![]()
Svensk polis har länge kritiserats för att de ogärna går ut med ordentliga signalementen på gärningsmän, en arbetsmetod som är vanlig i andra länder. Men efter flera gripanden under hösten som skett med allmänhetens hjälp har polisen själva upptäckt vilken effektiv metod det är.
– Vi vill använda allmänhetens hjälp för det ger bra resultat, säger Carina Skagerlind, Stockholmspolisens presstalesperson, till SVT.
I början av september hade Polisen i Stockholm kört fast i utredningen av ett bråk vid Solna station, men när de nyligen släppte bilder från en övervakningsfilm kom det inom ett dygn in avgörande tips från allmänheten.
Carina Skagerlind säger till SVT att man testade efterlysningen som ”en sista åtgärd” innan man annars varit tvungna att lägga ned utredningen. Hon menar att polisen i Stockholm har blivit mer medveten om vilket kraftfullt verktyg det är i att släppa bilder till allmänheten.
[caption id="attachment_58912" align="alignnone" width="585"]
![]()
Den senaste efterlysningen på Polisens hemsida gäller i skrivande stund en man som stjäl plånböcker från äldre människor i södra Sverige. Polisen har länge kritiserats för sin motvilja mot att släppa bilder och tydliga signalement på misstänkta, men nu spås metoden bli vanligare. Skärmavbild: polisen.se[/caption]
– Det är ett otroligt bra verktyg i det brottsutredande arbetet, säger hon.
Tidigare har polisen fått löpa gatlopp i medierna när de publicerat signalement, och efter det har de ofta valt att backa och be om ursäkt. Detta har de drivande tidningarna ofta lyft fram som en lyckad journalistisk gärning och en seger.
”Stockholmspolisen gör en pudel om signalement”, skrev exempelvis Dagens Nyheter år 2012 efter att tidningen förmått polisen att censurera det faktum att det var en rom som söktes för brott. Samma sak hände igen lite senare, då polisen skrev att man eftersöker en pakistanier efter ett rånförsök. ”Stockholmspolisen gör en pudel om signalement – igen”, jublade DN när polisen åter bad om ursäkt och plockade bort beskrivningen.
Efter detta utarbetade Rikspolisstyrelsen ett internt direktiv. Kanslichefen Karl Wallin berättade då för SVT att myndigheten fortsättningsvis ska lämna ”genomtänkta” uppgifter och inte beskriva personer utefter etnicitet.
Nu, sju år senare, har man dock kommit på att signalement nog kan vara en bra idé ändå.
– Det är ingen tvekan om att allmänheten vill hjälpa till. Men det finns väldigt starka krafter på sociala medier som frågar efter bild på misstänkta och tydliga signalement. Där finns ett stort tryck, säger Carina Skagerlind till SVT.
Skagerlind nekar dock helt till att det är kritiken från alternativa medier och allmänheten som bidragit till att polisen nu anammat det effektiva arbetssättet.
– Jag skulle inte säga att det är därför vi har börjat med fler bilder. Jag tror däremot att sociala medier, och kraften som finns där är något polisen har blivit mer medveten om kan vara till hjälp, säger hon.
Polisen betonar att det ”inte är oproblematiskt” att gå ut med bilder till allmänheten. En av orsakerna är att ”oskyldiga kan bli felaktigt utpekade”. Man kommer fortfarande att tyglas av ”ett helt koppel av riktlinjer”, berättar SVT.
En som studerat den svenska polisen och dess oförmåga att lösa brott är polisforskaren Stefan Holgersson. Hans slutsats i en rapport som presenterades i augusti 2013 är hård – det handlar om feghet: ”Det [handlar] om att framstå i bra dager, snarare än om att öka chanserna att lösa brottet.”
Polisen meddelar nu att man inte själva kommer att gå ut med bilder i sociala medier, utan bara på sin hemsida.