![]()
Allsång på Skansen är utan tvekan ett av Sveriges mest uppskattade underhållningsprogram i Tv, och förknippas helt naturligt med sommaren, eftersom det sänds åtta tisdagar i rad efter midsommar varje år sedan 1990. Programmet har dock sänts i Tv från år 1979, men det är först sedan 1990 som programmet fick sin fasta sändningsdag. Men allsångstraditionen på Skansen i Stockholm är mycket äldre än så, och för att förstå vilken roll den var tänkt att fylla och vad den faktiskt blev måste vi gå tillbaka i historien för att begripa Skansens bakgrund och syfte.
Nationalistisk bakgrund
Skansen är världens äldsta friluftsmuseum och grundades år 1891 av språkforskaren och folkbildaren Artur Hazelius. Hazelius reste runt hela Sverige för att samla på sig kunskap om hela nationens sedvänjor och skiftande landskapskultur och hade med åren blivit alltmer varse att den svenska bondekulturen hade problem med utarmning av naturen samt hårdhänt industrialisering och mekanisering av jordbruket.
Detta gav honom idén att öppna ett friluftsmuseum på Djurgården i Stockholm sedan han köpt en bit mark han ansåg vara lämplig för sitt ändamål.
Hazelius skapelse var utan tvekan nationellt sinnad, för han myntade nämligen valspråket för Skansen: ”Lär känna dig själv”. Med det menade han att man endast kan begripa sig på världen om man har en djup förankring i sin egen kultur och historia och dessutom bevarar den. Därför ser Skansen ut som det gör idag, med gårdar, växter och djur som skall återspegla Sverige, med en stor tonvikt på det agrara samhället.
Allsångstraditionen växer fram
År 1935 var det så dags för den första organiserade allsången på Skansen, ledd av kantorn Sven Lilja. Upplägget var att besökarna fick ett på förhand bestämt häfte med allsånger för varje tillfälle. Dessutom kunde gästande artister välja ut någon av sina egna men helst andra sånger ur den folkliga, svenska visskatten som publiken kunde sjunga med i.
Från början präglades allsångstillfällena av revy- och schlagersånger, ofta med inslag av fosterländska visor. Exempelvis avslutades varje allsångstillfälle med Hugo Alfvéns ”Sveriges flagga”. Det som gjorde allsången på Skansen speciell var också att det verkligen samlade alla skikt av det svenska folket, både arbetare och mer välbeställda. Ingen kände sig alltså obekväm att delta i den gemensamma och ofta fosterländska sångrepertoaren.
Radio och Tv tar över
Från mitten av 1960-talet började Allsång från Skansen sändas i radio. Borta var de uppenbart nationalistiska sångerna, men man satsade ändå på material som var djupt förankrat i den svenska folksjälen.
År 1979 började så SVT att sända Allsång på Skansen, lett av Bosse Larsson, och upplägget var som det varit i radio några år tidigare. Sånger som var djupt förankrat hos det svenska folket var standard.
”Stockholm i mitt hjärta”
År 1993 tog den folkkäre schlagersångaren och visdiktaren Lasse Berghagen över programmet, och nu fick arrangemanget den signaturmelodi som gäller än idag, nämligen ”Stockholm i mitt hjärta”. Där skildras Stockholm som det historiskt har varit, och framför allt dess natur med öar och mötet mellan Mälaren och Östersjön. Det är alltså inte de mångkulturella förorterna med muslimsk påverkan som besjungs. Och även om Lasse Berghagen satsade på att delvis plocka in gästartister som skulle locka en yngre publik förlorade ändå inte programmet sin kontakt med det svenska folkdjupet.
Vänsterliberal kantring
Under de senaste tio åren har Allsång på Skansen dock undergått en markant förändring. Det så kallat ungdomliga har alltmer kommit i förgrunden, och vad SVT menar med ungdomlighet är uppenbart en satsning på artister som skall återspegla ett mer mångkulturellt samhälle. Resultatet har utan tvivel blivit att mer och mer av gästartisternas material dels är på engelska, men också att själva artistgalleriet är mer och mer osvenskt, till fromma för gästartister med bakgrund från Mellanöstern och Afrika. Tillbakaträngt är däremot det nordiska artisteriet, och de svenska eller andra nordiska artister som gästar programmet är uttalade antinationalister. Inga andra är välkomna.
”Jag vill absolut se mer hiphop och rapp”
År 2019 tycks den mångkulturella omdaningen av Allsång på Skansen ha blivit genomförd, och om Artur Hazelius hade kunnat stiga upp ur sin grav hade han nog tyckt att hans friluftsmuseum hade våldtagits å det grövsta.
Vid premiären den 25 juni tog den afroättade hiphopartisten Timbuktu stor plats och ville till råga på allt att publiken skulle sjunga, eller rättare sagt rappa, en av hans hits från tidigare år. Det var alltså ett klart brott mot traditionen att gästartisterna väljer ut en sång från den folkligt förankrade vistraditionen. Per Rådelius, projektledare vid SVT som ansvarar för Allsång på Skansen försvarar helhjärtat den mångkulturella kantringen.
– Jag tycker det var alldeles utmärkt! Jag hoppas absolut att vi får se mer av den varan i sommar.
NyT: Du vill alltså se mer hiphop och rap överhuvudtaget bland kommande gästartister men även att publiken skall rappa istället för att sjunga svenskt förankrade visor?
– Självklart hoppas jag på det. Timbuktu angav tonen för något nytt och kreativt.
Anser att hiphop och rapp är folkkärt och kallar fosterländska ungdomar för rasister
Per Rådelius anser vidare att hiphop och rappande är något svenskt och i högsta grad folkkärt. Hittills har dock ingen studie belagt att hiphop är folkkärt i det svenska folkets djupa lager, utan något som främst engagerar förortskids samt vänsterliberaler som vill hålla ett finger uppe i vinden för vad som kan anses bryta normer och värderingar som de anser vara fosterländska och förlegade.
– Ungdomarna gillar ju hiphopen, säger Per Rådelius.
NyT: Och ungdomarna som inte känner sig bekväma med mångkultur och hiphop, vad har du att säga till dem?
– Rasister och konservativa har inget att hämta hos oss i vårt program!
Därmed är det ställt utom allt rimligt tvivel att Allsång på Skansen bryter mot allt vad Skansen en gång skapades för. Den som önskar sig ett program med svensk vistradition förbiser inte utan skäl detta program under sommarens kommande tisdagar.
