![]()
Nationella Trygghetsundersökningen är en årligt återkommande rapport som visar hur många brott svenskar utsätts för och hur stort förtroende vi har för rättsväsendet. Förra årets rapport är nu sammanställd efter att 12 000 personer svarat på enkäten och siffrorna pekar, likt föregående år, i fel riktning. Hot, trakasserier, bedrägerier, misshandel, sexualbrott och personrån har ökat. Samtidigt har tilltron till rättsväsendet minskat.
– Det som är mest slående är brotten som ökat, och de mest allvarliga av dessa är sexualbrotten, säger Thomas Hvitfeldt, enhetschef på Brottsförebyggande rådet, till TT.
Just sexualbrotten har fått stor uppmärksamhet i massmedia på senare tid eftersom ökningen varit så stor och dels för att kampanjer likt #Metoo fört upp problemet på dagordningen. Men till skillnad från #Metoo-kampanjen, som fokuserar på sexuella trakasserier inom främst media- och kultursammanhang, har andelen sexualbrott i samhället i stort och som drabbar kvinnor utan möjlighet att höras i media hamnat i skymundan. Undersökningen från NTU visar att andelen utsatta för sexualbrott under året sett till den totala populationen (16-79 år) har ökat från 0,8 procent 2012 till 2,4 procent 2016. Det motsvarar cirka 181 000 personer. Det är en ökning jämfört med 2015, då 1,7 procent uppgav att de hade blivit utsatta. Om man tittar endast på kvinnor utsattes hela 4,1 procent av Sveriges kvinnor för sexualbrott under 2016, en ökning från 3 procent från föregående år eller 1,1 procent under 2007.
Unga kvinnor är den grupp som drabbas mest av sexualbrott (14,0 procent) och trakasserier (11,5 procent). Totalt 20 300 sexualbrott polisanmäldes under 2016 enligt BRÅ. 6 720 av dessa rubricerades som våldtäkt, en ökning med 13 procent sedan föregående år. Men samtidigt är anmälningsbenägenheten mycket låg, endast 11 procent av de som utsattes för sexualbrott under 2016 valde att polisanmäla dessa, vilket innebär att dessa brott bara är toppen av ett gigantiskt isberg av sexualbrott som sker årligen.
Thomas Hvitfeldt säger att "den vanligaste orsaken till att man inte anmäler brottet är att den som utsatts inte tror att polisen kan göra något. Det kan också vara att man bedömde att händelsen inte var så allvarlig eller att man själv redde ut det".
Facket Polisförbundet reagerar kraftigt på den låga anmälningsbenägenheten.
"Att människor undviker att anmäla brott för att de har uppfattningen att polisen inte kan göra något är ytterst allvarligt. Det är en högt ljudande larmsignal till landets politiker och Polismyndigheten", säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz i en skriftlig kommentar till TT.
Vidare visar undersökningen att det är relativt vanligt med upprepad utsatthet för sexualbrott, med andra ord att de som drabbas ofta drabbas mer än en gång. Drygt fyra av tio (42 procent) uppger att de utsattes för mellan två och nio händelser under 2016, enligt NTU. Ungefär en tiondel (9 procent) utsattes för tio eller fler händelser. Av alla som utsatts för sexualbrott har alltså sammanlagt drygt hälften (51 procent) utsatts minst två gånger under 2016.
Undersökningen visar, likt samtliga undersökningar de senaste åren, att de flesta sexualbrott inte sker "i hemmet", utan att den stora majoriteten, (51 procent) sker på allmän plats. Ungefär 17 procent har inträffat på arbetsplatsen eller i skolan. Nära ett av fem (19 procent) fall har inträffat i en bostad, gärningsmannens, offrets eller någon annans hem och 13 procent har inträffat på en annan plats. Samtidigt upplever mer än var tredje kvinna i landet (31 procent) stor otrygghet utanför hemmet under kvällstid och 12 procent av kvinnorna i Sverige upplever nu en så pass stor otrygghet och oro över att utsättas för brott att de undviker att röra sig ute på kvällarna.
NTU pekar även detta år på att det är en liten minoritet av sexualbrotten som begås av någon närstående. I 65 procent av fallen var förövaren en helt okänd person. I 24 procent av fallen var gärningspersonen en bekant, och i 11 procent av fallen en närstående. En "bekant" innefattar någon som man inte känner till mer än till namnet, exempelvis någon som man träffat tidigare under kvällen.
Samtidigt som antalet våldtäkter ökar har polisen och rättsväsendets förmåga att klara upp brotten minskat och allt fler fall läggs på hög, vilket har inneburit att det för närvarande ligger över 50 anmälda våldtäkter som inte utreds bara i södra Stockholm. Under 2009 låg personuppklaringsprocenten, det vill säga personer som kunnat bindas till en våldtäkt och sedan lagföras, på 31 procent. Den siffran har kontinuerligt fallit och ligger nu på bara 11 procent, det lägsta sedan BRÅ började föra statistiken.
Samtidigt har tilltron till rättsapparaten sjunkit från föregående år, från 64 procent för rättsapparaten totalt och 65 procent för polisen specifikt under 2015 till 61 procent för rättsapparaten totalt och 61 procent för polisen specifikt.
Något som uppmärksammats i hög grad av alternativa medier men helt förtigits i massmedierna är hur den demografiska förändringen kommit att förändra brottsutvecklingen i landet. Detta gäller särskilt när det kommer till våldtäkter, där vissa invandrargrupper är kraftigt överrepresenterade som förövare. Överrepresentationen är något som vi på Nya Tider bland annat
rapporterat om i samband med den statistiska undersökning lekmannaforskaren Joakim P Jonasson tagit fram. Bland annat visade undersökningen att:
- Män med utomeuropeisk härkomst begår 84 procent av grova våldtäkter. Svenskar kommer först på fjärde plats, efter afghaner, irakier och somalier.
- Två av tre grova våldtäkter begås av asylsökande eller män som getts uppehållstillstånd.
- 95,6 procent av överfallsvåldtäkter begås av män med utländsk härkomst. (NyT: Vi har räknat in försöksbrott och får då 93 procent.)
- 90 procent av gruppvåldtäkter [mot kvinnor/flickor] begås av män med utomeuropeisk härkomst. Var fjärde våldtäktsman som agerat i grupp är afghan.
Justitieminister Morgan Johansson (S) vill inte att sambandet mellan etnicitet och sexbrott ska undersökas ytterligare, utan går på den riksdagslinje som varit rådande sedan den senaste undersökningen från BRÅ som tog upp etnicitetsfrågan vid kriminalitet – en undersökning som kom 2005 och redan då visade på en stor överrepresentation hos invandrare som förövare vid olika brott.
– Den gemensamma nämnaren för de som begår de här brotten är att de är män, säger Morgan Johansson till
TT och säger att det inte spelar någon roll om en förövare eller svart eller vit. Detta utspel kom efter att Moderaterna nyligen öppnat upp för att undersöka sambanden mellan etnicitet och kriminalitet, något som Sverigedemokraterna försökt få igenom ända sedan de kom i riksdagen.
