet land och i vår flagga har vi Jesu kors.
Att vi har velat bygga vårt land på kristen grund har medfört att landet blivit rikt och välsignat. Men vår situation har förändrats. Vi har i dag främlingar i vårt land som inte vill göra vår Gud till deras Gud, vår kultur till deras kultur eller våra lagar till deras lagar, istället vill de det motsatta. De fortsätter att låta sina lagar gälla även när de går emot de svenska lagarna.
Allt detta medan vi talar om vikten av att inte stöta oss med den som har en annan trosuppfattning, att vara toleranta och förstående och att låta alla få plats i vårt land. Men hur vill vi att vår framtid skall se ut? Vilket slags Sverige vill vi lämna över till kommande generationer? Vill vi lämna över ett Sverige som liknar det som vi själva fick ta emot eller vill vi att det skall likna ett muslimland? Gör vi Jesus en tjänst när vi tar emot främlingen i vårt land?
Under det senaste kyrkovalet 2017 satsade Sverigedemokraterna på att utmana den rådande ordningen och uppmanade sina väljare att gå och rösta. Anledningen var att utmana Socialdemokraterna ”på hemmaplan”, eftersom de traditionellt är det största partiet i Kyrkomötet.
En annan anledning är den upplevda socialliberala ordningen i Svenska kyrkan som många har vittnat om. Stockholms biskop Eva Brunne är aktiv socialdemokrat, och har varit i blåsväder vid flera tillfällen, till exempel när hon i förtäckta ordalag angrep Sverigedemokraterna i sin predikan vid Riksdagens öppnande 2010. Timbro har släppt en rapport 2016 som bland annat konstaterar följande:
”Denna rapport visar att Svenska kyrkan på biskopsnivå agerar som en opinionsbildande aktör. Det finns åtminstone två problem med detta. För det första sker opinionsbildningen i frågor som, med alla rimliga definitioner, ligger en bra bit ifrån vad som kan anses vara kyrkans kärnuppgifter. För det andra görs det med en tydlig slagsida åt vänster.”
Sverigedemokraternas satsning blev både en framgång och ett misslyckande, de gick från sex procent till nio procent, vilket är en ökning med 50 procent. Men eftersom Socialdemokraterna fortfarande har över 30 procent av rösterna så behåller de fortfarande greppet om Svenska kyrkan. Statsvetaren Jan Strid vid Göteborgs universitet gör analysen att valet blev mer politiserat genom Sverigedemokraternas kampanj, vilket drev valdeltagandet högre än vanligt – från knappt 13 procent 2013 till över 18 procent 2017.
Allt tyder dock på att det går betydligt bättre i riksdagsvalet, och att det mullrar även i de frikyrkliga leden kan ses som ett tecken i tiden.
Bibelläraren Enarson menar själv att Gud gett honom ett budskap om att Sverige kan bli ett föredöme för hela Europa.
– Jag upplever att vi har fått en sista chans för att få Sverige att vända om. Sveriges öde ligger i en vågskål, hävdar han.
Jimmie Åkesson bjöds i april i år till ”Partiledarsamtal 2018” i Pingstkyrkan i Uppsala, som arrangerats i samarbete med den kristna tidningen Dagen. Tanken är att lyssna, ”fritt från schabloner”. Lars Enarson beskrev detta som ”ett bönesvar”, då Åkesson faktiskt bemöttes med respekt. Stillbild: Dagen[/caption]
Det 20 augusti bjöd så Runar Sögaard, före detta aktiv i Livets Ord, in Jimmie Åkesson till ett ”väckelsemöte” i Uppsala. Runar Sögaard tror att ”en lavin” av frikyrkliga kommer att rösta på Sverigedemokraterna i valet och säger att kristna ledare som tar avstånd från dem är fel ute.
– Det här är ett parti som rent krasst har politiska åsikter som gynnar kristna, berättade han för Världen Idag.
Det handlar dock inte bara om Sverige, utan även om Israel. Enarson skriver på sin blogg om Sveriges inställning till Israel, som ”i Guds ögon är en oerhört viktig och avgörande fråga”, och påpekar gillande att ”SD vill att Sveriges israelambassad flyttas till Jerusalem”. SD är i dag i många avseenden det mest Israelvänliga partiet i riksdagen.
Åkesson intygade detta vid sitt möte med Runar Sögaard, då han på frågan om partikollegan Björn Söder anser att judar är svenskar eller inte svarade att Söder är ”en enorm Israelvän” som ”troligtvis älskar Israel mer än Sverige”.
Lars Enarson är sedan 1997 själv baserad i Israel, och har författat flera böcker med fokus på kristenhet och Israel. Han menar bland annat att ”konflikten i Mellanöstern angår alla” och sätter Jerusalem i centrum. Han har också ett TV-program kallat ”På Jerusalems murar” som sänds både i USA och i Europa.
I akt och mening att göra skillnad så organiserar han just nu en turné med bönemöten i Sverige mellan den 10 augusti och den 5 september. Titeln han gett turnén är ”Vi vänder om – Sverige, valet och Israel”.
[caption id="attachment_39894" align="alignnone" width="585"]
Lars Enarson talar i Victory församling i Billdal, Göteborg, den 25 augusti. Foto: Nya Tider[/caption]
[caption id="attachment_39896" align="alignnone" width="585"]
Lars Enarson talar i Victory församling i Billdal, Göteborg, den 25 augusti. Foto: Nya Tider[/caption]
[caption id="attachment_39897" align="alignnone" width="585"]
Lars Enarson talar i Victory församling i Billdal, Göteborg, den 25 augusti. Foto: Nya Tider[/caption]
Bloggen har också ett upprop för att gå med i ”7:14-rörelsen”, namngett efter löftet i 2 Krönikeboken 7:14, ”... men mitt folk, det som är uppkallat efter mitt namn, då ödmjukar sig och beder och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, så vill jag höra det från himmelen och förlåta deras synd och skaffa bot åt deras land.”
Budskapet är att kristenheten i Sverige är hotad av den stora invandringen av människor med en annan tro. I uppropet skriver han:
En stor del av Sveriges befolkning har börjat vakna upp och inse att kristendom är bättre för vårt land än islam och har lagt sin röst på Sverigedemokraterna trots alla förföljelser och all social stigma detta innebär idag i Sverige. I stället för att tacka Gud för denna öppning i det avkristnade Sverige, verkar Sveriges kristna ledare med Ärkebiskopen i spetsen mer angelägna om att ge islam fritt spelrum än att Sverige bevaras som ett kristet land.
När allt kommer omkring är det i första hand detta som är den avgörande frågan i dag i Sverige, inte invandring eller ”alla människors lika värde”. Valet står just nu mellan Sveriges frihet eller Sveriges undergång. Visst finns det saker att invända mot Sverigedemokraterna. Men vi måste se sanningen som den är i dag i Sverige.
Joakim Lundqvist är förstepastor i Livets Ord, och han har tvärtemot argumenterat mot Sverigedemokraterna baserat på att deras människosyn inte är förenlig med kristen tro. Den 27 juli sade han i sin predikan:
– Det finns en tendens och trend just nu att detta parti omfamnas av fler och fler kristna. Vi har kristna ledare som säger att Sverigedemokraterna är det enda hoppet. Men jag skulle vilja säga att inget parti är hoppet för det här landet. Jesus är hoppet.
Som många andra så talade han om Sverigedemokraternas rötter och sade att vi måste rösta utifrån ideologi.
– När vi ser på detta parti så ser vi att dess ideologi och rötter är oförenliga med en kristen människosyn och klassisk kristen tro.
– Jag säger inte ”rösta inte på det eller det partiet”, men det finns ideologier som stämmer mer eller mindre överens med kristen tro och människosyn. När ett partis grundläggande ideologi avviker från vår tros fundament bör vi som församling markera det, sade Lundqvist.
[caption id="attachment_39920" align="alignnone" width="585"]
Lars Enarson blåser i ett vädurshorn. Han inleder samtliga sina bönemöten på detta sätt, och berättar att han vill vara ”som en trumpetsignal, som en basun som blåser till larm, som väcker”. Stillbilder: larsenarson.com[/caption]
Enarson replikerar mot liknande argument i ett inlägg i tidningen Dagen att ”SD är inte lösningen”, utan att räddningen ligger i omvändelse. Däremot anser han att ”det värsta som kan hända Sverige är om den nuvarande utvecklingen får fortsätta”, och där är SD det enda alternativet.
Vad gäller beskyllningar om rasism svarar Enarson: ”Den största faran för våldsbejakande rasism och antisemitism finns inte inom SD:s led utan på vänsterkanten.”
Han får medhåll av den hängivne Israelvännen Jon Andersson, som på bloggen Sionblogg.se tar upp ett antal bibelcitat för att påvisa att kristen tro förespråkar att man skall vara medmänsklig och hjälpsam, men att man skall ta hand om sina närmaste först:
”Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.” (1 Timoteus 5:8)”
Resonemanget drivs vidare med ytterligare citat som påvisar de bibliska påbuden om vilka som skall hjälpas, och med vilken prioritet. Han konstaterar vidare:
Där som jag tycker att Lundqvist går fel, är när han säger att den kristna tron är ’globalt solidariskt’. Min åsikt är att Bibelns budskap pratar om ansvar och inte solidaritet, och Bibelns budskap om ansvar säger att du först och främst har ansvar för din egen familj, sedan för din stad, och sedan för ditt land. Det finns inte en enda bibelvers som säger att man som kristen har ansvar för hela världen.
Tankarna om global solidaritet kommer från socialismen, inte från Bibeln. Det är den socialistiske ideologin som gör att partier i Riksdagen tror att de har rätt att ta pengar från en grupp människor för att ge det till en annan grupp människor.
Det är denna socialistiska ideologi som till exempel gör att Försäkringskassan oftare och oftare vägrar att ge bidrag till svenskar som är sjuka, eftersom regeringen bara under de senaste fyra åren har använt 212 miljarder kronor på initiala kostnader för invandrare. Det är denna socialism som gör att svenska kommuner använder miljontals kronor för att köpa nya bostadsrätter åt asylsökare samtidigt som många svenska pensionärer inte har råd att bo kvar i sina bostäder.
Lars Enarson har själv kommenterat Lundqvists utspel på sin blogg och skriver bland annat följande:
Vi befinner oss nu i en situation i Sverige där alla de gamla partierna mer eller mindre tappat kontakten med verkligheten, vilket inte minst hanteringen av bränderna denna sommar är ett bevis på. Det svenska folket har nu fått nog av vanskötsel av vårt land. Att utesluta SD, som förmodligen blir Sveriges största politiska parti i valet, från allt regeringssamarbete kommer att vara förödande för svensk demokrati!
De populistiska uttalanden Lundqvist gjorde mot SD är inte representativa för ett moget och ansvarsfullt andligt ledarskap. Det är min uppfattning att det är Livets Ords ouppklarade andliga snedsegling under Ulf Ekmans sista år vid rodret som ligger till grund för Lundqvists utspel mot SD. Den andliga klarsynen saknas.
I en artikel från den 26 juni 2017 i Världen Idag skriver krönikören Richard Wendesten på temat ”Gör vi Jesus en tjänst när vi tar emot fientliga främlingar?” Hans slutsats är att:
Sverige har under många år varit ett kristet land och i vår flagga har vi Jesu kors.
Att vi har velat bygga vårt land på kristen grund har medfört att landet blivit rikt och välsignat. Men vår situation har förändrats. Vi har i dag främlingar i vårt land som inte vill göra vår Gud till deras Gud, vår kultur till deras kultur eller våra lagar till deras lagar, istället vill de det motsatta. De fortsätter att låta sina lagar gälla även när de går emot de svenska lagarna.
Allt detta medan vi talar om vikten av att inte stöta oss med den som har en annan trosuppfattning, att vara toleranta och förstående och att låta alla få plats i vårt land. Men hur vill vi att vår framtid skall se ut? Vilket slags Sverige vill vi lämna över till kommande generationer? Vill vi lämna över ett Sverige som liknar det som vi själva fick ta emot eller vill vi att det skall likna ett muslimland? Gör vi Jesus en tjänst när vi tar emot främlingen i vårt land?
Under det senaste kyrkovalet 2017 satsade Sverigedemokraterna på att utmana den rådande ordningen och uppmanade sina väljare att gå och rösta. Anledningen var att utmana Socialdemokraterna ”på hemmaplan”, eftersom de traditionellt är det största partiet i Kyrkomötet.
En annan anledning är den upplevda socialliberala ordningen i Svenska kyrkan som många har vittnat om. Stockholms biskop Eva Brunne är aktiv socialdemokrat, och har varit i blåsväder vid flera tillfällen, till exempel när hon i förtäckta ordalag angrep Sverigedemokraterna i sin predikan vid Riksdagens öppnande 2010. Timbro har släppt en rapport 2016 som bland annat konstaterar följande:
”Denna rapport visar att Svenska kyrkan på biskopsnivå agerar som en opinionsbildande aktör. Det finns åtminstone två problem med detta. För det första sker opinionsbildningen i frågor som, med alla rimliga definitioner, ligger en bra bit ifrån vad som kan anses vara kyrkans kärnuppgifter. För det andra görs det med en tydlig slagsida åt vänster.”
Sverigedemokraternas satsning blev både en framgång och ett misslyckande, de gick från sex procent till nio procent, vilket är en ökning med 50 procent. Men eftersom Socialdemokraterna fortfarande har över 30 procent av rösterna så behåller de fortfarande greppet om Svenska kyrkan. Statsvetaren Jan Strid vid Göteborgs universitet gör analysen att valet blev mer politiserat genom Sverigedemokraternas kampanj, vilket drev valdeltagandet högre än vanligt – från knappt 13 procent 2013 till över 18 procent 2017.
Allt tyder dock på att det går betydligt bättre i riksdagsvalet, och att det mullrar även i de frikyrkliga leden kan ses som ett tecken i tiden.
Bibelläraren Enarson menar själv att Gud gett honom ett budskap om att Sverige kan bli ett föredöme för hela Europa.
– Jag upplever att vi har fått en sista chans för att få Sverige att vända om. Sveriges öde ligger i en vågskål, hävdar han.