![]()
I juli förklarades en präst ”obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst” av tillsynsmyndigheten stiftets Domkapitel, vilket i praktiken innebär att han inte får vara präst i Svenska kyrkan. Prästen överklagade beslutet till Svenska kyrkans överklagandenämnd, som fastställde Domkapitlets beslut. Det står därmed fast.
Huvudanklagelsen mot prästen enligt handlingarna i ärendet är att han kallat sig ”sann präst, sann kristen och sann nationalsocialist” samt att han ”bejakar nationalsocialismens (nazismens) ideologi och människosyn”.
Prästen medger att han har skrivit i kommentarsfältet på Nordiska motståndsrörelsens (NMR) nätsida samt medverkat i poddar som denna rörelse står bakom. Han anser dock själv inte att detta på något sätt borde diskvalificera honom från prästämbetet, även om han förstår att det är kontroversiellt.
Beslutet om avsättning har föregåtts av en utredning som tillkommit på initiativ av Linköpings biskop Martin Modeus, enligt uppgift sedan flera privatpersoner kontaktat biskopen. Att vara präst och samtidigt nationalsocialist är oacceptabelt för kyrkans myndigheter och anses strida mot Svenska kyrkans tro, lära och ordning. Prästen anses genom att sprida sina åsikter ha ”skadat det anseende en präst bör ha”.
Prästen berättar för Nya Tider att Modeus aldrig pratat med honom om de problematiska sidorna av hans övertygelse eller vad han lägger i betydelsen av att vara nationalsocialist. Kollegor till prästen menar att pastorala samtal borde ha föregått det mycket ingripande beslutet om obehörigförklarande.
Domkapitlet skriver att prästen uttryckt sig ”direkt och indirekt antisemitiskt och islamofobiskt”, men utan att precisera detta närmare. Prästen själv gissar att en anledning kan vara att han sagt att Jesus inte var jude.
Kritiker jämför detta med de präster och biskopar som i dag svävar på målet när det gäller en annan fråga om Jesu härkomst; den om hans gudomliga ursprung. Här tycks tvivel och till och med förnekanden ofta accepteras inom kyrkan.
[caption id="attachment_53854" align="alignleft" width="250"]
![]()
Biskop Martin Modeus var den som tog initiativ till utredningen av prästen.
Foto: Svenska kyrkan[/caption]
Under tiden för den tyska nationalsocialismen fanns åtskilliga präster och även en och annan biskop i Sverige som hade både förståelse och sympati för denna ideologi. I Tyskland fanns en kluvenhet och stark polarisering bland de kristna inför nationalsocialismen. Bland annat bildades en inomkyrklig motståndsrörelse i den evangeliska kyrkan, kallad ”Den bekännande kyrkan”.
Den katolska kyrkan distanserade sig också från nationalsocialismen i en påvlig encyklika 1938. Men även där fanns företrädare som hade en mer accepterande och förstående uppfattning om ideologin ifråga.
Det finns även en del andra frågetecken i utredningen som föregick beslutet. Christer Mattsson vid Segerstedtinstitutet i Göteborg bidrar med ett omfattande utlåtande om Nordiska motståndsrörelsen. Även universitetslektorn i Uppsala Håkan Bengtsson bidrar med ett expertutlåtande, som bland annat konstaterar att prästen utrycker antisemitiska föreställningar som ”har sin bakgrund både i kristen teologisk tradition och i tysk nazistisk föreställningsvärld.
Kritiker frågar sig om det är ickekyrkliga experter som nu ska bedöma vem som får vara präst i Svenska kyrkan.
Den nu avsatte prästen prästvigdes år 2005 i Linköpings domkyrka av dess dåvarande biskop Martin Lind, känd som aktiv socialdemokrat och författare till doktorsavhandlingen ”Kristendom och nazism”. Det är biskopens uppgift att pröva varje prästkandidat och eventuellt vägra prästviga personer som ännu inte är mogna eller olämpliga.
Prästen är fortfarande medlem av Svenska kyrkan men får inte utöva prästerliga funktioner. Han kan inte leda officiella gudstjänster, fira nattvard och viga människor till äktenskap. Däremot kan han fortsätta att göra allt som vanliga icke prästvigda kyrkotillhöriga också kan göra, till exempel förrätta begravningar i svenska kyrkans ordning.