![]()
Den numera före detta svenskkyrklige prästen önskar att tills vidare vara anonym. De anklagelser som en rad olika personer, inklusive en prästkollega, har skickat till tillsynsmyndigheten Domkapitlet i Linköping, handlar mest om de starkt negativa uppfattningar som anmälarna har om partiet Alternativ för Sverige (AfS).
Någon anklagelse om att prästen skulle ha begått något fel i sin tjänsteutövning finns inte. Det är inte heller någon i hans församling som kommit med något klander. Församlingsborna tycks vara nöjda med honom. Däremot uppges hans närmaste chef i församlingen, kyrkoherden, ha förklarat att han inte kan samarbeta med honom. Någon närmare förklaring varför samarbete skulle vara omöjligt har inte lämnats.
Den anklagade prästen själv menar att Domkapitlet över huvud taget inte borde ha tagit upp klandret mot hans engagemang i AfS som ett tillsynsärende. Ingen anmälare kan ju hänvisa till något brott mot kyrkans ordning, som prästen skulle ha begått.
Svar på kritiken
I sitt svar till Domkapitlet redogör prästen om bakgrunden till sitt engagemang i AfS och hur han kommit fram till den politiska övertygelse som han följt. Han skriver
”Jag har sedan åratal tillbaka varit en av de svenskar som har sett hur otryggheten och den grova kriminaliteten i samhället har ökat, hur resurser som skulle ha gått till våra äldre och sjuka, barn och unga, försvar och polis, har minskat och blivit nästintill uttömda. Sverige har gått från ett av världens mest trygga och välmående länder till ett varnande exempel för resten av Europa, ja för resten av världen. Exemplen på lidande och sociala försämringar är otaliga. Samtidigt har utgifterna i statsbudgeten skenat i höjden på områden som hör till det massiva inflödet av migranter till landet. Vi har praktiskt taget importerat stora problem till Sverige under 30–40 års tid. Ibland har man hävdat att vi ’hjälper’, ja till och med att alla nedskärningar och otryggheten är ’värt det’ för att ’ta ansvar’ för alla de migranter som sökt sig till Europa.”
Prästen anför också att han tidvis har bott utomlands och därför kan jämföra debattklimatet i Sverige med det på annat håll. Han menar att ”Åsikter som ingen skulle höja på ögonbrynen inför i Österrike – och då talar vi om allt från fromma katoliker och sekulära socialdemokrater och liberaler, politiker och journalister – stämplas i Sverige som ’högerextremism’.”
Kristen migrationsetik: det allmänna bästa
Under kyrkornas 2000-åriga historia har det i olika traditioner reflekterats även över myndigheters och migranters etiska skyldigheter. Den före detta prästen hänvisar till ett viktigt och enkelt tillgängligt dokument, där man kan läsa om saken: den Katolska kyrkans katekes, som i en av sina punkter (nr 2241, går att hitta på nätet) sammanfattar dem så här:
”Bättre ställda länder är förpliktade att i möjligaste mån ta emot främlingen som söker trygghet och levnadsvillkor som han inte kan finna i sitt hemland. Samhällets myndigheter skall se till att den naturliga rätt som ställer en gäst under värdens beskydd respekteras. De politiska myndigheterna kan med hänsyn till det allmänna bästa, som de har omsorg om, ställa rätten till invandring under olika rättsliga villkor, framför allt när det gäller invandrares plikter mot sitt nya land. Invandraren skall med tacksamhet respektera sitt värdlands materiella och andliga arv, lyda dess lagar och bidra till dess uppgifter.”
I praktiken finns det inga skillnader på denna övergripande ”teoretiska” nivå mellan olika kristna kyrkor. När den numera avhoppade prästen tillämpar dessa etiska principer på dagens verklighet, kommer han dock till kyrko- och samhällskritiska slutsatser:
”Det allmänna bästa har, enligt mig, sedan länge hotats och skadats till följd av den massiva migration som Sverige och övriga Europa har utsatts för de senaste 30–40 åren. Denna migration har givit oss allt för mycket som strider mot det allmänna bästa /…/ : överfalls- och gruppvåldtäkter, stening av blåljuspersonal, islamism och terror, storskaliga bilbränder. Det har fört med sig allmän otrygghet och gjort samhället till en otrevligare plats, då den svenska jantekulturen och ödmjukheten krockar med klankultur och en helt annan syn på stat. Till detta bör också vägas in alla miljarder /…/ som lagts på migrationen och dess konsekvenser, /…/ försämrad vård, att människor dör i vårdköer, utbredd fattigdom bland pensionärer, och så vidare.”
Den tidigare prästen har tillkännagett att han nu avser att lämna även medlemskapet i Svenska kyrkan. En kollega till honom, som likaledes önskar vara anonym, kommentar fallet på följande sätt:
– Trist att min före detta kollega inte vill stå med oss som tar kampen för att kyrkoledningarna skall följa sina egna principer.
