Sveriges EU-minister byter åsikt om coronapaketet: ”Bra för Sverige”

”Det är en bra överenskommelse. Den är bra för Sverige, för EU” sade EU-minister Hans Dahlgren till Sveriges Radio efter att uppgörelsen blev klar. Så sent som i februari i år hade han emellertid dömt ut den föreslagna avgiftshöjningen med orden: ”Det här är inte bra för Sverige” och tillagt att det var ”oacceptabelt”. Precis före det utdragna mötet i Bryssel, vidhöll han på regeringens hemsida att Sveriges linje var en helt annan, där avgiften skulle hållas nere och där hela stödpaketet till medlemsländerna skulle ges som lån, inte som bidrag. – För Sverige är det prioriterat att EU:s budget inte blir för stor, så att vi kan landa i en rimlig svensk avgift. Sverige är en av de största nettobetalarna i EU och det är rätt eftersom vi hör till de rikaste länderna. Men vår avgift kan inte bli hur hög som helst. – Vad gäller återhämtningsplanen är det viktigt att de pengar som EU skall låna upp förmedlas i form av lån och inte bidrag. På så sätt tror vi att stödet kommer att bli mer effektivt. Och så undviker man att tvinga kommande generationer att stå för återbetalningen i form av ännu högre EU-avgifter.

Sverige övergav sin linje

Men i förhandlingarna övergav Sverige båda ståndpunkterna. Sverige tillhörde en ensemble av fyra länder med relativt liten storlek i EU-sammanhang (utöver Sverige även Österrike, Nederländerna och Danmark), som i medierna betecknats som de ”sparsamma fyra”. De ville från början att hela paketet skulle ges ut som lån, och inget som bidrag, men samtliga länder vek ner sig när förhandlingarna i Bryssel drog ut på tiden. Till sitt försvar säger den svenska regeringen att bidragen egentligen skulle ha varit 500 miljarder i det initiala förslaget, något som nu alltså minskade till 390 miljarder euro. Resterande 360 miljarder euro i paketet lånas ut från EU till medlemsländerna. Paketet är kontroversiellt. Finansieringen av de 750 miljarder euro som behövs, tas upp helt och hållet som lån på den internationella kapitalmarknaden. Lånen innebär stora räntekostnader för unionen och skuldsätter framtida generationer. Lånen skall tas upp gemensamt av EU som union, och återbetalas gemensamt, från och med 2028 och fram till och med 2058 – om 38 år. Tanken är att EU, inför återbetalningen av lånen, ska ha drivit in sina egna interna lån från de EU-länder som fått mest. Italien, Spanien och Polen är de tre EU-länder som kommer att få störst lån av unionen – lån som alltså ska återbetalas först till EU, och därefter från EU till externa kreditgivare. Eftersom de 750 miljarder som EU lånat upp, till stor del delas ut som bidrag (390 miljarder), krävs i vilket fall som helst att EU får in nya inkomster för att ha råd med återbetalningen. Därför kräver EU nu inte bara höjda medlemsavgifter utan även införandet av flera nya EU-skatter: ”Man enades om en ny plastavgift som ska införas under 2021. Samma år förväntas kommissionen lägga fram ett förslag om en åtgärd för koldioxidjustering och en digital skatt, som båda kommer att införas i slutet av 2022. Andra nya resurser, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner, kan också komma på tal”, skriver Europeiska Unionens råd (EU-toppmötet) på sin hemsida. Sveriges regering uttalade sig nyligen, genom Hans Dahlgren, kritiskt mot att ge EU beskattningsrätt, men ser ut att bli överkörda även på den punkten.

Inget vetokrav från riksdagen

Sveriges riksdag hade inte skickat med något vetokrav till Löfven, trots att EU-toppmötet är den enda av EU:s institutioner där alla länder har vetorätt och således kan blockera impopulära förslag. Detta rapporterade Nya Tider om i december: ”Inget veto mot föreslagen chockhöjning av Sveriges EU-avgift”. En lättad Magdalena Andersson välkomnade riksdagens beslut, med motiveringen att ett veto vore en ”usel förhandlingsposition”.

Glada miner i EU

I EU var det glada miner sedan långtidsbudgeten och det stora coronapaketet röstats igenom av ländernas ledare. ”Ett maratonlopp som slutade i succé för alla 27 medlemsstater, men i synnerhet för folket”, twittrade EU-toppmötets ordförande, belgaren Charles Michel. Utöver det extraordinära coronapaketet godkändes den ordinarie långtidsbudgeten för 2021-2027 på 1 074 miljarder euro. Här var EU-länderna mer överens. ”Detta förslag bygger till stor del på förslaget från Charles Michel i februari, som var resultatet av två års diskussioner mellan medlemsländerna” skriver EU-toppmötet på sin hemsida. EU:s budget behandlar flera tunga politiska områden i takt med att unionen fått allt mer att bestämma om: Bland annat handlar det om stora utgifter för jordbruk, regionalstöd, natur och miljö, invandring, säkerhet och försvar, och offentlig förvaltning. Institutionen skriver att det handlar om totalt 1 824 miljarder euro i utgifter som man godkänt, för långtidsbudgeten och coronapaketet.

Pagrotsky: ”Fonden har noll koppling till corona”

Coronapengarna kommer att administreras via det nyinrättade ”Faciliteten för återhämtning och resiliens” som enligt egen utsago skall dela ut pengar till de länder vars ekonomier drabbats hårdast av coronaviruset. ”Genom planen säkerställs att pengarna går till de länder och sektorer som har drabbats hårdast av krisen: 70 procent av bidragen från faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att anslås under 2021 och 2022, och 30 procent kommer att anslås under 2023. Anslagen från faciliteten för återhämtning och resiliens under 2021–2022 kommer att fastställas i enlighet med kommissionens fördelningskriterier, med hänsyn till medlemsländernas respektive levnadsstandard, storlek och arbetslöshet. För 2023 års anslag kommer arbetslöshetskriteriet att ersättas av minskningen av BNP under 2020 och 2021". Men kritiker menar att omfördelningen av pengar har väldigt lite med coronavirusets effekter att göra, och istället är ett allmänt budgetstöd till vanskötta sydeuropeiska ekonomier, där arbetslösheten är kroniskt högre och pensionsåldern betydligt lägre än i Sverige. Den tidigare handelsministern Leif Pagrotsky (S) skrev i en debattartikel i Expressen den 8 juli att ”den så kallade återhämtningsfonden tyvärr är ett exempel på när EU fungerar som sämst”. ”De länder som föreslås få mest som andel av BNP, de fattiga med låga skulder, har genomgående drabbats mycket lindrigt av pandemin. Det land som har det högsta dödstalet per capita och dessutom en mycket hög statsskuld, Belgien, får tvärtom betala till fonden”, skriver Pagrotsky, och menar att sättet på vilket länderna delats upp, för att bedöma hur mycket bidrag de skall få, ”har noll koppling till corona”.

Bard: ”Jag vill ut! Jag går all in för Swexit!”

I Sverige har beslutet mött stark kritik hos allmänheten. Bland annat har debattören Alexander Bard offentligt gått ut och krävt ett svenskt EU-utträde, Swexit, en ståndpunkt han aldrig tidigare givit uttryck för. ”Jag har fått nog. Jag har tröttnat på Europeiska unionen. Jag äcklas av hur de har hanterat coronakatastrofen. De byråkratiska svinen har inte lärt sig en enda sak efter Brexit, och nu tänker de beskatta oss allihop direkt från Bryssel. Jag vill ut! Jag går all in för Swexit!”, skrev han på twitter den 22 juli. Nu skall långtidsbudgeten och coronapaketet beslutas om i Europaparlamentet, där allt talar för att det röstas igenom med bred majoritet. Även om alla svenska EU-parlamentariker röstade emot vore det sannolikt bara ett slag i luften, eftersom de utgör omkring två procent av det totala antalet EU-parlamentariker.