Ny stor vetenskaplig studie bekräftar – invandrare bakom majoriteten av våldtäkterna

Studien ”Swedish rape offenders – a latent class analysis”, som publicerats nyligen i den välrenommerade tidskriften Forensic Sciences Research och på deras hemsida Taylor & Francis Online, är en unik undersökning av över 3 000 dömda våldtäktsmän i Sverige mellan åren 2000 och 2015. Studien går igenom flera intressanta aspekter som författarna, professor Kristina Sundquist, Ardavan Khoshnood, Henrik Ohlsson och Jan Sundquist, sammanställt genom att begära ut omfattande material från det svenska brottsregistret. De valda åren gör dock att man till viss del missar den stora mängden ”ensamkommande” invandrare från länder som Afghanistan och Syrien, individer som är starkt överrepresenterade som förövare vid just våldtäkter, eftersom studien avslutas just innan migranttsunamin 2015 satte igång. Man har valt att klassificera ”svenskar” som ”födda i Sverige av svenskfödda föräldrar”, även om detta så klart även inkluderar en viss andel svenska medborgare med utländsk bakgrund. Studien delar vidare upp invandrare i grupperna ”första eller andra generationens invandrare”, födda i Sverige med en förälder född i Sverige, födda i Sverige utan föräldrar födda i Sverige och födda utanför Sverige.

Varannan våldtäktsman född utomlands

Studien kunde konstatera att nästan varannan våldtäktsman var född utanför Sverige; 47,7 procent. Ytterligare 11,5 procent av förövarna var födda i Sverige men hade minst en utländsk förälder. Statistiken över ursprungsland följer väl resultaten från tidigare studier, de vanligaste ursprungsregionerna är Afrika och Mellanöstern. Av de våldtäktsmän som inte var födda i Sverige kom 34,5 procent från Mellanöstern/Nordafrika och 19,1 procent från Afrika. Eftersom Sveriges befolkning idag till cirka 25,5 procent enligt studiens kriterier utgörs av första eller andra generationens invandrare, blir det en betydande överrepresentation. Det är vidare känt att invandrare från andra västländer har en lika låg brottslighet som nordbor, vilket gör överrepresentationen för grupperna från Mellanöstern och Afrika desto högre. Intressant är även att 0,3 procent av våldtäkterna begicks av kvinnor. [caption id="attachment_76061" align="alignright" width="250"] STUDIEN ”Swedish rape offen­ders – a latent class analysis” publicerades nyligen i den väl­renommerade tidskriften Forensic Sciences Research.[/caption] Svenska myndigheter är mycket ointresserade av ämnet migration och sexualbrott, och de mest ingående studier som gjorts har därför tillkommit på privata initiativ. Lekmannaforskaren Joakim P Jonasson kartlade till exempel fällande domar från Sveriges tingsrätter mellan 2012 och 2017, och delade då upp gärningsmännen i undergrupper beroende på ursprung. Hans omfattande undersökning kunde bland annat visa att män med utomeuropeisk härkomst begår 84 procent av de grova våldtäkterna, 95,6 procent av överfallsvåldtäkterna begås av män med utländsk härkomst och 90 procent av gruppvåldtäkterna begicks av män med utomeuropeisk härkomst. Homosexuella gruppvåldtäkter är uteslutande en afghansk specialitet. Professor Kristina Sundquists forskning gör ett betydelsefullt bidrag, just för att forskning om brottsstatistik som granskas genom peer-review är så pass sällsynt i svenska sammanhang, något som det finns en tydlig politisk grund för.

Sverige i världsbotten

Enligt Brottsförebyggande Rådet begicks 8 820 våldtäkter i Sverige år 2019 och våldtäkterna har ökat med 45,4 procent bara mellan 2008 och 2018. Samtidigt har polisens uppklarningsgrad sjunkit, från 31 procent 2009 till bara 11 procent 2016. Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skrev den 23 februari en ledare i sin tidning om situationen för kvinnorna i ”det feministiska föregångslandet”. Hon hänvisar till statistiksidan World Population Review (WPR) som rankar Sverige som det sjätte värsta våldtäktslandet, efter Sydafrika, Botswana, Lesotho, Swaziland och Bermuda. ”Den humanitära stormakten” med ”världens första feministiska regering” har hela 63,5 våldtäkter per 100 000 invånare, i paritet med många u-länder. WPR tar sina siffror från olika offentliga databaser, och Sveriges siffror i denna sammanställning är från 2010. Sedan dess har det alltså hänt en hel del. Även med dessa gamla siffror har Sverige 3,3 gånger fler våldtäkter än Norge, 4,2 gånger fler än Finland och hela 9,9 fler våldtäkter än Danmark.

Rädda för repressalier

Forskarna bakom rapporten i Forensic Sciences Research är dock medvetna om att deras forskning kan göra att de ”får problem”. Kristina Sundquist, som är professor i allmänmedicin och klinisk epidemiologi och ansvarig för våldtäktsrapporten, säger bland annat till nättidningen Samnytt: – Det vore naivt att säga att det inte drabbar oss, varför skulle annars folk vara så otroligt tysta med vad de egentligen tänker? Den större delen av befolkningen tycker exempelvis att invandringen bör minska, men det är ändå ingen som säger det vid fikabordet. Inte i särskilt stor utsträckning. Folk vet vad de får säga och inte får säga. Det är extremt känsliga frågor. Trots att alltså undersökning på undersökning visat på en drastisk överrepresentation för invandrare från specifika regioner, säger sig forskarna bakom den senaste rapporten vara överraskade. ”Det var ett bifynd”, säger Sundquist, utan man tittade egentligen på andra faktorer. En förklaring kan vara att hon kommer från ett annat forskningsfält, hon är nämligen professor och verksamhetschef på Centrum för primärvårdsforskning, ett samarbete mellan Region Skåne och Lunds universitet. – Invandrare var bara en variabel, och det blev ett ganska anmärkningsvärt fynd i och med det var många invandrare och utlandsfödda i den här gruppen, säger hon till Samnytt. Forskarna tittade mest på faktorer som social bakgrund, missbruk och annan kriminalitet. De gjorde då en viktig upptäckt, men valde att inte ta med den i rapportens slutsatser. Svenska våldtäktsmän hade nämligen i högre grad en historia av tidigare brottslighet, det var trasiga människor. Invandrare var tvärtom i hög grad tidigare ostraffade. Att man valde att utelämna denna upptäckt, förklarar Kristina Sundquist så här för Samnytt: – Vi såg de här skillnaderna och vi ville inte att folk skulle säga att: När svenskar våldtar, så beror det på att de har en massa andra problem, men när invandrare våldtar så gör de det ändå, utan att de har en massa andra problem. Det skulle kunna feltolkas.

Sticker hål på ”socioekonomisk” förklaringsmodell

När invandrarbrottslighet kommer på tal brukar förklaringen ofta bli så kal­la­de socioekonomiska orsaker, det vill säga att fattiga människor i utsatta områden är mer benägna att begå brott, oavsett etnicitet. Kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki hävdar till exempel: ”Om man jämför svenskar och invandrare som har växt upp under liknande förhållanden blir det inte så stora skillnader när det gäller brottsligheten.” Redan 1996 kunde dock en undersökning genomförd av det svenska Brottsförebyggande rådet, slå fast att merparten av över­representationen inte kan förklaras med socioekonomiska faktorer, utan måste bero på ”något annat”. Efter det har BRÅ inte genomfört någon djupare studie i ämnet. I den nu aktuella studien har man visserligen inte tagit med resultaten i rapportens slutsatser, men för den som tar sig tid att läsa rapporten finns siffrorna ändå där. För att ta hänsyn till socioekonomiska orsaker använder man en metod som heter Latent Class Analys (LCA). Man delar upp gärningsmännen i lågklassade (LOC) och högklassade (HOC) brottslingar. Dessa faktorer innebär inte bara att man tittar på tidigare brottshistorik, utan innefattar också många sociala och ekonomiska faktorer, såsom missbruk, psykiska åkommor och annat som kan göra en person ”socioekonomiskt utsatt”. Man kom fram till att hela 74,6 procent av våldtäktsmännen kunde klassas som lågklassade (LOC). Det vill säga att de hade få kontaktytor med det man vanligtvis brukar skylla kriminalitet på, alltså faktorer som socialbidrag, utbildning, boende i ”utanförskapsområden” et cetera. Ändå var hela 62,2 procent av förövarna i denna grupp invandrare av första eller andra generationen. När det gällde de man i vanliga fall brukar förknippa med ”traditionella brottslingar”, eller högklassade (HOC), kunde studien konstatera att nästan hälften av våldtäktsmännen hade låg utbildningsnivå och att 51,9 procent av dem gick på socialbidrag. Precis som i fallet med de lågklassade var majoriteten invandrare, men nu med knapp marginal, 50,7 procent. Slutsatsen är alltså, precis som Kristina Sundquist redogjorde för, att det är vanligare att svenska våldtäktsmän redan är trasiga människor, medan fler ”annars skötsamma” invandrare döms för våldtäkt.