![]()
Kristersson inledde med att tala om omvärlden där han anser att Brexit gör att vi måste vända vår uppmärksamhet mot Tyskland istället. Det var svårt att inte tänka på andra världskriget.
Rysslands utrikespolitiska äventyrligheter är enligt Kristersson anledning till ett svenskt Nato-medlemskap. Han kritiserade också Socialdemokraterna för undfallenhet mot Ryssland och för att prioritera friår och familjevecka framför försvarsmakten. Det hårdaste angreppet var konstaterandet att regeringen tappat greppet.
Utvecklingen i Kina oroar också Kristersson. Samtidigt som Kina är ekonomiskt framgångsrikt bygger man upp ett digitalt kontrollsystem utan motstycke i historien. Hans påstående att Kina är den enda ekonomiskt framgångsrika diktaturen kan dock ifrågasättas, en lång rad oljeländer är exempel på ekonomiskt framgångsrika diktaturer.
Kristersson tog upp att omvärlden är viktigare för Sverige än vad Sverige är för omvärlden och påstod att Olof Palme och Carl Bildt hade förstått detta. I historiens ljus framstår dock ingen av dem som särskilt insiktsfulla i den frågan och inte heller framstår de som några utrikespolitiska föredömen.
”Situationen är extrem för ett land som inte befinner sig i krig”
Kristerssons problembeskrivning överensstämmer numera till stora delar med Sverigedemokraternas, men det är en senkommen insikt och lösningarna hade fungerat om de genomförts på sent åttiotal eller senast runt millennieskiftet. Kristerson nämnde sprängningar, skjutningar, hedersvåld och otryggheten, men också den elbrist som nu råder i delar av landet. Elbristen vill han avhjälpa med en kombination av ny kärnkraft och förnybar energi. De enda konkreta förslagen för att förbättra integrationen är att han dammar av Liberalernas tidigare språkkrav och vill genomföra en språkreform i fem steg:
- Språkförskola för invandrarbarn
- Mer svenska i grundskolan
- Obligatorisk SFI med krav på kunskaper, inte bara närvaro
- Språkkrav för uppehållstillstånd och medborgarskap
- Tidsbegränsning av betald tolkhjälp
Hur detta skall uppnås när bristen på svensklärare redan påverkar SFI-utbildningen och många klasser i grundskolan domineras av elever som inte har svenska som modersmål är dock svårt att få ihop. Kristersson är medveten om att storleken på invandringen påverkar möjligheten till integration och tog upp att M som enda sjuklöverparti röstat emot de senaste lättnaderna för anhöriginvandring. Förutom det allmänna yttrandet att
”Kan man inte respektera lagar och värderingar får man bosätta sig någon annanstans” drog han inga mer långtgående slutsatser om återvandring utifrån sin insikt.
”Skolan är inte längre en självklar plats för nya klassresor”
Betydelsen av att kunna göra en klassresa (att byta tillhörighet till samhällsklass) och skolans grundläggande uppgift att göra detta möjligt är viktig för Kristersson, och man märker att han talar ur hjärtat när det gäller detta ämne. Som framgångsexempel tog han upp den populäre Hamid Zafar, mer känd som Rektor Hamid på sociala medier. Hamid Zafar, som satt i publiken, ingår i kommittén som skall utarbeta Moderaternas nya idépolitiska program. Vad Kristersson glömmer är att långt ifrån alla invandrare har samma förutsättningar som Hamid Zafar hade när han växte upp. Det är skillnad på att integrera en akademikerfamilj och en familj kamelherdar. Förhoppningsvis har Hamid Zafar den insikten.
”En ny svensk modell behövs och Moderaterna kommer att leda arbetet”
Den nya svenska modell som Kristersson vill skapa skall bygga på sammanhållning och ett återupprättat samhällskontrakt. Att 600 000 svenskar är med i Facebookgruppen Bensinupproret ser Kristersson som ett tecken på att landet håller på att söndras. Sänkt bränsleskatt för landsbygdens skull var också den enda skattesänkning han nämnde, vilket är anmärkningsvärt för ett parti vars främsta gren är just skattetryck. Att han inte talar mer om skattesänkningar beror inte på att han inte vill, men han är väl medveten om att den politik som fördes under Reinfeldt inte ger utrymme för det utan mycket kraftiga omprioriteringar.
Det faktum att Reinfeldt satt i publiken är ett tydligt tecken på att man inte gjort upp med sin mörka historia och därför blir det hela inte så olikt klassisk socialdemokratisk skattepolitik. De aviserade, mycket måttligt, hårdare tagen kan ses som en positionering inför Liberalernas förväntade återgång till en mer liberalkonservativ linje. Sker detta kommer det att bli trångt i det konservativa/liberalkonservativa blocket och Moderaterna måste då bestämma sig för vilka väljargrupper man skall satsa på. Det går inte att driva en socialliberal och en liberalkonservativ politik samtidigt, vilket Kristdemokraterna fått erfara på sistone.
Kristersson tog avstånd från den brunsmetning som är ett återkommande fenomen i svensk politik, inte minst i hans eget parti, men det nämnde han inte.
En lite udda fråga han tog upp är åldersdiskriminering som gör att äldre har svårt att få jobb. Det är inte svårt att se sambandet med olika förslag till höjd pensionsålder.
Jämställdhet var den sista frågan Kristersson tog upp, det är han för. Efter några faktiska exempel på problem som våld mot kvinnor kom några tveksamma påståenden om ekonomisk jämlikhet, varefter han förlorade sig i ett virrigt resonemang om damfotboll.
Kristersson avslutade talet med en slogan: Vi vill och vi kan samla Sverige!
