![]()
Nätverket CEFORCED består av cirka 40 forskare världen över som försöker kartlägga det man kallar ”klimatförnekande”. Man menar inte att det finns personer som skulle förneka att klimat existerar, som namnet annars tycks antyda, utan att dessa inte tror att människan orsakar en global uppvärmning.
Det visar sig att ”förnekelsen” till stora delar skylls på ”högerextremism”. Tidningen Arbetaren publicerade den 28 september en debattartikel i ämnet från Andréa Bromhed, MP oppositionsborgarråd i Sundsvall, där hon påstår att forskning ”visar på samband mellan konservatism, främlingsfientlighet och klimatförnekelse”. Hon skriver vidare: ”Det finns flera former av klimatförnekelse: Organiserad förnekelse, /…/ Partipolitisk klimatförnekelse, /…/ vardagsförnekelse”.
Chalmersdocenten Martin Hultman leder just nu ett treårigt forskningsprojekt om ”klimatförnekelse” som sponsras av Energimyndigheten med 5,9 miljoner kronor. Den kommande publiceringen kommer att ha titeln (fritt översatt från engelska) ”Högerextremism och klimatförnekelse – Förkastandet av miljöutmaningar genom antietablissemangsretorik, marknadsföring av tvivel, omfamnandet av industri-/familjeförsörjarmaskuliniteter och etnonationalism”.
Förutom ”högernationalister” fokuserar nätverket på två andra grupper av ”förnekare”: fossilindustrin och konservativa tanke-smedjor.
”Sustainability Day” den 23 oktober innehöll överraskande få naturvetenskapliga inslag för att vara anordnad av en teknisk högskola. Problem med partikelutsläpp var en sådan programpunkt, men i övrigt handlade det om hur man ska bedriva aktivism och propaganda för att genomdriva samhällsförändringar.
Martin Hultman inledde sin föreläsning med påståendet att organismer, som han själv, nu kunde känna klimatförändringarna med sina kroppar. Kommentarer i sociala medier har efteråt påpekat att klimat definieras som genomsnittligt väder under minst 30 års tid, vilket gör påståendet orimligt.
Hultman har titeln docent i teknik-, vetenskaps och miljöstudier vid institutionen för Teknikens ekonomi och organisation, men saknar trots detta naturvetenskaplig bakgrund. Alla hans forskningsområden handlar om samhälle och miljö, som till exempel rapporten (fritt översatt från engelska) ”Genus, teknologi och energi” som kostat 1,2 miljoner kronor och ”En grön fatwa? Klimatförändringar som ett hot mot den industriella modernitetens maskulinitet”.
Enligt Hultman har klimatförnekelsen ökat från perioden kring 2007, när Al Gores bok och film ”En obekväm sanning” kom ut. Det är fler och fler som misstror den internationella klimatpanelen IPCC:s slutsatser. Han gick inte in vidare på varför det är så, men man kan konstatera att en sådan uppgång av ”förnekelse” noterades i och med Climategateskandalen som briserade 2010 och avslöjade hur ledande klimatforskare på en rad sätt frångick normala vetenskapliga procedurer för att få fram och kunna sprida önskade forskningsresultat.
Hultmans huvudsakliga budskap var att det råder en ledarskapskris som gör att de av honom önskade samhällsomvälvningarna inte genomfördes snabbt nog. Det är enligt Hultman ”action” som behövs.
Nya Tiders utsände kan konstatera att det rådde en sorts väckelsestämning på föreläsningen, förutom bland en liten grupp skeptiker som besvärat skruvade på sig inför de direkta felaktigheter och ovetenskapliga påståenden som presenterades. Som exempel kan nämnas Hultmans implicita påståenden om att SD-företrädare skulle ha ljugit om forskningsläget avseende klimatförändringarna.
Specifikt nämnde han att Jimmie Åkesson bland annat sagt att ingen forskare hävdat att sommarens värmebölja är ett direkt resultat av klimatförändringar. Skeptikerna kunde konstatera att kortvariga lokala väderfenomen helt enkelt inte går att koppla till klimatförändringar över tid.
