Liljevalchs Vårsalong: Asylaktivister stjäl föreställningen

Vårsalongen på Liljevachs i Stockholm är en tradition sedan nästan hundra år och ett måste för alla konstintresserade i regionen. Den är förhållandevis folklig och ger ett slags tvärsnitt av vad som pågår ute i ateljéerna i landet, även om mycket också saknas. En majoritet av konstnärerna är fortfarande av svensk härstamning. Politiskt engagerade motiv kan möjligen få finnas med om de har en ”inkluderande” eller ”intersektionell” vänsterprägel. I år kapas föreställningen av en afghansk-svensk installation och manifestation. Det Malmöbaserade ”skaparkollektivet” Forma har fått ställa ut ett mycket stort verk med titeln ”17000”. Det består av just 17 000 små färgade träklotsar uppradade i ett hyllsystem. Dessa ska åskådliggöra de afghanska män (varav många var så kal­lade ensamkommande barn) som inte är flyktingar och som riskerar att bli skickade tillbaka till Afghanistan. För att inte besökaren ska missa verkets innebörd svärmar ett tiotal av dessa afghaner omkring i lokalen och delar ut kort och broschyrer. På plats som talesperson var lördagen den 26 januari afghanernas överaktivist Fatemeh Khavari. Några personer som såg svenska ut fanns också i gruppen, antagligen projektledare. Budskapet är tydligt – låt alla stanna! Forma är finansierat bland annat av Allmänna arvsfonden, det vill säga av döda svenskar som inte skrivit testamente och som inte har några arvingar. En annan sponsor är Skånska Hemslöjdsförbundet. Inte heller det är en organisation som man tänker sig ska ha något intresse av att öka invandringen.     [caption id="attachment_45990" align="alignnone" width="585"] Siv Salomonsson, ”Bruksstuga, Ljustorp”, textil applikation, kan räknas som äkta hembygdskonst. Foto: Nya Tider[/caption]   [caption id="attachment_45991" align="alignnone" width="585"] Liljevalchs Vårsalong öppnade den 25 februari och pågår till och med 24 mars. Här ett verk som kommenterar krisen i Svenska Akademin. Foto: Nya Tider[/caption]     Som propaganda betraktad är verket säkert effektivt. Vad stilen beträffar är det ”konceptkonst”, det vill säga syftet är att utan ambitionen att vara estetiskt tilltalande förmedla en idé. Det kunde ha varit gjort av kinesen Ai Weiwei. Han gillar också att åskådliggöra stora tal. Ett politiskt verk som också måste nämnas är gjort av Stella Palm, ”The Golden One”, eftersom det är en tydlig blinkning till en känd svensk nationalistisk profil, kroppsbyggaren ”The Golden One”, Marcus Follin. Stella Palm är hans absoluta motsats – en fet kvinna i 30-årsåldern. I detta videoverk uppträder hon i guldbyxor och nakna guldfärgade bröst sjungande ”rulltårtans lov” med melodin till Du Gamla du Fria. Stella vill visa ”how to smash patriarchy with pastry and especially with ‘rulltårta’.” Stella försäkrar att hon inte vill vara någon till lags och att ladda sig med rulltårta är ett bra sätt. Det är harmlöst, men galet absurt och faktiskt ganska roligt, just för att hon säkert menar allvar. Det som gör Vårsalongen intressant är att en del genuin folkkonst faktiskt också får visas. Det är i princip möjligt att få vara med också för ungdomar och amatörer. Men inte sällan undrar man vad juryn egentligen ser för kvalitéer. En genomgående tendens är ”naivism”, bilderna ser ut som barnteckningar. Hantverksskicklighet är inte en kvalité som står högt i kurs.   [caption id="attachment_45992" align="alignnone" width="585"] Stella palm vill bekämpa ”patriarkatet” genom att göra sig fet och oaptitlig genom överkonsumtion av rulltårta. Hon lyckas ganska bra. Foto: Nya Tider[/caption]   [caption id="attachment_45993" align="alignnone" width="585"] Det här är också ett sätt att bekämpa patriarkatet: Konstnären ”Bulle­vuttan” har gjort en parafras på en känd Zornmålning. Måleriet är någorlunda seriöst men når dock inte Zornkvalité. Foto: Nya Tider[/caption]   [caption id="attachment_45994" align="alignnone" width="585"] Inger Edelfeldt är en skicklig sagoillustratör. Hon använder pennor, tusch, papper och sax och akrylfärg för att skapa ett sådant här extremt detaljerat landskap med insekter, blad och fantasiväxtlighet. Bilden är tämligen liten, bara ca 50x40 cm, men varje kvadratcentimeter är minutiöst bearbetad. Foto: Nya Tider[/caption]   [caption id="attachment_46006" align="alignnone" width="585"] Evelina Rasmussen-Taengh, har gjort tre känsliga schimpansporträtt. Hon har använt blandade koppargrafiktekniker med etsning, skrapningar och individuell infärgning. Foto: Nya Tider[/caption]   [caption id="attachment_46007" align="alignnone" width="585"] Oscar Gard Montán, ”Näckrosor och Drakar”. Oscar är inte heller den som väjer för detaljer och exakthet. Här möter fantasymotiv gammalt kinesiskt porslinsmåleri. Foto: Nya Tider[/caption]   [caption id="attachment_46008" align="alignnone" width="585"] Man undrar vad juryn ser i detta verk? En man med det ädelt klingande namnet Jacob Ankarsvärd har i alla fall kommit igenom juryns nålsöga med detta ”mästerverk”. Foto: Nya Tider[/caption]   [caption id="attachment_46009" align="alignnone" width="585"] Ellinor Tingåker, efter Albrecht Dürer. Är det gulligt naivt? Definitivt skickligt om det vore målat av en tioåring, men vad säger det om vår kultur när det är vuxna människor som målar som barn? Mycket av konsten på Vårsalongen liknar faktiskt barnteckningar. Foto: Nya Tider[/caption]