![]()
Under en följd av år har regeringen lagt fram en lång rad propositioner (lagförslag) som har fått allvarlig kritik från Regelrådet, därför att konsekvenserna av framlagda lagförslag inte har varit tillräckligt utredda. Det betyder att regeringen inte har koll på vad deras lagförslag kommer att leda till.
Med lite mer yviga gester skulle man kunna rubricera en majoritet av lagförslagen som kvalificerade gissningar. Ändå har Riksdagen antagit de flesta av dessa kritiserade förslag, ofta med passivt stöd av Allianspartierna. Detta är mycket allvarligt, ur både ett demokratiskt perspektiv och för den svenska ekonomin.
Förtroendet för Sverige som nation bygger till stor del på att vi anses ha en mycket stark förvaltningskultur, som sätter lag och rätt i första rummet. Det är en faktor som i många avseenden byggt den svenska självbilden bland såväl medborgare som i näringslivet, men också förtroendet för svensk förmåga i omvärlden. Om det skulle visa sig att regeringen stiftar lagar på samma sätt som en westernskådis skjuter från höften, så skulle det allvarligt kunna rubba förtroendet för Sverige som nation, både internt i landet och utifrån.
Att klarlägga vilka konsekvenser ett lagförslag i praktiken får, är en avgörande del av lagstiftningsarbetet och viktigt för upprätthållandet av den svenska förvaltningskulturen. Det finns alltid ett uttalat syfte med ett lagförslag, men om man inte lägger ned tillräcklig möda för att förvissa sig om att förslaget når det aktuella syftet, är förslaget inte värt att läggas fram till Riksdagen.
En viktig fråga i lagstiftningen är att minska regelkrångel och underlätta företagande. Det är bakgrunden till att Regelrådet år 2008 instiftades som en del av Tillväxtverket med uppgift att göra sina granskningar och uttala sig om huruvida förslagen uppfyller lagens krav om konsekvensutredningar.
Regelrådet kritiserar en stor mängd lagförslag
Alla väsentliga lagförslag remitteras till Regelrådet, som bedömer om förslaget innebär konsekvenser för näringslivet och undersöker i så fall om det finns anledning att avge ett yttrande. Yttrandet kan innebära ett godkännande eller ett förkastande av den redovisade konsekvensbeskrivningen.
Den 11 oktober läser vi till exempel: ”Regelrådet har granskat konsekvensutredningen i promemorian Tillstånd till offentlig danstillställning (Ds 2018:20) och bedömt att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven.”
Så är det med lagförslag efter lagförslag. År 2016 fick regeringen 81 procent av sina lagförslag underkända av Regelrådet, med hänvisning till allvarliga brister i konsekvensutredningarna. År 2017 var det 69 procent underkända konsekvensutredningar.
Allvaret i detta kan inte underskattas. Det har också påpekats både i en lång rad följdmotioner till regeringens propositioner till riksdagen och i motioner under den allmänna motionstiden, bland annat min egen motion i ärendet som jag lämnade in 2016 och 2017 med förslag om förbättring av rutinerna kring regeringens lagförslag i detta avseende. I de allra flesta fall har motionerna avslagits, som en effekt av den hårt kritiserade Decemberöverenskommelsen, där Allianspartierna släppt fram den socialistiska regeringens förslag trots att man anser att de är skadliga för landet.
I Regelrådets årsrapporter framgår att detta problem funnits under lång tid. Under en lång rad år har lagstiftningen byggts på undermåliga förslag från regeringen. Det var inte mycket bättre under den tidigare borgerliga regeringen, även om man var cirka 10 procentenheter bättre än Stefan Löfvens regering den senaste mandatperioden.
I sin samlingsrapport för åren 2009 till 2014 skriver Regelrådet så här om situationen:
”Regelrådet har under flera år påtalat vikten av engagemang hos regelgivare. Regelgivare med en engagerad ledning som prioriterar konsekvensutredningsarbetet tids- och resursmässigt uppnår ett bättre resultat. Att fler än hälften av de konsekvensutredningar som Regelrådet yttrar sig över inte bedöms uppfylla kraven enligt 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning är inte acceptabelt. Det är också tydligt att de åtgärder som hittills har vidtagits för att förbättra konsekvensutredningsarbetet inte har varit tillräckliga”.
För denna period hade man en genomsnittlig grad av underkända granskningar av remisser från regeringen på hela 69,7 procent, vilket framgår av samlingsrapporten.
Den bristande hanteringen fortsätter 2018, trots alla avslag från Regelrådet. Ett exempel på hur det kan se ut är följande:
”Yttrande över Förlängt anställningsskydd till 69 år (Ds 2018:28)
Regelrådets ställningstagande
Regelrådet finner att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning”.
Påverkan på Sveriges ekonomi
Lagstiftning är i mycket hög utsträckning en fråga om ekonomi. Om en lag inte med tillräckligt hög precision lyckas träffa sitt mål, riskerar den att få en motsvarande negativ effekt. Om sådana brister är vanligt förekommande, kommer vi alltså att få oförutsedda effekter med negativa ekonomiska konsekvenser.
Det är därför Regelrådets arbete är så viktigt och det är därför arbetet med konsekvensutredningar i lagförslag och förordningar är avgörande för hur en lag kommer att påverka företagens möjlighet att verka i samhället. Om en seriös konsekvensutredning visar att förslaget inte ger önskad effekt skall det leda till att lagförslaget görs om eller inte alls läggs fram. Ofta leder dock Regelrådets underkännanden inte till det resultatet.
Om en lång rad av viktiga förslag från regeringen innehåller påtagliga brister i det avseendet, kan alltså effekten bli mycket allvarlig. En uppenbar risk är att skattepengar används felaktigt och att medborgarna och företagen beskattas i onödan eller felaktigt.
Ett tydligt exempel på det senare är den i juli 2017 införda så kallade kemikalieskatten, som redan i utredningsstadiet kunde konstateras vara ett lagförslag som skulle bli direkt kontraproduktivt i förhållande till såväl miljömål som till det fiskala målet.
Syftet med den skatten var att industrin skulle byta ut vissa kemikalier i tillverkningsprocessen av elektroniska apparater och vitvaror. Istället tenderar försäljningen att gå över till e-handel från utlandet och Sverige riskerar att tappa såväl arbetstillfällen som skatteunderlag. Svenska företag tappar marknadsandelar och lönsamhet. Detta konstateras av bland andra Handelns Utrednings Institut, HUI. I detta fall finner Regelrådet att lagförslaget innehåller en lång rad allvarliga brister i beskrivningen av vilka konsekvenserna blir.
Att sådana lagförslag läggs fram med ett så undermåligt underlag att Regelrådet bedömer att det bör underkännas, är en allvarlig händelse i sig. Att detta lagförslag och en mängd andra av samma karaktär trots detta gick igenom i Riksdagen och blev antagna som lagar gör det hela inte bättre.
Inte minst med tanke på att allianspartierna, inte minst Centern och Liberalerna, i riskdagens talarstol beskyllde regeringen för att lägga fram förslag som var skadliga för Sverige, men i de avgörande omröstningarna valde att inte stoppa förslagen, genom att avstå från att rösta.
En mängd sådana lagförslag, som aldrig skulle ha sett dagens ljus i en normal situation, passerade riksdagen under föregående mandatperiod på detta sätt, trots Regelrådets noggranna arbete med att granska och påvisa bristande konsekvensutredningar i regeringens lagförslag.
