Jussi Björling-museet stänger – ett omistligt svenskt kulturarv riskerar att raderas

I ett upprop organiserat av Jussi Björlingsällskapet och Kungliga Operans Solistklubb ställs krav på att få behålla museet i Borlänge. Göran Forsling, som sitter i styrelsen för sällskapet, menar att hela världen utom just Borlänge kommun har förstått hur unikt museet är. Politiskt ansvarig för beslutet är Maslah Omar (S), 28. Genom somalisk klanröstning i valet 2018 röstades han in i kommunfullmäktige och blev ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Nämnden har företrädare för samtliga partier. Maslah Omar påstår sig ”brinna för kulturfrågor”. Men världs­tenoren Jussi Björling och svenskt kulturarv ska ersättas med något annat, ovisst vad; ”ett nytt upplägg att visa Borlänges musikhistoria”, skriver nämnden olycksbådande i beslutet. [caption id="attachment_74336" align="alignnone" width="585"] Jussi Björlings byst utanför det stängningshotade muséet i Borlänge. Foto: Jussi Björlingsällskapet[/caption] Sångaren Jussi Björling (1911-1960) är en av våra mest kända svenska landsmän. Jussi Björling, världstenoren. Den ensamme mannen i strålkastarljuset på världens operascener. Med händerna vilande i varandra över bröstet bara står han där, stilla. Han låter sitt vidunderligt sköna legato klinga ut ordentligt. Skönheten i hans röst har förstås med röstens klangfärg att göra, men i ännu högre grad med själva tonbildningen. Suveränt svingar han sina toner som tornsvalor mot himmelens höjd. I hans röst finns inte bara renhet och precision utan också en ständig klangbotten av det vemod som känns så typiskt svenskt. I mer än hundra år har hans rykte och silverskimrande röst flugit över jorden. Han var bara fyra år gammal när han debuterade i Örebro 1915. Han sjöng till 1960 då han var 49 och hade tre veckor kvar att leva. [caption id="attachment_74344" align="alignnone" width="500"] Jussi Björling (1911-1960) rankas fortfarande som en av världens ledande tenorer.[/caption]   Jussi Björling var bara sex år gammal när hans mor, Ester Björling, dog i tuberkulos. Som barn turnerade han i både Sverige och USA tillsammans med sin far David Björling och bröderna Olle och Gösta som ”The Bjoerling Male Quartet”. Skolgången blev bristfällig. Det var bara sångardisciplin och hårt arbete som kringresande med hundra­tals konserter som gällde. Pappa David drev sina små söner hårt. Mellan fem och 16 års ålder gav Jussi 955 konserter. När han var 15 dog fadern David Björling oväntat i Västervik när kvartetten befann sig där på turné. Fyra pojkar mellan nio och 17 år står föräldralösa och ensamma i livet. [caption id="attachment_74347" align="alignright" width="260"] Bröderna Jussi, Olle och Gösta Björling turnerade både i Sverige och USA under ledning av fadern David Björling i ”The Bjoerling Male Quartet”.[/caption] Opera är känslor: liv, död, kärlek, sorg. Jussi Björlings röst lämnar ingen oberörd. Den rymmer prestationstvånget som livsform, kampen mot de svarta bråddjupen inuti som han flydde ifrån med alkoholens hjälp. Han var en liten sårig pojke som berövades sin barndom. I arian ”Mamma… Quel vino” ur Pietro Mascagnis enaktsopera Cavalleria Rusticana sjunger Jussi Björling sin egen och andras outsagda sorg. Sin fru Anna-­Lisa Björling kallade han alltid ”mamma” eller ”morsan”. Efter genombrottet som Rodolphe i Giacomo Puccinis ”Bohème” på Wienoperan 1936 när han var 25 följde en internationell karriär då han lade alla de stora operascenerna för sina fötter; La Scala i Milano, Covent Garden i London, operan i Chicago och San Francisco och den största av dem alla, Metropolitan i New York. Världsberömda tenorer som Placido Domingo, Luciano Pavarotti, José Carreras, Benjamino Gigli, Nicolai Gedda, Gösta Winbergh – han slår dem alla och anses i den ena stora omröstningen efter den andra oöverträffad som tenor. ”Det är något i Jussi Björlings sång som träffar en i livskänslans solarplexus på ett sätt som ingen annan sångare förmår. Man tappar andan och orden, allt är oceanisk skönhet och sorg”, skriver Yrsa Stenius i sin Jussi Björling-biografi Tills vingen brister (2002). Vad var hemligheten med hans fantastiska röst? ”Jag grundar tonen som man grundar ett hus”, förklarade han. ”Ju högre desto bredare fundament. Till sist sätter jag höga C som ett torn över alltihop. När en ton är fulländad ska den ligga och dallra som en metallkula ovanpå vattenstrålen i en fontän.” Jussi Björling är något av det mest ursvenska vi har. Hans namn är starkt förknippat med Sverige i de många inspelningarna av sånger som uttrycker en stark kärlek till fosterlandet, som Wilhelm Stenhammars och Verner von Heidenstams ”Sverige”, ”Till havs”, ”Nämner du Sverige”, ”Land du välsignade”, ”Ack Värmeland du sköna” och ”Tonerna”. Många kan inte tänka sig en jul utan ”O helga natt”. [caption id="attachment_74346" align="alignleft" width="186"] Jussi Björling som ung[/caption] I Björlings hemstad Borlänge har sedan 1994 funnits ett litet Jussi Björlingmuseum med en utställning om den världsberömde tenoren, hans inspelningar samlade på skiva, band och video, hans scenkostymer från de berömda operarollerna, liksom klipp, program och andra dokument. Men vid årsskiftet stängdes museet efter ett beslut i kultur- och fritidsnämnden. Av utställningen ska utvalda delar enligt kulturnämndens beslut istället exponeras i ett rum i bibliotekets lokaler. Dålig ekonomi och vikande besökssiffror uppges ligga bakom beslutet. Under 2000-­talet har besökssiffrorna halverats. Kostnaden för att driva museet är cirka en miljon kronor per år. En struntsumma i en kommunal budget. ”Det är ett korkat förslag”, säger museets chef Jan-Olof Damberg. Men han pekar också på and­ra faktorer än pengar: musik är en generationsfråga. ”Många, i synnerhet de yngre, vet inte vem Jussi Björling var. Dagens musikutbud är enormt, och opera är en liten nisch. Ungdomar lyssnar helst på popmusik. Unga lärare har inget intresse av att komma på besök med sina skolklasser. Jussi Björling är liksom en parentes i musikhistorien.” Reaktionerna på stängningen är häftiga. ”Jag skäms att vara Borlängebo när man behandlar bygdens son så här”, skriver en. ”Tårarna bara rinner här, jag blir så jäkla ledsen”, skriver en annan. ”Jussi Björlings minne är ingen liten sak. Inget som skall förringas… snarare ett världsarv att fridlysa!”, skriver en tredje. Ingen blir profet i sin egen stad eller sitt eget land. Men frågan om museets stängning går djupare än så. Det svenska kulturarvet har nedvärderats och förnekats sedan 1960-talet, samtidigt som invandrad kultur har glorifierats. Borlänge, en traditionell, S-styrd arbetarstad, är en av de kommuner som har tagit emot stora grupper utomeuropeiska invandrare. Den största gruppen, mer än 3 500 personer, kommer från Somalia. En undersökning som kommunen gjorde 2008 visade att mer än hälften av de nyanlända somalierna, 53 procent, är analfabeter. Kultur- och fritidsnämndens ordförande Maslah Omar är somalisk muslim. Han är 28 år och kom till Borlänge 2007. Han är uppvuxen i Tjärna ängar, ett av de två beryktade och av kriminalitet hårt drabbade bostadsområden som i folkmun kallas ”Lilla Mogadishu”. I valet 2018 fick Maslah Omar 556 socialdemokratiska personröster, personkryss i 24 av 26 valdistrikt. Ett resultat av så kallad klanröstning, som vi har sett fler exempel på i de senaste valen. Bara kommunalrådet Jan Bohman fick fler S-märkta personröster än Maslah Omar. Maslah Omar tycker inte att beskrivningen av människorna som bor på Tjärna Ängar och i övriga bostadsområden i västra Borlänge stämmer: ”Några få gör dumheter. De allra flesta gör sitt absolut bästa, men det känns ändå som de ibland pekas ut som dåliga människor.” I december 2020 slogs, ironiskt nog, besöksrekord för en decembermånad på museet med 300 besökare. Det stängde formellt vid årsskiftet men öppnar för besök efter hänvändelse till museichefen Jan-Olof Damberg på tel. 0243-742  40 eller via e-post till jan-olof.damberg@borlange.se Sista ordet om Jussi Björling­museet är ännu inte sagt. ”Kommunen har börjat lyssna och dra öronen åt sig”, säger Jan-Olof Damberg, som fortfarande hoppas att museet ska räddas.