![]()
Den speciella gruppen afghanska män, tidigare kallade ”ensamkommande flyktingbarn”, förslås få amnesti. Enligt regeringens lagförslag ska de ges tillfälliga uppehållstillstånd i fyra år för studier.
Själva syftet uppges vara att erbjuda en alternativ väg till permanent uppehållstillstånd:
– Det ger alltså en annan väg in för att få stanna i Sverige, sade migrationsminister Helen Fritzon (S) i slutet av förra året.
De som omfattas är personer som sökte asyl senast den 24 november 2015, och då klassificerades som minderåriga, men fått vänta på besked i över 15 månader och under tiden hunnit bli vuxna. Totalt omfattas runt 9 000 personer.
Det spelar ingen roll om de hunnit få avslag på sin asylansökan, något Liberalerna riktar in sig i sin kritik av förslaget. De menar att det är orättvist, där den som inte har skyddsskäl och gått under jorden nu får en vinstlott, medan den som accepterat avslaget och återvänt får nitlotten.
Även migrationsminister Helen Fritzon själv har tidigare kritiserat idén:
– Den som får avslag måste så klart också återvända, sa hon i riksdagen när förslaget diskuterades i september förra året.
Faktum är att förslaget var så pass märkligt utformat att juristerna i Lagrådet, en myndighet med uppgift att granska viktiga lagförslag innan de behandlas av riksdagen, kände sig föranlett att skriva ”gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Förslaget är ”till ytterlighet komplicerade och svårgripbara” med ”svåröverblickbara konsekvenser”. Enligt branschtidningen Dagens juridik är det ”förödande kritik”.
[caption id="attachment_35295" align="alignnone" width="585"]
![]()
Regeringens förslag innebär uppehållstillstånd för en mycket speciell del av den grupp afghanska män som i media vanligen kallas ”ensamkommande” och beräknas omfatta runt 9 000 personer. Foto från den så kallade sittstrejken på Medborgarplatsen sommaren 2017. Foto: Nya Tider[/caption]
Justitiekanslern kallar visserligen förslaget ”vällovligt”, men konstaterar att det är komplicerat, rättsosäkert och omöjligt att förstå – och att det dessutom kan bryta mot grundlagen. Även Polisen och Sveriges Advokatsamfund är starkt kritiska, bland annat för att det försämrar kontrollen av vilka som vistas i landet, eftersom det nu inte längre ska krävas att de sökande ska göra sin identitet sannolik.
Förslaget har även kritiserats för att det i princip inte förekommer någon kontroll av de asylsökandes ålder förrän ganska långt in i asylprocessen, och att alla som påstår att de är minderåriga registreras som det. En annan tveksam punkt är att det räcker att man deklarerar en avsikt att söka till studier.
Eftersom de båda regeringspartierna, även med stöd av Vänsterpartiet, befinner sig i minoritet i riksdagen, såg förslaget redan från början ut att bli nedröstat. Många asylaktivister ställde därför sitt hopp till Centerpartiet, Alliansens mest asylpositiva komponent.
Vid en presskonferens den 24 april kom så det något motsägelsefulla beskedet från Centerpartiets partiledare Annie Lööf. Hon inledde med att kritisera förslaget:
– Som vi har sagt under hela den här processen, så är detta ett riktigt dåligt genomarbetat förslag. Det är illa utformat, illa framtaget och för det bär regeringen ytterst ansvar.
Det kommer dock inte hindra Centerpartiet från att stödja det:
– Centerpartiets linje som ni känner till har ju under många år varit konsekvent att de unga som var minderåriga när de kom och som har drabbats av långa handläggningstider hos Migrationsverket ska få en ny chans.
Detta senaste utspel från Centerpartiet och Annie Lööf innebär samtidigt att än fler ifrågasätter om det överhuvudtaget finns någon ”allians” att tala om inför kommande val.
Nätverket Ung i Sverige ser det som en stor seger.
– Jag fick tårar i ögonen, sade talespersonen Fatemeh Khavari till SVT.
Gruppen afghanska unga män som kommer till Sverige har varit så stor, att i till exempel Uppsala kommun är var tredje mansperson i åldern 15-17 år ”ensamkommande”, totalt ungefär 1 300 av 3 474 pojkar.
För närvarande bereds frågan inom finansutskottet, som har begärt in yttranden från olika instanser. Riksdagsdebatt är planerad till den 4 juni med beslut den 7 juni. Förslaget är tänkt att träda i kraft den 1 juli och beräknas kosta cirka 700 miljoner kronor i direkta kostnader, betydligt högre kostnadsberäkningar har förekommit i pressen och inte ens då innehållit alla tänkbara komponenter.