![]()
Motionen ”Kommunal hjälp med återvandring” lämnades in av Sverigedemokraterna redan i oktober 2019, men togs upp i kommunfullmäktige först den 11 mars i år. Övriga partier röstade ned förslaget, med undantag för Demokraterna, ett lokalt och relativt nytt parti som vid sitt första val 2018 fick 14 kommunala mandat.
I motionens inledande text motiveras behovet av återvandring:
”Flera är de kommuner som påvisat den höga kostnaden, såväl ekonomiskt som socialt som decennier av alldeles för hög invandring inneburit. Senast i raden är bl a Filipstad, Bengtsfors och Härjedalen. Kommuner där man insett vilka kostnader det stora mottagandet av nyanlända medför kommunen. Denna kostnad kommer inte sjunka märkvärt med tiden.”
SD:s gruppledare i kommunfullmäktige, Jörgen Fogelklou, är den som har undertecknat motionen. Till Nya Tider säger han:
– Återvandring är nästa stora politiska debatt, som vi behöver ta i Sverige. Det har jag sagt i några år. Vi måste diskutera det här på allvar.
SD tänker sig att återvandringskansliet ska ”förenkla för personer att återvända till sina respektive hemländer”, vilket ska ske bland annat genom att man informerar och hjälper dessa personer. Kansliet ska även bistå i själva återvändandeprocessen och motverka fusk med återvandringsbidrag.
Dagens återvandringsbidrag administreras av Migrationsverket och innebär, förutom resebidrag, att en vuxen kan få upp till 10 000 kronor i kontantstöd, och en familj 40 000 kronor. Att återvändandet hanteras av statliga Migrationsverket är en av de invändningar som andra partiers representanter har framfört. Fogelklou menar dock att dessa bidrag är otillräckliga som incitament:
– Det finns ju ingen som har fått uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap som säger upp detta för 10 000 kronor. Det vi måste titta på i framtiden är om kommunen faktiskt kan erbjuda pengar, med motkravet att man till exempel säger upp medborgarskapet.
Han menar att kommunen måste börja arbeta med denna fråga på ett helt nytt sätt, och ser som förebild den så kallade ”Trelleborgs-modellen”, som handlar om hur man ska få ut människor på arbetsmarknaden. I korthet går modellen ut på att den som söker olika former av stöd använder ett AI-program på nätet, där denne får stödet beviljat eller avslaget. Enligt Fogelklou är den stora vinsten med detta system att socialsekreteraren sedan inte behöver sitta och lägga tid på att kontrollera om personen är berättigad till bidrag, utan i stället kan fokusera på vad personen själv vill och har för kompetens för att komma ut på arbetsmarknaden och in i samhället:
– Det vill vi få in i Göteborg. Att när socialsekreteraren pratar med människor, ska man fråga ”vad kan du, vad vill du, du vet att det finns en möjlighet att åka hem?” Man ska få in det tänket, att det ska vara någonting helt naturligt att prata om, att det också finns en möjlighet att åka hem.
