![]()
Liberalernas acceptans för meningsmotståndare har utvecklats väsentligt sedan Bengt Westerberg 1991 tågade ut från en debatt där Ny Demokrati skulle medverka. Kanske är det av nödvändighet eftersom Liberalerna idag har svårt att väcka uppmärksamhet utanför kretsen av de närmast sörjande. Debatterna har fått stark kritik av Liberalernas vänsterfalang som anser att man inte skall ”normalisera” Åkesson genom att överhuvudtaget tala med honom. Frågan är om det inte är tvärtom, ett alltmer extremt Liberalerna har hamnat en bra bit ifrån den allmänna opinionen i frågor som euron och migration.
[caption id="attachment_51285" align="alignright" width="360"]
![]()
En mer än fullsatt lokal följde debatten. Även kommunalråden Helen Odenjung(L) och Jörgen Fogelklou(SD) (främre raden) var några av de lokala partitopparna som var på plats. Foto: Nya Tider [/caption]
För SD:s del handlar det om att ett försök att komma in i värmen och kanske en möjlighet att förtydliga sig angående EU. SD har fått kritik för att man inte längre är tydliga med vad man vill med EU. Från att ha förespråkat ett utträde är nu den officiella linjen att man vill vara kvar. Detta förutsätter dock omfattande reformer och vad SD vill göra om detta inte går att genomföra är inte riktigt klart. På gräsrotsnivå och bland en del företrädare finns dock en fraktion som helst ser ett utträde ur EU snarast möjligt. Det är dock bara före detta medlemmar som talar högt om detta. Reaktionerna på debatten ger en fingervisning om Liberalernas kris och Sverigedemokraternas folkliga stöd. I skrivande stund fanns det 79 kommentarer på Liberalernas facebooksida mot 1537 på Sverigedemokraternas sida.
Debatten startade med Björlunds respektive Åkessons redogörelse för vad EU är och vilken nytta EU har gjort. Björklund anser att EU är anledningen till ”70 års fred i Europa”. Redan påståendet om 70 års fred är problematiskt med tanke på Balkankrigen. Sveriges stigande välstånd sedan EU-inträdet togs också som intäkt från EU-samarbetet av Björklund. Enligt Björklund var undanröjandet av handelshinder en viktig fördel som han exemplifierade med bilindustrin. Hotet mot fred och välstånd är nu liksom före EU:s tillkomst ”högernationalism” enligt Björklund.
Åkesson kontrade med att Sverige sedan EU-inträdet halkat efter jämfört med andra länder som stått utanför EU. Norge har sedan dess övertagit Sveriges fjärdeplats i OECD:s ranking. Åkesson konstaterade också att när vi gick med i EU hade vi två svenska biltillverkare, nu har vi möjligen en, kinesiskägda Volvo Cars AB. Åkesson poängterade att det inte är samarbete han är emot utan de former detta har fått i EU. Det är inte heller EU utan demokrati som har skapat fred i Europa. Åkesson påpekade också det uppenbara, men i stora kretsar inte förstådda, faktum att fascism och nationalsocialism inte är höger utan vänster. Att skylla det tidiga 1900-talets katastrofer på ”högernationalism” blir då obegripligt. Ett mindre och smalare EU kan Åkesson acceptera, men inte överstatlig federalism.
I sin andra replik förirrade Björklund in sig i en jämförelse mellan EU och en frimärksklubb. Han gick också till angrepp mot SD:s annonskampanj som enligt Björklund jämför EU med Hitler, men som enligt Åkesson är ägnad att uppmärksamma socialdemokraternas krypande för diktaturer.
Björklunds påstående att EU är en demokrati bemötte Åkesson såhär:
”EU är en demokrati, där vi förhandlar och kompromissar och sedan bestämmer Tyskland allting ändå”
Björklund anser att ett starkt EU behövs för att möta det hot som han upplever från Putin, Kina och Trump. Putins hot är militärt, Kinas baserat på en oerhörd konkurrenskraft och Trump hotar frihandeln enligt Björklund. Det är svårt att få ihop resonemanget, EU har sedan länge en rad skyddstullar mot både USA och Kina. Om man menar allvar med frihandel borde man rimligen ha gjort något åt detta. Rysslands militära kapacitet är långt ifrån vad den var under sovjettiden men fortfarande väsentligt större än Sveriges, ändå har Liberalerna medverkat i en lång rad försvarsbeslut som resulterat i att vi nu har en rudimentär försvarsmakt.
I många frågor fanns dock en samsyn om vad som behöver göras, men i så gott som alla var skillnaderna stora avseende hur det skulle ske. Båda partiledarna var nöjda med debatten och Björklund tog upp att det inte var för att nå enighet man höll debatterna utan för att påvisa skillnaderna mellan de två partier som står längst ifrån varandra i EU-frågor.
Slutsatsen är glasklar, vill man flytta mer makt till Bryssel skall man rösta på Liberalerna, vill man förhindra detta skall man rösta på Sverigedemokraterna. Det verkar dock inte längre finnas något parti för den som helt vill ta tillbaka makten från Bryssel.
En mer än fullsatt lokal följde debatten. Även kommunalråden Helen Odenjung(L) och Jörgen Fogelklou(SD) (främre raden) var några av de lokala partitopparna som var på plats. Foto: Nya Tider [/caption]
För SD:s del handlar det om att ett försök att komma in i värmen och kanske en möjlighet att förtydliga sig angående EU. SD har fått kritik för att man inte längre är tydliga med vad man vill med EU. Från att ha förespråkat ett utträde är nu den officiella linjen att man vill vara kvar. Detta förutsätter dock omfattande reformer och vad SD vill göra om detta inte går att genomföra är inte riktigt klart. På gräsrotsnivå och bland en del företrädare finns dock en fraktion som helst ser ett utträde ur EU snarast möjligt. Det är dock bara före detta medlemmar som talar högt om detta. Reaktionerna på debatten ger en fingervisning om Liberalernas kris och Sverigedemokraternas folkliga stöd. I skrivande stund fanns det 79 kommentarer på Liberalernas facebooksida mot 1537 på Sverigedemokraternas sida.
Debatten startade med Björlunds respektive Åkessons redogörelse för vad EU är och vilken nytta EU har gjort. Björklund anser att EU är anledningen till ”70 års fred i Europa”. Redan påståendet om 70 års fred är problematiskt med tanke på Balkankrigen. Sveriges stigande välstånd sedan EU-inträdet togs också som intäkt från EU-samarbetet av Björklund. Enligt Björklund var undanröjandet av handelshinder en viktig fördel som han exemplifierade med bilindustrin. Hotet mot fred och välstånd är nu liksom före EU:s tillkomst ”högernationalism” enligt Björklund.
Åkesson kontrade med att Sverige sedan EU-inträdet halkat efter jämfört med andra länder som stått utanför EU. Norge har sedan dess övertagit Sveriges fjärdeplats i OECD:s ranking. Åkesson konstaterade också att när vi gick med i EU hade vi två svenska biltillverkare, nu har vi möjligen en, kinesiskägda Volvo Cars AB. Åkesson poängterade att det inte är samarbete han är emot utan de former detta har fått i EU. Det är inte heller EU utan demokrati som har skapat fred i Europa. Åkesson påpekade också det uppenbara, men i stora kretsar inte förstådda, faktum att fascism och nationalsocialism inte är höger utan vänster. Att skylla det tidiga 1900-talets katastrofer på ”högernationalism” blir då obegripligt. Ett mindre och smalare EU kan Åkesson acceptera, men inte överstatlig federalism.
I sin andra replik förirrade Björklund in sig i en jämförelse mellan EU och en frimärksklubb. Han gick också till angrepp mot SD:s annonskampanj som enligt Björklund jämför EU med Hitler, men som enligt Åkesson är ägnad att uppmärksamma socialdemokraternas krypande för diktaturer.
Björklunds påstående att EU är en demokrati bemötte Åkesson såhär:
”EU är en demokrati, där vi förhandlar och kompromissar och sedan bestämmer Tyskland allting ändå”
Björklund anser att ett starkt EU behövs för att möta det hot som han upplever från Putin, Kina och Trump. Putins hot är militärt, Kinas baserat på en oerhörd konkurrenskraft och Trump hotar frihandeln enligt Björklund. Det är svårt att få ihop resonemanget, EU har sedan länge en rad skyddstullar mot både USA och Kina. Om man menar allvar med frihandel borde man rimligen ha gjort något åt detta. Rysslands militära kapacitet är långt ifrån vad den var under sovjettiden men fortfarande väsentligt större än Sveriges, ändå har Liberalerna medverkat i en lång rad försvarsbeslut som resulterat i att vi nu har en rudimentär försvarsmakt.
I många frågor fanns dock en samsyn om vad som behöver göras, men i så gott som alla var skillnaderna stora avseende hur det skulle ske. Båda partiledarna var nöjda med debatten och Björklund tog upp att det inte var för att nå enighet man höll debatterna utan för att påvisa skillnaderna mellan de två partier som står längst ifrån varandra i EU-frågor.
Slutsatsen är glasklar, vill man flytta mer makt till Bryssel skall man rösta på Liberalerna, vill man förhindra detta skall man rösta på Sverigedemokraterna. Det verkar dock inte längre finnas något parti för den som helt vill ta tillbaka makten från Bryssel.