![]()
På onsdagskvällen den 3 maj upptäckte amerikansk radar fyra oidentifierade flygplan som under skydd av nattmörkret närmade sig Alaska västerifrån. Två av dessa var ryska Tu-95, Nato-rapporteringsnamn Bear, strategiska bombflygplan kapabla att bära kärnvapen. Tillsammans med sin jakteskort flög bombflygplanen sedan in i Alaskas luftövervakningszon, Air Defense Identification Zone (ADIZ), som sträcker sig drygt 37 mil ut från den amerikanska kusten. ADIZ ska inte förväxlas med luftrum, som är området ovanför ett specifikt lands territorium.
Historiskt möte
Det är femte gången det skett på mindre än en månad. Denna gång var dock historisk, då bombflygplanen för första gången eskorterades av Rysslands mest avancerade jaktflygplan Su-35, Nato-rapporteringsnamn Flanker-E, även kallade ”Super Flanker”.
De fyra ryska stridsflygplanen höll sig i internationellt luftrum och kom som närmast åtta mil från Point Hope, som ligger långt ut på Alaskas nordvästkust. De gensköts tämligen omgående av USA:s mest avancerade jaktflygplan F-22 Raptor. Det möjliggjordes då F-22:orna redan patrullerade ett område på i sammanhanget det korta avståndet av drygt tio mil sydsydöst från den punkt där de ryska flygplanen vände tillbaka.
Enligt en talesman för NORAD, det amerikansk-kanadensiska militärkommando som övervakar nordamerikanskt luftrum, gensköt de två amerikanska F-22:orna de ryska bombplanen och de två eskorterande Su-35:orna vid 21-tiden, lokal tid. Det är första gången de båda supermakternas bästa jaktflygplan möts i området.
Senare på kvällen kom det stora ryska radarspaningsflygplanet A-50, Nato-rapporteringsnamn Mainstay, in i området. Troligen för att spionera på den amerikanska aktivitet besöket av Tu-95:orna och deras unika jakteskort gett upphov till.
Vem är bäst av två bästa?
Även om Su-35 tillhör fjärde generationens stridsflyg och F-22 den femte generationen med smygteknik så är det få inom det amerikanska flygvapnet som inte ser Su-35:an som en värdig motståndare.
De flesta flygexperter menar att Su-35 vid sidan av just F-22, som anses något bättre, bara kan matchas av nya femte generationens F-35 Lightning II samt fjärde generationens F-15C Eagle och eventuellt flottans F/A-18E/F Super Hornet. Det finns dock andra experter som menar att Su-35 är bättre än F-22:an därför att den sistnämnda bland annat saknar radar som ser i sidled och helt saknar infraröda (värmesökande) sensorer. Det är heller ingen som ifrågasätter Su-35:ans höga manöverförmåga samt överlägsna höghöjds- och hastighetskapacitet. Amerikanerna fruktar också de hemliga system för elektronisk krigföring som man vet finns installerade, men knappt alls känner till prestandan hos.
Denna typ av spekulationer är oftast baserade på lika mycket gissningar som de är ändlösa. De flesta experter kan dock enas om att flygkrigföring är mycket mer komplicerat än att bara jämföra olika flygplans specifikationer.
Markering av Moskva
Det är inte ovanligt att ryska bombflygplan dyker upp utanför Alaska. Det betraktas som rutin och ingår i ett övningsschema för ryska bombpiloter. Dessa flygningar har dock varit ovanliga de senaste två åren. Inte sedan sommaren 2015 har nuvarande aktivitet kunnat ses. Att de nu sker med så hög frekvens måste därför tolkas som en signal av ogillande från Moskva. Vissa politiska bedömare menar att det kan knytas till Trumps helomsvängning från sina vallöften om att verka för avspänning och förbättrade relationer med Ryssland.
Amerikanska jaktplan har i decennier genskjutit ryska Tu-95:or utanför USA:s västkust. De ryska planen brukar oftast inte heller komma närmare än sex till åtta mil. Men några av dessa gånger sticker ut.
En av dessa ägde rum morgonen den 4 juli 2015, på USA:s nationaldag. Då dök två ryska Tu-95 bombflygplan upp drygt sex mil utanför Kaliforniens kust. När de amerikanska jaktplanen hunnit fram till dem kontaktade en av de ryska piloterna dem på en nödkanal och hälsade på klingande engelska ”God morgon, amerikanska piloter. Vi är här för att hälsa er på er fjärde juli självständighetsdag”. Vid ungefär samma tidpunkt dök andra ryska Tu-95 bombflygplan upp utanför Alaska. Medan amerikanerna hade fullt upp att skicka upp mer jaktflyg ska, enligt amerikanska nyhetskanalen Fox News, telefonen ha ringt hos den dåvarande amerikanske presidenten Barack Obama – det var Rysslands president Vladimir Putin som ville önska Obama ”en glad fjärde juli”.
Denna gång ringde dock inte telefonen hos Trump.
[caption id="attachment_24415" align="alignnone" width="585"]
![]()
GIGANTER. Två stycken ryska Tu-95MS ”Bear” syns på denna unika bild dela flygplats med två amerikanska B-52 Stratofortress (längst fram i bild). Bakom dem syns ryska transportflygplanet An-124 och amerikanska diton KC-10. Bilden är tagen vid ett vänbesök på flygbasen Barksdale i Louisiana den 1 maj 1992. Det var bara drygt fem månader efter att Sovjetunionen upplösts och avspänning rådde mellan supermakterna. Tu-95 ser äldre ut än den amerikanska motsvarigheten, med sina åtta jetmotorer som tillverkades under åren 1952-62, men Tu-95:orna byggdes från 1955 och ända fram till 1992. Tu-95MS av idag har genomgått så många och omfattande, främst elektroniska, uppgraderingar att det mest är utsidan som är någorlunda lik de äldre versionerna. Trots att båda länderna har nyare strategiska bombflygplan, som ryska Tu-160 och amerikanska B-1 och B-2, utgör Tu-95 och B-52 än idag ryggraden i båda supermakternas nukleära avskräckningsförmåga. Detta beroende dels på att de båda trotjänarna finns i förhållandevis stora antal, dels på moderna kärnvapen-kryssningsrobotars längre räckvidd. I Rysslands fall de nya Raduga Kh-102, med en räckvidd på minst 550 mil. Åtta av dessa nya kryssningsrobotar kan bäras av den senaste versionen MSM, som minst 13 Tu-95MS hade uppgraderats till i slutet av 2016. Bombplanen kan därför släppa sina robotar på betryggande avstånd från fientligt jaktflyg och luftvärn, vilket gör att de inte behöver smygteknik. Ryska flygvapnet har aldrig använt Tu-95 som ett konventionellt bombflygplan beroende på lärdomar man drog från amerikanernas stora förluster av B-52:or i Vietnamkriget, inte sällan nedskjutna med hjälp av ryska ”rådgivare”. Däremot har Tu-95:or avfyrat kryssningsrobotar från långa avstånd mot terroristmål i Syrien. Det var också första gången de satts in i strid, vilket ägde rum den 17 november 2015. Idag har Ryssland cirka 60 Tu-95:or, version MS och uppåt, och de tros kunna hållas i drift som längst till 2040. Foto: U.S. Air Force[/caption]