Kvinnor åtalas för att ha smugglat ut afghan i resväska

Klockan 09.00 den 23 februari 2020 kom de två kvinnorna till Migrationsverkets förvar i Gävle för att besöka en ung afghansk man, då officiellt 20 år gammal, som befann sig där i väntan på utvisning. En av kvinnorna, en 55-årig präst som vi kan kal­la Catarina, medförde en stor resväska med hjul. Migrationsverkets personal har inte rätt att genomsöka väskor – en märklighet i sig – men personalen på förvaret frågade Catarina vad resväskan innehöll, och fick svaret att det var föremål som används vid barndop. Eftersom hon varit där flera gånger tidigare, och dessutom är präst, ifrågasatte de inte förklaringen och hon fick ta med sig väskan in. Hon ska ha lärt känna afghanen i samband med att han döptes i hennes kyrka 2018, och han har sedan kommit till henne för samtal. [caption id="attachment_75783" align="alignnone" width="585"] DEN 48-ÅRIGA LÄRAREN (t.v.) är mycket engagerad i frågor som rör de unga afghanska männen och uppges ha haft ett förhållande med 20-åringen. Eftersom hon inte är dömd skriver inte ut hennes namn eller visar hennes ansikte. Stillbild: Aftonbladet TV[/caption]   [caption id="attachment_75784" align="alignnone" width="585"] Den 55-åriga prästen ska ha lärt känna afghanen då han döptes 2018, och träffade honom senare flera gånger i samband med samtal och gudstjänster. Eftersom hon inte är dömd skriver inte ut hennes namn eller visar hennes ansikte. Stillbild: Privat[/caption]

En låst korridor och en tung väska

Kvinnorna förs in i ett besöksrum och personal hämtar den afghanske mannen, som vi här kal­lar Amanullah. Från rummet kan man ta sig ut till en korridor där toalett finns, men samtliga dörrar i denna korridor är försedda med kodlås och besökare måste kontakta personal för att kunna ta sig vidare. Klockan 10.30 ringer Catarina på personal för att bli utsläppt, väntar i korridoren, och släpps ut med sin resväska. Ingen personal tittar in i besöksrummet, men man antar att både den andra kvinnan och Amanullah befinner sig där. Nästan en timme senare, klockan 11.27, ringer kvinnan personalen och meddelar att Amanullah inte hade kommit tillbaka från ett toalettbesök i korridoren. Både besöksrum och toaletten genomsöks, men mannen går inte att finna. En tillkal­lad polispatrull fastställer att man endast kan röra sig fritt mellan besöksrum och toalett, då alla andra dörrar är låsta. [caption id="attachment_75786" align="alignright" width="225"] Åklagaren Arek Nowak menar att den samlade bilden ger goda möjligheter till en fällande dom. Stillbild SVT[/caption] Eftersom byggnaden är utformad på detta sätt, var förvarets personal omedelbart övertygade om att Catarina hade tagit med sig afghanen i sin resväska. Den bedömningen gjorde även åklagaren, som valde att väcka åtal mot de båda kvinnorna den 25 februari för brottet främjande av flykt. Han hävdar i sitt ansvarsyrkande att de ”tillsammans och i samförstånd” hjälpt Amanullah att ta sig ut och att de begick gärningen med uppsåt. Kvinnorna nekar till att ha begått brottet, men det finns ett antal omständigheter som talar emot deras version, och för att det faktiskt gick till på det sätt som förvarets personal direkt antog. Viktigast är rummens utformning och att det helt enkelt är ytterst osannolikt att afghanen promenerade ut genom korridorens låsta dörrar, men även resväskan och hanteringen av den väcker misstankar. Förutom att det är udda att överhuvudtaget ta med sig en resväska till ett sådant möte, såg den vid utpasseringen bucklig ut och kvinnans hantering av den indikerade också att den då var tyngre. Det kan tilläggas att Amanullah endast är 165 centimeter lång, vilket gör att han skulle ha fått plats i väskan. Om möjligheterna till fällande dom, säger åklagare Arek Nowak till Nya Tider: – Jag ser möjligheterna som goda, eftersom jag har bedömt att det är så tydligt att den här mannen inte kan ha försvunnit från en låst enhet, där det inte har gjorts något inbrott, inte gått något larm eller inte har öppnats dörrar eller fönster, på något annat sätt än med de här kvinnorna. NyT: Skulle du säga att detta faktum, de låsta dörrarna i korridoren, är det starkaste beviset? – Nej, inte ensamt. Det är ju många saker som samverkar till den slutsatsen. En sak är ju att det, enligt min uppfattning, syns ganska tydligt på filmsekvensen hur den här väskan som har tagits in helt uppenbart har en helt annan form och är väsentligt tyngre att dra ut, jämfört med när den drogs. Sedan finns det lite andra saker runt omkring, som personalens samtal med en av de här kvinnorna efteråt. [caption id="attachment_75787" align="alignnone" width="585"] Samtliga dörrar i korridoren utanför besöksrummet är försedda med kodlås, vilket gör det mest sannolikt att afghanen fördes ut i resväskan. Foto: FUP[/caption]

Hänvisar till brådska och ledvärk

Vid polisförhör den 19 maj 2020 höll de båda kvinnorna fast vid sin version, trots att deras svar ofta framstod som orimliga och gick stick i stäv med vittnesuppgifter. På frågan om varför hon tog med sig en resväska, svarade Catarina att den innehöll utrustning som behövs för nattvards­firande, porslin och en vinflaska. En stor väska behövdes för att dessa saker förvarades i en stor låda. En kyrkoherde som ingår i samma arbetslag som Catarina berättar dock för polisen att utrustning som används vid firande av nattvard förvaras i ett så kal­lat ”sockentyg”, en särskild väska som medtas vid dessa tillfällen. På frågan om hur stor en sådan är, svarar kyrkoherden att den är ungefär 20 x 30 cm stor. Dessutom skiljer sig berättelsen om nattvard från det svar om barndop som personal uppgav att de fick vid Catarinas ankomst. Hon får också se övervakningsfilmen som visar när de passerar in och ut, och tillfrågas om en kommentar om det hon ser. Hon förklarar att väskan var omsorgsfullt packad när hon anlände, och fortsätter: – Då jag senare drar ut samma väska har jag inte packat sakerna lika omsorgsfullt. Jag ville därifrån och packade snabbt ihop sakerna. Sakerna tog större plats när jag lämnade, eftersom jag inte var så noga då. Därför ser väskan helt annorlunda ut när jag drar ut den. [caption id="attachment_75785" align="alignnone" width="580"] ETT SOCKENTYG innehåller det som behövs vid nattvardsfirande och är vanligen ett par decimeter högt och brett. Enligt prästen användes resväskan för att transportera ett sådant. Foto: Arken[/caption]   Förhörsledaren påpekar då att väskan också verkar vara tyngre på vägen ut än den var på vägen in, bland annat för att hon då måste använda båda händerna för att orka dra den. Även en ur personalen hade noterat att kvinnan ansträngde sig mer vid utpassagen. Catarinas förklaring blir att hon får ledvärk vid stressade situationer, vilket gör att hon då måste använda båda händerna. Hon menar också att hon själv inte tycker att väskan på övervakningsfilmen ser tyngre ut då hon gick ut. En märklig detalj i sammanhanget är att Catarina den 7 feb­ruari 2020, drygt två veckor före rymningen, skriver en insändare i lokaltidningen Nacka Värmdö Posten om Amanullah och hans situation. Där ägnar hon två stycken åt att berätta att hon hade en resväska med sig, vilket inte var relevant för inlägget, och preciserar att denna innehöll sockentyget med nattvardskärl, bröd och vin. Polis genomförde i november en husrannsakan av de byggnader som fanns på Catarinas tomt utan att hitta resväskan. När Nya Tider får tag i Catarina och frågar om hennes syn på åtalet, är hon fåordig: – Det jag har sagt till andra som har ringt i det här ärendet, det är det jag har tänkt hela tiden; jag förnekar brott. Självklart förstår jag att jag ska infinna mig på den huvudförhandling som ska äga rum och att jag helt enkelt avvaktar. NyT: Har du hört något från Amanullah sedan dess? – Nej, jag har ingen kontakt med honom. Enligt Catarina har åtalet inte inneburit några konsekvenser för hennes tjänsteutövning som präst: – Det har det inte gjort. Den hållningen som min arbetsgivare har är att en utredning pågår och att de avvaktar, helt enkelt. Hon vill inte uttala sig om huruvida hon har något hopp om ett frikännande, utan säger ännu en gång att hon avvaktar, innan hon lägger på.

Ska ha erkänt förhållande med afghanen för personal

Den andra kvinnan, en 48-årig lärarinna som vi kan kal­la Christin, uppger att hon lärde känna Amanullah när hon hade honom som elev på ett gymnasium 2017. Hon är också engagerad i ett initiativ i Värmdö med namnet Frivilliga familjehem, som består av personer som har tagit in afghanska unga män i sina hem. På sin Facebook-sida skriver Christin mycket om dessa afghaner, utvisningar och gymnasielagen, och hon interagerar där också med andra kvinnor som också har detta intresse. Amanullah har inte bott hos Christin, utan på HVB-hem och ”hos en dam”. Catarina lärde hon känna genom ett samarbete mellan Svenska kyrkan och skolan. Christin vill i förhör inte svara på frågan om hennes väninna hade en väska med sig, och även hon ger svar som inte alltid överensstämmer med vittnesuppgifter. Hon säger bland annat att hon har besökt afghanen på förvaret en gång i veckan, medan personalen säger att hon varit där ”väldigt många gånger”, upp till fem dagar i veckan. Hon vill inte svara på frågan om Catarina gjorde någonting speciellt med väskan, och hon minns inte vad de tre pratade om i besöksrummet. Angående den avgörande punkten, hur afghanen egentligen tog sig ut ur byggnaden, hävdar hon att han var kvar när Catarina gick, men att han senare inte kom tillbaka efter ett toalettbesök och att hon då kontaktade personalen. Under förhöret konfronteras hon med fler besvärande uppgifter. En ur personalen berättade vid polisförhör att han, när Amanullah var försvunnen, hade frågat Christin om det var värt att smuggla ut en person. Hon hade då svarat att det skulle vara ”värt det om han blir fri”. Dessutom ska hon ha berättat för honom att hon hade ett förhållande med Amanullah. Han ska då ha påpekat ”att hon kunde ha tänkt till lite” innan de smugglade ut Amanullah, och att de i stället kunde ha gift sig och försökt få ett uppehållstillstånd på det sättet. I förhör förnekar Christin att hon, eller personalen ifråga, skulle ha sagt något av detta. Hon förevisas också en bild från övervakningsfilmen där Catarina släpar på väskan, men säger att hon inte har någon kommentar.

Stöd från ärkebiskopen

Efter händelsen, i mars förra året, skrev Migrationsverkets general­direktör Mikael Ribbenvik ett brev till ärkebiskop Antje Jackelén för att uttrycka sin upprördhet kring det inträffade. Han menade att det som sannolikt skett hade ”skapat frågetecken kring formerna för samarbetet” mellan Migrationsverket och Svenska kyrkan, och skriver: ”Om det finns en skälig misstanke om att ett besök innebär ökad risk för rymning, så kan beslut fattas om att övervaka besöket. Men här fanns inga sådana tecken. De båda besökarna var välbekanta på förvaret och hade genom sina återkommande besök skapat ett förtroende hos förvarspersonalen.” Han fortsatte: ”Att en av kyrkans präster skulle föra personalen bakom ljuset och främja en flykt föresvävade nog ingen, särskilt inte under förevändningen att genomföra en helig ritual som hör till kyrkans sakrament.” I sitt svar, efter en lång inledning om hur viktigt samarbetet är, uttrycker hon förståelse för prästens agerande: ”Med detta sagt, vill jag rent principiellt också uttrycka respekt för samvetets röst hos den enskilda människan. Om vår tids moraliska osäkerhet kompenseras med en övertro på reglering går vi som samhälle miste om något väsentligt. Vi behöver också fortsatt lämna ett utrymme för ett ansvarstagande som bygger på människors omdöme.” Amanullah kom till Sverige 2015 och skulle ha utvisats redan i mars 2017. Han stannade dock kvar i landet, ansökte om uppehållstillstånd ännu en gång 2018, vilket också avslogs. Den 29 januari 2020 lämnade han in en överklagan, som avslogs den 21 februari, två dagar före rymningen. Det finns ännu inget datum för rättegång. Straffet för främjande av flykt är böter eller fängelse i högst ett år.