![]()
Många arter, som exempelvis vissa skalbaggar, behöver regelbundna bränder för sin överlevnad. I det aktuella området har någon större skogsbrand dock inte inträffat sedan slutet på 1800-talet, vilket skapade behovet av en organiserad sådan. I ett pressmeddelande från markens ägare Sveaskog berättar miljö- och naturvårdspecialist Jonas Björklund:
– Vi behöver hjälpa naturen på traven, så att den dynamik som forna tiders bränder skapat får leva vidare i Ejheden. Personer från Sveaskog, Skogsstyrelsen och entreprenörer samarbetade för att genomföra naturvårdsbränningen, som sannolikt är Sveriges största någonsin.
[caption id="attachment_35988" align="alignright" width="300"]
![]()
Helikoptrar hindrar att elden sprids vidare. De vattenbombar med cirka 500 liter vatten åt gången. Foto: Erik Nyberg/Sveaskog[/caption]
Enligt Sveaskog kommer de flesta träd att överleva denna brand, medan en del dör sakta, vilket är just vad insekter drar nytta av. Även växter och större djur gynnas av det förändrade landskap som kvarstår efter en skogsbrand.
I samma pressmeddelande berättar Bruno Bystrand, hållbarhetsansvarig i Sveaskogs marknadsområde Syd, om de säkerhetsaspekter man måste beakta:
– Det är inte ovanligt att vi får vänta i flera år på de rätta väderförhållandena. I Ekopark Ejheden användes helikoptrar för att vattenbomba gränserna inför bränningen, och för att släcka efteråt där det behövdes. Det finns inga närboende kring brandområdet, men säkerheten är alltid lika viktig för oss och vi har stort förtroende för Lars Ambrosiussion, skogskonsulent vid Skogsstyrelsen, som arbetsledde bränningen.
Ekoparken Ejheden invigdes 2007 och omfattar 6 900 hektar. För besökare rekommenderar Sveaskog, förutom fiske och friluftsliv, stenåldersboplatserna längs stranden på Storejen och byn Ejheden. Här finns också det som kallas ”den siste vargjägarens koja”, där Walfrid Enocksson, professionell vargjägare i 15 år, höll till för att livnära sig på jakt, fiske och tjärbränning.
På Sveaskogs hemsida beskrivs parken:
”I Ekopark Ejheden kan du få en känsla av hur skogarna en gång såg ut, när rovdjuren och elden regerade. Här strövar varg, björn och lo ännu fritt och kungsörnen seglar över en blockig vildmark med gott om grova gammeltallar och gråa torrträd.”