Doktor Thomas Jackson om apatiska barn: ”Amerikanska forskare ger mig rätt i sak”

Thomas Jackson är läkaren som Statens offentliga utredningar hänvisade till angående epidemin med ”apatiska barn”, där Jackson kunde visa på att symptomen tydde på påtvingad simulering. För detta fick han löpa gatlopp i media och än i dag trakasseras han av systemmedia och arbetsgivare. Nu går han till motattack, den 15 november polisanmälde han beslutsfattare vid Region Västernorrland för grovt tjänstefel, sedan de i september i år med omedelbar verkan sade upp det konsultavtal som gjorde att Jackson kunde arbeta som överläkare vid öppenvårdspsykiatrin i Sollefteå. Även sjukhusdirektör Nina Fållbäck Svensson kommer att polisanmälas för förtal, berättar Jackson, eftersom hon till personal och andra uppgett att Jackson inte borde få arbeta som läkare. Bland annat motiverade Region Västernorrland sitt beslut med att man ”inte kan ha personer som möter patienter och medarbetare med värderingar som står så helt i strid med regionens värdegrund”. Thomas Jackson anser att han kan stödja sig på vedertagen forskning i sina uttalanden om ”apatiska barn”. Han hänvisar bland annat till en artikel i den respekterade tidskriften Scientific American, där det finns ett avsnitt under rubriken ”Malingering by proxy”, på svenska ordagrant ”simulering via ombud”. Jackson själv kal­lade företeelsen ”gruppsimulering genom närstående” redan 2006 i en artikel i Dagens Medicin, som Statens offentliga utredningar hänvisade till. I artikeln i Scientific American, som är från juli förra året, definieras företeelsen som ”det avsiktliga framkal­landet av falska eller gravt överdrivna fysiska eller psykologiska symptom, som motiveras av yttre drivkrafter”. Fenomenet handlar alltså om att en person, vanligen en förälder, ser till att exempelvis ett barn kan uppvisa symptom på sjukdom eller skador.

Tillfrisknar när föräldrarna hålls på avstånd

Den vetenskapliga artikeln slår också fast att gärningen innebär barnmisshandel och utgör ett brott. ”Malingering by proxy” skiljer sig från den mer välkända termen ”Münchhausen by proxy”, genom att gärningsmännen i den sistnämnda har någon form av störning, medan de i den förstnämnda är fullt friska individer som i stället agerar för materiell vinning. Till Nya Tider säger Jackson: – Väldigt skickliga barnläkare och läkare ser ju att det här är övergrepp, men problemet med ”malingering by proxy” är att barnläkare luras in i det. Det är en så fundamental mekanism som gör att barnläkarna ytterst ogärna talar om det. Fenomenet ”apatiska barn” började dyka upp i svensk asylhantering år 2005 och försvarades mest intensivt av Gellert Tamas, som dock är journalist och inte läkare. Grundtanken är att barn blir så påverkade av asylprocessen att de slutar äta och röra sig, men fenomenet har bara funnits bland vissa nationaliteter och enbart i Sverige. Thomas Jackson hävdade tidigt att fenomenet var en bluff, och rekommenderade för barnens skull att de skulle separeras från föräldrarna, som kunde misstänkas tvinga eller förgifta sina barn för att få en fördel i asylprocessen. I Nya Tider v.46 2017 kunde vi avslöja att ett vårdhem i Skara i tysthet genomförde en sådan separation, med hundraprocentig framgång – barnen blev snabbt friska. Att Sverige har varit speciellt framgår också i en rapport från 2006, där Thor Arne Hauge från det norska migrationsverket citeras: ”I ett fall blev barnet friskt samma dag som familjen åkte, exakt när de ansåg att spelet var förlorat. Två andra familjer återvände till Sverige. En av dessa kom till Norge med barnet i en rullstol. De gillade dock inte att vara i Norge så de åkte tillbaka till Sverige efter 1-2 veckor. Rullstolen lämnade de efter sig. I vår flyktingförläggning skrattade barnet och sprang omkring och lekte. Tre veckor senare fick vi ett samtal från Sverige, som bad oss skicka tillbaks rullstolen, eftersom den behövdes igen av samma familj.”

Smutskastas för sitt engagemang

I Sverige kom Jackson genom sitt ställningstagande i stället att kal­las ”högerextrem” av journalister vid bland annat SVT och SR. Han påpekar dock att den svenska officiella inställningen har gjort att barnen inte kunnat få rätt hjälp, och har tvingats ligga tysta, sondmatas och bära blöjor i månader och år – något som kan skada dem på riktigt. På sin egen blogg skriver Jackson den 10 november i år bland annat: ”I artikeln varnar jag för att barnen far illa. Hur länge skal­l det dröja innan jag får en ursäkt av svenska journalister och mediabolag? Ännu viktigare – hur länge skal­l oskyldiga värnlösa flyktingbarn utsättas för ett obeskrivligt lidande innan malingering by proxy erkännas som den mest troliga mekanismen bakom att barnen blir apatiska och resignerade?” Jackson menar att dessa övergrepp pågått och eventuellt fortfarande pågår i just Region Västernorrland, och att många ansvariga där nu borde känna oro för att deras medverkan i ”barntortyren” uppdagas. Han berättar även att det för tillfället pågår en utredning, initierad av honom själv, vid Karolinska Institutet om forskningsförsummelse avseende deras forskning om ”apatiska barn”. Fenomenet finns fortfarande och så sent som i juni i år berättade Sveriges Radio om dessa fall, då med vinkeln att justeringarna i asylhanteringen, som gjordes efter rekordåret 2015, också har gjort det svårare att få uppehållstillstånd med hjälp av ”apatiska barn”. Enligt inslaget finns för närvarande 27 barn i denna kategori, vars officiella beteckning är ”uppgivenhetssyndrom”.