![]()
Gustav Fridolin inledde med att tala om hur bra allting blivit i Detroit, genom olika åtgärder som ligger i linje med den politik han vill föra. Han nämnde inte att Detroit är en ekonomisk och social härdsmälta på grund av politik liknande den han vill föra. Det är lätt att skylla Detroits problem på att bilindustrin hamnade i kris, men det är inte hela sanningen. Detroit är en av de städer som drabbats hårdast av Demokraternas styre. De ersättningsjobb i Detroit han nämnde i talet är inte den typ av jobb som skapar välstånd, utan offentligt finansierad förvaring av arbetslösa. Att ”ge bort öde hus till författare från hela landet” var enligt Fridolin ytterligare ett inslag i Detroits påstådda framgångsrecept.
Miljöpartiets syn på miljöfrågor lyser igenom i stora delar av talet. Hans tal om att ”sluta kretslopp” låter förnuftigt, men samtidigt är det svårt att veta om det är en bättre lösning för miljön att fortsätta som vanligt, än att lägga resurser på olika åtgärder innan man gjort en riktig livscykelanalys av en produkt eller process. Resultaten av livscykelanalyser är ofta överraskande, där det har exempelvis har visat sig att elbilar inte nödvändigtvis minskar koldioxidutsläppen.
Miljöpartiet marknadsför sig med begrepp som småskalighet och närproducerat, vilket gör det förvånande att Fridolin i talet citerar globala finansintressen som Bloombergs, till stöd för sin sak. Det är dock mindre förvånande, om man betänker att den politiska miljörörelsen lever i symbios med miljöindustrin. Miljöindustrin är mottagare av bidrag som ges för att utveckla ”gröna lösningar”, en mångmiljardindustri, och levererar i gengäld de argument för en grön agenda och tjänster och produkten som sägs lösa verkliga eller inbillade problem.
Fridolin gick vidare med att tala om förändringar:
- Vi är alla mitt inne i en fantastisk förändring av våra samhällen.
Det är detta som både Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson berörde när de talade om "vänsterliberaler" som vill förändra samhället. Fridolin menar att det finns mycket att vinna på att vara först med lösningar som resten av världen kommer att behöva, men erfarenheten talar emot detta. Så kallade ”early adopters”, de som först tillägnar sig en ny teknik drabbas ofta av bakslag. Man kan dessutom ifrågasätta om många av de förändringar Miljöpartiet vill genomföra verkligen är något som hela världen kommer att vilja genomföra. Parisöverenskommelsens öde visar att det ofta inte alltid är så nödvändigt som det sägs.
Fridolin skiljer sig från de andra partiledarna, genom att han ljuger. Visst, man kan ifrågasätta den världsbild som målas upp av de andra också, men det handlar då om hur man tolkar faktiska uppgifter, inte att de presenterar rena lögner. När Fridolin säger att ”Arktis har det minsta uppmätta istäcket någonsin ” är det är inte en åsikt, utan helt enkelt fel. Vem som helst kan kontrollera detta utifrån data från en rad erkända myndigheter, men Fridolin vet säkert att hans anhängare inte kommer att göra det.
Miljöpartiet har en del goda intentioner. Fridolin tog upp bland annat utökad kollektivtrafik, vilket är bra, inte främst för att svensk biltrafik har någon som helst effekt på klimaten, men som en livskvalitetsfråga, och det finns problem med andra avgaser än koldioxid. Det genomgående problemet med Miljöpartiet är att deras lösningar går ut på att förbjuda valmöjligheter, inte erbjuda fler alternativ.
Verkligheten är nu så påträngande att Fridolin inte helt kunde förbigå verkliga och akuta problem i samhället, och han gjorde en helomvändning i kriminalpolitiken:
- Den vuxna yrkeskriminella som utövar makt över en ung kille, får honom att förstöra sitt liv, ska helt enkelt plockas bort från gatan.
Om detta får genomslag i praktisk politik återstår att se. Precis som i migrationsfrågan kommer Fridolin att få svårt att övertyga kärnväljarna i denna fråga. Det är ju inte säkert att han ens han själv är övertygad i denna fråga heller, då det kan röra sig om en läpparnas bekännelse. Ett genomförande kräver också fler poliser, något som inte nämndes. Däremot skall skolan få mer resurser.
Fridolin vill införa en samtyckesparagraf i våldtäktslagstiftningen, ett exempel på den naiva inställning man har. Bland de typer av våldtäkter som ökar, råder det ingen som helst tvekan om att samtycke saknas. Samtyckeskravet leder istället till en ökad rättsosäkerhet.
Fridolin inser att hans politik är kostsam och angrep därför Moderaternas sjätte jobbskatteavdrag, men sade ingenting om egna ytterligare skattehöjningar. Det var nog klokt, då inte ens den mest inbitne miljöpartist, som har ett arbete, nu vill se fler skattehöjningar.
Talet avslutades med:
- Det handlar om nu. Vi har ett val. Slarva inte bort det.
Tyvärr är det vad många miljövänner kommer att göra om de inte förmår se problemen med miljöpartiets politik, även på miljöområdet. Det är stora summor som slösas bort på meningslösa miljöinsatser, som kunde ha haft en stor reell nytta om de använts på rätt sätt.
