Stefan Lindgren: ”Ett fattigare och farligare Sverige”

Riksdagsledamoten Anna Hagwall uteslöts för ett år sedan ur Sverigedemokraterna efter att i en riksdagsmotion ha angripit ägarkoncentrationen inom svensk media. Anna har stannat i Riksdagen som ”politisk vilde” och utnyttjar den återstående mandattiden och riksdagsplatsens möjligheter bland annat till att låta andra dissidenter komma till tals. Den 28 november bjöd hon in till ett politiskt seminarium med Stefan Lindgren, född 1949, som talare i Gamla Riksdagshuset. Nya Tider var på plats. Vi som är lite äldre minns säkert tidningen Gnistan, som var huvudorgan för den maoistiska gruppen KFML, som bytte namn till Sveriges Kommunistiska parti (SKP) 1973, och som ännu senare blev Solidaritetspartiet. Som mest hade Gnistan 17 000 prenumeranter (1976) och utkom två gånger i veckan. Stefan Lindgren var chefredaktör 1976-1980.

Stefan Lindgrens hjärtefråga är att bemöta den bild av Ryssland som etablissemanget sprider. Hotet från Ryssland är absurt uppblåst, menar han.

Stefan Lindgren är fortfarande en aktiv opinionsbildare som driver bloggen Gnistan på www.gnistan.org. Han är också författare och översättare från ryska av politisk litteratur. [caption id="attachment_31041" align="alignleft" width="300"] ”Fördöm krigsförbrytaren Kissinger”. Affisch av anonym konstnär 1976, Kungliga Biblioteket.[/caption] Stefan Lindgren gjorde under sitt föredrag en rundmålning av hur han ser på situationen i Sverige och våra relationer till omvärlden. Det var mycket intressant att höra från en som man kunde tro är ”vänsterextrem”. Visst kunde man fortfarande höra en slags respekt för Revolutionen, Lenin och Stalin, men Stefan Lindgren har utvecklats en hel del och Putins Ryssland är också något helt annat än Sovjetunionen. Vi lever med en förvrängd verklighetsuppfattning, började Stefan Lindgren. Den offentliga lögnen just nu är att det är sexuella trakasserier som är vårt värsta samhällsproblem. Annars är det invandrares och asylsökares problem som är viktigast, liksom att HBTQ-personer måste kunna få ha barn. I utrikesbevakningen skrämmer man oss med ett föregivet hot från Ryssland, och framställer Nato som om det vore på vår sida, men samtidigt är ju också USA:s president Trump en fara. Lindgren konstaterar att den gamla ”höger-vänster”-skalan är obrukbar. I dag är det många som känner sig som främlingar i sitt eget land. Det är inte bara Håkan Juholt som frågar sig om vi fortfarande har en demokrati. Viktiga strategiska beslut fattas ”någonstans”, ingen verkar veta var, men det sker utanför de vanliga institutionerna. Ytligt sett är Sverige ett av världens rikaste länder, men klyftorna ökar, förklarade Lindgren. 16 procent av Sveriges befolkning, motsvarande 1,5 miljoner människor, lever i risk för fattigdom. Antalet som är beroende av försörjningsstöd (socialhjälp) har fördubblats sedan 1990. Medellivslängden stiger visserligen, men man börjar se en ökad dödlighet i de aktiva åldrarna. 18 procent av pensionärerna är fattigpensionärer, det vill säga de har mindre än 12 000 kronor i månaden att leva på. Det är en myt att Sveriges ekonomi är ”urstark”, förklarade Lindgren. Ett särskilt oroande tecken är att industritillväxten är så låg. När investeringarna i produktivt kapital minskar leder det på sikt oundvikligt till naturlig arbetslöshet. Det är också en myt att Sverige skulle vara jämställdhetens förlovade land. I Sverige lever tusentals kvinnor i tvångsäktenskap. 40 000 har blivit könsstympade, och det händer även i Sverige. Samtidigt sjunker barnafödandet bland infödda.

”Ryssofobin”

Stefan Lindgrens hjärtefråga är att bemöta den bild av Ryssland som etablissemanget sprider. Hotet från Ryssland är absurt uppblåst, menar han. Sedan 1970-talet har Ryssland i praktiken nedrustat. Under Jeltsins tid förstördes och upplöstes stora delar av krigsmakten. Ryssland har i dag inte materiella förutsättningar för angreppskrig. [caption id="attachment_31043" align="alignnone" width="585"] Stefan Lindgren . Foto: Nya Tider.[/caption] Trots att Kalla kriget tog slut går USA:s militärindustriella komplex inte att avveckla. Man skapar nya konflikter och ”hot” för att motivera sin fortsatta existens. Händelserna i Ukraina och Krims uppgående i Ryssland tas som förevändning för USA:s och Natos intensifierade rustning. Försvarsminister Peter Hultqvist kastar bränsle på brasan för att kunna sälja ut Sveriges neutralitet. Han borde anmälas till Konstitutions­utskottet för att han trumfat ut FMV och drivit igenom köpet av amerikanska Patriotrobotar, menar Lindgren.

Nationellt oberoende

Man har tvingat på oss en självutplånande attityd. Våra nationalhelgon hånas och förnekas: Astrid Lindgren framställs som ”rasist”, Anders Zorn ”borde ha blivit fotograf istället” etc, säger Lindgren. Det finns goda och dåliga myter. Goda myter är sådana som stärker oss och bygger förtroendet att vi kan styra oss själva. Svenskar har ett oerhört starkt rättsmedvetande. Vi har mycket att vara stolta över. Sverigedemokraterna har dock ett alltför snävt perspektiv, tycker Stefan Lindgren. Invandringen är visserligen för stor, men Stefan Lindgren menar att orsaken till att vi tvingas ta emot så många beror på påtryckningar från EU och FN. Vi kan lära av andra länder, tycker han. I Finland och Danmark har man nått mycket bättre debatt. Inte minst rekommenderar Lindgren att lyssna på ryssarna. 150 miljoner ryssar är ”sig själva nog”, ”de struntar i våra homo-debatter”, de hoppar över mycket av vansinnet vi brottas med, menar Lindgren. ”Ryssland är det stora korrektivet”, säger han. Det var uppfriskande att höra ett annat perspektiv på dagens politiska problem. * Det ska sägas att denna ”nationalism” var en stridsfråga som var ett skäl till splittringen av vänstern på 1970-talet. Trotskisterna och ”R-arna”, det vill säga KFML(r), och flera andra var internationalister som förespråkade ”permanent revolution” och proklamerade att ”arbetarklassen har inget fosterland”. Många såg också mycket positivt på importen av ärrade revolutionärer från Sydamerika på 1970-talet. (Nya Tiders anmärkning.)