Propagandan: Fyra lögner om brottsligheten

1) Propagandan säger: Brottsligheten minskar. Sanningen: Brottsligheten ökar. Som i den mesta statistik förekommer det toppar och dalar. En propagandist som år 2013 påstod att ”brottsligheten minskar” ljög inte rakt ut, eftersom den var högre 2012 och ännu högre 2011. Men efter 2013 ökade den igen. Sett över längre tidsperioder har brottsligheten ökat över samtliga femårsperioder sedan 1975, utom mellan 1990 och 1995 då den minskade tillfälligt. Totalt har den sammanslagna brottsligheten ökat med 63 procent från 1975 till 2017, och de grövre brotten har ökat betydligt mer. Vissa brott har minskat. Den största procentuella minskningen gäller bilbrott, som ökade kraftigt fram till 1990 men totalt minskat med 39 procent, gissningsvis av rent tekniska skäl; nyare bilar har larm och är svåra att tjuvkoppla. En annan kategori är stöld-, rån- och häleribrott som minskat med 16 procent sedan 1975. Om man bara räknar rånen ser man emellertid en ökning på 196 procent istället. NTU, som mäter brottsligheten via enkät istället för antalet anmälningar, sträcker sig endast bakåt till år 2005 och har delvis andra kategorier, men visar i stort sett samma saker. Utsattheten för personrån har ökat från 1,0 till 1,4 procent, sexualbrott från 0,9 till 2,4 procent (för kvinnor från 1,6 till 4,1 procent), hot från 4,6 till 5,6 et cetera. Av de sju kategorier av ”brott mot enskild” som NTU mäter är det endast ”allvarlig misshandel” som minskat, från 0,8 till 0,7 procent. 2) Propagandan säger: Anmälningsbenägen­heten för sexualbrott har ökat. Sanningen: Anmälnings­benägenheten har sjunkit. NTU har undersökt anmälningsbenägenheten för brott under åren 2005-2016. Anmälningsbenägenheten för samtliga brott mot person började på 24 procent, ökade till 33 procent 2010-2011, sjönk sedan till 26 och ökade igen till 29 procent. Det ser alltså ut som om benägenheten att anmäla brott totalt sett har ökat en smula. När det gäller sexualbrott är dock bilden den motsatta. Där började anmälningsbenägenheten på 11 procent (2005) och den senaste siffran var också 11 procent (2016). Genomsnittet under de första sex åren var emellertid 16 procent medan den under de sista sex bara var 11,5 procent, och allra lägst har den varit under de senaste tre åren med 8, 9 och 11 procent. Anmälningsbenägenheten för sexualbrott har alltså sjunkit samtidigt som anmälningarna fortsatt att öka. Sannolikt är våldtäktsvågen som propagandisterna försöker bortförklara således ännu värre än vad statistiken visar. [caption id="attachment_39225" align="alignnone" width="512"] Utsatthet för brott, enligt Nationella trygghetsundersökningen 2018. Här rapporterar svenskarna själva om de har blivit utsatta för brott under året, vilket alltså är ett annat sätt att räkna än antalet anmälningar som kommer in till polisen, som vi redovisade på föregående uppslag.
Källa: NTU, Grafik: Nya Tider[/caption]   3) Propagandan säger: Våldtäktsanmälningarna ökar därför att begreppet våldtäkt utvidgats i lagen. Sanningen: Anmälningarna för våldtäkt specifikt ökar förmodligen snabbare av den orsaken, men det totala antalet sexbrott påverkas inte av lagändringarna och ökar nästan lika fort. Från 1975 till 2017 ökade våldtäktsanmälningarna totalt med 711 procent, alltså mer än en åttadubbling. Sexualbrottsanmälningarna totalt ökade med 606 procent, en sjudubbling. Tittar man närmare på statistiken så ser man ett ”hopp” i våldtäktsstatistiken direkt efter lagändringen år 2004, men sedan fortsätter både våldtäkterna och övriga sexualbrott att öka precis som tidigare. 4) Propagandan undanhåller mönster i brottsligheten. Det gäller i synnerhet brott som var nästan okända i ”det gamla Sverige”. Gruppvåldtäkter är ett exempel på ”ny” brottslighet som i första hand drabbar svenska kvinnor. Enligt amatörforskaren Joakim P Jonasson begås gruppvåldtäkter till 90 procent av män med utomeuropeisk härkomst. Nya Tider granskade Jonassons källmaterial (se NyT v.45/2017) och kan bekräfta att det stämmer. Vad mera är, sker det i dag våldtäkter av ett slag som aldrig tidigare förekommit i Sveriges historia. Ett exempel är överfallsvåldtäkt med flera gärningsmän, som så vitt känt aldrig utförts av svenskar. Ett annat är dubbelvåldtäkten i Strängnäs, där en kvinna först blev överfallen och våldtagen av en 39-årig algerisk asylsökare, och kort senare överfölls och våldtogs en gång till av två andra män från samma asylboende. Ytterligare ett exempel är oprovocerade överfall där två eller flera män misshandlar en ensam kvinna (se NyT v.39/2016). Oprovocerade överfall i sig är inget nytt, men då har det handlat om enskilda gärningsmän, vanligtvis missbrukare och/eller psyksjuka. Att det sker i grupp är däremot ett nytt fenomen. I denna sorts brott är gärningsmännen alltid invandrare, offret nästan alltid svenskt, och motivet inte sällan rasistiskt. Men samtliga dessa fakta undanhålls allmänheten. Om det hade funnits ett mönster av att svenska män begick rasistiska gruppvåldtäkter på invandrarkvinnor hade medier och myndigheter agerat helt annorlunda. Att på så vis undanhålla allmänheten viktiga mönster i brottsligheten är kanske ingen direkt lögn som de tre föregående, men kan likväl kallas lögnpropaganda.

...och några av propagandisterna som sprider dem

[caption id="attachment_39220" align="alignnone" width="585"] Jerzy Sarnecki. Professor i kriminologi och känd som den svenska kriminaldebattens svar på Bagdad Bob. Foto: Wikimedia[/caption]   [caption id="attachment_39221" align="alignnone" width="585"] Gellert Tamas. Journalist och välkänd desinformatör kring bland annat ”apatiska flyktingbarn”, romer och kriminalpolitik. Foto: Wikimedia[/caption]   [caption id="attachment_39222" align="alignnone" width="585"] Stina holmberg. Enhetschef på BRÅ. Hävdar att brottsligheten minskar trots att BRÅ:s egna data säger motsatsen. Foto: BRÅ[/caption]   [caption id="attachment_39223" align="alignnone" width="585"] Hanna Sahlin-Lilja. Doktorand i sociologi och den senaste stjärnan på desinformatörernas himmel. Foto: Lunds universitet[/caption]   [caption id="attachment_39224" align="alignnone" width="583"] Hasse Aro. Programledare på TV3 och TV4. Gör oftast sitt bästa för att dölja valda delar av sanningen. Foto: Wikimedia[/caption]