![]()
Vittnet till brottet är en kvinna som jobbar på en klubb i centrala Stockholm. Hon berättar att hon var trött och gick ut för att ta lite luft under natten in på tisdagsmorgonen och då såg mannen tillsammans med det kvinnliga offret ute på gatan. Hon regerade omedelbart på att något inte stod rätt till.
Mannen, som vittnet beskriver som invandrare och som tycktes ha en stirrande och ”ondskefull” blick, försökte få med sig kvinnan, som var så påverkad att hon knappt kunde gå. Väl framme vid en bil i närheten föll hon ihop på marken i snöslasket.
[caption id="attachment_33127" align="alignnone" width="585"]
![Händelsen utspelade sig i centrala Stockholm. Foto: Privat]()
Händelsen utspelade sig i centrala Stockholm. Foto: Privat[/caption]
För Nya Tider redogör vittnet för vad som hände sedan:
– Han står vid en personbil och hon ligger på trottoaren i snöslasket. Jag ser ganska omgående att hon var helt borta, och fick en dålig känsla och sprang in och hämtade min mobil och ringde 112. När jag sprang ut igen låg kvinnan fortfarande på marken, men mannen försökte släpa henne med sig genom att dra henne i ena armen. Hon försökte ställa sig upp, försökte hjälpa till, men hon hade ingen som helst styrsel i kroppen.
Vittnet pratade med larmoperatören och var tydlig med att de måste skynda sig, för att det såg riktigt illa ut. Som tur var tog de hennes ord till sig. Hon gick därefter fram och konfronterade själv mannen och visade att hon inte tänkte backa undan. Hon klargjorde bland annat att hon hade polisen på telefonen.
Under tiden gav hon larmoperatören löpande information om bilen som mannen stod vid. Mannen blev mer och mer aggressiv och försökte övertyga vittnet om att hans intentioner för den knappt kontaktbara kvinnan skulle vara godhjärtade. Han sade saker som ”Jag tar hand om henne” och ”Jag kör hem henne”. Men vittnet gav inte med sig och lät sig inte luras. Under tiden som detta pågick fortsatte mannen att försöka dra upp kvinnan och få in henne i bilen.
Vittnet frågade kvinnan hur hon mådde och om hon verkligen ville följa med mannen, för hon verkade enligt vittnet vara rädd.
– Jag tyckte hon såg så fruktansvärt rädd ut. Under den här dimman hon befann sig i såg hennes ögon ut att skrika efter hjälp.
[caption id="attachment_33128" align="alignright" width="292"]
![Den misstänkte mannen fastnade på bild när han ledde bort offret. Foto: Privat]()
Den misstänkte mannen fastnade på bild när han ledde bort offret. Foto: Privat[/caption]
”Ja, det vill hon!” röt han, berättar vittnet, och hon pep fram ett ynkligt ”Ja, det vill jag”.
– Jag sade ”Jag kommer inte låta honom åka iväg med dig” samtidigt som jag försökte hindra honom från att få in henne i bilen och tjatade på polisen. Vid det här laget hade han fått upp henne på knä, och försökte fösa in henne i bilen. Jag var panikslagen och så jäkla nära på att börja gråta – gjorde det säkert också. Tänk om de inte skulle hinna fram i tid? Tänk om han skulle hinna åka? Jag upprepade om och om igen ”Ni måste komma nu, NU!” och polisen i luren försäkrade mig om att de var på väg.
Polisen hade tagit larmsamtalet på största allvar och skickade en svart skåpbil, sannolikt med insatspoliser, samt två till tre patrullbilar, vilka kom körandes i hög hastighet. Poliserna grep mannen omedelbart på plats och han är nu misstänkt för olaga frihetsberövande. Något som kan komma att utökas med fler brottskategorier efter att förundersökningen är avklarad och en åklagare tittat på ärendet.
Under kalabaliken försvann offret ur vittnets synfält, men hon hittade henne sedan igen. Då var offret intryckt i mannens bil.
– Jag såg inte kvinnan, så jag sprang fram till bilen och han hade hunnit få in henne på golvet i baksätet! Hon låg där, alldeles hoptryckt och alldeles borta.
Polisens ankomst var med andra ord i sista sekunden och vittnet var instrumental i detta, något som även polisen uppmärksammat på bland annat sociala medier. Till exempel skrev Yttre befäl (YB) Södermalm följande rapport på Twitter:
”Under natten såg ett alert vittne hur en man föste in en okontaktbar kvinna i en bil. Larmade 112. Patrull var snabbt på plats och kunde stoppa bilen. Kvinnan var först helt borta. Mannen greps för olaga frihetsberövande. Mycket bra av vittnet att reagera och larma!”
Till Samhällsnytt sade Viktor Adolphson, som ansvarar för twitterkontot som följs av över 100 000, att det var rådigt agerat och uppmanar fler att våga reagera och anmäla misstänkta brott.
– Tack vare vittnets rådiga agerande så förhindrades grövre brott. Det viktiga är att lyfta fram att det var bra gjort av vittnet och att sådant här kan hindra brott.
Vittnet i sin tur var väldigt nöjd med polisens agerande och deras bemötande till både offret och sig själv:
– Polisen stannade länge och pratade med damen, och de tog god hand om mig också. Jag fick till och med en kram. Jag berömde dem för deras snabba insats, och de försökte skaka av sig det med att det är deras jobb, och att det var tur att de var i närheten. Då sade jag att vi alla vet att de inte är tillräckligt många, och att de faktiskt lika gärna kunnat vara för långt bort. Tur ska inte vara en faktor. De ska ha alla möjligheter att utföra sitt jobb, men så är det ju inte i dag.
![]()
Händelsen utspelade sig i centrala Stockholm. Foto: Privat[/caption]
För Nya Tider redogör vittnet för vad som hände sedan:
– Han står vid en personbil och hon ligger på trottoaren i snöslasket. Jag ser ganska omgående att hon var helt borta, och fick en dålig känsla och sprang in och hämtade min mobil och ringde 112. När jag sprang ut igen låg kvinnan fortfarande på marken, men mannen försökte släpa henne med sig genom att dra henne i ena armen. Hon försökte ställa sig upp, försökte hjälpa till, men hon hade ingen som helst styrsel i kroppen.
Vittnet pratade med larmoperatören och var tydlig med att de måste skynda sig, för att det såg riktigt illa ut. Som tur var tog de hennes ord till sig. Hon gick därefter fram och konfronterade själv mannen och visade att hon inte tänkte backa undan. Hon klargjorde bland annat att hon hade polisen på telefonen.
Under tiden gav hon larmoperatören löpande information om bilen som mannen stod vid. Mannen blev mer och mer aggressiv och försökte övertyga vittnet om att hans intentioner för den knappt kontaktbara kvinnan skulle vara godhjärtade. Han sade saker som ”Jag tar hand om henne” och ”Jag kör hem henne”. Men vittnet gav inte med sig och lät sig inte luras. Under tiden som detta pågick fortsatte mannen att försöka dra upp kvinnan och få in henne i bilen.
Vittnet frågade kvinnan hur hon mådde och om hon verkligen ville följa med mannen, för hon verkade enligt vittnet vara rädd.
– Jag tyckte hon såg så fruktansvärt rädd ut. Under den här dimman hon befann sig i såg hennes ögon ut att skrika efter hjälp.
[caption id="attachment_33128" align="alignright" width="292"]
Den misstänkte mannen fastnade på bild när han ledde bort offret. Foto: Privat[/caption]
”Ja, det vill hon!” röt han, berättar vittnet, och hon pep fram ett ynkligt ”Ja, det vill jag”.
– Jag sade ”Jag kommer inte låta honom åka iväg med dig” samtidigt som jag försökte hindra honom från att få in henne i bilen och tjatade på polisen. Vid det här laget hade han fått upp henne på knä, och försökte fösa in henne i bilen. Jag var panikslagen och så jäkla nära på att börja gråta – gjorde det säkert också. Tänk om de inte skulle hinna fram i tid? Tänk om han skulle hinna åka? Jag upprepade om och om igen ”Ni måste komma nu, NU!” och polisen i luren försäkrade mig om att de var på väg.
Polisen hade tagit larmsamtalet på största allvar och skickade en svart skåpbil, sannolikt med insatspoliser, samt två till tre patrullbilar, vilka kom körandes i hög hastighet. Poliserna grep mannen omedelbart på plats och han är nu misstänkt för olaga frihetsberövande. Något som kan komma att utökas med fler brottskategorier efter att förundersökningen är avklarad och en åklagare tittat på ärendet.
Under kalabaliken försvann offret ur vittnets synfält, men hon hittade henne sedan igen. Då var offret intryckt i mannens bil.
– Jag såg inte kvinnan, så jag sprang fram till bilen och han hade hunnit få in henne på golvet i baksätet! Hon låg där, alldeles hoptryckt och alldeles borta.
Polisens ankomst var med andra ord i sista sekunden och vittnet var instrumental i detta, något som även polisen uppmärksammat på bland annat sociala medier. Till exempel skrev Yttre befäl (YB) Södermalm följande rapport på Twitter:
”Under natten såg ett alert vittne hur en man föste in en okontaktbar kvinna i en bil. Larmade 112. Patrull var snabbt på plats och kunde stoppa bilen. Kvinnan var först helt borta. Mannen greps för olaga frihetsberövande. Mycket bra av vittnet att reagera och larma!”
Till Samhällsnytt sade Viktor Adolphson, som ansvarar för twitterkontot som följs av över 100 000, att det var rådigt agerat och uppmanar fler att våga reagera och anmäla misstänkta brott.
– Tack vare vittnets rådiga agerande så förhindrades grövre brott. Det viktiga är att lyfta fram att det var bra gjort av vittnet och att sådant här kan hindra brott.
Vittnet i sin tur var väldigt nöjd med polisens agerande och deras bemötande till både offret och sig själv:
– Polisen stannade länge och pratade med damen, och de tog god hand om mig också. Jag fick till och med en kram. Jag berömde dem för deras snabba insats, och de försökte skaka av sig det med att det är deras jobb, och att det var tur att de var i närheten. Då sade jag att vi alla vet att de inte är tillräckligt många, och att de faktiskt lika gärna kunnat vara för långt bort. Tur ska inte vara en faktor. De ska ha alla möjligheter att utföra sitt jobb, men så är det ju inte i dag.
