”Stormaktstiden” för nationalistiskt för Skolverket

Ett viktigt mål för Skolverket är att den svenska historien inte ska porträtteras alltför positivt. Sveriges stormaktstid varade från början av 1600-talet till början av 1700-talet och under denna tid behärskade Sverige Finland, stora delar av Baltikum och en del kust vid dagens Tyskland. I den nya kursplanen introducerar man dock begreppet ”Östersjöväldet”, där handel och livsvillkoren för kvinnor och män kommer att betonas. [caption id="attachment_57113" align="alignright" width="250"] Anna Westerholm, chef för avdelningen för läroplaner.
Foto: Skolverket[/caption] En av orsakerna är att många elever i dag inte kan identifiera sig med svensk historia och pat­riotism, säger Anna Westerholm, chef för läroplansavdelningen på Skolverket, till Nya Tider: – Vi har en mångkulturell verklighet att hantera i skolan, och många kanske inte känner att de kan identifiera sig med en patriotisk nationalkänsla för just vår svenska historia. Westerholm förklarar vidare att det handlar om inkludering och att inte signalera för tydlig eller överdriven nationalism. NyT: Men har inte svenska folket och den uppväxande, svenska framtiden rätt att få känna till men också vara stolta över sin historia? – Alla kan självklart vara stolta över sina ursprung, men undervisningen ska ändå återspegla det samhälle vi lever i här och nu, och det är ju inte supernationalistiskt.

Historien börjar år 1500

Högstadieelever ska inte få lära sig något om världens uråldriga civilisationer om Skolverkets nya kursplan antas. När andra frågor som är centrala för ”värdegrunden” ska få plats måste annat utgå, berättar Anna Westerholm: – Historieämnet är överlastat som det nu är, och då måste vi kapa någonstans. [caption id="attachment_57093" align="alignright" width="250"] Gustav den II Adolf utvidgar Sveriges gränser under det trettioåriga kriget. Här porträtterad efter slaget vid Lützen (1632). Målning Nils Forsberg, 1900[/caption] Från politiskt håll finns allt fler önskemål om vad som ska in i läroplanen, men antalet undervisningstimmar i historieämnet har inte ökat. Westerholm anser att samtidshistorien och särskilt efterkrigshistorien väger mycket tyngre än exempelvis svensk vikingatid och medeltid, även om hon även säger att det har gjort ont att föreslå neddragningar i ämnesinnehållet. Men, det gjorde ”minst ont” att skära i klassisk historia än i nutidshistoria, förklarar hon. NyT: Går det inte minst lika bra att skära i normkritiskt innehåll eller om migration? – Det handlar också om värdegrund, svarar Westerholm. Nya Tider har läst igenom förslaget till ny läroplan och kan konstatera att man valt att för högstadiet helt slopa avsnittet ”Forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700”. Nu börjar historien år 1500 med fokus på bland annat européernas kolonisation och slavhandel. Vikingatiden i mellanstadiet ska dock få vara kvar.

Backar om antiken

Frågan om den nya kursplanen för grundskolans historieundervisning som Skolverket lagt fram har debatterats flitigt de senaste veckorna. Fokus har då främst hamnat på att också antiken skulle få utgå på högstadiet. Jenny Wallensten, forskare i antik historia och kultur samt samhällsvetenskap vid Svenska institutet i Aten, skrev i Svenska Dagbladet den 25 september att man inte kan ha någon som helst respekt för framtiden om man inte känner till sin forntida historia. Den som dock gav extra tyngd åt kritiken mot Skolverkets föreslagna slakt av historieämnet var Dick Harrison, historieprofessor vid Lunds universitet. Så här sade han bland annat till Sveriges Radio: – Hela vårt formspråk ligger i en antik mylla. Akveduktruinerna i Italien, romanska kyrkor i Sverige, nyklassicistisk konst och så vidare. Hur i hela friden ska vi förstå allt detta utan att känna till den europeiska kulturvaggan, antiken? Skolverket har ju försökt få bort antiken förr och de verkar besatta av att politisera och överbetona ämnesinnehåll som har med samhällsdiskursen av i dag att göra”. Skolverket påstod sig ha stöd för sitt förslag i och med att många forskare och lärare varit med om att utforma det. Att framför allt många historielärare hörde av sig med kritik mot att slopa undervisningen i både grekisk och romersk antik historia verkade därför överraska myndigheten. Resultatet blev att Skolverket efter bara en dryg vecka gjorde en total kovändning om antikundervisningen. Den kommer även fortsättningsvis vara kvar i högstadiets historieundervisning, meddelade Skolverket i ett pressmeddelande den 3 oktober. Det barnen får lära sig om vikinga­tiden i mellanstadiet får räcka. Anna Westerholm förklarar Skolverkets prioriteringar så här: – Eftersom vi nu bestämt oss för att behålla antiken kvarstår problemet med överlastning. Något måste vi ta bort ur undervisningen, och jag är tydlig med att samtidshistorien efter andra världskriget är viktigare att prioritera nu. Därför väger inte vikingatiden särskilt tungt, anser jag. Man måste kapa på ännu fler ställen, men hon kan inte säga var det i så fall skulle bli. Remisstiden för förslaget till ny kursplan i historia löper ut den 23 oktober och regeringen väntas fatta beslut om det innan årsskiftet.

Omvänt synsätt i Estland

I Estland är historieundervisningen ett viktigt redskap i arbetet med att stärka esternas identitet, som ett enande kitt i en stolt nationalkänsla där historieundervisningen är knuten till nationsbygget. I en artikel, publicerad på Skolverkets hemsida för cirka två år sedan, redogjorde den ryske forskaren Igor Potanpenko vid Tallinns universitet för detta förhållande, och visade att detta sätt att förhålla sig till historien går igen hos en överväldigande majoritet av de estniska skolungdomarna. Hos de rysktalande ungdomarna i Estland ser man inte samma självklara koppling mellan historieundervisningen och nationstillhörigheten. De etniska ryssarna identifierar sig mer med just den ryska etniciteten samt familjens och därmed släktens öde under samtiden. Slutsatsen som forskaren Potanpenko drog var att en nationellt orienterad historieundervisning kunde öka polariseringen, samma argument som även det svenska Skolverket använder när det handlar om att motarbeta nationell identitet. Skillnaden mot Sverige är att forskare som Potanpenko utgör en liten och inte speciellt inflytelserik grupp, då Estland, särskilt under den nya regeringen med nationalkonservativt inflytande från partiet EKRE, nu närmast accelererar stärkandet av den estniska och kulturella identiteten, inte minst genom skolans undervisning.