Vilka testas?
Under asylkaoset 2015 sökte 35 369 ensamkommande asyl i Sverige. 92 procent av dem var män/pojkar och 93 procent uppgav sig vara tonåringar. Tveksamheter i åldern bedömdes finnas hos 70 procent av dem som vid asylansökan uppgav sig vara 15-17 år gamla, uppgav Migrationsverket för TT. Innan man införde medicinsk åldersbedömning tenderade Migrationsverkets utredare att göra synnerligen ”generösa” bedömningar av tveksamma fall ‒ så till den grad att många med insyn i asylindustrin beskriver dem som ”slappa” eller, som visselblåsaren ”Annika” (NyT v.18/2015), ”en ren fars”. I praktiken var det nästan ingen som fick sin ålder uppjusterad på grundval av att de helt enkelt såg äldre ut, utan det skedde nästan uteslutande då ett ”barn” hade uppgett en högre ålder tidigare, exempelvis då de sökt asyl i ett annat land. Enligt Nya Tiders källor har möjligheten till medicinsk åldersbedömning gett verkets anställda åtminstone lite råg i ryggen, och det är numera vanligt att man vid misstanke om åldersfusk säger till den asylsökande att en medicinsk åldersbedömning är deras enda chans att bevisa att de är under 18 ‒ om de inte gör testet kommer de att bedömas som vuxna. Fortfarande ska det dock vara många som inte får detta ultimatum, trots att deras utseende egentligen borde räcka för att misstänka åldersfusk. Det är alltså i skenet av detta man ska se det faktum att så pass få eller många, beroende på synvinkel, av de ensamkommande har genomgått ”frivillig” medicinsk åldersbedömning. De som går med på att testas är de som antingen är strax under 18 och faktiskt vill bevisa detta, eller inte alltför långt över 18 och hoppas på att bli missbedömda som minderåriga. Det är alltså bland dessa som 85 procent visat sig tillhöra den sistnämnda gruppen, som ljuger om sin ålder för att få del av de särskilda privilegier som tillkommer minderåriga asylsökande. Antalet 35-åringar som påstår sig vara 17 och kommer undan med det bör rimligen ha minskat till nära noll tack vare RMV:s tester, medan ett okänt antal personer som är strax över 18 fortfarande kan antas slinka igenom nätet eftersom Migrationsverket accepterar deras påstådda ålder och medicinsk åldersbedömning därmed inte blir aktuell.Aktivistläkare kampanjar
Efter att dessa chockerande siffror blivit kända har ett antal läkare gått ut i en förnyad kampanj mot de medicinska åldersbedömningarna. I den senaste turen under januari anslöt sig även några läkare vid RMV till kritiken. RMV gick dock den 18 januari ut med att man fortsätter med åldersbedömningarna. Ortopeden och handkirurgen Nenad Zeba, en av få experter på medicinsk åldersbedömning i Sverige, skriver i en artikel i Dagens Samhälle den 12 januari om hur frågan om åldersbedömningar har misshandlats i Sverige. Främst pekar Zeba ut Barnläkarföreningen som ansvariga. Under ett tiotal år blockerade Barnläkarföreningen frågan om åldersbedömningar genom vad Zeba kallar ”aktivistisk propaganda” ‒ med benäget bistånd från systemmedierna och med både Alliansens och den nuvarande regeringens goda minne. Sent omsider gjorde Socialstyrelsen en utredning ‒ ledd av Carl-Erik Flodmark från just Barnläkarföreningen ‒ som lade fram sina resultat den 20 april 2016. Nenad Zeba menar att det faktum att ”Carl-Erik Flodmark, miljöpartist, specialist på barnfetma och motståndare till åldersbedömningar”, tilläts leda Socialstyrelsens arbete strider mot regeringsformens krav på opartiskhet. [caption id="attachment_31818" align="alignleft" width="300"]
Foto: Privat[/caption] Flodmarks rapport förkastade den internationellt erkända kombinationen av tand- och handledsröntgen för åldersbedömningar. Istället landade RMV efter märkliga turer i kombinationen tandröntgen och knäledsröntgen ‒ en metod som har betydligt mindre vetenskapligt underlag än handledsröntgen eller röntgen av nyckelbenet. Kort sagt har Sverige alltså fått en märklig och tillkrånglad situation där man enligt många läkare använder en mindre säker metod än de internationellt vedertagna. Vissa av de läkare, varav några arbetar inom RMV, som i januari gått ut med kritik mot metoderna kritiserar också just detta, medan andra kan misstänkas drivas av samma aktivistiska agenda som Barnläkarföreningen. Vissa av dem har också spridit vinklade uppgifter om metodernas påstådda otillförlitlighet.