Intervju: ”Vänstern i globalismens tjänst”

Elise Rydahl var länge aktiv inom vänsterrörelsen, men lämnade den till slut eftersom hon anser att den svikit i viktiga frågor samt är helt fel ute beträffande till exempel invandringsfrågan. Allt eftersom mer och mer inte stämde med verkligheten började hon ifrågasätta och ta reda på fakta själv. I dag anser hon att vänsterns stöd till globalisternas världsomspännande krig är anmärkningsvärd och menar att man låtit identitetspolitiken utmanövrera allt annat. Rydahl intervjuades av Jeff Ahl, tidigare riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och i dag aktiv i Alternativ för Sverige, för Nya Tiders räkning. [caption id="attachment_52320" align="alignnone" width="585"] Elise Rydahl intervjuas av Jeff Ahl. Foto: Nya Tider[/caption]

Globalisterna drivs av behovet av vinstmaximering

– När jag hade jobbat i Rosengård i ett år under 2017, då började jag tänka att vissa av de här måste åka hem, det här går inte, berättar Elise Rydahl. Det var en ovan tanke för någon som kommer från vänstern, det var något man skulle känna skam över. – Jag blev nästan chockad över att jag tänkte så, att några måste åka hem eller kanske jättemånga, fortsätter Rydahl. Vi träffar Elise Rydahl i hennes hem i Skåne tillsammans med en del andra personer som lämnat vänstern. Tidigare bodde hon i Malmö, men stod till slut inte ut. Liksom så många andra svenskar flyttade hon tillsammans med sin man bort från mångkulturen. Under vårt samtal redogör Elise för att hon till sist valde att lämna vänsterrörelsen eftersom hon nu anser att den går globalisternas ärenden. Att denna rörelse nu springer det globala storkapitalets ärenden och även de multinationella byråkraternas ärenden. De som vänstern tidigare påstod var huvudfiender. – Jag tycker de här tendenserna att lägga sig i saker, att lägga sig i folks angelägenheter, det har pågått i hundratals år. […] Bara det här att man tycker att man ska kunna ändra om i en befolkning hur man vill […], samma sak införa helgdagar hos oss. Halloween, vad är det för någonting? Det är ingen svensk helgdag, men det är för att vi ska konsumera, säger Rydahl. – Det ser jag som globalism, en påverkan på hela nationer och folk […], man sätter grupper mot varandra. Man utkristalliserar grupper som inte var viktiga innan, för sina egna syften, fortsätter hon. – Jag tror att vinst och vinstmaximering är det som de drivs av, menar Rydahl. Asylindustrin som växte kraftigt under 2015 omsatte miljardvinster, bland annat drog entreprenören Bert Karlsson in vinster på upp emot 122 miljoner kronor under sin tid som asylbaron. Den uppmärksammade Laval-domen år 2007 ledde till att billig arbetskraft kunde importeras till följd av uppluckring av den tidigare reglerade arbetsmarknaden i Sverige via medlemskapet i EU. Rydahl tog till slut klivet ut ur vänsterrörelsen när de enbart pratade om HBTQ, invandring och plötsligt accepterade globalisternas krigföring runtom i världen. – Jag uppfattar det lite som att vänstern lämnade mig, för mina frågor fanns inte kvar riktigt. […] Jag märkte att de gav sig mer och mer in i det som kal­las identitetspolitik, och det gällde hela vänstern, säger Rydahl. Med identitetspolitik menas allmänt särintressen och perspektiv utifrån tillhörighet till en sociokulturell eller etnisk grupp. – Arbetarklassen är en identitetspolitik kan man säga, men det som är intressant är att de som beskriver den här identitetspolitiken [vänstern] tillhör ju inte själva arbetarklassen. Så de har egentligen inget intresse av den gruppen, den är alltid osynliggjord, kan man säga. Det var nog det där jag retade mig mycket på, varför skriver de inte om arbetarna? […] Istället blev det mer och mer av det här feminism, HBTQ och antirasism. Hon berättar också om hur svårt det var att prata om invandring. Inom vänstern så var det en omöjlighet: – Blir man dessutom mer invandringskritisk och gärna vill diskutera med folk om det ur olika aspekter, till exempel klassanalys eller så, då finns det ingen att diskutera med. Ingen vill prata om det. Man kan säga att vänstern har lämnat mig, summerar hon. Rydahl berättar att hon tror att det finns fler vänsterväljare som mycket sannolikt kan byta parti på grund av invandringsfrågan. Hon beskriver själv samtal med personer ur vänstern som börjar tröttna: – Jag märker att folk från vänstern har börjat läsa alternativmedia. Invandringspolitiken får de inte annars. Rydahl har även intervjuats av den alternativa tv-kanalen Swebbtv på nätet. – Det är några som har ringt upp mig efter att jag var med i Swebbtv och de var båda 40-talister som varit med i vänstern och som är jättetrötta på hur invandringsproblemet beskrivs i Sverige. De har lämnat vänstern båda två. De har ringt mig var för sig, de känner antagligen inte varandra, men de har pratat om samma saker med mig, förklarar hon.

Arbetarklassen drabbades hårdast av vänsterns politik

Den politik som vänstern företrätt har slagit hårt, särskilt mot svenska arbetare, hävdar Rydahl. I största allmänhet har det blivit så att den grupp, eller de grupper, som drabbats mest är just de som vänstern tidigare och till viss del fortfarande påstår sig företräda. Vänstern har till exempel varit med om att införa särskilda stöd som riktas till arbetsgivare om de anställer en invandrare i stället för en svensk. Detta förklarar Rydahl med att de inom vänstern inte själva tillhör arbetarklassen: – Det är nästan hundra procent de skikt som man kan kal­la mellanskikten, alltså de människor som inte jobbar i produktionen, som har ett arbete som inte är någon form av kroppsarbete. Som har genomsnittligt ganska hög lön. […] Det är väldigt ofta att folk tillhör de grupperna, då blir det politik därefter, förklarar hon. Hon beskriver hur till exempel svenskar ur arbetarklassen tvingats flytta ut från sina tidigare bostadsområden på grund av att mångkulturen tränger sig på. En artikel i den populärvetenskapliga tidskriften Forskning och Framsteg från 2015 beskriver forskning på området som visar att svenskar helst bort i etniskt homogena områden. Rydahl kan bekräfta att det är så utifrån egna erfarenheter. – När jag arbetade i Rosengård under 2017 så arbetade jag i det område som under 50- och 60-talet var ett arbetarområde. Det finns rapporter från den tiden som beskriver vilka som bodde där. Det var arbetarklass, kan man säga, eller någon sorts arbetarklass åtminstone. Folk som måste ingå i produktionen. – Det var inte läkare, advokater alltså det vi kal­lar för medelklass. När jag då jobbade där 2017 och delade ut post så upptäckte jag att av 1 500 hushåll så var det fem svenska hushåll. […] Jag träffade Malmöbor som flyttat inom Rosengård från område till område för att vara nära svenskarna och slippa vara i minoritet. Till sist så blir de utträngda ur Rosengård. […] Det är helt klart arbetarklassen som först fått känna på det här experimentet och alla dess negativa konsekvenser. – Vi andra som inte tillhör arbetarklassen, där har det kommit senare, som skärvor, avslutar Rydahl angående massinvandringen.

Bombvänstern

Rydahl berättar också att när stora delar av vänstern röstade för globalisternas krigföring mot olika länder blev det droppen. År 2011 ställde sig både Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet bakom krigföringen mot Libyen under Muammar Kadaffi. Sveriges JAS-plan vägledde Natos stridsinsatser. Kriget blev starkt ifrågasatt redan när det genomfördes och har kritiserats ännu hårdare i efterhand, när detta Afrikas tidigare mest välmående land fått sin infrastruktur sönderbombad och störtades i blodigt kaos. Bland annat sammanfattade den franske nationalisten Alain Soral det som att högern och vänstern har blivit en illusion. Hela media­etablissemanget och såväl de gamla höger- som vänsterpartierna lät sig bli verktyg för globalisternas agenda i bland annat kriget mot Libyen. Rydahl konstaterar att det även i Sverige förhöll sig så och att vänstern i fallet Libyen röstade för krig: – Även vi fick en bombvänster 2011, som vi inte hade innan i Sverige. Plötsligt börjar folk som kal­lar sig vänster på riksdagsnivå rösta för krig. Helt otänkbart innan. Det är väldigt viktiga frågor som jag inte kan känna igen mig i. Nya Tider frågade även om vänsterns dyrkan av USA:s förste svarte president Barack Obama och om hon såg några motsättningar där med hänsyn till att Obama utökade bland annat drönarbombningarna. Denna typ av bombningar har medfört ett stort antal civila dödsfall. Samma Obama fick bara månader efter sitt tillträde Nobels Fredspris. – Jag kommer ihåg när Obama blev vald, så var det en på mitt jobb som sa att ”åh vad häftigt det är med en svart president, vad fantastiskt.” Och då tyckte jag det är väl ingenting med det, han är bara en i raden. Han kommer fortsätta krigspolitiken, säger Rydahl. – Det har ingen betydelse att han är chokladfärgad eller svart eller vad han är, anser hon.   Intervju: Jeff Ahl