Ålderspensionssystemets finansiering – en finansiell kuliss

Ålderspensionens underskott döljs

Den allmänna pensionen i Sverige är, grovt sett, uppdelat i två huvuddelar; garantipension och ålderspension. Garantipensionen är en social förmån för de som inte arbetat upp tillräckligt underlag för att få full tillgång till det ordinarie ålderspensionssystemet och finansieras öppet av skattemedel. Ålderspensionssystemet består i sin tur av två olika delar, premiepension och ålderspension. Avgiften till premiepensionen räknas av från arbetsgivaravgifterna, medan finansieringen av den huvudsakliga ålderspensionen presenteras så här av regeringen (miljarder kronor). Ålderspensionssystemet får alltså, enligt regeringens redovisning i budgetpropositionen, inbetalningar på knappt 301 miljarder kronor från löntagare och arbetsgivare. Prognosen för utbetalningarna ligger på cirka 338 miljarder kronor 2021. Det betyder ett underskott i pensionssystemet på cirka 37 miljarder kronor för 2021, som till största delen täcks med avkastningspengar från AP-fonderna på 32 miljarder kronor. I regeringens redovisning av ålderspensionssystemet ser pensionssystemet därmed ut att ge ett underskott på bara fem miljarder kronor. [caption id="attachment_71617" align="alignnone" width="585"] Problemet med ålderspensionssystemets finansiering är att den förmenta ”allmänna pensionsavgiften”, som officiellt står för hela 40 procent av den totala finansieringen, inte tas ut. Avgiften beräknas på allas förvärvs­inkomster som 7 procent av inkomster upp till 8,06 inkomstbasbelopp. Hela den framräknade avgiften dras sedan av med en ”skattereduktion”. En mycket liten del av avgiften, i sammanhanget helt försumbart (cirka 30 miljoner kronor), betalas dock i verkligheten av de med de allra lägsta inkomsterna. Att systemet är riggat för att se bra ut och för att dölja pensionssystemets enorma brist på pengar, kan inte uteslutas. Källa: regeringens budgetproposition för 2021. Grafik: Nya Tider[/caption]   Verkligheten är dock en annan. Den så kal­la­de ”allmänna pensionsavgiften” är ingenting annat än en avledningsmanöver. Den finns egentligen inte, utan betalas av allmänna skattemedel. Det sker helt öppet, genom en så kal­lad ”skattereduktion”, men den officiella redovisningen ger sken av att pensionsavgiften finns. Nya Tider har granskat mekanismen bakom detta och intrycket är att systemet skapats för att ge sken av en stabil finansiering av pensionssystemet, när sanningen är att närmare hälften av avgifterna inte tas in. Det faktiska finansiella underskottet i ålderspensionssystemet blir hela 138,8 miljarder kronor 2021. Pengarna kommer från skattesystemet istället för från redovisade avgifter.

Krav på självfinansiering

Ålderspensionen i det allmänna pensionssystemet skall vara självfinansierande, ett påstående som ofta nämns i regeringens skrivelser och utredningar. Om avgifterna inte räcker till utbetalningarna finns stötdämpande buffertar i form av avkastningen från AP-fonderna och den så kal­la­de ”pensionsbromsen”. I regeringens budgetproposition för 2021 finns redovisning av ”Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter”. Där förklaras detta av regeringen på följande sätt : ”De avgiftsinkomster som finansierar systemet är ålderspensionsavgiften från arbetsgivare och egenföretagare samt den allmänna pensionsavgiften […] Om pensionssystemets skulder överstiger systemets tillgångar aktiveras balanseringen och indexeringen bygger i stället på ett balansindex. Balanseringen är ett sätt att säkerställa att pensionssystemets utgifter inte över tid överstiger dess inkomster. Balanstalet beräknas överstiga 1,0 under prognosperioden och pensioner och pensionsrätter kommer därmed att indexeras med inkomstindex”. (Vår fetning) ”Balanseringen” är den officiella beteckningen på det vi normalt kal­lar för ”pensionsbromsen”. Regeringen räknar alltså med att avgifterna till systemet skall täcka pensionsutbetalningarna de närmaste åren. I redovisningen kommenteras inte det faktum att den allmänna pensionsavgiften inte tas ut, utan istället betalas av allmänna skattemedel. Därmed ges en vilseledande bild av hur pensionssystemet finansieras.

Den allmänna pensions­avgiften betalas inte

Nya Tider ringde upp en tjänsteman på Finansdepartementet för att kontrollera om principen för finansiering av ålderspensionssystemet verkligen ser ut på det vis som man kan läsa sig till i regeringens budgetproposition och i Skatteverkets redovisning av den allmänna pensionsavgiften. NyT: I budgetpropositionen redovisas inbetalningarna till ålderspensionssystemet för 2021 med två huvudsakliga inkomstposter, allmän pensionsavgift som löntagare betalar med 134 miljarder kronor samt ålderspensionsavgiften i arbetsgivaravgiften, som arbetsgivare betalar för sina anställda, med 137 miljarder kronor. Men, som jag uppfattat det, får man tillbaka avgiften till den allmänna pensionsavgiften genom den skatte­reduktion som ges för hela avgiften. Stämmer det? – Ja, det är ju helt rätt. NyT: Om, i stort sett, hela den allmänna pensionsavgiften inte tas ut och pengarna tas från skattesystemet, så blir den allmänna pensionsavgiften bara en slags kuliss, eller hur? – Ja, det kan man säga, det blir effekten av hur det är upplagt. Pengarna måste ju tas någonstans och då blir det övriga skatteintäkter som får bidra. Det är ju pengar som man skulle kunnat göra andra roliga saker med. Det är en mycket relevant fråga.

Vilseledande redovisning

För att ålderspensionssystemet skall kunna leva upp till kravet på att vara självförsörjande över tid, måste finansieringen göras betydligt mer transparent. Att 40 procent av angiven finansiering egentligen inte finns, utan måste ersättas av skattemedel, är en mycket anmärkningsvärd företeelse. Sättet att först debitera den allmänna pensionsavgiften och sedan återbetala den genom en skattereduktion i deklarationen, innebär att avgiften egentligen inte finns. Den blir en rubrik i statens redovisning av hur ålderspensionssystemet finansieras, som ger en grovt vilseledande bild av systemets funktion. Det innebär dessutom en förlusttäckning till ålderspensionssystemet från statens sida på drygt 130 miljarder kronor per år, ut­över vad som redovisas öppet. I de flesta andra sammanhang skulle en sådan ordning uppfattas mer som ett bedrägeriförsök än någonting annat. Nuvarande upplägg av ålderspensionssystemet innebär ett ”ur-hand-i-mun”-system, där dagens skattebetalare betalar den absoluta merparten av pensionsutbetalningarna. Det är bara premiepensionen och AP-fondernas förlusttäckningsbidrag som bygger på fonderade medel. För att göra dagens inbetalningar till pensionssystemet transparent borde den allmänna pensionsavgiften avskaffas som rubrik och ersättas av ”Skattemässig täckning av underskott”. Ett alternativ skulle kunna vara att faktiskt ta ut avgiften, särredovisad på lönebeskeden, och istället sänka skatteuttaget i motsvarande grad. Den nuvarande principen ökar komplexiteten i, och minskar förtroendet för, både skattesystemet och pensionssystemet.