var än vi har rötter här på jorden.
Ja, Sverige, du sköna, vårt fosterland är du
och jag vill leva, jag vill bo i Norden.
Ja, jag vill leva, jag vill bo i Norden.
Så vill pastor Karin Olofsdotter att andra versen i Sveriges nationalsång ska lyda. I en debattartikel i Aftonbladet skriver Olofsdotter att hon anser andra versen i nationalsången vara ”hopplöst förlegad, storvulen och imperialistisk”. Vidare hävdar Karin Olofsdotter för att hennes version av andra versen skulle vara betydligt bättre eftersom den inkluderar de människor som inte är födda i Sverige – Det första raderna inkluderar även de människor som inte är födda i Sverige, men som nu bor i och bärs av landet. En nationalsångs syfte måste väl ändå vara att skapa samhörighetskänsla. Den tredje raden nämner Sverige, vilket inte görs någonstans i den nuvarande nationalsången. Ska man ha en nationalsång ska det väl vara tydligt vilket land man sjunger om, skriver Olofsdotter. Dessutom bör man sjunga ”bo i Norden” istället för ”dö i Norden”, anser pastorn, eftersom människor idag inte är så bundna vid en och samma plats. ”Ordet fosterland är laddat” Olofsdotter är noga med att förklara varför hon valt att använda sig av begreppet fosterland i sin nya text: – Fosterland är ett laddat ord. Men det skulle kunna tolkas dubbelt. Dels som landet som födde mig, men också som landet som tog emot mig som en fosterförälder. Tolkat så finns det en anknytning både för den sverigefödda och den utlandsfödda, markerar pastorn. Herman Lindqvist: ”Sorgligt att Sverige vill utplåna sig självt” I Aftonbladet morgon uttalar sig journalisten och populärhistorikern Herman Lindqvist om det nya förslaget till nationalsångens andra vers. Det är inte första gången som någon försöker skriva om nationalsången och det är lika dumt varje gång menar Lindqvist. - Det är sorgligt att Sverige är ett land som regelbundet utplånar sig själv. Vi förnekar och förskjuter vår historia. Vi finns inte. Allt är bara ett sakta stilla mjäkigt lugn. Om man skriver om nationalsången nu så kan kanske man måste skriva om den om en tio, femton år igen för då är det andra tider. Nationalsången är inte någon schlagerfestival som man byter regelbundet, säger Lindqvist som sedan 1990-talet varit känd bland annat för den populärhistoriska dokumentärserien ”Hermans historia” och bokverket ”Historien om Sverige”, och som på senare år i media intagit rollen som frispråkig försvarare av svensk kultur och historia: –Vi har inte mycket kvar i Sverige som är vår historia, fortsätter Lindqvist. Vi måste hålla kvar vid de få symboler som vi har. Majoriteten av de människor som bor i Sverige är faktiskt svenskar som är födda i Sverige i generationer. Det är deras sång och deras land man ska sjunga om, säger Lindqvist och understryker: ”De som kommit hit får lära sig den sången”.