Sveriges musikfestivaler står maktlösa inför epidemi av sexbrott

Ledningen för Bråvallafestivalen berättade i ett pressmeddelande den 3 juli att det inte kommer bli någon festival 2018. Anledningen är de många sexuella ofredanden och våldtäkter som förekommit på festivalområdet. I uttalandet från Bråvallas arrangörer framgår att de inte ser problematiken som något som begränsas till deras verksamhet: ”Vi har sett det på vår och andra festivaler de senaste åren och det är ett enormt samhällsproblem som drabbar varenda del av vårt samhälle. Absolut inte bara festivaler. Det begås omkring hundra våldtäkter varje dygn i Sverige och det är en utmaning samhället i stort måste ta itu med.” Polisen redovisar på sin hemsida brottsligheten under årets Bråvallafestival, som hölls den 28 juni till 1 juli. Antalet stölder har minskat betydligt, för att istället lämna plats för ökande antal sexuella övergrepp: 23 sexuella ofredanden, ett sexuellt tvång, fem våldtäkter, samt ett våldtäktsförsök. Polisen delar festivalledningens analys om att sexualbrotten inte är ett isolerat problem för just festivaler, utan speglar vad som hänt med det svenska samhället i stort: – Även om antalet anmälningar av sexuella ofredanden ökar så är brottet sannolikt inte mer förekommande här än på andra platser. Min bild är att anmälningsstatistiken speglar en låg acceptansnivå hos festivalbesökarna i kombination med att det är lätt att anmäla i direkt anslutning till händelsen, menar Michael Lindqvist som är stabschef för polisen vid Bråvalla. I en intervju i Sveriges Radio konstaterar Niklas Westergren, marknadsansvarig på arrangörsföretaget FKP Scorpio som står bakom Bråvalla och flera andra svenska festivaler, att entusiasmen försvunnit. – Vi känner inte att det här är roligt längre, vi orkar inte längre arrangera en festival som är så förknippad med sexualbrott, säger han. Westergren förklarar att festivalen tar en paus 2018, helt enkelt för att han och kollegorna mår dåligt av utvecklingen – de måste andas ut och se hur de ska göra med nöjesarrangemanget i framtiden.   [caption id="attachment_26307" align="aligncenter" width="585"] LEDNINGEN för festivalen i Bråvalla uppger mängden sexuella övergrepp som skälet till att man inte kommer att genomföra den nästa år. Foto: Stillbild SVT[/caption]

Peace & Love misslyckades stävja övergreppen

Efter övergreppen på Peace & Love i Borlänge förra året, då en 18-årig flicka anmälde att hon blivit våldtagen mitt i publikhavet, lovade arrangörerna att ”mobilisera och öka tryggheten”. Ett utslag av att man ”tar krafttag mot sexuella trakasserier” är att man inlett ett samarbete med både Kvinnojouren och Rättighetscentrum i Dalarna. Man vidtog konkreta åtgärder som att bygga bort ”riskområden” och informera funktionärer om hur de ska agera för att öka tryggheten. Kvinnojouren gjorde ett ställningstagande om ”noll tolerans mot sexuella övergrepp” och var på plats med personal. Trots alla åtgärder och bevakning både i och ovanför publikhavet anmäldes sju fall av sexuella ofredanden från kvällen och natten mot lördagen den 8 juli. Ingen har gripits för övergreppen. Även Malmöfestivalen och Summerburst har drabbats. Natten mellan den 9 och 10 juli under Summerburst på Gärdet i Stockholm gjordes en anmälan om en våldtäkt som ska ha begåtts i publikhavet. En 30-årig man anhölls, misstänkt för brottet. Ytterligare tre personer greps för sexuella ofredanden. Även här hade festivalledningen infört så kallad ”nolltolerans mot sexuella trakasserier” efter omfattande övergrepp förra året.

Epidemi av ny kriminalitet – polisen döljer signalement

De omfattande sexövergreppen mot unga kvinnor på festivaler uppmärksammades 2016 tack vare alternativmedia. Då var det den kommunsponsrade ungdomsfestivalen WeAreSthlm, där källor inom polisen larmade om något som framstod som koordinerade sexuella trakasserier utförda av större gäng. Dagens Nyheter blev tipsade, men när de fick klart för sig att det handlade om invandrarmän tappade tidningen intresset. Det var i stället tack vare alternativmedia som de uppseendeväckande uppgifterna nådde allmänheten.   [caption id="attachment_26308" align="aligncenter" width="585"] EN MISSTÄNKT FÖRÖVARE förs bort vid We Are Sthlm 2016. Foto: Privat[/caption]   Övergreppen ska enligt festivalens säkerhetspersonal ha pågått från 2014 och framåt, men mörkats av polisen som varit ovilliga att stötta en politisk kärnfråga hos ett riksdagsparti. – Vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna, hade polisens kommenderingschef Peter Ågren förklarat för DN. Utåt förnekade polisen att det skulle handla om någon speciell grupp som stod bakom övergreppen. DN menade att det var ”SD-fabrikationer” att det skulle handla om så kallade ensamkommande flyktingbarn. Men det visade sig snart att polisen i Stockholm faktiskt noterat signalement på den grupp män som angripit kvinnor – dock skrevs det bara i ett internt dokument. Nationalekonomen och samhällsdebattören Tino Sanandaji hade kommit över de interna polisrapporterna från festivalen 2015. Där står att läsa: ”En stor problemgrupp under kvällen har varit ett ungdomsgäng om ca 50 personer. Dessa är s.k. ensamkommande flyktingungdomar, företrädesvis från Afghanistan. Flera ur gänget greps för sexuella ofredanden. Gänget stod även för merparten av bråken under kvällen, bl.a. det då målsäganden fick armen avslagen. Gänget återkommer varje kväll och de gripna släpps ut ganska snabbt efter införandet. Kommenderingen försöker arbeta offensivt och riktat mot denna gruppering, men upplever att varken rättsväsendet eller samhället i övrigt har de verktyg som krävs för att förhindra att dessa unga män återfaller i liknande brottslighet.” I rapporten står även att konkurrerande etniska ungdomsgäng bråkat med varandra. I fallet med WeAreSthlm skulle det ha handlat om ensamkommande från Afghanistan och ”gatubarn” från Marocko. Sanandaji är mycket kritisk till hur det hela hanterats. Bland annat påpekar han att polisen mörkat brottsligheten, men att de frikänner sig från det eftersom de uttryckt att de inte vill göra sig skyldiga till att sprida ”information som t ex ger ett i objektiv mening fördomsfullt intryck”. Han menar att korrekt statistik inte är fördomar, och betonar också att det inte handlat om svenska ungdomar som tafsat: ”Hundra procent av kända gärningsmän för tafsandet i Kungsträdgården hade utländsk bakgrund. Detta har Polisen aldrig tydligt talat om. Fyra eller fem hade afghansk bakgrund. Polisens rapport tydliggör inte om gärningsmannen med persiskt tolkbehov var iransk medborgare eller afghan uppvuxen i Iran. Ytterligare tre identifieras som svenska medborgare av utländsk härkomst.”

Armband och förnekanden

När polischefen Dan Eliasson uppmärksammade problemet 2016 bestämde han sig för att agera – genom att ta fram ett armband i plast som delades ut av poliser till festivalbesökare. På armbandet fanns texten ”Polis – avspärrat #tafsainte”. Det visade sig dock att armbanden var verkningslösa. I vissa vittnesuppgifter framkom att de till och med bars av gärningsmännen själva. Det blev ett allmänt känt skämt att armbanden inte fungerade eftersom de inte var skrivna på arabiska. Inrikesminister Anders Ygeman (S) förnekade så sent som i mitten av januari i år att det som polisen och festivalarrangörerna ser som ett omfattande samhällsproblem ens existerar. – Sexuellt ofredande på festivaler är i mina ögon mindre förekommande nu än för 20 år sen, men vi pratar mer om det nu, sade han under en paneldiskussion då konsertbranschen träffades i Linköping för att bland annat diskutera hur man skulle komma till rätta med övergreppen. Att problemet uppmärksammats menar han beror på att det ”sensationsrapporteras”.

Mansfria festivaler och nytt dansbegrepp lanseras

Den offentliga debatten om det nya problemet med sexuell gruppterror har hittills fokuserat på männens ansvar. De polisrapporter där det konstaterats att grupper av invandrarmän är drivande i brottsligheten refereras inte till överhuvudtaget. Istället ser man upphovet på andra håll. Pornografi anses av flera debattörer ha en avgörande negativ effekt, liksom en hos killar generellt dominerande ”patriarkal machokultur”. Lösningen anses ofta finnas i feministisk upplysning. I ett inslag i SVT 2016 när problematiken för första gången lyftes officiellt, hävdade Svante Tidholm, projektledare för den feministiska mansorganisationen Fatta Man att det är ett universellt problem och att vissa grupper inte kan lastas mer än andra. – Vi har fortfarande inte löst problemet med att svenska män våldtar kvinnor, påpekade han för sin motdebattör Gulan Avci från Liberalerna. – Det är fortfarande tabu att prata om att mannen är en konstruktion, precis som kvinnan, alltså vi fostras till att bli våldtäktsmän till exempel, sade Tidholm, som vill att man pratar med alla killar på samma sätt, oavsett kulturell bakgrund. Vissa artister har också uttalat sig, som exempelvis popsångerskan Zara Larsson. Efter att hon insett att övergreppen pågått under hennes framträdande på Bråvalla 2016 gick hon till attack mot män på Twitter: ”Fy fan för er killar som får tjejer att känna sig osäkra när de går på festival. Jag hatar killar. Hatar hatar hatar”, skrev hon. Hon ifrågasatte även vad alla ”snälla killar” gjorde när tjejer våldtogs, och antog att de hade fullt upp att berätta hur snälla de var. Men lösningsmodeller har även presenterats. Göteborgs Kulturkalas planerade att införa mansfria zoner 2016, och i år presenterade komikern och programledaren Emma Knyckare att hon hade planer på att starta en mansfri festival – eller rättare sagt en festival enbart för dem som inte definierar sig som män. Idén blommade fram efter att Knyckare hört att Bråvallafestivalen skulle ställas in 2018. Den 9 juli skrev hon på Twitter: ”Vad tror ni om att vi styr upp en asfet festival dit bara icke män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig.” Responsen hade enligt komikern blivit stor. – På några timmar blev det värsta grejen. Uppemot tusen personer har hört av sig och vill bidra, med alltifrån pr till städhjälp, berättade Emma Knyckare för DN. När Aftonbladet undrar om det inte vore diskriminering att stänga ute halva landets befolkning, svarar Knyckare att hon inte tänkt på det. Det visar sig att åtminstone en person som inte gjort sig känd för att definiera sig som kvinna kommer att hjälpa till, men Knyckare försvarar ändå diskriminering av män: – Men eftersom det verkar vara helt okej att diskriminera kvinnor för jämnan så kanske det är okej att männen stängs ute i tre dagar? Jag skulle inte direkt kalla det ett övergrepp att inte få komma på festival. Dessutom har Magnus Betnér anmält sitt intresse att städa efteråt. Så helt mansfritt blir det inte, säger hon till DN. Även språket har fått nya tillskott av begrepp i kölvattnet av sextrakasserierna. Ett sådant lanserades genom SVT den 9 juli för att beskriva det nya fenomenet därflera män omringar kvinnor och  attackerar dem sexuellt: ”dansringar”. – En dansring uppstår när personer håller i händerna och backandes trycker ut tomma ytor framför scenen. Någon hoppar in och dansar och på en given signal fylls sedan tomrummet ihop igen, sade Pärra Lundqvist, säkerhetschef påfestivalen, i  SVT.

Varför är vissa festivaler befriade från övergrepp?

De enda festivaler där sexterror alltid varit ett sällsynt inslag är rockfestivaler som hårdrocksfestivalen Sweden Rock. Under 2016 anmäldes ett fall av sexuellt ofredande, vilket kunde jämföras med 18 anmälningar på Bråvalla. En viss ökning för Sweden Rock syns dock 2017. En anmälan om ett våldtäktsförsök kom in, liksom fyra om sexuella ofredanden. I övrigt handlade det framför allt om narkotikarelaterade brott. – Jag blir egentligen inte förvånad över att det förhåller sig så, säger polisens talesman Fredrik Bratt till BLT angående den låga sexbrottsnivån på festivalen, och tillägger att den typ av publik som besöker Sweden Rock inte ägnar sig åt att trakassera kvinnor sexuellt. Han gick inte in i detaljer vad han menade.