Boliden upprörda över SVT-dokumentär

Sveriges Television visade söndagen den 4:e juli en film om rättsprocesserna relaterade till Bolidens export av våtverksslam 1984-1985. Filmen Arica – en svensk giftskandal visades först i Amsterdam i november-december 2020 och det är filmarna Lars Edmans och William Johansson Kaléns uppföljare av Blybarnen som visades 2009. Båda filmerna är tillgängliga att se på SVT Play till 2023. Nära 20 000 ton giftigt avfall med höga halter av arsenik, bly, kadmium och kvicksilver transporterades 1984-85 från Sverige för att bli slutförvarat, eller i praktiken dumpat, i Chile. Juridiskt framställs saken som preskriberad efter domslut i Hovrätten och Boliden tänker heller inte hjälpa de drabbade människorna på något sätt. Istället har bolaget satt prestige i saken och efter framgångarna i de svenska domstolarna uppträder Boliden med stor självsäkerhet gentemot de media som granskar skandalen. En dokumentär från 2009, Blybarnen, kom innan alla domstolsprocesserna slutförts och den följdes upp av samma filmteam med Arica – en svensk giftskandal. Lars Edman och William Johansson Kalén har i samarbete med Laika produktion gjort dokumentärfilmen med stöd av åtskilliga välrenommerade partner i Sverige och utomlands. Efter att Boliden vunnit alla processer och även sluppit prövning i HD uppskattar de inte att bli fortsatt granskade av journalister och Arica – en svensk giftskandal störde dem särskilt. Bolidens största enskilda ägare är för närvarande amerikanska fonder, som det ökända BlackRock. Såväl storbankernas fondbolag som ägarstyrningen i börsbolag sätter den moraliska kompassen. För Boliden innebär det ett totalt förnekande av ansvar för det förgångna. [caption id="attachment_79475" align="alignnone" width="585"] Lågt svenskt ägande i Boliden nuförtiden. Källa: Monitor av Modular Finance AB[/caption]   Inför att SVT i juli påannonserade visningen av den nya filmen så gick Boliden ut med ett skyndsamt pressmeddelande där de förklarade att det är en ”ensidig och missvisande” film man hade att vänta sig. Boliden yttrade följande inför TV-sändningen av filmen: ”2013 inledde företaget Arica Victims KB en rättsprocess mot Boliden vid Skellefteå tingsrätt på vägnar av drygt 800 privatpersoner från Arica som påstår sig ha utsatts för arsenikexponering till följd av Bolidens export av våtverksslam till företaget Promel i Chile i mitten av 80-talet. Boliden tillbakavisade att agerandet var vårdslöst och att man på denna grund skulle vara skadeståndsskyldiga. Vidare har experter genomfört noggranna vetenskapliga undersökningar, vilka med styrka talar emot att det finns ett samband mellan våtverksslammet och den exponering för arsenik som privatpersonerna menade att de utsatts för.” Men dessa experter genomlyses på ett tydligt vis i filmen. I Arica – en svensk giftskandal, gick man till grunden med varje detalj. En central roll i dokumentärfilmen tilldelades Bolidens egen tidigare miljöchef, Rolf Svedberg, som först på företagets uppdrag på 1980-talet reste till Arica för att övervaka Promels hantering av massorna vid destrueringsanläggningen som i praktiken var en dumpningsplats i stadens absoluta närhet. 2008 reste han tillsammans med filmteamet Lars Edman och William Johansson (Lars Edman figurerar själv i olika intervjusammanhang och betraktelser) till dumpningsplatsen i staden Arica. I filmsekvenser från resan gjorde Svedberg flera medgivanden och utsagor på ort och ställe, i mötet med förgiftade invånare, deras anhöriga och grannar. Detta borde haft avgörande betydelse när det åberopades i rättegångarna, kan ju vän av ordning tycka. Rolf Svedberg syntes märkbart tagen och ångerfull där i Arica. Han sade då: ”jag är hemskt ledsen”… ”hade vi fattat ett annat beslut hade det inte kommit hit något material”. Det skulle dock visa sig att han flera år senare skulle byta tillbaka till sin gamla arbetsgivares sida och under huvudförhandlingarna gå helt i deras koppel. Rolf Svedberg framstod som en ryggradslös clown och det är i så fall hans eget fel, inte filmteamets och producenternas, och det var säkert inte Svedbergs rykte Boliden bekymrade sig över när de varnade för en ”ensidig och missvisande” film i TV. Mer om Svedbergs roll nedan. Sedan rättegångarna avslutats och dokumentären visats internationellt har en viss dämpad debatt förts i Sverige. Vissa vänsterradikala media och enstaka liberala systemmedia har berört ämnet Arica, men man har nöjt sig med att konstatera att ”Sveriges regering duckar”. TV-sändningen gav nytt bränsle men eftersom det skedde under sommarens regeringskalabalik så kan man konstatera att mediedrevet uteblev den här gången också. Snarare har Boliden med framgång kunnat få debattartiklar publicerade, som den 1 juli i Svenska Dagbladet, där de beklagat sig över en ”kafka-liknande situation” efter att FN-rapportören Marcos Orellana försökt starta en debatt om mänskliga rättigheter och krav på den ”moraliska stormakten” att ta sitt ansvar för giftskandalen i Chile. Andra bedömare konstaterar att Bolidens inflytande över regeringen och svenska staten är orsaken till att politikerna inte sagt ett pip – den gamla socialistiskt präglade solidariteten med chilenska folket verkar aldrig ha existerat i verkligheten. Det hjälper inte ens att Chile sedan länge är en demokrati där landets myndigheter och regering utkräver ansvar av Boliden och andra som utnyttjat landet.

Skumraskaffär kräver locket på och skickliga jurister

På 1980-talet hade Boliden AB (Rönnskärsverken i Skellefteå) problem med att göra sig av med våtslam med höga halter gift. Det löstes genom att 1984-85 sälja det till ett förvar i den chilenska staden Arica. Boliden fick betalt 10 miljoner för de 20 000 tonen våtverksslam, som med dess höga halter av arsenik, kvicksilver och bly egentligen skulle destrueras i ugnar av Bolidens affärspartnerbolag Promel. Promel hade i Arica anlagt en förvaring av massorna som i praktiken var högar på en plan där väder och vind sedan dess spridit giftigt damm över Aricas invånare. Inte nog med det, barn har lekt i de stora högarna av uttorkat giftslam som skickats från Rönnskärsverken i Skellefteå till Arica. Det syns också tydligt på bevarat filmmaterial, foton och vittnesmål från invånare. 1998 flyttades avfallsmassorna en kilometer bort efter myndighetsbeslut i Chile, men då hade invånarna redan i 14 år exponerats för avfallet intill sina hem. Befolkningen drabbas av anmärkningsvärt höga tal av missfall, missbildningar, ofruktbarhet, neurologiska sjukdomar, cancer och annat elände. 1999 dömdes chilenska staten och Promel att betala ett visst skadestånd, medan Bolidens strategi varit att låta tiden arbeta och inte kommentera någonting. I filmen exponeras åtskilliga vittnesmål om hur illa människorna i Arica behandlats: ”Barn lekte ju i jorden och lerhögarna”, förklarade lokala myndighetsföreträdare och vittnen från orten. Klipp från gamla filmer visade också hur det giftiga dammet yrde runt i området under det torra ökenvädret. Men Bolidens advokater från Mannheimer och Swartling samt bolagets inhyrda amerikanska experter tycks utan problem ha övertygat domstolarna i Sverige om att det inte alls rörs upp damm när barn rutschar i högarna. De hade byggt en enkel modell, en träränna med grus som de gått i med stövlar, för att bevisa för domstolen att inget damm gick att röra upp. Målsägandesidans har bevis av alla de slag, filmer, foton, experter eller läkarnas konstaterande att ungefär tio procent av undersökta invånare var förgiftade, men Bolidens folk hörs enkelt argumentera bort det inför domstolarna. Enligt svensk lag, som Hovrätten tillämpade, så var ändå allting preskriberat. Därför vann Boliden enkelt detta också. De behöver aldrig ta ansvar för att Aricaborna ska få upprättelse så länge Sveriges regering väljer att vara passiva knähundar åt storbolagen.

Advokater råkar illa ut som straff för att de bråkat med Boliden

Aricas invånare, som stämde Boliden, företräddes i Sverige genom Arica Victims KB som i sin tur hade en uppgörelse med de svenska advokaterna Johan Öberg och Göran Starkebo som är specialiserade på miljömål. I stämningen hävdade de att Boliden varit vårdslösa och att människorna i Arica skadats av deras gifter och begärde ett skadestånd på 100 miljoner till de drabbade. 2017 hölls rättegången i Skellefteå tingsrätt där offren förlorade. Senare, 2019, kom överklagan upp i Hovrätten för övre Norrland och man förlorade på nytt. Enligt filmen och andra uppgifter så kan Boliden därför komma att inrikta sig på att stämma dessa svenska advokater personligen eftersom Arica Victims KB inte kan betala och är satt i konkurs. Det hävdas alltså att Boliden hotar att stämma Arica Victims KB:s advokater för att få ersatt rättegångskostnader för 35– 40 miljoner som de tillerkänts genom domen. En viktig signal till dem som vågar ta sig an fall mot multinationella bolag om att de kan råka ut för riktigt svåra repressalier om de inte vinner. Boliden anmälde hösten 2020 Göran Starkebo och Johan Öberg till advokatsamfundet och hotar att stämma dem personligen. Till SVT Västerbotten sade Bolidens kommunikationsdirektör Klas Nilsson i samband med filmens premiär i Amsterdam: – Bakgrunden menar vi är att de båda advokaterna har varit drivande för att kringgå rättegångsbalkens regler om rättegångskostnader men också att deras ekonomiska egenintresse har varit oproportionerligt stort. Bolidens inställning är att de två svenska advokaterna skapade bolaget Arica Victims Kommanditbolag för att medvetet kringgå reglerna om rättegångskostnader, då bolaget var helt tomt på tillgångar. Bolaget blev också försatt i konkurs. Johan Öberg svarade då SVT Västerbotten att det enda sättet att driva processen var att samla de nästan 800 chilenska klienterna under samma stämningsansökan och underströk även att de handlar om allas rätt till en fri rättegång, enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter. – En förutsättning för att kunna driva en sådan här process är att man skapar någon form av juridisk person. Efter att ha fått den här förfrågan från Chile tog det svenska bolaget emot alla 800 krav och kunde sedan stå som part i rättegången. Det var det svenska kommanditbolaget som stämde Boliden. Det fanns ingen som helst möjlighet för de här fattiga människorna i norra Chile att driva ett krav mot Boliden om man var tvungen att ställa en säkerhet på 10-40 miljoner kronor, man hade inte de pengarna, förklarade Johan Öberg för den svenska televisionen. I maj 2021 hade läget skärpts. Boliden meddelade att de förbehåller sig rätten att väcka skadeståndskrav mot Johan Öberg och Göran Starkebo personligen i framtiden. De förklarade också att de hade anmält de båda advokaterna till Advokatsamfundet. I SVT Västerbotten intervjuades då filmteamets William Johansson Kalén i som anser att Boliden vill skapa en praxis av skrämsel: – Man ser inte många såna här fall och det är en otrolig uppoffring för de advokater som tar sig an dem på de premisserna att om de vinner får de betalt men annars får de ingenting. Boliden försöker enligt William Johansson Kalén att ”krossa dem, de försöker få deras advokatlicenser indragna och tvinga dem att betala nästan 40 miljoner kronor personligen”. Varken Advokatsamfundet eller de båda advokaterna har kommenterat något av detta under semesterperioden.

Filmmaterialet blev bevis i rättegång

I filmen Arica – en svensk giftskandal har Göran Öberg och Göran Starkebo lyckats rota fram precis allt som Boliden önskat skulle förbli i det fördolda. Även filmteamets arbetsmaterial och den gamla dokumentären från 2009 användes av målsägandesidan mot Boliden. Detta genom en formell begäran till domstolen att de skulle få tillgång till allt råmaterial från filmproduktionsmaterialet och alltså inte genom något misstänkt vänskapsjäv. Bland det mest intressanta bevismaterialet från filmproducenterna hörs alla inspelningar med Bolidens egne man, den tidigare miljöchefen för Rönnskärsverken, Rolf Svedberg. Denne Rolf Svedberg har på film och ljudupptagningar gjort åtskilliga medgivanden och uttalanden i helt frivilliga intervjusituationer och på plats i Arica 2008. Alla dessa exakt återgivna fraser användes som bevis av målsägandesidan i den andra rättegången i Hovrätten 2019, men Rolf Svedberg hade, trots att allt han sagt finns inspelat på film, kovänt och menade att han inte sett någonting av missförhållanden när han var där första gången 1985 på Bolidens uppdrag.

Svedberg Bolidens nyttige idiot

Under resan med filmteamet Lars Edman och William Johansson Kalén i ökenstaden Arica 2008 hade Rolf Svedberg både fått träffa flera av de sjuka och fick se de senaste dödstalen. Han berättade i olika moment om de intryck och minnesbilder han hade från sin första resa på Bolidens uppdrag. I Hovrätten sade han sig dock inte länge minnas eller ha noterat något av det uppenbara kring dumpningsplatsen, men i dokumentärfilmen blir det tydliggjort att upplaget var förlagt endast ett par hundra meter från ett bostadsområde. Svedbergs uppsyn utanför rättssalen framstod som vek och ynklig, det hördes också att man var väldigt mjuk i tonen under vittnesmålet. Kanske han skulle brutit samman om man agerat tuffare mot honom. Trots att Boliden påpekat att den massiva utbyggnaden av bostäder alldeles intill förvaringsplatsen skulle skett först senare, så fanns det alltså intilliggande bostäder redan från början, något som Svedberg med all tydlighet ljög om i rätten att han inte sett. Men Bolidens advokater verkade enkelt ha duperat domstolen att tro att det faktiskt var möjligt att Rolf Svedberg inte kunnat upptäcka vare sig bostadsområden, barn eller några som helst brister trots att målsägandesidan hade konkreta bevis, till exempel genom expertens egna foton, filmteamets material som de begärt ut och olika plan- och bygghandlingar från Chile. Även om det byggts ut fler bostadsområden i staden, så framstår det närmast löjeväckande när Bolidens företrädare försökte så tvivel kring det faktum att det faktiskt redan innan fanns bostäder alldeles intill platsen och att Rolf Svedberg kanske inte heller hade kunnat se att de fanns. Advokaten Öberg yttrade under ett förberedelsemöte att Svedberg var en nyttig idiot för Boliden, ”de visste vilka kompetenser han hade, men också vilka han saknade” och det var alltså därför den veke Svedberg hade sänts till Arica 1985 för att kolla hur Promel skötte hanteringen av avfallet.

Experter ansåg Boliden ha livlig fantasi

”Multinationella företag med bas i I-länder gör saker utomlands som de aldrig skulle drömma om att göra i hemlandet”. Gordon Lewis på Environmental Defender Law Center var en viktig partner för att kunna stämma Boliden. Environmental Defender Law Center stöder miljörättegångar över hela världen eftersom de stora pengar som behövs till allt förberedande juridiskt arbete oftast saknas hos målsäganden. Lewis Gordon är en av Amerikas mest bemärkta miljömålsadvokater och medverkade till exempel i stämningen mot oljebolaget Exxon efter oljekatastrofen i Alaska 1989. Öberg, Starkebo och Lewis åkte också till Arica för att underrätta sig och man får i filmen se dem möta flera av de målsäganden de företrädde mot Boliden. Förhoppningarna syntes då mycket goda bland de drabbade invånarna att de äntligen skulle få någon upprättelse efter allt lidande. Advokaterna ansåg att de tydligt skulle kunna belägga sambanden mellan avfallet och de sjukdomar som så många invånare i Arica drabbats av, inte minst olika former av cancer som givit åtskilliga en plågsam död. Lewis och advokaterna förklarade där att det var den första filmens, Blybarnen, förtjänst att man kunnat nå så långt, den var en ögonöppnare internationellt. Under rättegången vittnade också professor Christoffer Kim från Chapmanuniversitetet i Kalifornien som förklarade att tungmetaller och arsenik i Aricabornas urinprover endast kan härledas till våtmarksslammet och ingenting annat. Upplaget av slammet är ”en klar och tydlig källa till arsenikhalterna i området”. Bolidens egna experter har dock påstått att invånarna fått i sig gifterna genom att ha ätit för mycket fisk, men man förklarade att man inte åt fisk i ökenstaden. Det var således ett påhitt från Bolidens expert för att lura domstolen. Bolidens inställning är rent juridisk inriktad. Något utrymme för moral eller lust att skydda bolagets rykte finns egentligen inte, det enda syftet var att vinna och slippa ta ansvar. Aricainvånarnas svenska advokater, Johan Öberg och Göran Starkebo, gjorde i filmen jämförelsen att om Boliden istället varit ett konsumentinriktat företag, skulle man haft god anledning att skydda sitt varumärke mot konsumenternas ilska och gärna visat att man vill göra rätt för sig. Istället uppvisar man hänsynslös likgiltighet. Eftersom Boliden inte har konsumenter som kunder så kan man strunta i sådana överväganden. Inte minst illustrerades likgiltigheten genom hur advokaterna från Mannheimer och Swartling resonerade. Robin Oldenstam hörs i filmen göra liknelser mellan giftdumpningen i Arica och att 7-åringar minsann fick röka på skolgårdar i 1980-talets Sverige. Oldenstams poäng var att man inte retroaktivt kan pådyvla dåtidens människor nutidens värderingsmönster. Advokaterna från Mannheimer och Swartling har närmast åstadkommit en fars eller svart komedi genom alla märkliga expertutlåtanden och motsägelsefulla vittnesmål som också återges i filmen. Miljöjournalisten Andreas Rocksén var i en debattartikel i Dagens Juridik, med rubriken ”Rimligt tvivel till salu – om Bolidenfallet och tveksamma experter”, starkt kritisk till Mannheimer och Swartling-teamets oetiska arbetssätt. Filmen kan faktiskt inte sägas vara vinklad, tvärt om är det en mycket objektiv skildring. Det är också tydligt att åtskilliga av Boliden-sidans experter och vittnen inte vill vara med eller intervjuas ytterligare efter att de lämnade rättssalen. På 1980-talet gjorde Boliden, enligt sin version av historien, ”allt på ett riktigt sätt”, det har fastslagits genom de avkunnade domarna. I stället är det de Chilenska myndigheterna som slarvat och senare låtit bygga bostäder i området. Det säger de också i filmen.

Bolidens dåliga PR-utfall

Dokumentären är pinsam för Boliden. Inför SVT:s visning av den nya dokumentären hade Boliden alltså sänt ut ett skarpt pressmeddelande där börsbolaget försökte förklara att utgångspunkterna filmen igenom, som lyfts från motparten i tvisten baseras på påståenden, vilka [i domstolarna] ”har funnits helt sakna stöd”. Boliden upprepade i pressutskicket inför filmens visning i TV envist att deras ageranden i allt väsentligt har bedömts som ansvarsfullt. – I tvistemål är det väldigt tydligt att det finns två parter. Att i en sådan situation enbart utgå från och redovisa den enes inställning ger en djupt missvisande bild av skeendet från mitten av 80-talet och framåt. Det är talande att man dessutom väljer att bortse från slutsatserna från oberoende prövningar i svensk domstol för att istället lyfta fram helt ogrundade påståenden som naturligtvis stödjer den slutsats man vill presentera, sade Klas Nilsson, kommunikationsdirektör vid Boliden. Boliden försöker underminera sakinnehållet i filmen om rättsprocessen och de faktiska förhållandena i Arica med att hänvisa till att de vunnit i två instanser och att tredje instans vägrat ta upp målet. Bolidens pressmeddelanden: ”Slutsatserna från prövningen i Skellefteå tingsrätt visar tydligt att Boliden i allt väsentligt agerat ansvarsfullt, att relevanta myndigheter i Sverige och Chile var informerade och samtliga regelverk följdes. Vidare bedömdes att händelseutvecklingen i Chile, vilken chilenska myndigheter och bolag ansvarade för, var omöjlig för Boliden att förutse. Det fastslogs också att nära nog inga av de cirka 800 personerna visade några potentiellt skadliga arsenikhalter. Hovrätten för Övre Norrland fann att kraven var preskriberade och fastställde tingsrättens dom. Högsta Domstolen fann inte skäl att bevilja prövningstillstånd.” I TV-filmen blir det nästan komiskt när man i detalj smular sönder Bolidens alla påståenden genom att visa myndighetskartor och bevisade byggår på bostadsområden från 1971 inom ett avstånd på 200 meter ifrån anläggningen som Bolidens Rolf Swedberg inte skulle ha sett under sitt besök på 1980-talets slut. Bolidens advokater sådde tvivel om det eftersom det skulle funnits fysiska hinder i vägen som skymde sikten för Svedberg och beträffande hans foton, som visar att barn klättrar in, menade Bolidens advokat Oldenstam att det inte alls gick att se. Oldenstam försökte göra gällande att det lika gärna kunde varit ”en arbetare” som klättrade över stängslet. I slutet av filmen bör man notera de hur drabbade chilenarna, som i Arica inväntat att domen skulle meddelas, sarkastiskt kommenterade domslutet när de förlorat på nytt, att det var märkligt att de svenska domstolarna inte kom till Arica och tittade med egna ögon. Det hade inte varit så svårt med tanke på vad processerna i övrigt kostat. (Båda parternas experter hade givetvis varit där ska påpekas). Alla som ser dokumentären inser givetvis att motsvarande process rörande miljöbrottslighet, eller oaktsamhet, i Sverige hade rönt betydligt större intresse följt av platsbesiktiganden och viljan att ordentligt sätta sig in i sakernas tillstånd, även om det inte alltid är så enkelt här heller. Detta rörde ändå 800 målsäganden. Här nöjde man sig med uppenbart ihålig argumentation från Bolidens experter, för att sedan i domslutet istället konstatera att Bolidens skändligheter sedan länge är preskriberade enligt svensk lag.

BlackRock och andra utländska fonder äger idag mest i Boliden

Klas Nilssons pressmeddelande inför TV-sändingen av den ”ensidiga och missvisande” filmen avslutas för säkerhets skull med en skimrande bolagspresentation av börsjätten Boliden AB ifall någon skulle tvivla på dess miljövänliga och trovärdiga profil: – Boliden är ett metallföretag med fokus på hållbar utveckling. Våra rötter är nordiska, marknaden global. Kärnkompetensen finns inom prospektering, gruvor, smältverk och metallåtervinning. Boliden har cirka 6 000 medarbetare och en omsättning på 50 miljarder kronor. Aktien är noterad på NASDAQ OMX Stockholm, segment Large Cap. Klas Nilsson borde i pressutskicket tagit med listan på de tio största ägarna. På första plats kommer det ökända amerikanska fondbolaget BlackRock som äger fem procent av Boliden AB. På andra plats, med 4,9 procent av aktierna, är T Row Price, även de ett multinationellt investmentbolag. Efter svenska ägare, genom Handelsbanken fonder och Robur fonder, syns på femte plats Vanguard med 2,5 procent av aktierna. Även de är ett globalistiskt fondbolag som bidrar med amerikansk företagskultur i Boliden AB. [caption id="attachment_79474" align="alignnone" width="585"] Bolidens tio största ägare. Källa: Monitor of Modular Finance AB[/caption]