Polisen kritiseras för att skönmåla utanförskapsområden i ny rapport

Den 3 juni släppte Polisen rapporten ”Kriminell påverkan i lokalsamhället” för 2018 om de områden som populärt kal­las utanförskapsområden. Dessa områden graderas i tre olika nivåer: 1. utsatta områden, 2. riskområden och 3. särskilt utsatta områden. I rapporten skissar Polisen en svagt positiv utveckling: totalt har antalet utsatta områden minskat med ett. ”Sammantaget är den generella bedömningen att situationen utvecklats i rätt riktning, även om det skett försämringar i några områden”, står det i rapporten. Rapporten fick dock snabbt kritik för att skönmåla utvecklingen. Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis, säger till Nya Tider att man uppenbart valt ut vissa fakta och inte tagit med andra för att få fram en positiv bild. – Jag är starkt kritisk till rapporten. Det är lätt att förstå polisens vånda över att publicera en rapport som egentligen inte hade substans att glädja någon. [caption id="attachment_51650" align="alignnone" width="585"] Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis, är kritisk till polisens rapport. Foto: Privat[/caption]

”Går åt rätt håll”

I en kommentar till SVT menar polisen att det generellt går åt rätt håll: – Vi ser positiva tendenser, sade Mats Löfving, chef för polisens nationella operativa avdelning (Noa). I rapporten förtydligar man: ”Fenomen som våldsamma upplopp och falska larm för att locka in poliser i områden för att sedan utsätta dem för attacker är betydligt mer sällsynta nu än tidigare.” Man pekar även på att Hageby i Norrköping och Smedby i Upplands Väsby inte längre bedöms vara utsatta områden. Ett har dock tillkommit på listan: Storvreten i Tumba strax söder om Stockholm. I rapporten framgår dock samtidigt att antalet områden som kategoriseras ha större problematik ökat totalt sedan förra rapporten kom 2017. Antalet särskilt utsatta områden är 22 jämfört med 23 tidigare, men antalet riskområden har ökat med 4 till totalt 10. Det innebär att i tre områden, vilka tidigare kategoriserades som utsatta, har utvecklingen försämrats så pass mycket att de nu räknas till ett riskområde. – Sammanfattningen är att polisen använder rapporten om utsatta områden för att skjuta ifrån sig misslyckandet och lägga ansvaret på kommunerna. Man undviker skickligt att inte peka ut domstolarna som är den viktigaste orsaken till att polisen inte kommer åt brottsligheten. Detta är bara ett av många exempel på hur information eller utebliven eller ensidig information har stor betydelse för den upplevda tryggheten, menar Bergstedt.

Kraftig ökning av utanförskapsområden sedan 2015

Så kal­la­de utanförskapsområden började kartläggas 2015, vilket då möttes av motstånd från politiker som ansåg det vara stigmatiserande. Andra hävdade att dessa politiker helt enkelt inte ville att det mångkulturella misslyckandet skulle framstå så tydligt – alla dessa problemområden har en mycket hög andel invandrare. I rapporten från 2015 klassades totalt 53 områden inom någon av kategorierna utsatta, som riskområden, eller särskilt utsatta. Att det i dag är 61 områden, jämfört med 62 områden år 2017, visar alltså på en fortsatt hög nivå snarare än att ”utvecklingen går åt rätt håll”, menar kritiker. Sedan 2015 – som då ansågs som en mycket allvarlig situation – är det ändå en kraftig ökning. I synnerhet har kategorin särskilt utsatta områden ökat med hela 47 procent, från 15 till 22 stycken. I en osignerad ledarartikel i Dagens Industri tas just denna aspekt upp, och rapporten kritiseras för att vara optimistisk trots att antalet områden som är utsatta är långt fler än vad de var 2015. Man pekar även på att rapporten detta år inte var lika genomarbetad som tidigare år; 9 sidor mot 38 respektive 41 sidor åren 2015 och 2017. Kritiken generellt i artikeln liknar Bergstedts, det vill säga att polisen letar små positiva kortsiktiga trender som saknar relevans eftersom det kan vara mindre tillfälliga fluktuationer snarare än reella framgångar som ger effekt på längre sikt.

”Positivt” trots ökning av brott?

Anders Bergstedt pekar vidare på att många hårda fakta saknas och att det är vanskligt att bara använda antalet anmälda brott som indikator. I rapporten visas en minskning av anmälningarna i dessa områden, något Bergstedt tror kan bero på att brottsligheten helt enkelt flyttat någon annanstans. Detta antagande får visst stöd i rapporten, där det framgår att antalet högprioriterade brott är fortsatt högt i utanförskapsområdena, men att det har minskat något samtidigt som det ökat i övriga delarna av landet. – Kriminaliteten är som kommunicerande kärl. Den anpassar sig och flyttar till andra områden när polisnärvaron ökar i de kriminellas närområde, menar Bergstedt. Det kan också vara så att invånarna är mer rädda eller inte anser det vara lönt att anmäla. Polisens rapport visar att just för brottet övergrepp i rättssak har man noterat en kraftig ökning av anmälningarna. I årets rapport har polisen lagt in en ny parameter som visar om man anser att det pågår en positiv eller negativ utveckling i områdena. I två områden i Huddinge, Skogås och Vårby, pekar man på en positiv utveckling. Kommunen som helhet har dock samtidigt haft en negativ utveckling vad gäller till exempel rån, som har ökat med 8,1 procent, samt misshandel, som ökat med 9,1 procent.

Kontakt med invånarna

En annan aspekt som polisen lyfter fram som ”positiva tendenser” i rapporten är att ”boende i områdena ska kunna sätta gränser mot unga på väg in i kriminalitet”. – Arbetet som görs har lett till förväntade resultat, säger Linda H Staaf, chef på Noas underrättelseenhet, till SVT. Hur detta gått till i praktiken har framkommit vid flera tillfällen och ger en allt annat än smickrande bild. Ett sådant fall är från juli 2016 som blivit särskilt uppmärksammat då en man brann inne när polisen använde en ”defensiv taktik” mot stenkastande gäng och backade undan. Det var i ett sådant belastat område i Gottsunda i Uppsala. Polisledningen valde att skicka in dialogpolis i stället, som pratade med några av de äldre unga männen, en del med kriminell bakgrund, med stort inflytande över ungdomarna i området, för att få dem att säga till de yngre att sluta elda upp bilar och kasta sten. Lokaltidningen UNT intervjuade då polismannen ”Erik”, som berättade att motkravet från de äldre invandrarna var att inga poliser skulle finnas i Gottsunda. Han är kritisk till att samhället ”lägger över initiativet till ordning och trygghet på ett antal kriminella unga män. Och accepterar kravet på att inga poliser skall vara i området.”