![]()
Löfven har nu två alternativ enligt Regeringsformen, utlysa extraval eller begära entledigande. Statsministern avser att fundera under detta den tid han behöver, vilket begränsas av att han har en vecka på sig från omröstningen på måndagen.
Misstroendeomröstningen blev möjlig genom att Vänsterpartiet flaggade för att man kommer att stödja en misstroendeförklaring och att Moderaterna och Kristdemokraterna sade att de skulle stödja det yrkande om misstroendeomröstning som Sverigedemokraterna lämnade in under torsdagsförmiddagen.
Löfven förnekade att det förslag som han i Januariavtalet förbundit sig att verkställa handlar om marknadshyror utan om fri prissättning, vad skillnaden är framgick inte riktigt, annat än att det bara skulle omfatta nyproduktion och därmed mindre än en procent av bostäderna initialt. I takt med att gamla bostäder ersätts med nya kommer det dock att gälla för allt fler bostäder, vilket är vad som fick Vänsterpartiet att reagera nu. Hade man väntat tills omröstningen om förslaget hade det varit för sent för att en misstroendeomröstning skulle kunna ha någon effekt.
Löfven hängde sig också fast vid att det enligt honom ännu inte finns ett färdigt förslag, men det är en sanning med modifikation, Januariavtalet stadgar att det utredningsförslag som tagits fram ska genomföras utan förändringar.
Under presskonferensen ljög Löfven om att SD stöder marknadshyror, i likhet med Vänsterpartiet är SD emot det.
Analys
Det fragmenterade parlamentariska läget kvarstår sedan valet då det tog hela fyra månader att bilda en regering efter talmannens segdragna och sannolikt grundlagsstridiga hantering. Regeringsformen nämner ingenting om jullov, inte heller om sommarlov eller kaffestunder. Tvärtom stadgas viss skyndsamhet och efter fyra misslyckade försök ska extraval hållas om inte ordinarie val ändå ska hållas inom tre månader.
I de flesta scenarion som nu diskuteras hänger allt på Centerpartiets inställning. Det ligger nära till hands att Löfven tänker utnyttja tillfället att bli av med centerpolitik som ogillas av socialdemokratiska väljare. Då skulle han kunna få Vänsterpartiet med i båten igen men detta förutsätter att Lööf ger upp marknadshyrorna. Då tar Löfven och Vänsterpartiet hem spelet. Det kommer återigen att väcka svekdebatten och föranleda att gamla yttranden om att hellre äta upp sin sko än att agera stödhjul åt Löfven aktualiseras. Lööf är dock hemmastadd i rollen som stödhjul och har fått smak på makten, hon kan tänkas göra någon eftergift för Vänsterpartiet. Samarbetet med Socialdemokraterna har också gått hem hos de egna väljarna så det är en säker men ärelös lösning för Lööf. Resultat blir att Löfven bildar en ny regering med samma innehåll.
Om Lööf vägrar att ge med sig finns olika former av minoritetsregeringar kvar som alternativ. Dessa kommer att vara rejält vingklippta och riskerar att få regera på någon annans budget.
En regering bestående av den gamla Alliansen skulle kunna tolereras av SD om man får garantier för att C inte får något inflytande i migrationspolitiken. men C kommer sannolikt inte vilja ingå i den. Om man ändå skulle välja att göra det kommer man att kunna få igenom striktare kriminalpolitik än tidigare.
En minoritetsregering bestående av M och KD och L skulle kanske kunna accepteras av C och SD så länge den håller sig inom vissa ramar. Även en sådan regering skulle kunna få igenom skärpt lagstiftning i kriminalfrågor.
Eftersom Vänsterpartiet hittills inte fått ut särskilt mycket av sitt stöd till Socialdemokraterna finns en avlägsen möjlighet att någon av högerkonstellationerna skulle kunna köpa stöd av Vänsterpartiet med små medel. Det har talats om förbättrade pensioner och pengar till vården, något som det finns stöd för i varierande grad även i de borgerliga partierna. Det har till och med föreslagits att man skulle återinföra värnskatten och istället sänka skatten för lågavlönade. Det är dock svårt att svälja för Moderaterna och eftersom värnskatten gav mindre än en halv procent av skatteintäkterna kommer det inte att kunna finansiera några stora sänkningar.
Ett nyval skulle kunna vända på hela spelplanen, men i princip är det bara SD som är intresserade av det, så om inte Löfven av någon anledning utlyser det kan man räkna med att alla partier utom SD kommer att vara beredda på långtgående kompromisser i utvalda frågor. Det finns dock en risk att detta inte räcker och då kommer ett nyval att tvingas fram trots att nästan ingen vill ha det.
För oppositionen finns det en mycket viktig aspekt av att få bort Löfven från makten i god tid före valet. Allting tyder på att Socialdemokraterna planerar att genom påtryckningar på sociala medieföretag strypa och kontrollera informationsflödet. Det kan göra det i princip omöjligt för något annat parti än Socialdemokraterna att vinna valet. Frågan är om oppositionen insett denna risk.
