Norska invandringsforskare omplacerade på Statistisk sentralbyrå

Den 24 oktober släpptes nyheten om att 26 forskare, inklusive den folkkäre Erling Holmøy, omplaceras på statliga SSB. Erling Holmøy har sagt till Nettavisen.no att det handlar om att ledningen för SSB är skeptisk till hans analyser och inte gillar resultaten. Hans högsta chef på myndigheten, direktören för SSB Christine Meyer, uttryckte i en intervju i Dagsavisen år 2015, dagen innan sitt tillträde som ny direktör, att det är viktigt med fortsatt hög invandring och att det var angeläget att hjälpa till med migrantkrisen i Europa. Hon tyckte samtidigt att det var dåligt med politiker som är emot att ordna bostäder till ”människor i extrem nöd”.

Ny chef missnöjd med resultaten

De rapporter och analyser som Holmøy och hans medarbetare publicerade om invandringens kostnader och invandrares höga kriminalitet blev snabbt ett problem för den nya direktören och hennes image. [caption id="attachment_30091" align="alignleft" width="236"] Christine Meyer, ny direktör på SSB. Foto: SSB[/caption] Det blev under perioden accelererande mycket bråk i SSB och ett antal andra medarbetare till Holmøy ska omplaceras från och med årsskiftet tillsammans med honom från forskningsenheten på SSB, som därmed minskades från 75 till 50 personer. Forskningsdirektören Kjetil Telle fick förklara för allmänheten att den omplacerade personalstyrkan istället hamnar på statistikavdelningen, där myndighetens ledningsgrupp förklarat resursbehovet vara större. År 2016 hade direktör Meyer tillsatt en snabbutredning för att ganska forskningskvaliteten, metoder, urval, beräkningsmodeller och så kallade indata i räknesnurror som forskarna använder när de räknar på pensionsuttag, invandringskostnader eller konjunkturcykler.

Intensiv diskussion i media

Holmøy och hans medarbetare uppger sig emellertid under flera år ha rönt stor uppskattning såväl inifrån SSB:s ledning som från externa uppdragsgivare. De känner sig därför nu mycket besvikna och orättvist behandlade när den nya värdegrunden vid nyåret sätter ett definitivt stopp för deras fortsatta forskningsarbete. Erling Holmøy kritiserades också personligen av SSB:s ledning, som menade att en anledning är att han inte blivit publicerad i de högst rankade internationella tidskrifterna. Diskussionen har pågått i flera dagstidningar där en del har ansett att det är ett svepskäl som tas till för att förminska Holmøy. Man skriver att det säger sig självt att det knappast är möjligt att få forskningsartiklar avgränsade till norska inre angelägenheter publicerade i amerikanska elittidskrifter. Tidningen Dag och tid skrev raljant att varken direktör Christine Meyer, hennes ma­ke eller den stora mängden norska professorer i nationalekonomi skulle kvalificera sig om publiceringskravet i internationella ekonomitidskrifter gällt även dem.

Lett till striktare migrationspolitik

Holmøy har emellertid medverkat i de forskningsprojekt som ligger till grund för statens allt hårdare invandringspolitik, exempelvis ”Brochmann II urvalsstudien” och ”Perspektivmeldingen 2017” (tillgängliga på SSB:s hemsida). Eftersom Erling Holmøy har fått redogöra för och kommentera åtskilligt ur forskningsmaterialet i offentligheten har det hittills varit han som i stort förkroppsligat SSB utåt. Sedan 2013 och ”Brochmann I-urvalet” har SSB räknat djupgående på invandringen. Resultaten har ofta uppmärksammats av debattörer i andra länder, inte minst Sverige, som lämpligt referensmaterial då man i dessa länder varit mer försiktiga eller ovilliga att forska på konsekvenserna av massinvandringen för bland annat välfärdsmodellerna. Erling Holmøy har även berättat i tv-kanalen NRK att det visst är möjligt för norrmännen att både rädda välfärdstaten och ändå arbeta mindre än i dag – om man är beredda att betala radikalt högre skatter. I tillägg till det har han också presenterat att oaktat allt annat så kommer varje norrman redan från år 2025 att tvingas betala 10 000 norska kronor mer om året i skatt bara för att bekosta de många invandrarnas tillvaro i landet. Det hade man kunnat använda för att korta arbetstiderna i stället, menar han. Baserat på uppgifter från SSB gick tidningen Finansavisen i april i år ut med den uppseendeväckande uppgiften att ”ickevästlig invandring” skulle kosta den offentliga sektorn den svindlande summan 4 100 miljarder norska kronor fram till år 2100. År 2013 Hade Erling Holmøy sagt att fler norska barn förbättrar statsfinanserna, som en kommentar till att dåvarande regeringen påstått att norrmännen var olönsamma – ”en ren förlustaffär för offentlig sektor” enligt Hilde Singsaas, dåvarande statssekreterare på Finansdepartementet i den gamla Arbiederpartiregeringen. Finansavisen hade också då tagit fram SSB:s räknemodeller och kunde berätta att det var tvärtom så att om fler norska barn kom till världen så skulle det vara gynnsamt för statsfinanserna, precis så som Holmøy själv påpekat, utan att något skulle behöva förändras i välfärdsstaten i övrigt. I ett avseende är Erling Holmøys utsagor minst sagt spekulativa, han hävdar att år 2060 kan man ha dubbelt så hög disponibel inkomst i privatekonomin, trots att arbetstiden då kan komma att minska från dagens 7,5 timmars arbetsdag till endast 6 timmars arbetsdag. Det beror på ”produktivitetstillväxt”, understryker han. Varför alla politiker talar om att man måste jobba mer, säger han beror på att detta är lättare för dem, än att tala om att alla måste betala högre skatter. Statsvetare såväl som journalister förklarar varför. Menig­heten i de skandinaviska länderna tänker vanligen att det är andra som skall jobba mer, inte de själva, men skatteuttaget följer en tydlig proportionellt uttagsprincip som ingen slipper undan. Därför upprörs färre av politikers utspel om mer arbete och senare pensioneringar jämfört med besked om skattehöjningar.

Omplaceringen av forskarna väcker vrede

Den nationalliberala och islamkritiska bloggen Human Rights Service och dess skribent Rita Karlsen talar om Stasimetoder. Rita Karlsen är själv tidigare forskare med erfarenhet från bland annat Riksrevisionens förvaltningsrevisionsavdelning. Karlsen har själv räknat ut att ”i ett värsta scenario” kommer Norge under detta århundrade att befolkas av 8,5 miljoner människor istället för de 4,3 miljoner som skulle bli invånarantalet utan massinvandring. I dag har landet 5,3 miljoner invånare, vilket betyder att landets befolkning minskar utan invandring. I flera tidningar och debattpublikationer förtydligas den ekonomiska siffran som SSB och Erling Holmøy upgivit om 10 000 kronor mer per invånare i skatteuttag för att bekosta invandringen. Omräknat blir det 40 000 kronor mer i utgift för en familj varje år. Även statsministern Erna Solberg (Høyre) erkänner problematiken. På en fråga från den statliga tv-kanalen NRK om hon tror att folk är villiga att betala så mycket extra för invandringen svarar hon: – Nej, jag tror att folk förväntar sig att de som kommer hit skall vara skattebetalare och bidra /… / Vi kan inte bara vara snälla i Norge och säga ja till folk som inte har skyddsbehov, för att vi skall framstå som humana. Vi måste faktiskt tänka igenom summan av belastningar och rättigheter vi ger. Med anledning av att många debattörer beskrivit omplaceringen av Holmøy och de andra forskarna som en politisk kupp, har SSB:s direktör Christine Meyer kallats upp två gånger till möten med finansminister Siv Jensen, senast den 30 oktober.