Nya Tider minns medborgarjournalisten Bechir Rabani: Hans mål: att vi alla skulle enas mot globalisterna

– Jag vill leva i ett samhälle där alla kan sitta bredvid varandra på ett fik och stå för sina åsikter, men samtidigt vara öppna för samtal och kunna prata med varandra utan rädsla för att stämplas eller stigmatiseras. Så utvecklas vi. Det är exakt detta som vi måste tillbaka till. Inte att ta avstånd från varandra för att vi inte tycker identiskt om allt. Tiden rinner ut och Sverige kommer att krossas från insidan. Vårt tjafs gör halva jobbet åt makteliten.

Han sade vidare att svenskarna sitter fast i ett ”mentalt fängelse” där de är så rädda att bli kallade rasister eller nazister att de hellre håller tyst, även när de drabbas av hemska saker.

Det var i maj förra året och Nya Tider intervjuade Bechir Rabani ‒ en palestinsk aktivist och medborgarjournalist som brann för Sverige och svenskarna, men också för andra folk som kämpar för sin frihet. För Bechir handlade allt om att man måste enas, att man inte ska ”ta avstånd” från allt och alla på grund av olika meningsskiljaktigheter. Han var beredd att samtala och samarbeta med alla som satte sig upp mot de globala makthavarna, mot finansoligarker och mediemoguler som berikar sig på globalisering och andra människors lidande. – Jag tar avstånd från att ta avstånd, sade Bechir när Nya Tider intervjuade honom i november 2016. Denna hållning att ”aldrig ta avstånd” försatte honom också i blåsväder mer än en gång. I april 2016 lät sig Bechir intervjuas av Lasse Wilhelmsson, en judisk-svensk systemkritiker och mångårig vänsteraktivist som under 2000-talet blivit kontroversiell genom sin kritik mot sionismen. Där talade Bechir varmt om sin pappa som är troende muslim. Bechir var inte själv troende men ansåg att den islam han vuxit upp med ändå var en positiv kraft, till skillnad från ”dagens hycklande islam” som han ogillade starkt. Han berättade också om att han fått beröm i skolan för att han hade en gåva att uttrycka sig i skrift, men att han på den tiden bara ”ville festa, jaga brudar och bete mig som en idiot”. Senare började han emellertid sätta sig in i världspolitiken. Med en pappa som hade samma antisionistiska åsikter som nästan alla palestinier var det naturligtvis från det hållet Bechir närmade sig frågorna, men när han nystade i trådarna utvecklades hans åsikter i allt mer antiglobalistisk riktning. Han kom fram till att det som håller på att hända i Sverige är en del i ett större skeende, där Sverige förvandlats till en experimentverkstad för globalisternas planer, och började därmed söka bundsförvanter där många inte hade förväntat sig det av en palestinsk invandrare: hos invandringsmotståndare och nationalister. [caption id="attachment_31660" align="alignleft" width="300"] Rabani fick ett stort drev mot sig i media. Bland annat ringde Expressens reporter hans arbetsplats.[/caption] ”Med tiden så lärde jag mig att kombinera det jag visste och lärt mig med mitt sätt att skriva. Min stil föll extremt många i smaken, mina följare växte otroligt snabbt och det var från alla politiska färger och nationaliteter. Att skriva blev för mig en passion och först då insåg jag att detta är vad jag brinner för. Jag gör nytta och samtidigt gör något jag älskar. Väldigt få människor i dag gör något de brinner för. Så jag är väldigt tacksam för detta livs­öde. Pappa sa alltid till mig att ta allt jag lär mig i skolan med en nypa salt, just de orden gjorde att jag började se på saker som få gör i dag, nämligen kritiskt och objektivt”, förklarade Bechir i intervjun. Efter denna intervju beskylldes Bechir regelbundet för ”antisemitism”, bland annat av den privata underrättelsetjänsten Expo ‒ något hans följare ansåg ironiskt, både på grund av att Wilhelmsson själv är jude och på grund av att Expo får sponsringspengar bland annat från George Soros, som även han är jude men till skillnad från Wilhelmsson hör till de globalister som Bechir angrep. Istället för att backa och be om ursäkt för ”kopplingen” till Wilhelmsson valde Bechir senare att även medverka i Nordiska Motståndsrörelsens (NMR) nätradio. Han ställde sig även bakom uttalanden om att vita européer och nordbor hotas av utplåning om inget görs, och vände sig bland annat emot Åhlens reklamkampanj med en svart pojke som Lucia. Senare försvarade han även NMR i sociala medier, utan att för den skull ställa sig bakom alla deras åsikter. I en Facebook-kommentar som Expo använde för att angripa honom skrev han: ”Nmr är även dem med svenskar. Vem tror ni kommer att stå bakom er om detta bryter ut till ett inbördeskrigs liknande scenario el om svenskarna hamnar i en situation likt Sydafrika? Jo svenskar. Så sluta upp med att dela upp er likt en tårta. Wow de råkar gilla hitler, big deal.” Uttalanden som dessa gjorde Bechir kontroversiell även hos många invandringskritiker, samtidigt som hans uttalanden till försvar för Sverige, svenskar och vita européer i allmänhet gjorde honom avskydd hos delar av vänstern och många invandrare. Trots det fortsatte hans följare i sociala medier att växa i antal.

Ville hjälpa kvinnor

Under 2016 grundade Bechir Facebookgruppen ”White Girls also Matter” (WGM), som gensvar på de grupper som ensidigt uppmärksammar påstådda orättvisor mot invandrare, men ignorerar när vita flickor och kvinnor utsätts för våldtäkter och andra hemska brott som inte sällan har rasistiska förtecken. Gruppen är sluten men blev snabbt populär och har i dag nästan 10 000 medlemmar. Hos WGM kan svenska kvinnor prata av sig om övergrepp och liknande i en öppen miljö, där ingen dömer dem för att de talar om invandrare och brott. – Jag och övriga administratörer har märkt att gruppen fungerar som en slags stödgrupp för drabbade och oroliga kvinnor. Många delar med sig av sina upplevelser. Gruppen tvättar av skammen som media har smutsat ned kvinnorna med. I medias värld är mångkulturen ett paradis, och därför ska dessa kvinnors historier tystas ned. Deras vittnesmål förstör den bilden och kan få svenskarna att inse att vi kanske inte är på rätt spår, trots allt, förklarade Bechir när Nya Tider intervjuade honom om gruppen. Han sade vidare att svenskarna sitter fast i ett ”mentalt fängelse” där de är så rädda att bli kallade rasister eller nazister att de hellre håller tyst, även när de drabbas av hemska saker. I samma intervju tog han också upp problemet att de invandringskritiker som finns i Sverige inte kan hålla ihop. Man härmar media och stämplar andra som mer ”extrema” än vad man själv är för att passa in bättre i det ”vanliga” samhället. – Man pekar på varandra och tar avstånd ifrån varandra. Man vill ta avstånd för att framstå som något bättre själv, man vill svartmåla för att framstå som mer trovärdig, men det enda som man egentligen gör är att hålla folket ifrån varandra. Man bidrar till det kvävda samhällsklimatet som råder i dag, som har gjort det till ett totalt tabu att ens värna om svenskar och Sverige, menade Bechir.

Megafonerna

Samma år startade Bechir också Megafonerna, en grupp medborgarjournalister som ville hjälpas åt att avslöja samhällets makthavare och orättvisor och hjälpa så kallade visselblåsare att föra ut sina berättelser. Även denna grupp blev snabbt populär och fick många följare i sociala medier. Megafonerna har gjort flera uppmärksammade dokumentärer som lagts ut på nätet. Deras första och kanske mest omtalade skildrade Bechirs ”hembesök” hos Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och reportern Diamant Salihu i mars 2017. Expressen hade då genomfört flera likartade ”hembesök” där de sökte upp regimkritiker i deras hem för att konfrontera och hänga ut dem. Bechir ville visa dem hur det kändes för att väcka debatt och uppmanade i videon andra medborgare att göra likadant. Det ledde till en hätsk kampanj från systemmedierna, där de vände uppochner på verkligheten genom att framställa det som om Bechir (och Nya Tider, eftersom vår viceredaktör Sanna Hill följt med för att dokumentera försöket) förespråkade hembesök som metod för att ”tysta journalister”. I själva verket var hela syftet med Megafonernas aktion att ifrågasätta metoden och systemmediernas rätt att använda den för att tysta regimkritiker, vilket också klart och tydligt sades i filmen. Megafonernas hittills mest välgjorda och sedda dokumentär, med över en halv miljon visningar på YouTube, publicerades i september 2017 med titeln ”I skammens skugga” och anknyter till Bechirs arbete med WGM. I denna skakande film i två delar har Megafonerna intervjuat flera av de våldtäktsoffer som systemmedierna sällan intresserar sig för, eftersom deras berättelser skulle kunna göra att vanliga svenskar får upp ögonen för mångkulturens konsekvenser ‒ eller som det brukar kallas, ”leda till ökad främlingsfientlighet”. Den har även översatts till engelska för att omvärlden ska veta vad som händer i Sverige. [caption id="attachment_31663" align="alignnone" width="585"] Bechir Rabani talade alltid om vikten av att våga. Man ska inte vara rädd för vad media säger. Att ta avstånd från varandra kommer att bli svenskarnas undergång, menade Rabani. Foto: Privat[/caption]

Hyllas som hjälte

Bechir Rabanis bortgång väckte starka känslor hos många. Systemmedia förbigick den med tystnad, med undantag för några journalister som valde att smutskasta den avlidne. Lena Mellin på Aftonbladet kallade Bechir en ”hatande journalist”, beskrev hans anhängare som våldsbejakande högerextremister och försökte koppla samman honom med terrorister, något som fick Nordisk Ungdom att anordna en protestaktion utanför Aftonbladets redaktion. Medieprofilen Robert Aschberg såg sig också tvungen att kommentera dödsfallet efter att han blivit anmäld för att ha mördat Bechir ‒ utan att några som helst bevis presenterats ‒ vilket han utnyttjade för att framställa Bechir som någon som ”bara hittar på”. Bechirs anhängare minns honom som en hjälte som ställde sig upp mot etablissemanget utan att någonsin vika ett steg. Hans vänner minns honom som lojal, humoristisk och hjälpsam. I sitt sista reportage ‒ ett svar på Robert Aschbergs svar på hans tidigare dokumentär om densamme ‒ talade han återigen om hur alla som står på rätt sida borde ena sig i sitt motstånd mot den så kallade elitens planer. ‒ Minsta gemensamma nämnare är att rädda Sverige, det finns inte tid till något annat. Så stå enade, och ge inte upp, sade Bechir i slutet av filmen. Det blev hans sista kända ord i offentligheten. [caption id="attachment_31662" align="alignnone" width="585"] ”En hjälte är död”. Bechir Rabani var en omtyckt person, och tusentals personer har hedrat honom med manifestationer. På bild har ungdomsorganisationen Nordisk Ungdom tänt ljus och gjort en banderoll till Bechirs minne i Stockholm. Foto: Nordisk Ungdom[/caption]