Hot och våld i vården – vårdpersonal fruktar för sin säkerhet

Invällande anhöriga, konkurrerande gäng och skottlossning på akuten har blivit allt vanligare. Så har det dock inte alltid varit. När Sveriges radio för tio år sedan rapporterade om att vissa akutmottagningar började använda väktare under veckans alla dagar på grund av hot och våld, var det något utöver det vanliga. – Inom alla akutsjukhus, inom framför allt länet, men även i storstäderna i Sverige ser jag nog att det här [väktare] i framtiden kommer bli en permanent lösning, i allra högst grad, sade Jesper Lindblom, säkerhetssamordnare på Norrtälje sjukhus, till SR då. Och han visade sig få rätt. I dag har säkerhetsåtgärderna utökats med ett systematiserat samarbete och kontakt med polisen, olika typer av nedstängningar (lockdown) för att förhindra att obehöriga och hotfulla personer tar sig in, kroppskameror för väktare, överfallslarm och säkra flyktvägar för personal. Våldet har blivit så vanligt att situationen blivit en viktig politisk fråga. I januari 2018 presentades resultaten från den av regeringen tillsatta ”blåljusutredningen”, där man föreslog höjda straff för personer som kastar sten och på andra sätt attackerar poliser, ambulanssjukvård och räddningstjänst vid insatser. Utredarna vill även föra in ett nytt brott, blåljus­sabotage, i brottsbalken. Lagrådet förbereder just nu en proposition som av allt att döma kommer att godkännas enhälligt av riksdagspartierna under året. Lagändringarna träder i så fall i kraft den 1 januari 2020. Men för vårdpersonal som inte jobbar i blåljusverksamhet finns inget förslag om straffskärpningar. De två moderaterna Irene Svenonius, finanslandstingsråd i Stockholms län, och Kristoffer Tamsons, trafiklandstingsråd, var snabbt ute och krävde att fler yrkesgrupper skulle omfattas av straffskärpningarna, förutom vårdpersonal även personal i kollektivtrafiken. Förslaget kritiserades för att vara ett i raden av moderata utspel inför valet. Svenonius hade tidigare under året gått ut och krävt larmbågar på akuten som lösning på de tungt kriminella gängens framfart. Svenonius nekade till att utspelet skulle vara valfläsk: – Säkerheten för medarbetarna i Stockholms läns landsting är otroligt viktiga för oss oavsett om det är valår eller inte, sade Irene Svenonius till Svenska Dagbladet. [caption id="attachment_44891" align="alignnone" width="585"] Utsätts för våld. Enligt Statistiska centralbyrån har 12 procent av dem som arbetar inom vården blivit utsatta för hot eller våld på arbetsplatsen. Foto: Nya Tider[/caption] Förslaget avfärdades av Marie Jensen, säkerhetsansvarig på Skånes universitetssjukhus, som ett populistiskt förslag som inte fungerar i verkligheten. Hon argumenterade att akutmottagningar har flera olika ingångar och att det skulle krävas tio vakter dygnet runt för att kontrollera larmbågar till fem olika ingångar. Svenonius har även krävt skottsäkra västar för ambulanssjukvårdare och kroppskameror för ordningsvakter, så att dessa ska kunna dokumentera angrepp som de blir utsatta för. Vårdförbundet har avvisat förslagen med hänvisning till att det borde vara polisens ansvar att säkerställa att ambulanspersonal inte ska arbeta i situationer där det är risk för skottlossning. Förslaget om kroppskameror åt ordningsvakter kritiseras också för att det kan trigga igång ännu fler hotfulla situationer på brotts- och olycksplatser. Svenonius har varit omdiskuterad sedan det avslöjats att hon och hennes man varit djupt insyltade i skandalen med bluffakturor på Nya Karolinska. Hennes man, Jan Svenonius, var upphandlingschef för Nya Karolinska och godkände inköp av konsulttjänster för Boston Consulting Group, fakturor som anklagades för att vara sockrade eller rena bluffakturor. Båda makarna Svenonius anklagades för jäv och Jan tvingades lämna sitt jobb.

Överfallslarm och väktare på varje akut i Skåne

[caption id="attachment_44895" align="alignright" width="300"] De långa väntetiderna på akutmottagningar är en orsak till att hot- och våldssituationer ökat. Foto: Nya Tider[/caption] Nya Tider har varit i kontakt med verksamhetschefen på Helsingborgs lasarett Håkan Kerrén som säger att de arbetar kontinuerligt med frågan. – Vi försöker att hantera det överallt. Vi jobbar mycket med hot och våld för det handlar om att skapa en säker arbetsmiljö för våra medarbetare och våra patienter. Väktare har vi på alla sjukhus, i alla fall i Region Skåne. Överfallslarm bär personalen på alla akutmottagningar. Han säger att han själv inte blivit hotad eller utsatt för våld. – Man ska också veta att detta är ett väldigt litet problem för oss, men när det händer så är det ett allvarligt problem. Trots att en lockdown handlar om att hantera situationer vid främst skjutningar mellan rivaliserande gäng så förnekar Kerrén att det skulle vara ett särskilt invandrarproblem. NyT: Är det ett problem som är importerat eller har det alltid varit så här? – Det vi menar är ju att när det händer en massa våld som är mellan olika grupper… Sen vad det är för grupper… det är bara till att säkerställa att de inte kommer åt varandra. NyT: Är det svenskar också? – Det är alla grupper. Det kan vara fotbollsrelaterat, gängrelaterat… det är inte en typ av gruppering. Det har inte någonting med etnisk tillhörighet eller något sådant att göra, utan det handlar om dem som utövar våld gentemot varandra.

Vårdförbundet: Våldet förekommer överallt

När Nya Tider ringer upp Anna Olsson, presschef på Vårdförbundet, säger hon att hoten och våldet är ett samhällsproblem. Som fackförbund kräver de att arbetsgivaren ska visa nolltolerans. – Som fackförbund lägger vi stort ansvar på arbetsgivaren. Enligt Statistiska centralbyrån har 12 procent av dem som arbetar inom vården blivit utsatta för hot eller våld på arbetsplatsen. Men enligt Anna Olsson har de som fackförbund inte fått in särskilt många ärenden och man har inte sammanställt någon egen statistik. Hon säger att våldet sker i olika typer av verksamheter och från olika typer av patienter. – Det är inte lätt att definiera eller lösa problemet. Det är ett samhällsproblem. Polis, samhälle och socialtjänst och olika instanser måste samverka. – Men vi har inte sett någon tydlig tendens att det är någon viss grupp eller verksamhet. Vi har varit måna om att bredda bilden som finns i media, det handlar inte bara om akutsjukvården. Det är inom förlossning, psykiatri, äldrevård… Det förekommer i alla kontaktyrken – är man i kontakt med människor så kan det uppstå situationer. Även Sveriges läkarförbund bekräftar problemen: – Vi tittar på arbetsgivarens ansvar. Överfallslarm och väktare kan vara en del av det, säger en ombudsman till Nya Tider. – Sjukhuset är en del i samhällsutvecklingen i övrigt och är det så att det är väldigt våldsamt med en våldsspiral med kriminalitet som utmynnar i skjutningar, då behöver man ju tillkal­la polis. Men arbetsgivaren har också ett ansvar att agera om arbetsmiljön blir otrygg. NyT: Är det en förbjuden fråga att ställa om det handlar om olika etniska grupperingar? – Du får gärna ställa den, men jag har inget svar på den frågan, säger ombudsmannen.

Sjuksköterska larmar om överfulla akutmottagningar

Nya Tider har talat med en sjuksköterska i Stockholmsområdet som av rädsla för repressalier från arbetsgivare vill vara anonym. Hon berättar att nedskärningarna i vården har skapat en allt mer ansträngd situation: – Det är allt fler sjuka som ska trängas på allt färre akutmottagningar. Löfvenströmska, Nacka, Sabbatsberg, Sankt Erik – alla dessa akutsjukhus har stängt. Hon förklarar att hoten och våldet till stora delar är ett invandrarproblem: – Många utlänningar har inte det här tänket att man ska gå till jourläkare eller distriktsläkare. Så fort man har skurit sig lätt i fingret så åker man till akuten. Det tar väldigt lång tid för dem att lära sig, för i deras värld ska man till ”sjukhuset” så fort man behöver något. Men läkarna på akutmottagningarna prioriterar ju, så de som har skurit sig i fingret får inte första prioritet. Patienter med spruckna kärl och blindtarmar, eller kvinnor som ska in på förlossning, går så klart före. Då blir de upprörda och det kan leda till hot eller våld, förklarar hon. – Södersjukhuset har den klart bråkigaste akutmottagningen i Stockholm. Dit kan alla åka. Det uppstår så mycket våld att de har väktare dygnet runt alla dagar i veckan. – På Karolinska uppstår våldssituationer inte lika ofta eftersom de endast tar emot patienter som kommer med ambulans eller helikopter eller som redan har remiss.

Läkare: Inte bara kriminella gäng

Nya Tider har talat med akutläkaren och kriminologen Ardavan Khoshnood som arbetar i Skåne och som kommenterat den senaste tidens våldsspiral i flera medier. Han menar att våldet är vanligt förekommande och att det inte bara sker på akutmottagningar: [caption id="attachment_44892" align="alignright" width="300"] Akutläkaren Ardavan Khoshnood säger att hoten och våldet förekommer överallt inom vården och omsorgen. Stillbild: Privat[/caption] – När vi diskuterar detta så handlar det både om vård och omsorg. Det gäller den prehospitala vården med ambulansen. Hot och våld är ett ännu större problem på akutmottagningen. Patienten kan ha väntat alldeles för länge innan han eller hon får träffa en läkare, eller så får patienten inte den behandling han eller hon vill ha, och det är mest det som bidrar till att det uppstår situationer med hot eller våld. De tänker att ”herregud, jag har väntat sex timmar och har inte fått träffa en läkare än”. När de tvingas vänta länge blir de frustrerade över situationen. – Ett annat problem är att många googlar innan de åker dit. Om de har huvudvärk så kan de tro att de har en tumör i hjärnan, så därför kräver de att få en CT [en särskild form av röntgen] och undrar varför de inte får det. Då kan det uppstå en hotfull situation. Khoshnood berättar att problemet finns överallt. – Det förekommer i primärvården också. Jag brukar tala om hot och våld inom omsorg och sjukvård, och anledningen till att jag alltid tar upp omsorgen också är för att det brukar hända inom äldrevården, det händer inom prehospital verksamhet, primärvården, inne på avdelningar… Det finns en massa situationer där det uppstår. Khoshnood säger att det inte bara handlar om kriminella gäng. – Det är inte bara det. Och det finns inga forskningsstudier på vilka det är. Gör man en studie så ser man kanske att majoriteten är kriminella, men alla är inte det. Risken för hot och våld ökar självklart när det är kriminella. Om personalen inte kan tillåta dem att träffa patienten, så kan det hända att det blir ”diskussioner”. Men det handlar också om vanliga människor som inte alls är kriminella men som blir frustrerade. Khoshnood säger att det ”utan tvekan” är så att det är ett systemfel. Primärvården fungerar inte eftersom de inte har de resurser som behövs, så det blir ett ökat tryck på akutsjukvården. Många förstår inte vart de ska vända sig. – Vi behöver en förståelse för när man ska gå till primärvården och när man ska gå till akuten. Akuten har ju också begränsad personal och resurser så alla kan inte gå dit. Om man har haft ont i huvudet i två veckors tid ska man gå till primärvården, men om man går dit och får en tid först om två månader och ska behöva vänta så lång tid, så är det enklare för personen att gå till akuten. Men när personen kommer till akuten får han eller hon ofta vänta länge. Om du inte har något livshotande tillstånd så jobbar vi efter prioritet. En person som kommer in med en akut hjärtinfarkt eller som kräks blod måste ju prioriteras före någon som har en mild smärta i magen. Vi måste ta hand om de akut sjuka. Och det har människor ofta förståelse för, men någonstans om det kommer in nya personer i mer akuta situationer känner de att ”är det meningen att jag ska vänta här 20-24 timmar?” Till slut blir de arga för att vi inte jobbar snabbare. – Då kan det uppstå situationer som är i bästa fall hotfulla, i värsta fall våldsamma.

”Inga studier om varför våldet ökar”

Han säger att han drabbats av hot men inte av våld, men att han har flera kollegor som drabbats av direkt våld: – Det finns ett antal av mina kollegor som har drabbats av våld inom både den prehospitala verksamheten, primärvården och sjukhusen, absolut. – De har antingen blivit knuffade, eller så har de fått en knytnäve eller en lavett mot ansiktet. Vi har haft tillfällen där någon har attackerat en undersköterska med en sax. En del av det här handlar om kriminella, en del om helt vanliga människor som lider av psykisk ohälsa. NyT: När började denna situation att eskalera? – Det är en väldigt bra fråga. Det som överraskar mig lite är att de här siffrorna som vi tar upp och som media i dag skriver om… det är siffror som har existerat i över tio år. Anledningen att man börjat titta på det i dag tror jag beror på att problemet har ökat så mycket på akutmottagningarna. I Kalmar har ju personalen börjat med självförsvarskurs på akuten. Jag skulle nog säga att problemet har växt i Sverige de senaste 10-15 åren men det finns inga studier som har gjorts på detta. Khoshnood är inte rädd att svara på om det finns en invandringsaspekt, något som ingen av systemmedierna valt att skriva om. – Detta har man tittat på i olika studier och den enda gången man ser en etnisk skillnad är när det handlar om kriminella grupperingar som tar till hot och våld. Där är det en majoritet som är utlandsfödda och där har vi massor av studier som visar att invandrare eller utlandsfödda är överrepresenterade i brottslighet, så vad gäller den biten – absolut. Men om man tittar på den andra biten så kan det handla om etniska svenskar som kanske tycker – och med all rätt – att ”jag är gammal, har betalat skatt hela mitt liv, och nu ska jag ligga på en brits och vänta i tolv timmar på att träffa en läkare. När blev det så här?” – Men mer än så vet vi inte för det finns inga studier på det och det är extremt tråkigt. Den statistik som vi i dag använder är ju officiell statistik. Och man får inte glömma att mörkertalet är gigantiskt. Långtifrån alla hot- eller våldssituationer anmäls av vårdpersonalen. Så det finns nog ett gediget mörkertal här. Vi behöver studier för att förstå när det började gå snett, varför, vilka patientgrupper som står för hot och våld, men också hur vi kan förhindra det. Och här finns det ingenting, så det blir ofta att man intervjuar en enskild person om dennes erfarenheter. Och det är ett jätteproblem. Khoshnood tror att det kommer mer forskning om våldet framöver. – I dag ligger problemet mest i att det tidigare inte har varit en intressant fråga i Sverige att diskutera. Det är först på senare tid som problemet kommer upp till ytan. Jag tror nog att vi inom kort kommer att få ett flertal olika forskningsprojekt som kommer att pågå. Sedan om resultatet av forskningsprojekten inte är politiskt korrekt… ja det återstår att se.