Anna Kinberg Batra ska utreda kontanternas framtid – använder själv inte kontanter

I april 2019 överlämnade Riksbanken ett förslag till Sveriges riksdag av mer eller mindre akut karaktär, där man redan i inledningen varnar för att kontanterna är på väg bort. ”Kontantanvändningen har minskat snabbt i Sverige och det kan inte uteslutas att kontanter inom en inte alltför avlägsen framtid blir irrelevanta i Sverige, för att handeln i bred utsträckning slutat ta emot dem”, skriver Riksbanken. Det kontantlösa samhället inträffar inte genom att kontanter förbjuds, utan genom att de inte längre går att använda, och den dagen rycker allt närmare. ”Även om kontanterna inte helt kommer att försvinna skulle förhållandet att kontanter inte längre är allmänt accepterade i praktiken innebära ett kontantlöst samhälle”, skriver Riksbanken. För första gången sedan kontanterna infördes för tre och ett halvt sekel sedan, skulle cent­ralbankspengar (kontanter) inte längre vara accepterade i samhället, och det enda lagliga betalningsmedlet skulle vara digitala bankpengar. De föreslog därför en utredning som ska ta ställning till bland annat de fysiska kontanternas framtid.

Riksbanken: ”Frågan är tidskritisk” – Regeringen dröjer i 43 månader

Riksbanken avslutar önskemålet: ”Då frågan är tidskritisk bör tiden för uppdraget inte vara alltför lång”. Trots Riksbankens vädjan till politikerna att agera skyndsamt, har frågan dröjt sedan dess. En enig riksdag godkände Riksbankens önskemål några månader senare, i juni 2019, och krävde då att Löfvens regering skulle tillsätta en utredning. Men regeringen dröjde i 18 månader, till december 2020, innan de tillsatte utredningen – och tiden för att utreda saken får betraktas som generös: först efter riksdagsvalet, i november 2022, ska utredningen återkomma med förslag till regeringen. Normalt sett tar det sedan ytterligare flera år innan regeringen återkommer till riksdagen med konkreta förslag, och ytterligare flera år innan dessa implementeras i lagstiftning – om regeringen nu alls väljer att gå vidare med utredningens förslag. Från det att Riksbanken vädjade till politikerna om en skyndsam hantering i april 2019, till att utredningen presenteras i november 2022, är det alltså 43 månader, drygt tre och ett halvt år. [caption id="attachment_77131" align="alignnone" width="585"] KONTANTUPPRORETS ordförande Björn Eriksson, en av Sveriges mest erfarna ämbetsmän, säger till Nya Tider att politikerna vill undvika att kontanterna blir en valfråga. Han menar att Sverige saknar motsvarighet i omvärlden när det gäller kontantfrågan: ”Vi är helt unika i världen. Det är ingen som är i närheten av det vi gör. Det är vi som är de totalt aparta i sammanhanget, inte andra.” Kampanjen finns på www.kontantupproret.se. Foto: Kontantupproret[/caption]   Nya Tider har talat med Björn Eriksson, som har en gedigen bakgrund som ämbetsman sedan 1960-talet. Bland annat har han varit rikspolischef, generaldirektör, landshövding och chef för Interpol. Numera är han ordförande för Kontantupproret som kämpar för att bevara kontanterna i samhället. Han menar att den långa utredningstiden är en medveten strategi. – Man vill inte ha för mycket diskussion. När bankerna skapar sin monopolsituation så är det bästa för dem att saker och ting går långsamt. Fler och fler väljer frivilligt – eller tvingas – gå över till digitala alternativ. Hälsan tiger still, som man sade förr i världen. Björn Eriksson har, precis som Nya Tider, reagerat på att utredningen ska vara klar först efter riksdagsvalet. – Jag har noterat precis samma sak. Jag tänker ställa den frågan den 5 maj, för då ska jag träffa kapitalmarknadsministern. Jag har ett mycket enkelt önskemål: jag tycker att man ska flytta fram kontantfrågan, eftersom det ideligen kännetecknas av att man skjuter upp. Hela tiden minskar kontantanvändningen och snart kan vi vara vid en punkt där de som ska distribuera sedlar och mynt helt enkelt lägger av, för det lönar sig inte. Och då är det infört bakvägen, utan demokratiska beslut eller på annat sätt. Då har de som strävar efter monopol varit rejält framgångsrika. NyT: Är det storbankerna du tänker på? – Ja, i första hand. Jag vill vara noga med att betona att de inte gör något kriminellt. Det är fullt tillåtet för en monopolist att vilja bli monopolist, det är inget lagbrott. Men det är klart att när de ska välja mellan att hantera kontanter, som de inte har någon särskild ersättning för, eller kortavgifter där man som monopolist kan sätta avgiften lite vad man vill, så är det senare tillståndet att föredra. Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.

Kinberg Batra leder utredningen – använder inte kontanter

Den tidigare moderatledaren Anna Kinberg Batra tillsätts som regeringens särskilda utredare. På pressträffen med biträdande finansminister Per Bolund (MP) lovordades Anna Kinberg Batra av miljöpartisten: – Det känns väldigt tryggt med en så kompetent utredare som har lång politisk erfarenhet och är respekterad i alla läger. [caption id="attachment_77133" align="alignnone" width="585"] ”VI KAN BLI världens första kontantlösa samhälle, om vi vill, sade Anna Kinberg Batra på presskonferensen, och hyllade digitaliseringen av betallösningar. I en paneldiskussion i Ekonomibyrån i SVT, medger hon att hon själv inte använder kontanter. Nya Tider kan nu avslöja att hennes utredningsstab uteslutande består av stockholmare i mitten av sin karriär, och helt saknar representation från de grupper i samhället som är mest beroende av att kunna betala kontant: äldre, landsbygdsbor och funktionshindrade. Foto: Skärmavbild, regeringen.se[/caption]   Anna Kinberg Batra inledde sitt anförande med att säga att det ”inte tog lång tid att tacka ja till ett så här spännande och viktigt uppdrag för hela samhället och ekonomin”. Hon menar att vi ska ”bejaka och vara stolta över” att storbanker och andra företag som Klarna och iZettle tagit fram digitala betallösningar. Hon hymlar inte med att kontanterna kan komma att försvinna. – Vi kan bli världens första kontantlösa samhälle, om vi vill, säger Batra. Inte en enda gång under sitt anförande nämner hon något försvar för kontanternas fortsatta existens eller någon oro för att Sverige ska bli kontantlöst. Istället talar hon i generella ordalag om att betalningsväsendet måste vara säkert även vid kriser. Återkommande hyllar hon digitaliseringen av betalningsmarknaden. Att Kinberg Batra knappast är någon större anhängare av kontanter förstärks när Nya Tider går igenom hennes uttalanden i Ekonomibyrån i SVT i januari. Bland annat säger hon att hon har lite kontanter i plånboken eftersom det ”känns lite tryggt i fall man skulle behöva dem, men sen använder man dem inte till vardags egentligen”. Programledaren Carolina Neurath frågar Kinberg Batra när hon senast använde kontanter. – Jag tror nog att det var i somras, 2020 för att köpa en korv under någon utflykt eller något sånt där. Men annars ligger de bara där. Neurath frågar varför kontant­användningen minskat radikalt jämfört med andra länder. – Varför är vi svenskar så annorlunda här? Vi är inte landet lagom. – Jag tror vi har vardagsverktygen här, svarar Kinberg Batra. – Både swish och bank-ID i mobilen har gjort att det funkar lätt för många. Det är inte bara den tekniska kompisen som vill prova något nytt som använder det, utan alla gör det, nästan överallt, säger hon, utan att nämna något om de som fortfarande föredrar, eller är beroende av, kontanter i sin vardag. Post- och Telestyrelsen bedömer att det idag är minst en halv miljon svenskar som lever i ett ”digitalt utanförskap” och därmed inte har tillgång till grundläggande betaltjänster i samhället. Istället framhåller hon att de digitala systemen alltid måste fungera vid kriser eller krig. – Det som är viktigt att ta reda på är att om vi ska ha digitala system så måste de funka för alla, i hela landet, i kris och i värsta fall krig, till och med när elnätet svajar eller mobilnäten går ner. Det finns ganska mycket att tänka på för att vi ska kunna lita på det digitala systemet ända in i vardagen. Och där är vi inte än. Men jag har nästan två år på mig att fundera på det. Vi frågar Björn Eriksson vad han anser om Batras inställning. NyT: Ett elektroniskt system som aldrig ligger nere och heller aldrig kan slås ut låter som en utopi? – Det är min uppfattning också, att det är en utopi. Och nu råkar vi dessutom ha ett system som redan uppfyller alla de kraven, och det heter kontanter. Det är analogt, det är inte kombinerat i stora system, det är igenkänningsbart för medborgarna. Varför försöka uppfinna det när det redan finns? Det systemet heter kontanter! Det är ingen slump att sjukhus kan fortsätta driva sin verksamhet genom att använda elaggregat när elströmmen bryts i samhällssystemet. Kontanter är ungefär samma motsvarighet i penningsystemet. Ingen skulle godta att sjukhus sade att vi får operera när strömmen fungerar igen, säger Björn Eriksson. Det motstånd som kan finnas mot att kontanterna försvinner tycks inte bekymra Kinberg Batra. Hon avfärdar det som att förändringar alltid möts av motstånd. – Jag tror aldrig att lösningen är att vrida tillbaka klockan eller stoppa digitaliseringen. Det finns alltid motstånd i varje samhällsförändring, säger Kinberg Batra. Hennes kollegor i tv-panelen, universitetslektorn Niklas Arvidsson från KTH, gissar att kontanterna är borta i mars 2023 eller något senare. Elin Helander, beteendevetare, säger att ”inom tio år är det helt borta”. Då kommer ingen längre att ha kvar någon sedel i plånboken, enligt Helander. Kinberg Batra själv väljer att svara svävande om när det kontantlösa samhället är verklighet. – Jag måste ge ett politikersvar nu då. Jag har fått i uppdrag att titta på det här fram till november 2022. Så jag får be att få återkomma med besked efter valet och då kommer jag ha en ganska bestämd uppfattning hoppas jag.

Endast stockholmare i utredningen

Enligt dokument som Nya Tider begärt ut från Finansdepartementet får Kinberg Batra 14 000 kronor i månaden för att leda utredningen. Från december 2020 till november 2022 är det totalt 336 000 kronor. Övriga personer som tillsatts i Kinberg Batras stab är huvudsekreterare Fredrik Wiklund Bystedt, som får en månadslön på hela 80 000 kronor, närmare två miljoner kronor under hela utredningstiden. Ragnar Olofsson får 59 000 kronor i månaden, Peter Svensson 58 000 och Katja Rehnberg 37 000. I Anna Kinberg Batras uppdrag ingår också att tillsätta en parlamentarisk grupp med representanter från samtliga partier, men fyra månader in i utredningen finns någon sådan grupp inte på plats. ”Ingen parlamentarisk referensgrupp är ännu tillsatt”, skriver Kajsa Amnebjer, departe­mentssekreterare på Finans­departementet, till Nya Tider. Ingen av dem som ingår i utredningen tillhör den stora grupp äldre eller landsbygdsbor där kontantanvändningen är som störst. Istället är samtliga i utredningen välbärgade 70-talister i mitten av sin karriär, med undantag för Rehnberg som är född 1988. Samtliga bor i Stockholm. Björn Eriksson säger sig inte direkt ha någon kritik mot Anna Kinberg Batras person, men där­emot till gruppens sammansättning som helhet. – Egentligen tycker jag att den bättre frågan är: är kommittén sammansatt på så sätt att alla synpunkter får komma till tals? Och den har du besvarat redan genom att skissera hur den är uppbyggd. Så det är väl inte så mycket personen Batra som är ett problem, utan kanske: var har vi de som också kan se att det finns klara fördelar med kontantanvändning? Det är det stora prob­lemet. NyT: Ingen i gruppen tillhör gruppen äldre, landsbygdsbor eller funktionshindrade, som du tidigare framhävt som tre stora grupper som skulle fara illa om kontanterna försvann. – En till som du gärna får addera är utsatta kvinnor där männen har tillgång till kontot och bankerna registrerar allt som händer. Det är inte så kul liv. Ingen vill prata om det. Det är ett så känsligt ämne, men det är definitivt sant.

Kortavgifter lukrativa för bankerna

Att bankerna tjänar stora pengar på kortbetalning är känt sedan länge, och det handlar inte om den försumbara avgift som kortinnehavaren betalar varje år, utan på en procentsats som säljaren betalar till banken på varje transaktion. Swedbank tar ut 1,50 kronor per transaktion, plus 1,8 procent på totalbeloppet. För ett köp på 100 kronor går alltså 3,3 kronor till banken. Totalt handlar det om mångmiljardbelopp varje år.' iZettle, som hyllas av Anna Kinberg Batra och som används av många småföretagare, tar ut 1,85 procent per köp, för de företag som omsätter minst. Om företagets totala antal transaktioner ökar kraftigt, sjunker den procentuella avgiften per transaktion. Björn Eriksson säger att i ett läge där analoga betalningsmedel – sedlar – inte går att använda så är kunden och företaget helt utlämnat till bankernas avgifter. – När du har en monopolsituation så styr de själva över detta. Kunden har inga alternativ. Det är dit man helt naturligt strävar. Sen får man också effekten att många av de traditionella argumenten vänds upp-och-ned. Jag får ofta höra att rånrisken minskar eftersom kontanter är tacksamma för rånare. Det är i och för sig sant, men då blir motfrågan: hur många gånger töms inte äldre och andras behållningar på allt man äger och har, när andra kommer över koderna? Jämför det med att du blir bestulen på 300 kronor i en handväska. Argumenten är inte så enkla som man som man vill få det att låta, att kontanter skulle vara av ondo. Det är två sidor av myntet.

Riksbanken varnar: Ett sådant system har aldrig någonsin prövats

Ett centralt begrepp i Riksbanks­lagen är ”lagliga betalnings­medel”. I förarbetena till lagen anges att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning. Men Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att bestämmelsen kan avtalas bort, genom att ett företag informerar på en liten skylt att de inte tar emot kontanter. Kunder som då väljer att gå in i butiken, anses ha ingått ett avtal med företaget om att inte använda kontanter. ”Skyddet som ges av lagstiftningen om lagligt betalningsmedel i Sverige är förhållandevis svagt i ett internationellt perspektiv. I Norge och Danmark finns det till exempel konsumentlagstiftning som begränsar möjligheten att avtala bort kontantbetalning”, skriver Riksbanken och vädjar nu till politikerna om att se över den svaga lagstiftningen. – Om Sverige som enda land i världen säger att affären själv avgör om man ska ta emot kontanter, vad är det då för poäng att jag går runt med sedlar i plånboken om jag inte får handla med dem? I Danmark, England, andra länder, vissa amerikanska delstater, så är du tvungen att godta kontanter, annars utgår en ordningsavgift, bot eller liknande, säger Björn Eriksson. [caption id="attachment_77132" align="alignnone" width="585"] RIKSBANKEN slog larm redan i april 2019 om att kontanterna är på väg att försvinna, och att politikerna måste agera skyndsamt. Ändå dröjde det ett och ett halvt år innan utredningen tillsattes. Utredningen ska pågå ända till november 2022 – efter riksdagsvalet. Foto: Wikimedia/Arild Vågen[/caption]   NyT: Ett konkret sätt att säkerställa kontanternas fortsatta existens vore alltså att man ska kunna betala i stort sett överallt i samhället med kontanter? – Ja, exakt! Man kan alltid debattera några enskilda undantag, men grundidén är att om du har kontanter så är det legalt betalningsmedel, och om du inte tar emot det så blir det ungefär som felparkering eller fortkörning. Det är klart att det är lösbart med lite vilja. NyT: Om man tvingar företag att ta emot kontanter så säger de att det är kostsamt och svårt att hantera hos banken. Vilken ändring behövs hos bankerna? Vad måste göras där? – Det finns två metoder. Den ena är den som alla andra länder utom Sverige använder, det kal­las bankoktroj. Det är villkoren för att få bedriva bankrörelse. Då skriver man in att ett villkor för att få tillstånd att bedriva bankrörelse är att du handlägger kontanter. Den and­ra regeln är att vi kan jobba med ekonomiska styrmedel. Men ingen ska inbilla mig att det som alla andra länder klarar, skulle vara omöjligt i Sverige. Att banker kan hantera kontanter utan större problem ser Björn Eriksson som en självklarhet. – Klart de kan! Det görs i andra länder. Det där är bara en fråga om vilja och politisk prioritering. Om det politiska systemet duckar alla dessa frågor och säger att det ska handläggas i en utredning någon gång i en oviss framtid, så är det klart att det blir som monopolisterna vill. Den enda motkraften är att det blir lite verkstad. Eriksson hoppas att det ska bli en så stor debatt i frågan att de politiska partierna tvingas ta ställning. – När det är val 2022 så är det ett alldeles utmärkt tillfälle att ta upp de här frågorna. Jag märker när jag rör mig ute i samhället, med mina glasögon, att det är en stor skillnad på hur det politiska etablissemanget ser på de här frågorna och hur folk på gräsrotsnivå – framför allt utanför Stockholm och andra storstäder – ser på det här. Riksbanken skriver att det ”historiskt har visat sig mycket svårt att helt eliminera riskerna för finanskriser” och att det ”inte kan uteslutas att det kan uppstå framtida finansiella kriser”. I ett framtida kontantlöst samhälle, skulle endast privata bankpengar finnas, vilket skulle innebära att Sverige är det första land i världshistorien som skulle ställas inför en situation där folket inte har tillgång till andra pengar än de digitala bankpengarna under en kris. Bankerna skulle därmed inte konkurrensutsättas naturligt av kontanternas existens, utan skulle tvärtom få en total monopolställning. ”Ett sådant system har ännu inte prövats vare sig i Sverige eller i omvärlden”, varnar Riksbanken. Björn Eriksson delar den oron. – Vi är helt unika i världen. Det är ingen som är i närheten av det vi gör. Det är vi som är de totalt aparta i sammanhanget, inte andra. NyT: Landet lagom är ganska extremt? – Landet lagom har ingen som helst motsvarighet när det gäller det här området. NyT: Om kontanterna försvinner i framtiden är vi det första land i världen där folket inte har tillgång till centralbankspengar, varnar Riksbanken. – Helt rätt. Dessutom är det så att behållningarna är en serie ettor och nollor i ett par amerikanska storföretag. Bortsett från den lilla insättningsgarantin som finns, så är de inte värda något om det blir en kris – i motsats till kontanter som är garanterade av pappa staten. Det här pratar man väldigt lite om. När sparare inte längre kan ta ut sina besparingar i kontanter, möjliggörs ännu högre inkomster för bankerna, som godtyckligt kan ta ut avgifter utan att kunden kan försvara sig. Inte ens om banken bestämde sig för att ta negativ ränta. – Banken kan en dag säga att den har gjort lite administrativa grejer. ”Du trodde att du hade 50 000 på kontot, men du har bara 47 000 nu, för vi har haft lite merkostnader”. Hur skyddar du dig då? Hela debatten har ett inslag av godtrogenhet som jag, som gammal och lite lätt desillusionerad ämbetsman, kan känna är naivt. Eriksson menar också att man inte ska stirra sig blind på storbankerna, utan att ett stort ansvar faller på regeringar som inte tagit tag i frågan. – Vi kan lägga ett stort ansvar på dem. Det är inget okänt, vi har pratat om det här länge. Men man har undvikit frågan och varit förblindad av de tekniska faciliteterna. Inte alla – det finns politiker som reagerat – men det politiska systemet i gemen tycker jag har ett tydligt ansvar. NyT: Bottnar det i en självbild att Sverige inte vill uppfattas som gammalmodigt och omodernt? – Ja, det tror jag spelar in. Dels det, och dels tror jag det handlar om Gustav Vasa-syndromet att överheten har alltid rätt och vill oss väl… I andra länder har man ofta en väldigt kritisk inställning till makthavare. Vi tror på vårt samhälle och våra system, och det är en fin egenskap, men det är klart att om systemägarna säger att ”det här blir bra ska ni se, gott folk” så kanske många har en tendens att lyssna på det. Björn Eriksson menar att även om kontanternas storhetstid är förbi, så är det ingen anledning att ge sig på dem som fortfarande använder dessa. Tvärtom är det viktigt att det finns plats för både kort och kontanter i samhället. – Kontantanvändare kommer aldrig att bli en jättegrupp som tar över i samhället. Jag använder själv kort, men jag tror att möjligheten att få betala med kontanter är väldigt viktig. Och då borde man kunna lösa det för den gruppen människor, istället för att ge sig fan på att alla som använder kontanter ska utrotas. Det tror jag är grundfelet. Stockholmarna som ska utreda kontanternas framtid: Anna Kinberg Batra, 51 år, Nacka Fredrik Wiklund Bystedt, 50 år, Nacka Ragnar Olofsson, 43 år, Södermalm Katja Rehnberg, 32 år, Kungsholmen Peter Svensson, 46 år, Enskede