Nästan inga invand­rare som begår grova brott utvisas

– Fyra av fem utländska våldtäktsmän som bor i Sverige slipper utvisning, sade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i ett replikskifte med statsminister Stefan Löfven i partiledardebatten i SVT:s Agenda den 6 maj 2018. Det tog tre månader innan Moderaterna vågade haka på. ”Bara 19 procent av utländska våldtäktsmän utvisas. Det visar statistik från BRÅ”, skrev partiet på sin Facebooksida i augusti 2018. – Vi tycker att man har förverkat sin rätt att vara i Sverige om man begått en våldtäkt och inte är svensk medborgare, sade partiets rättspolitiske talesman Tomas Tobé i ett uttalande. Uppgifterna kom ur rapporten ”Utvisning på grund av brott 2000-2014” som publicerats av Brottsförebyggande rådet år 2016. I båda fallen ryckte systemmedierna ut för att tona ner uppgifterna. ”Mestadels fel”, hävdade DN:s rätts- och kriminalreporter Stefan Lisinski efter Åkessons uttalande. ”Delvis sant”, tillstod SVT efter Moderaternas senkomna uppföljning, men påpekade i likhet med Lisinski att dessa siffror minsann bara gällde för brottslingar som var folkbokförda i Sverige. De som inte var folkbokförda dömdes mycket oftare till utvisning. Jimmie Åkessons stabschef Mikael Eriksson svarade på DN:s kritik: ”När Jimmie Åkesson hävdar att ’I dag undgår fyra av fem utländska medborgare, som begår grova sexualbrott, utvisning’, så syftar han naturligtvis på invand­rare och inte tillfälliga besökare.” ”Er invändning mot att vi inte har tagit hänsyn till tillfälliga besökare, är därför inte relevant för artikeln. Däremot påtalar ni ett annat problem som är bra att ni lyfter. Att utländska medborgare som besöker oss tillfälligt och alltså inte ens bor här, ibland ändå får stanna trots att de har begått ett grovt brott. Utvisningsgraden där bör naturligtvis vara 100 procent och inte bara 63 respektive 73 procent för våldtäkt respektive grov våldtäkt”, fortsatte Eriksson med hänvisning till de siffror DN tagit upp som ”motvikt” till den chockerande uppgiften att bara 19 procent av våldtäktsdömda invand­rare döms till utvisning. Trots detta upprepade alltså SVT exakt samma invändning tre månader senare när Moderaterna uppmärksammade rapporten. Efter påtryckningar från läsare var SVT dock tvungna att uppdatera artikeln med ett påpekande om att siffrorna å and­ra sidan bara visade hur många som dömts till utvisning – inte hur många utvisningar som faktiskt verkställts.

Nya Tider granskar utvisningsdomar

Hur många av dem som döms till utvisning lämnar då verkligen landet? Nya Tider har granskat ett antal domar från första kvartalet 2015 där gärningsmännen dömts till utvisning. Vi har inte tid och resurser att göra en vetenskaplig rapport i ämnet där man granskar samtliga domar och går direkt till ursprungskällorna, men vår granskning kan ändå ge en fingervisning om hur det ligger till. Hur vår granskning gick till redogör vi för här intill. Förutom att bekräfta de saker som BRÅ redan kommit fram till – nämligen att påfallande få invand­rare med svenskt personnummer döms till att utvisas, oavsett hur grova brott de begår – tyder Nya Tiders undersökning på att detta bara är halva problemet. Bokstavligen halva problemet, närmare bestämt: Av de endast nio invand­rare med svenska personnummer som vi kunnat identifiera som utvisningsdömda under första kvartalet 2015, har bara fyra faktiskt försvunnit ur vårt land. Fyra bor fortfarande kvar i Sverige efter avtjänat straff, medan en är registrerad som ”försvunnen”. Om det var ett problem – till och med enligt Moderaterna – att bara en av fem våldtäktsdömda invand­rare utvisas, är det rimligen ett dubbelt så stort problem ifall hälften av de utvisningsdömda dessutom blir kvar.

Invand­rare med svenskt personnummer (men inte medborgarskap) som dömdes till utvisning första kvartalet 2015:

Mustafa Jafari, 1994-05-15, medborgare i Afghanistan. Dömd för grov misshandel till 1 års fängelse, utvisad i 5 år. Dereck Kayiwa, 1980-07-11, medborgare i Uganda. Dömd för våldtäkt till 1 års fängelse, utvisad i 10 år. Kvar i Sverige och bosatt i Farsta. Marko Nikcevic, 1978-08-27, medborgare i Montenegro. Dömd för grovt narkotikabrott till 6 års fängelse, utvisad i 15 år. Romas Simanskas, 1982-05-16, medborgare i Litauen. Dömd för grovt narkotikabrott till fängelse i 3 år och 3 månader, utvisad i 10 år. Kvar i Sverige men utan fast adress. Teklzghi Tesfalem Belay, 1977-04-01, medborgare i Eri­trea. Dömd för våldtäkt till 3 års fängelse, utvisad 10 år. Kvar i Sverige och bosatt i Ludvika. [caption id="attachment_65411" align="alignright" width="200"] Teklzghi Tesfalem Belay från Eritrea, dömd till utvisning för våldtäkt 2015 men fortfarande kvar i Sverige. Foto: Polisen[/caption] Serigne Bassirou Ndiaye, 1987-06-23, medborgare i Spanien. Dömd för narkotikabrott till 2 månaders fängelse, utvisad i 5 år. Sheik Omar Joof, 1984-11-11, medborgare i Gambia. Dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning samt utvisning i 10 år för en brutal överfallsvåldtäkt där han trängde in i en okänd kvinnas lägenhet. Försvunnen. Sabiti Nahimana, 1971-11-15, medborgare i Burundi. Dömd för våldtäkt till 1 års fängelse, utvisad i 10 år. Kvar i landet och bosatt i Bandhagen. Specialfall: Mohamed Diabate, 1978-07-02, medborgare i Guinea. Dömd för grov narkotikasmuggling och grovt narkotikabrott till fängelse i 3 år och 6 månader, utvisad i 10 år bland annat därför att han redan dömts till utvisning för grovt narkotikabrott 2006 under namnet Abdoulaye Koné, registrerad som medborgare i Elfenbenskusten. (Tillsammans med Diabate dömdes tre nigerianer utan svenska personnummer till utvisning, medan två and­ra guineaner, Pette Drame och Mamadou Diallo, slapp utvisning trots att de dömdes till 7 år och 6 månader var.) Tidigare dömda till utvisning, varför frågan aldrig togs upp i rätten: Erick Mushitu Mwinkeu, 1989-02-23, medborgare i Republiken Kongo, och Kebba Toray, 1988-04-03, medborgare i Gambia, dömdes för grov misshandel till 1 år och 6 månader respektive 1 års fängelse. Kebba Toray var då inte folkbokförd i Sverige, men idag har han fått svenskt personnummer och är bosatt i Västerås, medan Erick Mushitu Mwinkeus utvisning tycks ha verkställts.

NyT pratar med Lisa Westfeldt, utredare på BRÅ, som skrev rapporten ”Utvisning på grund av brott 2000-2014”

NyT: Till att börja med, varför gjordes ingen uppföljning av den här rapporten? Den orsakade ju ändå viss debatt på riksdagsnivå. Är det då inte angeläget att göra en uppdatering och utveckling av vad ni kal­lar en ”kortanalys”? [caption id="attachment_65413" align="alignright" width="250"] Brå-rapporten om utvisning av invandrare gavs ut 2016 men fick minimalt med uppmärksamhet frånsett då den togs upp av först SD och senare M i politiska utspel.[/caption] – Jag vet faktiskt inte varför man gjort den bedömningen. Det är väl en fråga för justitiedepartementet som ger oss uppdrag, eller för en ledningsgrupp. NyT: Ni tittade bara på utvisningsdömda, inte på hur många som faktiskt är kvar i landet ett antal år senare? – Nej, det här med hur många utvisningar som faktiskt verkställs, det finns det ingen statistik på. Vi försökte göra det, men det går inte att urskilja. Polisen har ju en massa verkställighetsärenden och i den statistiken kan du inte urskilja vilka som inte har verkställts. Så det tittade vi inte på då och det har vi inte heller försökt oss på senare. NyT: Jag har tittat på ett axplock av brottsfall där gärningsmännen dömts till utvisning i början av 2015 och då ser jag att många av dem ändå är kvar i landet fem år senare, efter avtjänat straff. Hur kan det komma sig? – Där har jag inte så mycket input att ge, det var inget som vi tittade på i den här kortanalysen och inget jag tittat på senare. NyT: Vore inte det ett intressant ämne för en uppföljande rapport? Alltså hur många som faktiskt får sina utvisningar verkställda och hur lång tid det tar. – Ja, det kanske det kan vara, men det är som sagt inget som jag sitter och råder över. Det måste ju i så fall följas upp på något slags individbasis eftersom det inte finns i statistiksystemen. Jag vet inte hur du har gjort? NyT: Jag har tagit ett axplock av brottsfall från en viss period helt enkelt. Det går ju tyvärr bara att titta på de som har svenskt personnummer om de fortfarande är skrivna här, de som har samordningsnummer eller inget alls kan ju byta namn lite hur som helst och går ofta inte att spåra. – Ja, det är väl så man skulle göra om man gör en sådan studie i framtiden. NyT: Förra året var det forskare på Linköpings universitet som visade att det förekommer politisk påverkan hos BRÅ, både direkt från Justitiedepartementet och indirekt genom chefer på BRÅ. Har du själv velat göra en uppföljning men hindrats av någon form av påtryckningar? Eller hur kommer det sig annars att detta inte har gjorts? – Nej, det är inte så att jag velat göra något som blivit hindrat. Jag har inte varit med i någon diskussion varken för eller emot helt enkelt. Frågan har nog inte varit uppe om det ska göras en uppföljning, så vitt jag vet. NyT: BRÅ har ju fått kritik när det gäller tidigare rapporter om invandring och brottslighet, att det tagit alldeles för lång tid att följa upp dem. Men det är ingen diskussion som varit uppe när det gäller den här analysen? – Det kan ju ha förts diskussioner på en annan nivå, det vet jag inte. Jag är en utredare, jag är inte med i några ledningsgrupper. Så vitt jag vet har det som sagt inte varit uppe för diskussion, avslutar Lisa Westfeldt.