![]()
Bakgrunden är att älgar som vintertid samlas i stora flockar äter mycket på samma begränsade yta och skadorna på skogen blir stora. Det är stora fördelar för älgarna att bilda dessa vintertida storflockar, bland annat kan de traska i varandras spår när snön är djup och de sparar på så vis energi, men instinktivt samlas de där fodertillgången är störst och inget är bättre än en tallplantering. På älgens meny står rönn, asp och sälg men när det inte finns att tillgå äter den tall istället. Älgar har i alla tider samlats i större grupper i nora Skandinavien. I det moderna samhället lockar Trafikverkets saltsmakande och plogade vägar och järnvägar varje år fram älgflockarna med trafikfaror och också olyckor som följd.
I forntid och fram till 1600-talet brukade vandringsälgar fångas i vidsträckta system av fångstgropar, ett typiskt norrländskt fornminne. 30 – 40 000 älgfångstgropar har kartlagts i norra Sverige och ända nere i Dalarna har älg fångats i gropar under sina flockvandringar. 1863 blev älgjakt helt förbjuden, älgen ansågs utrotningshotad och de södra delarna av Sverige var på många håll avskogade. Under 1900-talet återhämtade sig älgarna till följd av de stenhårda återplanteringlagarna som infördes i landet. Det skall också tilläggas att älgflockar på dussintals djur då och då uppträder även nere i Dalsland och Småland, rykten säger att 35 älgar kunnat ses vid Store Mosse under maj månad.
Ekonomiska förluster
En flock älgar orsakar tillsammans ett betestryck på den unga tallskogen med stora ekonomiska förluster till följd. Skogsägarna är sedan början av 1900-talet enligt lag tvingade till att plantera nytt, det förekommer också att de får betala viten när återbeskogningen misslyckas. Olika insektsangrepp, men även älgars matbehov, kan påverka utfallet av en skogsplantering. I delar av Västerbottens län är betesskadorna så omfattande att skogsägarna på flera platser inte når upp till Skogsvårdslagens krav på återbeskogning. Detta medför inte bara produktionsbortfall utan riskerar även att betraktas som ett brott mot lagen med risk för vite som en följd. Under februari 2019 genomförde Sveaskog AB, Holmen Skog AB och SCA AB en gemensam översiktsrekognosering i Västerbotten med helikopter för att besöka kända vinterkoncentrationsområden som återkommande har stora betesskador på främst tall. Skogsbolagen berättar att under den ordinarie älgjakten i Västerbottens län skulle 14 500 älgar ha skjutits, men drygt 2 000 älgar klarade sig undan. Helst skulle skogsföretagen se en utökad ordinarie jakttid på hösten, men vintertida skyddsjakt är en åtgärd som behövs på olika håll. Sveaskog AB, Holmen Skog AB och SCA AB organiserar jaktlag med erfarna jägare inför tillståndsgivna skyddsjakter och den ansökta skyddsjakten var tänkt att genomföras i Västerbotten i områden runt Storuman, Åsele och Lycksele kommun där behovet av jakt anses störst. I merparten av de områden som skyddsjaktansökan gällde så har berörda älgförvaltningsområden inte uppnått avskjutningsmålen under ordinarie jakttid vilket resulterade i en ovanligt hög älgtäthet under vintern.
Inför ansökan till länsstyrelsen om jakt fördes även samtal med ett slakteri med målsättningen att skänka klimatsmart kött till de skolmatsbespisningar som finns i de kommunerna där skyddsjakten var tänkt att ske. Men nu blir det inget gratis älgkött till skolbarnen.
I pressmeddelande förklarade man utförligt grunden för ansökan om skyddsjakt:
”Acceptabla skador innebär en årsskadenivå på under 3 procent samt att 85 procent av tallstammarna är oskadade vid två meters höjd. Skadenivåer över 10 procent är allvarliga. Under inventeringen uppmärksammades pågående och nyligen uppkomna skador på tallungskog. Inom respektive älgförvaltningsområde så visar de årliga skadorna på 11 respektive 8 procent. I de områden skyddsjakten skall bedrivas ligger skadenivån på mellan 10 – 32 procent”.
Skogsbolagen förklarade att problemen med nuvarande ansamlingar av älg är att de har uppstått efter ordinarie jakttid vilket då innebär att man genom ordinarie jakt inte har kunnat påverka situationen lokalt. Länsstyrelsen vill ändå vara ytterst restriktiv vid skyddsakt, bland annat vill de skydda dräktiga älgkor från jakten. 18 februari meddelades från länsstyrelsen att skogsägarna inte fick skjuta så många älgar man önskat, endast 20 istället för ansökta 70, dessutom ställdes 15 särskilda villkor, som försvårade att utföra den på ett tillfredställande vis. Därför ställde skogsbolagen in jakten.
Sveaskog och Holmen överklagade länsstyrelsens beslut
Senare, den 22 februari, överklagade skogsbolagen beslutet. I överklagan skrev Sveaskog och Holmen att Länsstyrelsens beslut att skyddsjakten skall begränsas till 20 vuxna älgar saknade angivna egentliga skäl till varför de begränsade mängden till mindre än en tredjedel av de 70 vuxna älgar de ansökt om att få skjuta.
I debattinlägg i norrländska media förklarade företrädarna för de tre stora skogägarna tidigare att de önskar uppdaterade regler. För att lyckas med målet att nå godtagbara betesskador och en viltstam i balans, menar de att Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen behöver agera enhetligt och skapa förutsättningar för markägare och jägare att nå målen i älgförvaltningen. De tycker att Länsstyrelsen som myndighet försvårar skogsägarens försök till åtgärder för att komma till rätta med de omfattande betesskadenivåerna. Tidigare har de föreslagit att myndigheterna måste förlänga den ordinarie jakttiden så att beräknade jaktkvoter verkligen hinner skjutas innan jakten är överstånden.
Något annat som bekymrar myndigheterna och skogsägarna är de mystiska älgsjukdomar som då och då uppträder. I Jämtland har på senare tid en sjukdom lett till att älgar tappat päls och magrat av eftersom det då går åt mer energi, vissa har fått skjutas när de utmattade fallit ihop på foderplatser. Andra älgar har försetts med signalhalsband och man har då sett att vissa individer överlever vintrarna och återfår pälsen. Även om exakta orsakerna till pälsförlustsepidemin inte går att fastställa lutar det åt att det är parasitspridda sjukdomar. Boven i dramat är den så kallade älgflugan, hjortlusflugan. Enligt tidningen Svensk Jakt finns ingen annan förklaring. Dessa blodsugare lever på älgar och andra hjortdjur, men också grävlingar och vildsvin hemsöks av hjortlusflugan.
En helt annan nyhet beträffande återplantering av skog är att de bekämpningsmedel som används mot snytbaggar kan ersättas av en miljövänlig metod. Unga plantor kan skadas massivt av snytbaggarna, en art av skalbaggar som gynnas av kalhyggen med stubbar att leva i och återplanterade plantor att äta av. De äter av barken runt om så att plantorna dör. Om älgflockarna är ett problem för norra Sverige så är snytbaggarna en farsot i söder precis som den fruktade granbarkborren. Unga granplantor har skyddats mot snytbaggar genom både hala plaststrutar och beläggningar av olika slag. Nu verkar man ha fastnat slutgiltigt för den metod som består av ett lim blandat med sand som plantorna prepareras med på plantskolorna. Preparatet kallas Conniflex och det är mycket effektivt mot snytbaggen och krav på att förbjuda giftbekämpning höjs nu. Sveaskog, som har en hög miljöprofil, förväntas av GS-facket och plantleverantören Svenska skogsplantor ta initiativet och själva upphöra med giftbekämpning av snytbagge.
