”Näthatsgranskaren” förföljer pensionärer för pengar

Det var 2017 som Tomas Åberg tillsammans med andra personer som förblivit anonyma drog igång den angiveriverksamhet som döptes till Näthatsgranskaren. De skapade ett sökprogram som hittar ”ord och fraser som kan misstänkas utgöra hets mot folkgrupp, uppvigling och olaga hot”, som Åberg själv uttryckte det i en hyllningsartikel i Aftonbladet. Senare samma år fick de statligt stöd för verksamheten med 600 000 kronor via Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Tre fjärdedelar av pengarna gick till att avlöna Åberg. Senare har Näthatsgranskaren i två omgångar beviljats ytterligare skattepengar, totalt 2,1 miljoner kronor. Resultatet lät inte vänta på sig: 2 225 fall av hets mot folkgrupp anmäldes år 2017, en fördubbling mot året innan. År 2018 var det 2 508 fall. Åberg ligger personligen bakom en stor del av ökningen, som i många fall handlar om rena okynnesanmälningar – endast en bråkdel av anmälningarna leder till fällande dom.

Har satt stämningar i system

Tomas Åberg uppbär alltså en hög, statligt finansierad lön för att leta upp svenskar som uttryckt sig oförsiktigt när de kritiserat makthavare eller deras politik, och anmäla dessa för yttrandefrihetsbrott. Det tycks emellertid inte räcka för Åberg, som har utvecklat en helt ny affärsidé; att stämma människor på skadestånd i civilrättsliga tvistemål. Nya Tider avslöjade i mars 2018 att Tomas Åberg har belagts med djurförbud efter att ha låtit flera jakar svälta till döds på sin gård i Närke. Länsstyrelsen tog även ifrån honom de grisar han ägde eftersom man befarade att de vanvårdades. Han lyckades undgå åtal för djurplågeri genom att hålla sig undan delgivning tills brottet var preskriberat, närmare bestämt i Tanzania där han bland annat ägnade sig åt jakt på utrotningshotade djur. Snart kom det fram fler graverande uppgifter om Åbergs tidigare leverne i olika artiklar i alternativmedia. Åbergs unika metod för att tjäna pengar går ut på att han stämmer privatpersoner som delat dessa artiklar på Facebook. Han påstår att innehållet är förtal – vilket det enligt svensk lagstiftning kan vara även om det som står i artikeln är sant – och kräver ett skadestånd på mellan 5 000 och 20 000 kronor. [caption id="attachment_56739" align="alignnone" width="585"] Kjell Böhlin, tidigare verksam inom IT-branschen, bedriver numera medborgarjournalistik där han bland annat belyst Expos kopplingar till våldsgrupper och gratis tandvård till illegala invandrare. Han har grävt djupare i Åbergs förehavanden än någon annan och bidragit med research till bland annat denna artikel. Foto: Privat[/caption]   Medborgarjournalisten Kjell Böhlin, 59, som tagit på sig att granska Tomas Åberg och bistått med research till denna artikel, förklarar: – Det han ägnar sig åt är en form av pyramidspel med domstolarna. I normala fall om man blivit förtalad ger man sig på källan, man vill tysta källan. Men han ger sig istället på dem som spridit källorna. Han utnyttjar rättsväsendet på ett sätt som aldrig gjorts förut. Jag har pratat med flera advokater och ingen har hört talas om att man gjort så här tidigare. Juristen Ola Bengtsson säger samma sak till Nya Tider: – Det normala om man anser sig förtalad av en tidning är att stämma tidningen – inte att stämma läsarna för att de diskuterar det som står i tidningen. Bengtsson företräder på ideell basis bland andra författarinnan Ramona Fransson som Nya Tider intervjuade i april 2019, tillsammans med flera andra personer som blivit anmälda efter att på Facebook ha delat artiklar om Åberg. Han förklarar hur Åbergs affärsmodell ser ut: [caption id="attachment_56740" align="alignright" width="250"] Ola Bengtsson är pensionerad jurist och har tagit på sig att försvara några av offren för Åbergs systematiska stämningar. Foto: Privat[/caption] – Han anmäler inte till polisen utan han stämmer istället privatpersoner på skadestånd enligt skadeståndslagar. De behöver alltså inte bli dömda för brott utan det hanteras som ett förenklat tvistemål. Ola förklarar att den som stäms i ett förenklat tvistemål har rätt till en timmes juridisk konsultation som staten står för, inte mer. Eftersom parterna i ett förenklat tvistemål står för sina egna juridiska kostnader, betalas varje extra timmes rådgivning ur egen ficka. Med ett arvode för en kvalificerad jurist på omkring 2 000 kronor i timmen, kommer man snabbt upp i samma summa som stämningen gäller. Därför väljer många, i synnerhet äldre människor som utgör Åbergs favoritoffer, att betala det skadestånd han begär. Andra uteblir från rättegången eftersom de inte orkar ta tag i saken, vilket leder till en tredskodom som rätten avgör utifrån de handlingar som inkommit – är det då bara Åbergs handlingar så utfaller målet nästan automatiskt till hans fördel. – Att stämma någon kostar 900 kronor. Det enda han kan förlora är 900 kronor och eventuellt motpartens ersättning för en timme, men om han vinner får han tio eller tjugo tusen. Det här har han själv skrivit på Facebook, säger Ola Bengtsson. – Vad mera är kan han stämma alla som delat. Ta en artikel från Katerinas Magasin som får tusen delningar – det är tusen personer som han kan stämma! NyT: Så hur många han väljer att stämma och mjölka på pengar är i princip ”så många han har tid med”? – Ja, exakt. Han har hittat ett sätt att utnyttja rättsväsendet för att förstärka sin ekonomi som är minst sagt skral.

Lurendrejare och misslyckad polis

Tomas Åberg har en lång bakgrund av att lura folk. Jakarna som han senare lät dö av foder- och vattenbrist i början av 2013 betalade han aldrig för, utan det blev en skuld som gick till Kronofogden. Detsamma gäller en rörmokarfirma som aldrig fick full betalning. [caption id="attachment_56738" align="alignnone" width="585"] Åberg lät flera jakar svälta till döds vintern 2012-2013. Även andra djur for illa på hans gård i Närke, och Åberg belades med djurförbud av Länsstyrelsen. Han undvek att åtalas för djurplågeri genom att bosätta sig i Tanzania i några år. Nu stämmer han pensionärer som kal­lar honom djurplågare. Foto: Länsstyrelsen[/caption]   Han ska även ha anlitat minst en polsk medborgare som arbetade svart på hans gård i nästan ett helt år – något som enligt Kjell Böhlin intygas av Åbergs dåvarande grannar – utan att få betalt. I ett brev som uppges komma från polacken kal­lar denne Åberg en ”mycket mycket bedragare” och förklarar att denne även slaktar djur på olagligt sätt och att djuren ”lider mycket”. Han hävdar vidare att Åberg utnyttjat sin ställning som polis för att tysta kritiken: ”När vi protesterade som jobbade på hans gård då sa han att han var polis och skulle göra oss så vi får problem för vi inte betalar skatt och får inte jobba mer någonsin i Sverige (Men han ger oss inte några pengar då!)” – Han har ju en historia av att lura folk, han har till exempel köpt grejer som privatperson utan att berätta att han har tajt ekonomi och stora skulder. Han bryter mot regler lite som han vill, säger Ola Bengtsson. År 2013 prövade Justitiekanslern en anmälan som Tomas Åberg (då Bergström) gjort mot vissa av sina överordnade inom polisen. Åberg ”vann” genom att JK riktade kritik mot en enhetschef och en polisområdeschef, men hans chefer fick också chansen att yttra sig om hans insatser som polis, och det är inte direkt smickrande uppgifter som framkommer. De berättar bland annat att, även om Åberg var anställd som polis vid Polisregion Syd i sju år, 2005-2012, arbetade han mindre än hälften av den tiden – tre år var han sjukskriven och ett år pappaledig. När han arbetat har han ägnat alldeles för mycket tid åt att ”diskutera vad han tycker är rätt eller fel, i stället för att koncentrera sig på att utföra sina arbetsuppgifter”. Han har brutit mot sekretessbestämmelser, ignorerat givna direktiv från överordnade, dokumenterat sina arbetstider bristfälligt, krävt särbehandling för att alls komma till jobbet och ”tidvis upplevts ha svårt att hålla isär det privata från tjänsten”. Han har även begått direkta regelbrott som normalt leder till att en polisman får sparken, genom att göra slagningar i polisens register när det inte varit befogat – mot misstänkta i utredningar han inte var inblandad i, och enligt uppgifter från utomstående även mot sina grannar. Hans tidigare chefer anmärker också på att han upplevts som manisk i sitt sätt att agera. När chefer och kollegor försökt ta upp dessa problem med honom har Åberg uppfattat det som om han själv, i egenskap av modig visselblåsare om missförhållanden inom polisen, utsatts för omotiverade trakasserier. Chefer har ”upplevt att [Åberg] inte riktigt tagit till sig det som förmedlats och inte haft förmåga eller vilja att se sin egen del och egna brister i olika sammanhang”. Istället för att ta till sig kritiken har han inkommit med arbetsskadeanmälningar och anmälningar om kränkande särbehandling. Även vid rättegångar har det framkommit att Tomas Åberg inte håller sig till sanningen. Dokument som Nya Tider granskat visar exempelvis att han i rättegångar påstått att han ”tvingats flytta” på grund av ”hot och hat” – men att han i själva verket blivit utkastad av sin sambo. ”[H]on säger att jag hotar henne vilket jag inte ens är i närheten av att göra på något vis”, menar Åberg i ett brev till Falu tingsrätt där han kräver att få kvarsittningsrätt i deras tidigare gemensamma bostad. Enligt Ola Bengtssons uppfattning har Åberg svårt att ens hålla isär sanning och lögn: – I Hanne Kjöllers bok om visselblåsare hos polisen ägnas ett kapitel åt Tomas Åberg, eller Tomas Bergström som han hette då. Vid en rättegång i Göteborg förhörde jag ju honom om det som står om honom – stämmer det som står i boken och har han berättat det själv? ”Ja”, svarade han. Då började jag läsa upp stycken i boken och han sade ”det är feluppfattat”, ”det är fel” och så vidare. Så man kan ju konstatera att han har svårt med sanningen och dessutom svårt att hålla ordning på alla osanningar.

Många fler fall i domstolarna

I och med att Åberg tycks stämma så många han har tid med i potentiellt lukrativa tvistemål, ligger det just nu ett tiotal fall hos domstolarna. När denna tidning når läsarna har en rättegång precis avklarats i Lunds tingsrätt, onsdagen den 16 oktober. Åberg föredrar uppenbarligen att ge sig på äldre, helst kvinnor. Madeleine Forsgren, 67, är ett relativt typiskt exempel även om hon är mer stridbar än vissa som bara vikt ner sig och snällt betalat vad Åberg krävt. Hennes rättegång är redan avslutad och hon väntar i skrivande stund på domstolens beslut. – Han anser sig kränkt av att jag delat artiklar på Facebook från Samhällsnytt, Nya Tider och Joakim Lamotte, förklarar Madeleine för Nya Tider. NyT: Han stämmer inte Nya Tider till exempel, trots att det är vi som publicerat ”förtalet” till att börja med. Kommentar? – Det blir för dyrt att stämma er, det är mycket billigare att stämma gamla damer. Han har hittat en affärsidé, det har han ju själv skrivit. Madeleine anser dock inte att det är Åbergs stämningar som är det allvarligaste problemet, utan snarare hela Näthatsgranskarens verksamhet som hotar yttrandefriheten. – Det största problemet är Näthatsgranskaren som sådana, och i ännu högre grad lagen om hets mot folkgrupp och hur den tolkas. Jag håller ju med om att man inte ska hetsa mot människor och säga saker i stil med ”vi ska slå ihjäl alla negrer”, men däremot måste man få säga att göteborgare är fula, att tjocka människor är dumma eller att muslimers ideologi är sjuk. Man ska inte få säga att blåögda ska utrotas, men däremot att blå ögon är fult om man nu tycker det. Och så vidare. NyT: Uppmaningar att slå ihjäl folk faller ju under uppvigling ändå, så lagen om hets mot folkgrupp är väl onödig i så fall? – Ja, fast jag har egentligen inget emot lagen, jag är emot hur den tolkas.

Går Åberg att stoppa?

Tomas Åberg har hittills kunnat slå mynt av rättsväsendet. Ett av problemen är att han hittills inte tycks ha betraktats som en offentlig person. I den senaste tvistemålsdomen (se eNyT v.39) försökte hans motpart hävda just detta – att Åberg är en offentlig person och därmed enligt rättspraxis ska tåla mer ingående granskning än vanliga privatpersoner. Falu tingsrätt valde dock att inte ens kommentera eller försöka avgöra om Åberg ska räknas som en offentlig person, och dömde som om han inte varit det. – Det är högst anmärkningsvärt eftersom det är uppenbart att han kan betraktas som offentlig person. Han har en offentlig roll och han lever på offentliga medel, säger Ola Bengtsson. Flera systemmedier har gjort hyllande reportage och våren 2018 kandiderade han till Aftonbladets ”Årets hjälte”, men blev bortplockad efter Nya Tiders avslöjande om att han plågat ihjäl sina djur. NyT: Han tar också fasta på att personer skrivit exempelvis att han är ”dömd djurplågare” medan han egentligen belades med djurförbud och sedan smet utomlands för att hålla sig undan delgivning tills brottet var preskriberat. Så han är inte dömd, men ändå är det ju fastslaget att han svultit sina djur till döds och därmed är en djurplågare. – Det är galet, förstås. Som privatperson måste du inte använda juridiska termer. Jag brukar säga att om någon knivhugger en polisman i nacken vid Medborgarplatsen och femtio personer ser det, så är han kanske ”den misstänkte gärningsmannen” i juridisk bemärkelse, men inte i den allmänna uppfattningen – han är bara ”gärningsmannen”. NyT: Han är redan avslöjad som djurplågare, som en person som har stora personliga skulder, som en misslyckad polis som misskötte sitt jobb... Det är uppenbart för alla som tar en objektiv titt på honom att detta är en skrupelfri människa som ägnar sig åt angiveri för pengar. Men han har ändå kunnat fortsätta att bedriva sin verksamhet utan att drabbas av några riktiga bakslag. Hur ska man kunna komma åt någon som skyddas av hela det offentliga Sverige inklusive gammelmedia? – Det är dags att ifrågasätta rättsväsendet, är det verkligen meningen att han ska kunna utnyttja det på det här sättet? Det tycker ju inte jag, det är därför jag ställer upp och försvarar hans offer, påpekar Bengtsson som är pensionär och tagit på sig fallen utan krav på ersättning. – Det man kan hoppas på är att Högsta Domstolen ska ta upp det här – är det verkligen så här lagen ska användas? Nu tycker jag inte att det som skrivits i alternativmedia om Åberg är förtal, men rent principiellt är det ju riktigt att man ska kunna få ett skadestånd om man blivit förtalad. Men ska man kunna stämma dem som delat artiklarna på det här sättet? Det borde vara helt orimligt, avslutar Ola Bengtsson. Tomas Åberg har via telefon erbjudits möjlighet att uttala sig till Nya Tider medan denna artikel skrevs, men avböjde bryskt att besvara våra frågor.