Polisen skriver egna lagar för att beslagta lagliga vapen

Polisens arbete har blivit allt farligare. Polismän har bland annat fått order om att inte gå in i Rinkeby och andra mångkulturellt utsatta områden. När polisen trots allt ingriper i de invandrartäta områdena tvingas de ofta till förnedrande ”förhandlingar” med de kriminella. I bland annat Husby fick polisen servera korv till de kriminella invandrargängen.

Samtidigt som eftergifterna blivit större mot de beväpnade förortsgängen har polisen börjat agera hårdare mot svenska jägare, tävlingsskyttar och vapensamlare.

I Göteborg tvingas polisen ringa förortsledaren Hashem Ali Khan och be om hans välsignelse innan de åker ut till Angered, vilket Aftonbladet nyligen avslöjade. I Gottsunda i Uppsala fick polisen komma överens med äldre kriminella för att ungdomarna skulle sluta bränna bilar. Men allt polisarbete är inte förnedrande underkastelse. Sam­­tidigt som eftergifterna blivit större mot de beväpnade förortsgängen har polisen börjat agera hårdare mot svenska jägare, tävlingsskyttar och vapensamlare. I Småland gjordes nyligen ett stort tillslag mot en villa där det bodde en ostraffad äldre herre vars samlartillstånd för antika vapen inte förnyats. Många utländska samlare reser i dag till Sverige och köper upp svenska kulturskatter såsom bajonett­gevär och musköter, eftersom det blivit olagligt för svenskarna själva att samla på dem. – Det gemensamma för polisens tolkningar är att det alltid handlar om att försvåra för vapenägare, säger Gull-Britt Söderström, generalsekreterare för Sveriges vapenägares förbund, till Nya Tider. – Det är samlarobjekt som inte längre är tillåtna att samla på, vapen som inte längre får användas i jakt, pistoler som blivit förbjudna att använda för tävling, nya krav på säkerhetsskåp och vapenhandlares lokaler.

Juristdocent: ”Polisen fick för sig att agera lagstiftare”

Det finns i dag cirka 700 000 vapenägare i Sverige. Enligt Sveriges vapenägares förbund och jurister har polisen börjat göra egna tolkningar av vapenlagen och hänvisar sedan till dessa tolkningar i sina beslut för att neka och återkalla licenser. – Polisen är bemyndigad av regeringen att formulera föreskrifter gällande vapenlagen. Men de bakar in sina egna allmänna råd i besluten, säger Gull-Britt Söderström. Hon nämner FAP551-3 i Polisens författningssamling som exempel på detta. Däri anges Polisens föreskrifter för vapenlagen, men sammanblandat med föreskrifterna står också egenskrivna allmänna råd om krav för att få och behålla vapenlicens. De allmänna råden är skrivna som om de vore lagtext med ord som ”ska” istället för ”kan” eller ”bör”, vilket strider mot hur allmänna råd ska formuleras just för att de inte ska kunna uppfattas som lagtext. Resultatet har blivit att handläggarna hänvisar till myndighetens egna åsikter som rättslig grund för sina beslut, trots att Polisen givetvis inte har rätt att skriva egna lagar. Detta har fått även ledande jurister att ta sig för pannan. Jakob Heidbrink, docent i civilrätt vid Göteborgs universitet, skriver i Dagens samhälle den 6 september i år att ”Myndigheten avslog 2 016 ansökningar om vapenlicens med hänvisning till lagstiftning som inte fanns: myndigheten menade på fullt allvar att den kunde hänvisa till ett förslag till lagstiftning som vore det gällande rätt” och skriver vidare att ”med andra ord handlade polisen utan lagstöd och i syfte att kunna göra något som den tyckte var lämpligt: polisen fick för sig att agera lagstiftare”. Svante Rendahl vid Polisen är medveten om kritiken om hur myndigheten motiverar sina beslut med hänvisning till rättsgrunder som de själva hittat på. – Det handlar om att man vill göra det enkelt och av misstag inte är tydlig med när det hänvisas till lag eller bara allmänna råd, säger han. NyT: Men i dokumentet som era handläggare använder så blandas föreskrifter med allmänna råd och dessa är skrivna med ord som ”ska” istället för ”bör”. Då inbjuder man ju handläggaren att använda er egen lathund som rättsgrund. – Den ska skrivas om, men jag har inga åsikter om dess nuvarande utformning.

Bjuder kriminella gäng på korv men sätter hårt mot laglydiga

Svante Rendahl, enhetschef för vapenlicenser vid Stockholms­polisen, håller heller inte med om att Polisen prioriterat märkligt. Enligt honom är det en viktig prioritering. – Vapen kan bli stulna, säger han som en förklaring till varför kontrollen och kraven på legala vapenägare är motiverad. Prioriteringen rimmar dock illa med studier som gjorts. Enligt en undersökning som gjordes av forskaren Erik Lakomaa, direktör för Institutet för ekonomisk och företagshistorisk forskning vid Handelshögskolan i Stockholm, har 16 procent av inbrottsdrabbade hushåll haft vapen, men dessa har bara stulits i fyra promille av fallen. Gull-Britt Söderström tror inte ens att det i dessa fall behöver vara personer som egentligen varit ute efter vapen. I vart fall inte för att använda dem, utan snarare som ett samlarobjekt. Det är också vanligt att personer med vapenskåp använder dem till förvaring av värdesaker, och att tjuvar som hittat nyckeln tar värdesakerna men lämnat vapnet. De legala vapnen är snarare en belastning för kriminella, menar Gull-Britt Söderström. – De som vill ha vapen för brott är inte intresserade av jaktgevär och samlarbössor som dessutom är enklare att spåra. För kriminella är det snabbare och billigare att köpa en Uzi på gatan. Även Svante Rendahl vid polisen medger att det inte är alltför vanligt med stöld av legala vapen, även om han ifrågasätter Erik Lakomaas undersökning, bland annat eftersom man inte kan veta om alla stölder verkligen anmäls. – Det kanske inte är varje vecka det kommer in anmälningar, men det händer, säger han.

Enkelt sätt att förbättra polisens statistik

Vad som dock anmäls varje vecka är dödsskjutningar bland kriminella gäng. Bara i Malmö hade det fram till i juli i år anmälts 44 skjutningar, vilket är nästan två skjutningar i veckan bara i en enda stad. Ändå har polisen minskat sin närvaro i förorterna och griper färre. Samtidigt har ärendena mot laglydiga samlare, tävlingsskyttar och jägare blivit fler. Gull-Britt Söderström berättar att när hon blev generalsekreterare för Sveriges vapenägares förbund för nitton år sedan, fick hon ungefär 20 förfrågningar om året av människor som hade fått negativa besked om sina vapenlicenser. NyT: Hur många ärenden har du i dag då? – Jag kan säga som så att jag har 17 pärmar med sådana ärenden liggande just nu, och det är flera ärenden i varje pärm. Det är minst 200 om året. Att beslagta jakt-, tävlings- och samlarvapen förbättrar visserligen polisens statistik sett till antalet konfiskeringar, men i vad mån det minskar antalet vapenrelaterade brott är oklart. Svante Rendahl kan inte ge något exempel på där legala vapen använts för brott. I vissa fall kan beslagtagna gevär till och med ha haft motsatt effekt när ensligt bosatta inte kunnat försvara sig mot inkräktare i hemmen, vilket resulterat i rån och våldtäkter. Rendahl vill dock inte kommentera myndighetens prioriteringar. NyT: Är det inte lite märkligt att polisen serverar korv till kriminella gäng men lägger resurser på att ta gamla samlarmusköter från laglydiga svenskar? – Det är en politisk fråga som jag inte är rätt man att uttala mig om. Min avdelning ansvarar för frågor om vapenlicenser och där ser vi till att nuvarande lagar följs.