Talar ut. Stefan Winqvist arbetade som integrationshandledare på ett kommunalt hem för ensamkommande mellan 2014 och 2018. Han såg själv hur en kvinnlig anställd inledde ett förhållande med ett av ”barnen”. När Stefan rapporterade detta till arbetsledningen och till ansvariga på kommunen skedde ingenting, och i dag har paret barn tillsammans. Skärmavbild: Nya Tider[/caption]
Vi träffar Stefan och Samer på en restaurang i centrala Helsingborg. Stefan visar sin arbetslegitimation och börjar med att berätta om de förväntningar han hade på jobbet när han började:
− Jag har jobbat på HVB-hem sedan januari 2014, min titel var integrationshandledare för ensamkommande barn. Arbetsuppgifterna var att integrera dem i samhället, få dem att komma upp på morgonen och se till att de gör sina läxor. Men också att underlätta för dem i sina kontakter med hemlandet.
− Jag förväntade mig att jag skulle kunna göra någon skillnad, hjälpa ungdomar som kom från krig som kom ensamma till Sverige. Det var den bilden jag hade av arbetet när jag först steg innanför dörren. Men det första jag stötte på när jag kom till arbetsplatsen var att jag trodde att en av de boende var en del av personalen. Det visade sig att han var ett av barnen.
Stefan säger också att han hade bilden av att många av de boende skulle vara från Syrien, eftersom det var där de värsta striderna rasade. Han säger att han trodde att det skulle komma ”jättemånga” därifrån, men att han i själva verket bara stött på två personer under sin verksamma tid som flytt från kriget i Syrien.
− De flesta kommer från Eritrea, Somalia, Djibouti, Afghanistan, Pakistan och Albanien. Det är många olika länder, berättar Stefan.
Under sina år har han inte stött på en enda ensamkommande ung kvinna.
[caption id="attachment_50559" align="alignnone" width="585"]
”Oseriös ledning”. Enhetschefen Tina Delin (vänster) var Stefans närmsta chef när han arbetade som integrationshandledare i Båstad kommun. Bilden är tagen på en konferens som anordnades av kommunen år 2015. Nya Tider försökte upprepade gånger få tag på Tina för en kommentar, men hon ville inte svara på frågor. Foto: Privat[/caption]
Äldre än vad de säger
Stefan säger att en av de saker som han reagerade starkt på redan de första dagarna var att många av de påstådda barnen såg ut att vara mellan 25 och 30 år gamla, och en del såg ännu äldre ut. Han säger även att det inte bara var han som hade dessa tankar − det hade både socialsekreterarna och den övriga personalen. − Man ser ju på en person om det rör sig om ett barn eller inte. Ser man ett riktigt barn eller en ungdom på boendet, då ser man skillnad mot de andra. Det fanns ju de på boendet som på riktigt var mellan 14 och 15 år, och man såg en markant skillnad. Stefan berättar att de yngre hade mycket respekt för de på boendet som var äldre. När vi frågar Stefan hur han med säkerhet kan bedöma någons ålder säger han att det fanns flera saker som pekar på det. Vissa berättade efter ett tag att de var äldre i förtroliga samtal. − Till exempel var det en person som berättade att han hade varit skräddare i Turkiet i fjorton år, och då tänkte jag ”hur i hela friden lyckades du med det om du samtidigt bott i Afghanistan i tio år?” Stefan säger även att de flesta hade familjer hemma, och att personalen misstänkte att en del även hade barn som de pratade med via boendets telefon.Destruktiv arbetsmiljö
Våld och hot på boendet var mer regel än undantag, enligt integrationshandledaren. − Allt från försök att anlägga bränder till slagsmål, misshandel, jättestort bråk i gymnastiksalen där det var somalier mot afghaner och där var någon som försökte köra upp ett kvastskaft i rumpan på någon och det var helt kaos. Vi var tre i personalen som försökte stävja just detta bråk där runt 40 personer var inblandade. Våra larm fungerade inte ens, så när vi tryckte på larmet så gick det till hemtjänsten. Polisen kom inte förrän efter 35 minuter.Skaffade barn med ett ”barn”
Det har länge gått rykten om att kvinnlig personal favoriserar vissa av de boende och i vissa fall även inleder sexuella relationer med dem, trots att deras officiella åldrar är under 18. När vi frågar Stefan om han personligen har sett något av detta svarar han att han känner till ett fall där en kvinnlig anställd inledde en sexuell relation med en av pojkarna, som ska ha varit runt 16-17 år vid tillfället. − Jag upptäckte att kvinnan ofta försvann iväg med den ensamkommande på promenader. Jag påtalade det för henne, tog upp det med andra kollegor och också med min enhetschef Tina. Men det hände ingenting. En dag såg jag dem sitta i soffan med handfläta som ett par. Då började snacket gå bland de andra ensamkommande om att det var för jävligt att de hade en relation. Vi fortsatte att påtala detta för chefen, men det hände fortfarande ingenting och i dag har de ett barn tillsammans. Hon var runt 25 år vid tillfället. NyT: Detta ägde alltså rum på ett kommunalt HVB-hem? − Det är kommunalt, ja, drivet av Båstad kommun. NyT: Men vad sa kommunledningen när ni rapporterade in det här? − Ingenting! [caption id="attachment_50562" align="alignnone" width="585"]
Samer Kassem arbetade som integrationshandledare på ett HVB-hem i Höganäs kommun mellan år 2014 och 2018. Han blev bland annat attackerad med kniv och hotad på arbetsplatsen. Skärmavbild: Nya Tider[/caption]
Samer Kassem säger att en del av den kvinnliga personalen talar om de ensamkommande som ”sina barn”, och säger även att han hört hur kvinnor refererat till ensamkommande som ”sina pojkvänner”. Han säger även att det inte alltid är lätt för den kvinnliga personalen att hävda sig.
− Vissa kvinnor har känt sig hotade och rädda på grund av hur nedvärderade de blev.
Stefan håller med om att det lätt frodas en dålig kvinnosyn på boendena. Man har ingen eller mycket lite respekt för svenska kvinnor och deras rätt till fria val i livet, och det är inte sällan som den kvinnliga personalen får höra att de är ”horor”.
Samer säger att det har varit omöjligt att få en reaktion från kommunledningen angående förhållandena med de ensamkommande. Han själv har gjort tre anmälningar till kommunen om diverse oegentligheter, men säger att det inte hände någonting.
− Jag blev uppsagd istället ...
Nya Tider ringde upp åklagaren Helene Gestrin för att ta reda på om det ens är lagligt för en anställd att inleda en relation med en ensamkommande på arbetsplatsen.
− Sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, är det som brottet heter numera, berättar åklagaren. Hon säger att det skulle kunna vara olagligt, beroende på hur man ser på ”det här med beroendeställning”.
− Då har ni ju en anmälningsplikt gentemot socialförvaltningen.
Har själv blivit hotad
Stefan själv har både råkat ut för misshandelsförsök och hot under sin tid som integrationshandledare i Båstad. − Det var en kille som försökte knivhugga mig en gång, men jag lyckades tack och lov avväpna honom. Vissa dagar var väldigt lugna, men rätt som det var kunde det bryta ut totalt kaos. Min kollega blev utsatt för försök till sexuellt övergrepp när jag inte var där. Hon fick jobba ensam, vilket var emot reglerna. Då var det en kille som gav henne en lavett, drog henne i håret och försökte dra in henne i ett rum och sa att han skulle knulla henne. Även Samer Kassem har fått sin beskärda del av hot och våld. − Jag har fått tallrikar kastade på mig, stolar efter mig, jag har blivit attackerad med kniv och hotad. Både Samer och Stefan säger även att det förekom droger på boendet, men visste inte hur de boende som brukade droger fick pengarna till det. Skadegörelse var vanligt, berättar Stefan. Det kunde handla om inredning som förstördes eller om fönster som krossades. Men bara någon vecka efter att skadegörelsen skett ersätts möblerna, och notan landar alltid på skattebetalarna. Vad Stefan vet så har aldrig någon ensamkommande på de boenden han känner till blivit dömd för någon form av skadegörelse. När Stefan arbetade på HVB-boendet fick han ett mail av biträdande enhetschef Tord Eriksson, som uppmanade personalen att följa med de ensamkommande in i moskén under Ramadan, eftersom det fanns en risk att de skulle bli rekryterade av extremistiska grupper utanför.Lokalpolitiker nekas insyn
Under den så kallade flyktingvågen som tog sin början år 2015 satt Båstadbon Bo Wendt som kommunstyrelsens ordförande. Han representerade det lokala Bjärepartiet och engagerade sig tidigt i integrationsfrågan. Till Nya Tider säger han att han hade svårt att få insyn i HVB-verksamheten, och att han aldrig fick reda på att några som helst oegentligheter skedde på hemmen. [caption id="attachment_50561" align="alignright" width="300"]
Bo Wendt sitter som oppositionsråd i Båstad kommun. Han var kommunstyrelsens ordförande när Stefan arbetade på kommunens HVB-hem, men säger att han hade svårt att via cheferna få någon insyn i verksamheten.Foto: Båstad kommun/Pressbild[/caption] − I dag är jag oppositionsråd i Båstad kommun, jag var under fyra år kommunstyrelsens ordförande, berättar Wendt. NyT: Vilken insyn har du som kommunstyrelsens ordförande haft rörande HVB-hemmen och deras arbete? − Jag var ju högste ansvarig för kommunen, det kom ju under min mandatperiod där 2015 i samband med den stora flyktingvågen och de här ensamkommande barnen. Det blev ju en topp mellan 2015 och 2016, Sverige fick ju totalt 35 000 stycken, och vi fick cirka ett hundra ensamkommande som passerade vårt system. Självklart var jag väldigt intresserad av det här och hade otaliga samtal med förvaltningen hur det här gick. Det var givetvis ett stort problem för Båstad och de andra kommunerna att lösa. Här fanns varningssignaler som ignorerades centralt och som vanligt slängde man ned problemet på kommunerna. Bo Wendt menar att de ensamkommande kom att bli en dyr historia. − Kostnaden var ju ungefär en miljon kronor per styck, det var ungefär lika mycket som jag brukar säga att hela svenska försvaret kostar nästan. Det var en helt orimlig situation. Wendt menar att han som kommunstyrelsens ordförande gjorde sitt bästa för att ta reda på hur det egentligen stod till på kommunens HVB-hem, men att det inte var lätt. − Jag har ställt frågor många gånger till förvaltningen hur det gick, och utåt sett fick vi en uppfattning att det gick väldigt bra här i Båstad, att det aldrig var några problem. Men jag kände ju att man fick dra ut informationen. Det här som har berättats senare stämmer ju inte alls överrens, utan jag fick förmedlat att allt var frid och fröjd beträffande alla områden, och beträffande pengarna där var det lätt att räkna − för boendekostanden fick vi 1 900 kronor per dygn och ungdom, det blev 57 000 kronor i månaden och sedan fanns det vissa andra tillägg som fickpengar, tolkar och resor till och från Migrationsverket så att en miljon per barn och år hade vi då, och det blev ju en enorm summa. NyT: Polisanmälningar från HVB-hemmen om bland annat hot, våld, misshandel, slagsmål, sexuella ofredanden, radikalisering där Säpo varit inkopplade, är det någonting du fick information om? − Ingenting. Och trots att jag besökt hemmen, varit inne på förvaltningen otaliga gånger och drivit det här så har jag inte fått någon information. Istället har jag fått till mig att jag visat ett alldeles för stort intresse för det här området.