Befolkningsutbytet: allt färre svenskar i Sverige

”Det befolkningsutbyte som pågår i Kalmar län innebär att 1 000 svenskar försvinner bort varje år och in kommer 1 000 personer med utländsk bakgrund”, skrev sverigedemokraten och dåvarande riksdagsledamoten Thoralf Alfsson på sin blogg i maj 2014. Inlägget blev uppmärksammat av yttrandefrihetsfientliga Expo och bloggen ”Inte rasist, men”, vilka menade att Alfsson hämtat sin retorik från ”den rasideologiska miljön”. Detsamma hände med ett tidigare inlägg på Twitter där Alfssons partikollega Kent Ekeroth länkat till en artikel på Affes Statistik-blogg och skrivit att ”folkutbytet fortsätter”. Niklas Orrenius, känd bland annat för förföljelsen av sin före detta kollega Julia Caesar, kommenterade i en krönika i Dagens Nyheter: ”Att varna för ett ’folkutbyte’ är rasistiskt. Det är att värdera barn olika beroende på deras ursprung.” Efter migrationsvågen år 2015 har emellertid allt fler börjat tala om problemet i just dessa termer, trots att Sverigedemokraterna tycks ha låtit sig skrämmas och undviker att använda dem.

Hur ser folkutbytet ut?

Nya Tider har granskat utvecklingen under de senaste tio åren med hjälp av SCB:s offentliga statistik. I korthet minskar svenskarna i antal − och det gör även de nordiska invandrare som kommit hit tidigare. De som ökar mest är folkgrupper från Afrika och Asien, främst Mellanöstern. Förutom att svenskarna föder för få barn, har också allt fler svenskar börjat utvandra från Sverige. I dag utgör svenskfödda med två svenskfödda föräldrar den största gruppen som utvandrar, 16 818 personer bara under 2016. [caption id="attachment_35080" align="alignleft" width="585"] Källa: SCB, Grafik: Nordic.altright.com[/caption] Även finnar, danskar och norrmän lämnar Sverige i betydligt större antal än de anländer. Sannolikheten att en icke-europé från ett land med lågt HDI (Human Development Index, ett mått på landets utvecklingsnivå) självmant ska återvandra är bara 11 procent av sannolikheten att en nordisk invandrare gör det, enligt SCB-rapporten ”Återutvandring efter tid i Sverige” (2011). Samma siffra för länder med medelhögt HDI är bara några få procentenheter större. Befolkningen av ”svenskfödda med två svenskfödda föräldrar” har minskat med över 50 000 under de senaste tio åren. Denna del av befolkningen inkluderar dessutom allt fler tredje generationens invandrare − ett obestämt antal av dessa ”svenskfödda” som varken betraktar sig själva som svenskar eller uppfattas som svenskar av andra. Att de etniska svenskarna minskat med drygt 50 000 på tio års tid får alltså räknas som en absolut minimisiffra; den verkliga minskningen är sannolikt betydligt större. Under samma tidsperiod, tio år, har den del av befolkningen som har sitt ursprung i Afrika ökat med minst 146 000 och den med ursprung i Asien med 413 000, siffror som enbart inkluderar invandrare och de som har två föräldrar födda i samma afrikanska eller asiatiska land. Den absoluta merparten av asiaterna är från Mellanöstern och Centralasien − antalet orientaler/östasiater har ”bara” ökat med 18 000, varav 15 000 från Kina, under tioårsperioden. Dessa är också mycket mer benägna att återvandra frivilligt än exempelvis araber och afghaner. Invandringen är än så länge den klart största orsaken till ökningen av antalet ickesvenskar och framför allt utomeuropéer, men en allt större del av ökningen beror på personer födda i Sverige av invandrade föräldrar. Antalet somalier som fötts i Sverige ökade exempelvis från 9 682 till 25 454 under tioårsperioden − en siffra som bara inkluderar ”helsomalier” och inte barn till en somalier och en icke-somalier. Antalet svenskfödda irakier ökade från 29 383 till 56 680.

Islamiseringen

Den amerikanska tankesmedjan Pew Research Center släppte i november förra året en rapport där man räknat ut att andelen muslimer i Sveriges befolkning kommer att öka till över 30 procent år 2050 med fortsatt hög invandring. Till och med ifall man stoppade invandringen i dag skulle andelen muslimer öka från drygt 8 procent i dag till 11 procent år 2050. Med ”medelhög” invandring blir muslimernas andel omkring 20 procent. Nya Tiders egen beräkning av antalet invandrare från muslimska länder visar att Pews siffror snarast verkar tilltagna i underkant. Invandrarna från helt muslimska länder plus deras barn födda i Sverige är i dag totalt 955 100 personer. Till dessa kan läggas 79 598 invandrare och invandrares barn från länder där islam är den största religionen men inte totalt dominerande, samt uppskattningsvis 129 200 personer födda i Sverige där den ena av föräldrarna kommer från ett muslimskt land (den andra föräldern kan vara från ett muslimskt eller icke-muslimskt land, bara inte från samma som den första föräldern), och uppskattningsvis 12 800 dito där den ena föräldern kommer från ett ”halvmuslimskt” land. Totalt ger detta 1 084 000 invånare med härkomst från muslimska länder och ytterligare 92 000 från ”halvmuslimska” länder. Alla dessa är naturligtvis inte troende muslimer, men å andra sidan är tredje generationen, illegala invandrare samt konvertiter oräknade. [caption id="attachment_35082" align="alignright" width="585"] Källa: SCB, Grafik: Nordic.altright.com[/caption]

När blir svenskarna en minoritet?

Hur fort folkutbytet går och när svenskarna blir en minoritet går inte att beräkna exakt med de data som samlas in av svenska myndigheter. Alla uppskattningar som gjorts tyder emellertid på att det sker någon gång i mitten av detta århundrade ifall inte politiken läggs om radikalt. Det råder förstås ingen exakt konsensus kring vilka som räknas som etniska svenskar. Det räcker med att konsultera Wikipedia på svenska respektive engelska för att få en uppfattning om skillnaderna. På det engelska uppslagsordet ”Swedes” definieras svenskar som ”en germansk etnisk grupp med ursprung i Sverige”. Svenska Wiki­pedia, som enligt många har infiltrerats av vänsteraktivister, har i­stället huvuddefinitionen ”personer som har en anknytning till landet Sverige och/eller har svenska som modersmål”, även om man sedan vidgår att de även kan ”definieras som en folkgrupp med huvudsakligen germanskt ursprung”. Många debattörer har konstaterat att frågan omgärdas av hyckleri. Man har inga problem med att prata om kurder eller perser som särskilda folkslag. Judiska organisationer pratar regelbundet om vikten att hålla ihop som folk, och att ingå blandäktenskap är förbjudet i Israel. Ingen kallas rasist som pekar ut risken att tibetanerna utplånas som folk genom invandring av Han-kineser samt blandäktenskap med dessa. Men att oroa sig över de etniska svenskarnas framtid är fortfarande tabu. Uppskattningarna av hur fort folkutbytet i Sverige går varierar i viss mån eftersom den statistik som finns tillgänglig inte innehåller etnisk tillhörighet som faktor. Istället får man uppskatta den med hjälp av begrepp som ”utrikes födda” och liknande. Några exempel: Boken Invandring: sammanbrott eller utveckling? (1994) av Ingrid Björkman, Jan Elfverson och Åke Wedin, gjorde prognosen att de etniska svenskarna skulle bli i minoritet år 2056. I Exit Folkhemssverige − en samhällsmodells sönderfall, av samma författare tillsammans med socialantropologen Jonathan Friedman, konstaterades att invandringen blev ännu högre än de befarat och att svenskarna skulle bli i minoritet före mitten av 2000-talet. [caption id="attachment_35087" align="alignright" width="300"] Inte bara semester. Många svenskar bosätter sig permanent i utlandet. Foto: Privat[/caption] Thomas Lindh, forskningsledare på Institutet för framtidsstudier i Stockholm, uppskattade i en intervju i Metro den 29 september 2005 att halva Sveriges befolkning skulle utgöras av invandrare eller andra generationens invandrare redan år 2050. Tredje och fjärde generationens invandrare samt personer av blandad härkomst räknades då ändå som ”svenskar”. Kyösti Tarvainen, pensionerad docent i systemanalys vid Aaltouniversitetet i Helsingfors, beräknade att infödda svenskar blir en minoritet år 2065. Även han räknar tredje och fjärde generationens invandrare, samt barn till en svensk och en invandrare, som svenskar. Med en striktare definition av svenskhet sker det alltså långt tidigare. Enligt SCB har redan i dag ungefär 35 procent av alla barn och ungdomar upp till 21 år ”utländsk bakgrund” om man räknar in dem med en utlandsfödd förälder (men inte tredje generationens invandrare). Vad mera är, har över 35 procent av de barn som föds i Sverige minst en utlandsfödd förälder. Sammanfattningsvis kommer alltså etniska svenskar att vara en minoritet i sitt eget land inom några årtionden, förmodligen redan före mitten av 2000-talet, om inte politiken läggs om på ett radikalt sätt.

Vad händer om svenskarna blir en minoritet?

”Det är också ett försvar för dig och mig, att någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi de andras rätt, ja då går vi lite tryggare.” Så sade dåvarande integrationsminister Jens Orback (S) i SVT 9 november 2004, efter att regissören Theo van Gogh knivhuggits till döds i Amsterdam efter att gjort en film om muslimskt kvinnoförtryck. Orback menade att något av det viktigaste vid sådana illdåd är att ”inte stigmatisera någon grupp”. Yttrandet fick uppmärksamhet för att en minister för första gången erkände att politikerna planerar − eller åtminstone är medvetna om att konsekvensen av den förda politiken blir − att göra svenskarna till en minoritet i sitt eget land. Många reagerade dessutom på naiviteten i vad Orback sagt. Kent Ekeroth (SD) sammanfattade det i ett tal som ”vi måste vara snälla mot dem i dag, för när de är i majoritet så ska de vara snälla mot oss”. [caption id="attachment_35084" align="alignleft" width="585"] Källa: SCB, Grafik: Nordic.altright.com[/caption]   Några försök att realistiskt utvärdera vad det får för konsekvenser för svenskarna att förvandlas till en minoritet har däremot aldrig gjorts av de politiker som driver på folkutbytet. Under historiens lopp har minoriteter både agerat och behandlats på vitt skilda sätt. Vissa har bildat en härskande elit i sitt land, andra har blivit förtryckta, åter andra fördrivna eller utsatta för regelrätta folkmord. Många har efter en tid assimilerats med majoritetssamhället och det mesta av deras kulturarv och särprägel har helt enkelt försvunnit i tidens dimmor. Armenierna utsattes för ett folkmord av ottomanerna som dödade 1,5 miljoner av dem, men överlevde som folk. Judarna lyckades ta tillbaka sitt forna hemland i Palestina med våld efter tvåtusen år och fördrev merparten av de arabiska invånarna. Kosovoserberna blev gradvis en allt mindre minoritet till följd av albanernas högre födelsetal, försökte återta landet under inbördeskriget 1998-1999, men led nederlag och är i dag en liten folkspillra på 1,5 procent av befolkningen. Boerna och engelsmännen i Sydafrika lyckades styra landet långt efter att de blivit en minoritet, men förlorade till sist den politiska makten. I dag utgör de fortfarande en ekonomisk överklass men utsätts samtidigt för diskriminering, expropriering av egendom och omfattande rasistiskt våld. Brasilien och flera andra sydamerikanska länder har en vit elit som isolerar sig från en mestadels färgad underklass. Hur kommer det då att gå för svenskarna, om och när vi blir en minoritet? Vi ställer frågan till Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi. Han är milt uttryckt inte positiv till svenskarnas framtidsutsikter ifall ingen radikal förändring sker. − Det vi har framför oss är ju i så fall en islamisering, och det försvårar situationen. Muslimerna är ju väldigt framgångsrika i att driva sina frågor. Svenskarna hade annars kunnat bli en statsbärande elit, så som skett i många andra länder världen över, men vi har ju visat oss vara en ganska tafflig folkgrupp när det gäller att skydda sig mot massinvasion. Så jag är inte alls säker på att vi kommer att kunna hålla ihop, säger Arnstberg. Vad han fruktar kommer att hända är att svenskarnas elitskikt, de som har de ekonomiska resurserna, väljer att fly landet. De som blir kvar får då ännu mindre makt att skydda sina egna intressen och blir inte längre den statsbärande gruppen i Sverige − en roll som istället tas över av muslimska grupper. − Styrkan att hävda våra intressen har inte synts hittills i alla fall. Om inget drastiskt händer så finns det forskning som visar att vi 2050 kommer att ha 30 procent muslimer, och det är nog fullt tillräckligt för att de ska kunna ta kontrollen över landet. [caption id="attachment_35090" align="alignright" width="300"] Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, tror att svenskarnas elitskikt, de som har råd och möjlighet, kommer att fly landet. Foto: Nya Tider[/caption] NyT: Men den minoritet av svenskar som ändå finns kvar, kommer inte den till slut att sluta sig samman? − Alldeles säkert kommer det att väckas en motståndsrörelse, det är ju redan på gång. Det finns en ung och framväxande identitär rörelse även ute i Europa, och den kommer att växa sig stark och sätta upp ett motstånd. Frågan är om det räcker för att vända situationen. NyT: Ifall vi redan förlorat kontrollen innan motståndet hårdnar på allvar, kommer inte de kvarvarande svenskarna att vara väldigt förbittrade på majoritetssamhället? − Jo, och än mer förbittrade på föregående generationer, ”varför gjorde ni oss detta?” liksom. Det är ju det som driver mig, att jag kan faktiskt inte se mig i spegeln om jag inte försöker göra lite nytta i dag för att förhindra det här. NyT: Kan det bli inbördeskrig? − Det är absolut en möjlighet, men naturligtvis bara spekulation. Det här kan utvecklas på många olika sätt. Problemet är att varje tänkbart scenario är mycket sämre än om vi hade bestämt oss för att stoppa det här för länge sedan. Det är därför jag blir så arg på de styrande i dag, de tänker ju inte längre än näsan räcker och det blir på ett eller annat sätt våra efterkommande som får betala priset.

Frågorna som riksdagspartierna vägrar att besvara

När Nya Tider försöker ställa frågor om folkutbytet till Sveriges riksdagspartier vill inget av dem svara. När vi når dem på telefon hänvisar de till presstelefon eller e-post. Till sist skickar vi därför följande e-brev till de sju riksdagspartier som förespråkar fortsatt hög invandring, samt i de fall de har en talesman i migrations- eller integrationspolitiska frågor även till denna personligen. Hej, Jag skulle vilja ställa några frågor om befolkningspolitik nu under valåret. Bakgrunden är den stora demografiska förändring i Sverige som allt fler börjat prata om. I dag har ungefär 35 procent av alla barn och ungdomar utländsk bakgrund (uppskattningsvis 20-25 procent utomeuropeisk) och antalet är stadigt växande. Den svenska ursprungsbefolkningen minskar samtidigt i antal på grund av lågt barnafödande. Enligt alla prognoser kommer etniska svenskar att bli en minoritet i Sverige inom några årtionden. Samma process pågår i flera andra europeiska länder. Den franske författaren Renaud Camus kallar det ”le grand remplacement”, på svenska har ”folkutbyte” blivit ett allt vanligare begrepp. Ett FN-dokument från år 2 000 förordade ”ersättningsinvandring”, trots att processen enligt många utgör ett slags ”mjukt folkmord” som på sikt gör att de utsatta folkslagen upphör att existera. Flera östeuropeiska länder, inte minst Visegradländerna, har satt ner foten och sagt ifrån. Tjeckiens president Milos Zeman har beskrivit invandringen från Tredje världen som en ”organiserad invasion” och Ungerns premiärminister Viktor Orbán har använt lika målande termer. EU driver rättstvister för att tvinga dem att ta emot asylinvandrare. Mina frågor: 1) Anser ni att invandringen i dag håller en lagom hög nivå, eller hur vill ni annars öka eller minska densamma? 2) Anser ni att det är rätt att tvinga motsträviga EU-länder att ta emot invandrare? 3) Anser ni att det är bra för de etniska svenskarna att bli en minoritet i sitt eget land, och på längre sikt kanske upphöra att exi­stera som särpräglat folk? (Tacksam om ni inte ifrågasätter existensen av etniska svenskar utan svarar på frågan istället.) 4) Om svaret på fråga 3 är nej – har ni några förslag till politiska åtgärder för att förhindra att de etniska svenskarna minskar i både absoluta antal och i andel av befolkningen i Sverige? Om svaret på fråga 3 är ja – anser ni att det är bra för alla folkslag att bli en minoritet i sitt eget land, eller gäller det bara för vissa och i så fall vilka? 5) Muslimer kommer enligt Pew Research Center att utgöra över 30 procent av befolkningen i Sverige redan år 2050 med fortsatt hög invandring. Även med lägre invandring hamnar den på omkring 20 procent, och med nollinvandring på 11 procent. Tror ni att en befolkningsandel på 20-30 procent muslimer i Sverige (på längre sikt ännu fler) riskerar att leda till ökade etniska konflikter? 6) Har ni något föredöme, ett exempel på ett land som framgångsrikt gjort sin egen ursprungsbefolkning till en minoritet? Vad har varit fördelarna av folkutbytet för det landet, och mer specifikt för ursprungsbefolkningen? Vid Nya Tiders pressläggning två dagar senare har vi fortfarande inte fått svar från något av partierna eller deras talespersoner. Ifall Nya Tiders läsare får möjlighet att ställa frågor om folkutbytet direkt till politiker tar vi tacksamt emot deras skriftliga svar, inspelningar från frågestunder eller liknande.