Sveriges somalier fick in sin egen kandidat i riksdagen

Miljöpartiet fick från Göteborg två riksdagsmandat, men hade på sin lista inte mindre än 30 namn. Ett av dem var Leila Ali Elmi, som stod på plats 21. Det var långt ifrån så kallad valbar plats, men 1 467 personröster tog henne upp till listans topp och därmed en plats i riksdagen. Sin kampanj har hon främst fört på Facebook, där inte ett enda inlägg är på svenska. Inläggen handlar inte heller om politik, bortsett från att hon uppmanar somalier att rösta på henne just på grund av hennes ursprung. Av naturliga skäl är det så gott som enbart somalier som där gillar och kommenterar hennes inlägg, i samband med vad som ska vara ett val till Sveriges riksdag. Denna kandidatur skapade tillräckligt stor uppmärksamhet för att riksdagskansliets presstjänst, redan innan valresultatet var helt klart, skulle presentera ett uttalande som sägs komma från Leila Ali Elmi själv: ”Att det nu ser ut som att jag har blivit inkryssad i riksdagen känns väldigt roligt och stort. Jag vill vara med och skapa ett samhälle där allas lika värde är en självklarhet och arbeta mot rasism och diskriminering.” [caption id="attachment_41012" align="alignnone" width="585"] Leila Ali Elmi placerades av partiet som nummer 21 på Göteborgs lista till riksdagen, men den tidigare helt okända kandidaten tog sig med 1 467 personröster till den översta placeringen. Foto: Privat[/caption]

Uttalanden på somaliska uppmärksammas

Snart efter att hennes lyckade personvalskampanj blev känd började också en av de filmer som hon lagt upp på Facebook cirkulera. Den ska vara tagen vid en somalisk fest i Bergsjön i Göteborg, och en av de som kommenterar Elmis kandidatur är författaren och debattören Katerina Janouch, som med hjälp av en somaliskspråkig bekant på sin blogg berättar vad som sägs: ”...och hon välkomnar alla sina landsmän och säger att somalierna måste rösta på henne, kryssa henne. De ska inte ge bort sina röster utan att få något tillbaka, vilket de får om de röstar på henne. Den äldre mannen i filmen säger att Leila behöver cirka 300 röster för att komma in i riksdagen. Gå nu ut och hämta dessa 300 röster, det är inte så svårt. Somalier finns överallt.” Så småningom ryckte liberaler och socialister ut till den personvaldas försvar. Från Miljöpartiet fick hon bland annat stöd av det tidigare språkröret för Grön Ungdom, Magda Rasmusson, som på Twitter uttryckte sin entusiasm: ”Men bra jobbat med att göra den första kvinnan med somalisk bakgrund till en av de mest kända riksdagspolitikerna i Sverige! Nu stärks hennes plattform och hon får en stark skara bakom sig från start. Tar ofta många år att bygga upp. Inget ont som inte för något gott med sig.”

”Den första helt öppet klaninröstade kandidaten”

Den 16 september lyckades SVT:s Aktuellt få tag på Leila Ali Elmi, som inte har några som helst offentliga kontaktuppgifter, och i sällskap av Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Maria Ferm besvarar hon ett antal försiktigt ställda frågor. Den snabba vägen in till riksdagen sägs vara resultatet av ”hårt arbete” och Ali Elmi berättar: – Jag har varit ute, framför allt i min stadsdel, i Angered. Jag har varit ute och pratat med medborgare, jag har knackat dörr och jag har haft en valkampanjsfilm ute på sociala medier. Aktuellt ställer också frågan om vilka som har ”kryssat” Ali Elmi. Det berör den mest centrala diskussionen, men hon svarar: – Det kan jag inte svara på, vilka de är, men det är nog framför allt folk som bor i Angered och människor som känner mig. Hon menar vidare att riksdagsplatsen inte bara betyder mycket för henne själv, utan också för ”andra människor som liknar mig, och som känner sig igen i mig”. [caption id="attachment_41013" align="alignright" width="350"] Leila Ali Elmi tillsammans med Somalias president. Foto: Privat[/caption] I Göteborg uppnådde Miljöpartiet vid valet till riksdagen sin största andel i Angered, en mångkulturell förort med många somalier. I sitt inlägg om denna somaliska representant konstaterar högerdebattören Rebecca Weidmo Uvell bland annat: ”Man kan diskutera hur stor andel klanröstning kan förklara sossarnas makt i de värsta förorterna runt om i Sverige men detta står utom något tvivel – Miljöpartiet har fått in den första helt öppet klaninröstade kandidaten i Sveriges riksdag.” Det är sannolikt också första gången som ”klanröstning” nämns som en faktor i svensk politik, även om fenomenet har funnits längre än så. I denna valrörelse fick vi även berättelsen om hur en kommunpolitiker, också från Miljöpartiet, lovade Moderaterna 3 000 extra röster i utbyte mot att de skulle underlätta för en moské att få ytterligare tomtmark. Det skulle ske genom att imamen då skulle rekommendera sina moskébesökare att rösta på Moderaterna.

Gruppen står över individen

Johan Lundberg och Per Brinkemo, som tillsammans har skrivit en bok med just titeln Klanen, förklarar i en debattartikel i Dagens Nyheter hur bland annat sådant kollektivt röstande är möjligt. De beskriver hur man i klankulturer inte ser sig som främst individer, utan som en del av ett kollektiv, vilket också skapar trygghet: ”Det är inte förrän man förstår den lockelse som klanen utövar – liksom klanens många fördelar, vilka naturligtvis kan värderas helt olika av olika personer – som man inser vilka integrationspolitiska utmaningar som vi står inför när det gäller att få folk att förstå fördelarna med den frihet som staten kan erbjuda.” Alf Ronnby, docent i socialt arbete som själv arbetat i invandrartäta förorter, menar att detta är en sorts korporativism, och beskriver fenomenet för Nya Tider: – Det betyder att den egna gruppens intressen går före andra intressen. Vissa grupper och organisationer fattar kollektiva beslut, ofta toppstyrt, som medlemmarna är bundna av. Gruppen betyder allt, individen inte mycket. Gruppens intressen, vanligen definierad av ledare och överhuvuden, ska alltid vägleda alla politiska, ekonomiska och sociala beslut. Ronnby hävdar vidare att detta beteende står i motsättning till demokratin som vi känner den, och att tendensen ökar i takt med att den utomeuropeiska invandringen fortsätter: – Här har vi nu etniska grupper och klaner som utifrån sin etnicitet och egna kultur agerar i det politiska systemet för att skaffa gruppen och klanen fördelar. Att det också handlar om främmande kulturer gör det än mer problematiskt, eftersom det kommer att leda till byggande av parallellsamhällen och ökade motsättningar i samhället.