![]()
Varför behövs det ett nytt parti?
– Vi skall vara ett parti på högersidan om mittstrecket och det som utmärker oss är att vi vill se en mindre och vassare stat. En stat som koncentrerar sig på kärnuppgifterna och skär bort en del småkrafs runt omkring, men vi vill också reformera en del av de större systemen i riktning mot lägre skattetryck och större egenmakt. En ganska klassisk liberal borgerlig politik och det är ju inga som driver de frågorna i dag.
Det kombinerar vi med en insikt om att man behöver värna om vissa gemensamma institutioner, staten och nationen och upprätthålla gränserna. De borgerliga partierna i Sverige har ju gått helt vilse i de frågorna. Den kombinationen har saknats och nu är det ju till och med så att de borgerliga partierna också har övergett tanken på att ens sänka skatten med några procent.
– Nästa sak är att vi kommer att ta en värdekamp inom statsapparaten mot identitetspolitik och galenskaper inom kultursektorn, men även inom utbildningsväsendet, allt det som Alice Bah Kuhnke håller på med. I kultursfären och föreningslivet är det medborgarna som skall bestämma vad pengarna skall gå till, det är inget som statsapparaten skall vara inblandad i.
– Den tredje punkten som vi vill lyfta fram är reformer av det demokratiska systemet och där är vi ju ensamma på banan med att försöka få en starkare koppling mellan makt och ansvar. Vi vill ha ett starkare personligt mandat för folkvalda och därmed ett större personligt ansvar. Då har vi det här med att minska riksdagens storlek och mindre valkretsar så att folk känner till sina riksdagsledamöter lite bättre. Det måste även bli ett tydligare tjänstemannaansvar inom myndigheterna. Vidare vill vi ta bort partistöden så att partierna får klara sig själva och inte vara bidragstagare.
I ert partiprogram står det att ni vill begränsa asylrätten, hur vill ni göra det?
– Vi säger att vi vill ha kvoter som fastställs år för år. Med kvoter menar vi att det skall finnas ett tak för hur många asylansökningar Sverige överhuvudtaget kan ta emot och behandla. Det kanske handlar om något tusental klassiska dissidenter och politiska flyktingar, det som egentligen från början var tanken med asylsystemet. De grupper som istället har blivit helt dominerande, folk som lämnar oroshärdar och folk som av ekonomiska skäl migrerar, måste vi sätta stopp för och styra om resurserna till mer hjälp i närområdet till exempel.
Ni skriver att ni vill prioritera arbetskraftsinvandring framför asylinvandring, det brukar ibland kallas att ”plocka russinen ur kakan” och sägs leda till att utvecklingsländerna blir ännu fattigare, hur ser du på det?
– Det är inte nödvändigtvis så, nu är Sverige en liten aktör, här blir det lätt så att man tror att Sverige gör skillnad i hela världen om vi tar emot några datortekniker från Pakistan eller vad det månde vara. Det är minimala saker, men om alla tänker så kanske det leder till brain drain. Det där är lite dubbelt för många skickar ju pengar till sina familjer och bidrar då till den ekonomiska utvecklingen i u-länderna. Det är mer pengar än vad statliga bistånd är.
Så jag säger både ja och nej, men jag kan ju inte se att Sverige i dag efter den politik vi fört i 30 år skulle skämmas för att vi är intresserade av att plocka genier och kunniga människor, istället för personer som inte någonsin kommer att kunna bli en nettovinst för samhället.
SD har föreslagit att dubbelt medborgarskap inte skall vara tillåtet, du har dubbelt medborgarskap i Sverige och Israel, ser du några problem med det?
– Jag kan väl inte se att det är någon jättefråga, tvärtom är det ju så att om jag skulle hitta på något jättehemskt i Sverige så kan ni ju dra mitt svenska medborgarskap och sparka ut mig [skrattar]. Det är en lite överdriven diskussion, alla människor bär på många olika lojaliteter och samhörigheter. Samtidigt är det viktigt att man ställer krav på svenskt medborgarskap i fler situationer än i dag.
Är Israels migrationspolitik ett föredöme?
– Israels migrationspolitik skiljer sig genom att de som anländer antingen är judar eller har judiskt påbrå och de har ju då någon form av grundläggande kultursamhörighet med Israel, men sedan skiljer det sig jättemycket mellan invandrarna. Israel har tagit emot allt ifrån professorer från Tyskland till etiopiska bybor. Man kanske snarare kan lära sig om integrationspolitiken.
Precis som i USA finns det ju något att samlas kring, en uppsättning värderingar och mål, som ett sammanbindande kitt. I de invandrarländer där det funkar är det så.
Sverige har inte haft det, tvärtom har det ju gått ut på att man skall försöka gynna bevarande av de kulturer som kommit hit. Det är bidrag till etniska föreningar och hemspråksundervisning, men det ifrågasätts ju nu alltmer. Det är inte konstigt för ett land som haft stor invandring och de facto är mångkulturellt måste ha något sammanhållande kitt, där har Israel, judendomen och en nationalism kopplat till detta varit ett föredöme.
Ni har fått mycket kritik från både vänster och höger för att ni vill vara med på Pride.
– Jag tycker det var ett mycket bra utspel. Om man på samma dag får veta att man är bög, homofob fascist och dekadent, då ligger man väl ganska rätt till. Seriöst är det så att jag ser ju att RFSL och en del andra föreningar har alienerat en hel del homo- och bisexuella som inte känner igen sig i deras extremt vänstervridna identitetspolitiska världsbild. Fram till en viss tid så var det kraven på lika rättigheter och likhet inför lagen, men när de målen faktiskt i allt väsentligt blev uppfyllda i Sverige var det som om man måste söka nya konflikter för att motivera sin egen existens. Då blev det sådant som att personnummer måste vara könsneutrala – vem bryr sig? Kraven handlar nu om att staten skall bekräfta en identitet, men från början var det ju tvärtom.
Blir det något deltagande?
– Vi har inte fått svar om vi får vara med än, men vi tänkte vara med på utställningsområdet. Själva paraden, som verkar väcka förargelse hos en och annan, tänker vi inte vara med på som parti. Själva paraden har blivit en manifestation för att visa att man är fin och god.
Högerkritiken går ju ut på att Pride är en uppvisning i dekadent nakenhet, finns det någon bäring i det?
– Jag tycker en del exhibitionister i Pridetåg har lite dålig smak om jag skall vara ärlig, ja. Det verkar vara någon sorts vänstergrej att man skall bryta mot normer och göra sig så ful som möjligt. Samtidigt tycker jag att man ser någon sorts nymoralism. Det jag tycker är jobbigt med tåget är inte någon naken tutte eller röv utan politiserandet där alla myndigheter och organisationer skall ha sin sektion för att visa hur goda de är.
