![]()
Under våren 2015 sjösattes ett projekt av regeringen, som syftade till att skapa bättre förutsättningar för små och medelstora företags export. Idén var att bygga regionala exportcentra som skulle samla samhällets kompetensresurser till stöd för företagens exportsatsningar. Det var en i allt väsentligt god tanke och ambition.
Att produktiviteten i Sverige inte utvecklas lika bra som i jämförbara länder och att svenska företag tappar marknadsandelar på världsmarknaden, var viktiga utgångspunkter för projektet. Näringsministern sade i ett pressmeddelande i samband med att projektet startades:
”Många svenska små- och medelstora företag ligger i framkant när det gäller innovation och teknisk utveckling. För att få fler företag att växa internationellt samlar vi nu exportfrämjande myndigheter och organisationer i regionala exportcentra i flera städer runt om i Sverige”.
Tillväxtverket fick i uppdrag att samordna verksamheten. Ambitionen var att ”underlätta för fler företag att hitta rätt och få det stöd just de behöver för att växa och ta steget ut på nya tillväxtmarknader samt att förenkla kontakterna mellan myndigheter och företag”, som näringsminister Mikael Damberg uttryckte det.
Verksamheten startades 2016 med sex pilotverksamheter, och har sedan utvecklats till hela landet.
Riksrevisionen levererar omfattande kritik
Riksrevisionen redovisar i en ny rapport, RiR 2019:3 Regionala exportcentrum – en del av Sveriges exportstrategi, en granskning av regeringens satsning. Man konstaterar inledningsvis att ”satsningen har stora möjligheter att nå goda resultat, då de tjänster som erbjuds är efterfrågade, men att den delvis borde ha gjorts annorlunda för att bli så effektiv som möjligt. Bland annat borde större hänsyn ha tagits till de erfarenheter som gjorts vid liknande satsningar”.
Riksrevisionen pekar på fyra huvudsakliga brister i satsningen på regionala exportcentra:
Tidigare erfarenheter glöms bort
En viktig fråga i all utveckling är att ta vara på tidigare erfarenheter när man bygger nya funktioner. För att få små och medelstora företag att satsa på export, har ett flertal olika satsningar genomförts genom åren, vanligtvis finansierade med skattemedel. Riksrevisionen pekar på att regeringen har missat att ta vara på tidigare erfarenheter i den nu aktuella satsningen. Det innebär risk för att gamla misstag upprepas och att resultatet inte blir det förväntade.
Riksrevisor Stefan Lundgren säger i ett pressmeddelande den 29 januari 2019:
– Det är grundläggande för effektivitet och god hushållning med skattebetalarnas pengar att tidigare misstag undviks och att justeringar görs i förhållande till tidigare försök. Det missades vid införandet av regionala exportcentrum.
Brister i samverkan med näringslivets organisationer
Riksrevisionen anser i sin granskning att det finns anmärkningsvärda brister i kommunikationen och samverkan med företagarorganisationer i den verksamhet som har utvecklats inom ramen för exportstrategin. Man skriver: ”…varken Svenskt Näringsliv eller dess medlemsorganisationer har varit delaktiga i utformningen av och inrättandet av regionala exportcentrum”.
Detta är en allvarlig invändning, eftersom regeringens budskap var att: ”Sveriges nya exportstrategi är utvecklad i nära samverkan med näringslivet”. Näringslivets organisationer är också kritiska i detta avseende. Se nedan.
Dålig utvärdering av pilotprojekt
Här menar Riksrevisionen att Tillväxtverket inte har tagit vara på de möjligheter till utvärdering som pilotprojektet erbjöd. Den fortsatta satsningen har därför inte kunnat dra nytta av de erfarenheter som vanns i den delen. Man pekar också på att det ännu inte har fattats något beslut om en samlad effektutvärdering av insatsen.
Detta är allvarligt, eftersom riksdagen har betonat vikten av att nå bästa nytta för satsade skattekronor i alla sammanhang.
Redovisningen motsvarar inte riksdagens förväntningar
Riksrevisionen kritiserar både Tillväxtverkets redovisning och regeringens redovisning till riksdagen för att inte hålla måttet. Man påpekar också att verksamheten baseras på alltför kortsiktiga projekt, oklara samband med andra satsningar för att främja export samt att verksamheten inte utvecklas i takt med behoven.
– Regeringen och Tillväxtverket har i sin redovisning inte levt upp till de krav som ställs när det gäller systematik och fokus på resultat. Den information som lämnats är för basal och anekdotisk för att vara meningsfull, säger Dimitrios Ioannidis, projektledare för granskningen, i ett pressmeddelande.
Kunskap tas inte till vara
Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv skriver i en egen rapport att man ser positivt på satsningen, främst att man genom samverkan kan få en ökad kunskap om vad olika aktörer gör.
Men man pekar också på följande brister:
• Otydlighet i den offentliga främjandeorganisationen
• Det behövs en ökad samverkan mellan det offentliga och privata aktörer
Svenskt Näringsliv anser sig inte heller ha fått möjlighet att lämna synpunkter på utformningen av exportcentrumen i tillräcklig utsträckning. Det är allvarligt, eftersom organisationen dels samlar en mycket stor andel av företagen och dels bedriver en omfattande verksamhet inom just detta område och kan därmed förväntas besitta goda kunskaper om vad som krävs för att uppnå önskade resultat.
Exporten kräver ett välfungerande samhälle
I en gemensam debattartikel på debattsidan Altinget.se den 23 januari i år presenterade de tre näringslivsorganisationerna Almega, Svenskt Näringsliv och Teknikföretagen en gemensam kravlista på regeringen för att exporten skall kunna ta fart.
Man vill bland annat se en aktiv samverkan mellan myndigheter och företag vid utformning av insatser som berör företagen och deras verksamhet samt att befintliga kunskaper, erfarenheter och affärsstrukturer måste tas tillvara. En tydlig känga till satsningen på regionala exportcentra.
Avslutningsvis konstateras det självklara: ”… förutsättningen för en exportstrategi som ger resultat är ett konkurrenskraftigt företagsklimat. Utan alltifrån skolor och infrastruktur till skatter och regelverk i världsklass kommer vi inte kunna nå framgång internationellt”.
På samtliga dessa områden går utvecklingen i Sverige åt fel håll. Pengarna rullar och politikerna slår sig för bröstet. Regeringens satsningar utvärderas inte och ingen vet om målen uppfylls. Svensk statsförvaltning är inte på topp.
Det finns alltså goda skäl för regeringen att se över innehållet i och utformningen av de regionala exportcentrumen. Det bör göras med de utgångspunkter som både Riksrevisionen och näringslivets företrädare har framfört.
